REPUBLIKENS PRESIDENTS TAL VID AVSLUTANDET AV RIKSDAGENS VALPERIOD 1991-1995 TI 14.3.1995

Den valperiod som nu är till ända har präglats av såväl nationell som internationell turbulens.

Finlands internationella ställning har preciserats och vår säkerhet stärkts. Detta är en följd av att det kalla krigets era är förbi samt av den ekonomiska och politiska integrationen i Europa.

Ekonomiskt sett har den gångna valperioden varit tung för Finland. Levnadsstandarden har sjunkit för många medborgare. Arbetslösheten har antagit oacceptabla proportioner i vårt samhälle. Vårt förtroende för framtiden har fåtts att vackla. Vi har tvingats att helt omvärdera utgångspunkterna för välfärdssamhället.

Orsakerna till de ekonomiska svårigheterna har varit många. Man klarade inte av att förhindra överhettningen inom ekonomin. Raset inom östhandeln bidrog för sin del till att tillspetsa situationen. De strukturella svagheterna i vår ekonomi har dock fått för liten uppmärksamhet.

Den mångomtalade tudelningen inom ekonomin också under en tid av starkt uppsving säger mycket om hur allvarliga dessastrukturella problem är. Depressionen har inte övervunnits, när nästan en femtedel av arbetskraften står utan arbete och en tredjedel av statens utgifter betalas genom upptagning av lån.

Under valperioden har de så kallade marknadskrafterna prövat vårt lands ekonomi på ett nytt sätt. Den snedvridna ekonomiska utvecklingen med sina många symtom på överhettning tvingade oss först att devalvera marken och sedan att låta den flyta. Valutakursavgörandena ledde till en ojämn ekonomisk utveckling. Exporten drog, men den övriga ekonomiska aktiviteten avtog.

Det att marken har blivit starkare under den senaste tiden har stabiliserat situationen. Samtidigt kan mera trovärdiga tecken på ett uppsving skönjas inom ekonomin.

Regeringen och riksdagen har arbetat hårt för att övervinna depressionen, men den fortsatt svåra arbetslösheten visar att önskade resultat inte har kunnat uppnås.

Nu är frågan hur det ekonomiska uppsvinget skall kunna förvandlas till en hållbar tillväxt så, att sysselsättningen permanent kan förbättras. Det behövs tilltro till de egna möjligheterna, mod att fatta svåra men nödvändiga beslut samt förmåga till ett brett samarbete.

Vi måste uppmuntra kunnande och initiativkraft. Det ekonomiska uppsvinget i Europa och Finlands EU-medlemskap öppnar stora möjligheter att utnyttja finländsk yrkesskicklighet och finländskt kunnande.

Det är skäl att på alla plan efterlysa beslutsamhet så, att våra starka sidor kan utnyttjas. Atmosfären i samhället borde genomsyras av en positiv och konstruktiv anda.

Utvecklingen under de senaste åren har på ett genomgripande sätt förändrat de samhällsekonomiska och ekonomisk-politiska ramarna. Liberaliseringen av marknaden och internationaliseringen inom näringsverksamheten har skapat en situation där upprätthållandet av stabiliteten är ett livsvillkor för framgång. Vårt tänkesätt och våra institutioner tycks ännu inte ha anpassat sig till dessa förändringar. Nu är det skäl att betona vikten av att värna om stabiliteten och understryka hur skadligt det är om denna stabilitet går förlorad. Utvecklingen under den senaste tiden visar att det finns ett behov av attitydförändringar såväl inom företagen som inom arbetsmarknadsorganisationerna och virkesmarknaden.

Vår samhällsekonomi har nu fått fastare mark under fötterna. Att övervinna arbetslösheten och utveckla den nordiska välfärdsmodellen är den stora nationella uppgiften under detta årtionde.

I lördags sade jag följande vid FN:s toppmöte för social utveckling i Köpenhamn: den ideologiska basen för välfärdssamhället är sund, den innebär solidaritet med våra fattigaste och mest utsatta medmänniskor. Jag är övertygad om att vi bör hålla fast vid detta det solidariska samhällets ideal.

Riksdagen har utfört ett omfattande arbete för att revidera och utveckla lagstiftningen. Den har slutfört eller för slutligt avgörande i nästa riksdag berett ett stort antal politiskt och samhälleligt viktiga lagstiftningsprojekt. Trots de svåra omständigheterna har riksdagen visat en klar strävan efter ökad välfärd för medborgarna samt efter större samhällelig rättvisa.

Av de många reformer som påverkar medborgarnas ställning, vilka har behandlats under valperioden, är den revidering av de grundläggande fri- och rättigheterna som beretts i många år den principiellt sett mest betydande. Propositionen har nu godkänts och lämnats vilande över nyval, och dess öde avgörs i den nya riksdagen. Reformen är ett uttryck för kontinuiteten i lagstiftningsarbetet vid utvecklandet