Svenska Dagbladet 11.9.1997

På rätt väg: Arbetslösheten i Finland ligger enligt de senaste siffrorna på 12,7 procent. Det är inte acceptabelt, enligt president Martti Ahtisaari, men visar ändå att landet är på rätt väg. Tack vare en bred regeringskoalition är den ekonomiska återhämtningen på god väg, berättar Ahtisaari, som bjudits in att tala på SvD:s Executive club. I ett fortsatt samtal diskuterade SvD:s chefredaktör Mats Svegfors och president Ahtisaari bland annat Emu och EU:s utvidgning.

Brett samarbete
löser finsk kris

Politiskt befinner sig Finland i en helt annan situation än Sverige. Finland har en bred koalitionsregering - från höger till vänster - med mycket stark majoritet 1 riksdagen. Vad har detta betytt för framgångarna i den ekonomiska politiken?

Vi fick en mycket bred koalitionsregering som lyckades komma överens om ett program. Det fordrades en bred bas för att få statsfinanserna i bättre skick och försöka sinka arbetslösheten. Ingen av oss är nöjd, de senaste siffrorna för arbetslösheten är 12,7 procent. Men de ar väsentligt mindre än när man började. Och det finns mycket uppmuntrande drag i dagens Finland. Vi har i dag finansieringsmöjligheter för goda idéer. Vi förbättrar konkurrenskraften. Jag hoppas också att löneförhandlingarna kan leda till en mycket moderat lösning. Jag tror också rent allmänt att folk förstår vad som fordras, att den allmänna kännedomen av situationen är mycket bra.

Hade detta över huvud taget varit möjligt med en smalare regering.

Jag tror knappast det. För att driva en sådan här politik behövde man en ovanligt stark regeringsbas. Och det har vi haft.

Kommer vi någonsin tillbaka till det som uppfattades vara det nordiska mönstret med en arbetslöshet på 2-3 procent?

Jag tror att det kommer att ta sin tid men jag accepterar inte als att vi måste leva med en så hög arbetslöshet i Norden eller Europa. Jag litar på vår innovationsförmåga och den höga utbildningen som vi har och den koncentration som vi har på forskning och utveckling.

Förutsätter den fortsatta återhämtningen i ekonomin att vi är beredda att förändra i välfärdssystemet?

Det har vi gjort redan nu. Samtidigt som man vill ge ett grundskydd it medborgarna så får systemet absolut inte passivera. Jag tror inte på socialismen och inte på nyliberalismen. Frågan är: På vilket sätt kan vi utveckla vårt samhälle så att individen har en möjlighet att använda sina bästa resurser samtidigt som han växer i en ansvarsfull anda?

Vilken roll spelar EMU och den gemensamma valutan i det här sammanhanget?

Nå, vi har ju sett hela tiden att den skulle bringa stabilitet, trovärdighet. Vi märker redan nu att när vi har annonserat att vi försöker komma med från början så har det haft en positiv inverkan på räntenivån.

Hur stor är risken för att Sveriges tvekan om EMU påverkar Finlands möjlighet att komma med?

Jag tror inte den har någon betydelse. Naturligtvis skulle jag av olika skäl gärna se att Sverige kommer med. Men det är ett nationellt beslut och vi vill absolut inte blanda oss i den diskussionen som äger rum här. Varje land måste besluta från sina egna utgångspunkter om det vill komma in nu eller lite senare.

EMU är ett exempel där Finland och Sverige inte går i takt i EU-frågor. Vi har ett annat mycket aktuellt exempel, frågan om östutvidgningen, där Finland står på samma linje som EU-kommissionen innebärande att endast Estland är med i den första förhandlingsomgången. Sverige och Danmark hävdar fortfarande att alla de tre baltiska staterna skulle ha varit med i första omgången. Hur mycket

kan det skada förhandlingsprocessen att inte Norden uppträder enat här? För det vill ju mycket till redan för att vi skall få med Estland.

Ja, det är det viktiga. 1 varje huvudstad måste man nu överväga på allvar och diskutera vilka åtgärder som egentligen hjälper det landet som nu har klarat kriterierna enligt kommissionen. När vi har kommit överens om vissa kriterier och alla inte möter de kraven, så vad kan vi då egentligen göra? Vad skulle det hjälpa om vi börjar diskussioner med dem om de inte är kvalificerade? Detta förstår de själv också.

Jag tror att det nu är viktigare att diskutera på vilket sätt EU och kommissionen kan hjälpa dessa länder bilateralt. Jag brukar ofta citera en ordlek som jag 1ärde mig när jag arbetade med biståndsfrågor, en ordlek som sade att om det finns skillnad mellan verkligheten och planen gäller planen. Jag tycker det är dumt. Vi borde inte bara säga att av principskäl måste vi göra på ett visst sitt om det skadar det vi egentligen vill åstadkomma.

Jag tror samtidigt att det har gjorts alltför mycket av den här diskussionen. Vi vill alla ha de baltiska länderna med. Men vi vet lika väl att det har varit ett ganska hårt arbete att få minst ett land kvalificerat. Skillnaderna mellan länderna är inte hemskt stora. Jag tror att vi snabbt kan få också de andra länderna i skick för medlemskap.

För att driva en sådan
här politik behövde man
en ovanligt stark
regeringsbas. Och det
har vi haft."

Det är ju slående att Finland, som ju är det land som i flera avseenden ligger närmast de baltiska länderna, samtidigt är det land som är mest restriktivt när det gä1ler starten på förhandlingarna. Varför denna särställning för Finland?

Vi har alltid varit realistiska. Det skulle vara katastrofalt, och det är vi överens om i Norden, om någonting skulle hända som fällde Estlands möjligheter att komma

Förhållandet till Ryssland ligger under detta med Baltikum och EU. Har Finland en speciell roll i relationen till Ryssland - för Nordens del och i viss mån för Europas del?

Nej, vi vill absolut inte att någon skall saga att vi är talesmän för Norden. Men det är ju helt naturligt att ifall vi är grannar och vi är det enda EU-land som har gräns med Ryssland, sa betyder det att vi är mera aktiva och har mera kontakter. Jag träffade president Jeltsin på hans sommarställe i Karelen. Statsministern hade möte med ryska statsministern i Karelen. Jag träffade nyligen Tjernomyrdin i Vilnius.

Får jag fråga specifikt om förhållandet Finland-Ryssland. När premiärminister Tjernomyrdin talade om Baltikum och vikten av dess alliansfrihet i Vilnius för ett tag sedan så nämnde han också Finland och Sverige på samma sätt. Är det nya signaler från Moskva och vad betyder de i så fall?

Jag fick just igår kväll översättningen av hans tal. Jag hade inte möilighet att lyssna till honom i Vilnius. Det innehåller egentligen inte mycket mera än vad som hade sagts av Rysslands vice utrikesminister i Helsingfors i samband ined Nordiska rådets möte. Linjen där var att man gärna skulle vilja se att de baltiska 1änderna väljer en icke-allierad status.

Finns det en förändring i formulering från rysk sida?

Jag vill följa mycket noga vad som sker nu under hösten i relationerna mellan Ryssland och baltiska länderna. Kommer vi att få överenskommelse i frågor om till exempel gränsdragningen. Jag tycker att de konkreta sakerna och den konkreta utvecklingen är väldigt viktigt. Det är kanske för mig en viktigare signal in vad man säger i Vilnius eller Helsingfors.

MATS SVEGFORS