Röda Korset 4/98
INTERVJU MED REPUBLIKENS PRESIDENT
Republikens president Martti Ahtisaari
betonar
ANSVARET FOR NÄSTAN
Medborgarorganisationerna bygger upp
välfärden. Det syns i synnerhet nu när den offentliga ekonomin
har utsatts för sparåtgärder, säger republikens president
Martti Ahtisaari i en intervju för tidningen Röda Korset.
Martti Ahtisaari blev bekant med Röda Korset då han som ung gav
blod i Uleåborg. I dag är president Ahtisaari Finlands Röda
Kors beskyddare.
Vilka tankar har Ni om uppgiften som Röda Korsets beskyddare?
Röda Kors-organisationerna i många andra länder har länge
haft motsvarande praxis, men i FRKs historia är det här en unik
händelse.
- Uppgiften är mycket välkommen. Det
finns fä organisationer vilkas arbete jag har följt med på
samma sätt som Röda Korset. På så sätt har jag kunnat
bekanta mig med de värdefulla resultat som organisationens
arbete ute på fältet ger.
Vilken var Er första upplevelse av
Röda Korset? Ni har haft att göra med Röda Korset under Era
många internationella uppdrag. Hurudana erfarenheter har Ni
haft?
- Min första kontakt var när jag gav
blod som ung pojke i Uleåborg. Efter det har jag haft med Röda
Korset att göra under samtliga nationella och internationella
uppdrag, inom utvecklingssamarbete och som ambassadör, men
också i samband med mitt arbete i Namibia.
- Min kanske färskaste och mest intressanta upplevelse har att
göra med Finlands Röda Kors arbete i våra närområden, i
synnerhet inom den humanitära verksamheten. Där har FRK skött
sig väl.
Arbetslöshet och ensamhet problem
Mänga forskare har varnat att
Finlands folk håller på att delas upp i välbärgade ä ena
sidan och permanent utsatta ä andra sidan. Under de
landskapsbesök Ni gjort till olika delar av Finland har Ni
säkert fått konkret insikt i detta och sett exempel på det.
Hur anser Ni att en sådan utveckling kan förhindras?
~ Långtidsarbetslöshet är något som fortfarande kastar
sin skugga över alltför mänga familjers liv.
Det är ett problem som ännu, kräver mycket arbete innan det
kan lösas. Till exempel hotas mänga helt arbetsföra
50-åringar att åsidosättas på arbetsmarknaden. Därför
måste man satsa på utbildning och uppmuntra företag att
anställa även äldre arbetstagare.
~ Man måste i alla fall konstatera att de nya arbetsplatserna
uppstår inom småföretag, tack vare enskilda människors
företagaranda. Vi borde visa uppskattning för kreativitet och
företagsamhet. Det skulle också leda till att servicenäringen
bättre än tidigare kunde skapa nya arbetstillfällen.
~ Ett annat fenomen som påverkar välfärden och som
myndigheterna har svårt att ta itu med är den ökande känslan
av ensamhet. Till exempel mänga åldringar har i dagens
samhälle kommit ifrån den arbetsföra befolkningen och barnen.
Som medmänniskor kommer det an på oss alla att råda bot på
det missförhållandet. Medborgarorganisationerna utför ett
värdefullt arbete med människor som lider av ensamhet
och det vill jag ge dem ett speciellt erkännande för.
Vad är Er syn på medborgarorganisationernas roll som skapare
av välfärd och förebyggare av åsidosättning i värt
samhälle? Hur kraftigt tycker Ni att den tredje sektorn kan
delta i byggandet av välfärden med professionella,
avgiftsbelagda tjänster?
- Medborgarorganisationer som Röda Korset bygger verkligen
upp välfärden: tack vare deras insatser går färden genom
livet bättre för mänga av våra medmänniskor. Detta har varit
synligt i synnerhet under det senaste decenniet, då den
offentliga ekonomin har utsatts för sparåtgärder.
Finländarnas önskan att hjälpa till har funnit sin kanal i
mångahanda medborgarorganisationer. De har gjort mycket för att
förhindra att människor åsidosätts och stärker därmed det
finska samhällets grundvalar.
~ Jag rekommenderar en kreativ och fördomsfri inställning till
välfärdstjänsterna. Det är framtidens bransch. Jag har med
intresse följt med projekt som allt klarare formar vår know-how
inom välfärden till en nationell framgång och småningom till
och med till en exportprodukt.
Rasism är inte ett allmänt fenomen
Även i Finland har vi kunnat
bevittna främlingsfientlighet och negativa inställningar till
flyktingar.
Vad är Ert budskap i den här frågan - till medborgarna och
till organisationerna som arbetar med toleransfostran i vårt
land?
- För det första vill jag säga att utvecklingen under det
här decenniet till största del har varit positiv. De människor
som flyttat till Finland från andra länder har berikat värt
samhälle och de är med om att bygga vår välfärd. Både deras
anpassning till Finland och andra finländares anpassning till
deras ankomst har varit framgångsrika. Rasism och
främlingsfientlighet är inte allmänna i Finland. Största
delen av den misstänksamhet som förekommer har att göra med
att det tar tid för folk att vänja sig med ett nytt fenomen.
- För alla har anpassningen inte varit lätt. Det här gäller i
synnerhet flyktingarna. Man måste komma ihåg att de ofta kommer
frän områden med inbördeskrig där familjer brutalt rivits
sönder. Anpassningen försväras också av en övergäng från
en kultur där samfundet är starkt till en individcentrerad
kultur. Anpassningen underlättas både för finländarna och
för flyktingarna själva om barnen kan gå i skola och de vuxna
kommer ut i arbetslivet. Man måste till exempel reagera snabbt
på avbruten skolgäng, eftersom det ofta resulterar i att
personen i fråga permanent hamnar vid sidan om samhället. För
att det skall kunna åtgärdas krävs samarbete mellan kommuner
och medborgarorganisationer.
Vad har obundna, lilla Finland att ge i människorättsfrågor
i världen? Eller i förebyggande av konflikter? I vilken roll
ser Ni medborgarorganisationerna i detta sammanhang?
- Finland kan för det första föregå med gott exempel som
ett land som både följt och aktivt befrämjat de mänskliga
rättigheterna. Detta gäller både politiska och medborgerliga
rättigheter samt grundfriheter och ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheter i ett demokratiskt och pluralistiskt
medborgarsamhälle.
- I de länder som häller på att övergå till demokrati har
antalet konflikter ökat och det beror ofta på att dessa länder
inte har några sätt att fredligt hantera och lösa de
konflikter och spänningar som i allmänhet hör till en
pluralistisk demokrati. Där har Finland mycket att ge: en
fungerande dialog mellan politiska partier och andra
medborgarorganisationer, en rättsstat, ett fungerande styresätt
och en förståelse för att demokrati är både majoritetsstyre
och minoritetsskydd. Dessa element har snabbt betonats i bland
annat vårt lands utvecklingssamarbete. På så sätt strävar vi
efter att befrämja en stabil utveckling som går att förutspå
i de länder vi samarbetar med.
- De finländska medborgarorganisationerna spelar en Central roll
i detta sammanhang. Genom att stöda motsvarande
systerorganisationer i utvecklingsländerna skapar de en bas för
demokrati och bygger upp det "samhälleliga kapital"
som hjälper utvecklingsländerna att lösa sina nationella
problem.
0,7 procent gott mål i utvecklingssamarbetet
Hur mycket påverkar utrikes- och handelspolitik vårt
lands utvecklingssamarbete? Vilken är tidtabellen för Finland
att uppnå FN:s rekommendation?
- I en värld efter den ideologiska tudelningen där
världspolitiken allt mer struktureras kring frågor som skiljer
mellan fattiga och rika länder är utvecklingssamarbetet en
Central del av vårt lands utrikespolitik. Länders beroende av
varandra ökar snabbt. I det ingår både många nya möjligheter
och faror. Genom utvecklingssamarbete hjälper vi
utvecklingsländerna att skapa en stabil och gynnsam ekonomisk
och politisk miljö som ger dem bättre förutsättningar att
utnyttja de enorma resurser som går hand i hand med en mer
globaliserad ekonomi, i stället för att ytterligare
åsidosättas.
- Att den politiska grunden för utvecklingssamarbetet har
förstärkts har inte försvagat den moraliska grund som alltid
har spelat en stor roll i den nordiska
utvecklingssamarbetspolitiken. De kompletterar varandra.
- Finlands ekonomiska relationer till hela u-landsfältet är
fortfarande ganska små, om man jämför med andra
industriländer i väst. Man beräknar i alla fall att
utvecklingsländerna år 2010 producerar hälften av hela
världens nationalprodukt. Utvecklingssamarbetet är för oss ett
ypperligt sätt att utvidga kontaktytan mellan hela det
finländska samhället och utvecklingsländerna, även inom
ekonomi och handel. Jag ser ingen konflikt mellan välutfört
utvecklingssamarbete som håller sig till sina målsättningar
och ekonomisk nytta för Finland. Det är frågan om att få
u-ländernas och Finlands intressen att mötas.
- FN:s rekommendation om utvecklingsbistånd på 0,7 procent av
bruttonationalprodukten är en viktig internationell
målsättning. På längre sikt anser jag att den också är
politiskt förpliktigande för Finland. Regeringens delmål på
0,4 procent tycker jag är bra. Vi måste i alla fall minnas att
vi även i dag håller oss på en genomsnittsnivå bland
industriländer och att vi inte har orsak att se ned på det vi
åstadkommit.
Vad anser Ni som före detta FN-anställd om
medborgarorganisationernas roll inom utvecklingssamarbetet och
inom det humanitära arbetet? Vilka är
medborgarorganisationernas starkheter i det arbetet? Borde
Finland specialisera sig på något visst område inom
utvecklingssamarbetet? Vad bör betonas i de statsanslag som
beviljas medborgarorganisationer och FN-organ?
- Medborgarorganisationerna har en central uppgift i
utvecklandet av ett demokratiskt och pluralistiskt
medborgarsamhälle. De har ofta direkta kanaler till sådan
gräsrotsverksamhet som inte alltid är lätt att nå i samarbete
på regeringsnivå. Deras verksamhet inriktar sig ofta just på
minoriteter och åsidosatta, de delar av befolkningen som har det
svagare ställt. När det är som bäst strävar
medborgarorganisationsarbetet efter att förbättra människors
egna möjligheter att förverkliga det de vill och utvecklas i
sin egen riktning. Att förbättra folks egna förutsättningar
att agera är den "förstärkning" som gör människor
och deras organisationer till skapare av utveckling, inte mål
för utveckling.
- Det utvecklingssamarbete som kanaliseras via
medborgarorganisationer har i motsats till andra områden inte
minskat under 1990-taiet, utan ökat. Den utvecklingen bör
fortsätta, i synnerhet som förutsättningarna för
medborgarorganisationernas verksamhet snabbt har förbättrats i
och med demokratiseringsprocessen i många utvecklingsländer.
- För ett litet land som Finland är det viktigt att
förutsättningarna för FN:s verksamhet utvecklas vidare.
Stödet till FN:s utvecklingsorganisationer spelar en viktig roll
i strävan efter det målet. I dag stöder Finland
internationellt sett FN:s biståndsorgan kraftigt och så bör
det vara även i framtiden. Samtidigt måste vi i alla fall
fortsätta att utveckla och effektivera organen i fråga. Ingen
del av utvecklingsbiståndet kan vara ett självändamål, utan
alla aktörer måste förtjäna sin plats med sitt eget arbete
och egna resultat.
Som Ni vet hör skydd av civila och skydd av krigsfångar till
Röda Korsets viktiga uppgifter. Till exempel president Nelson
Mandela var en av Röda Korsets mest långvariga
fängelsebesöksmål. Hur skulle Finland kunna stöda de här
viktiga uppgifterna ekonomiskt och diplomatiskt?
- Samarbetet med Finlands Röda Kors och därmed med den
internationella rödakorsrörelsen är en viktig del av vår
internationella verksamhet. Det gäller både utvecklingsarbete
på lång sikt och humanitär biståndsverksamhet. I synnerhet
inom det humanitära biståndet är internationella Röda Korset
en Central aktör ur Finlands synvinkel.
- Internationella rödakorskommittén (ICRC) spelar en unik roll
just som beskyddare av civila och krigsfångar. De medel som
Finland beviljar ICRC som allmänt stöd och som stöd för
skilda operationer stöder organisationen även i den uppgiften.
Dessutom anser jag att den dialog som ICRC och hela rörelsen
för med oss är viktig. Arbetet för att utveckla
internationella humanitära normer är mycket värdefullt i
dagens svåra konfliktsituationer.
- I den här frågan vill jag också betona betydelsen av
förebyggande arbete. Att befrämja politisk stabilitet, att
förbättra förutsättningarna för dialog både inom länder
och mellan dem, att befrämja en demokratisk kultur som strävar
efter att lösa konflikter i stället för att tillspetsa dem,
spelar en avgörande roll.
- Jag vill också föra fram den internationella
brottmålsdomstol som man kom överens om att grunda för några
veckor sedan i Rom. Finland har kraftigt drivit på att domstolen
skulle grundas. Jag ser grundandet av domstolen som ett betydande
framsteg för att förstärka internationell rätt och bekämpa
krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och
massförstörelse.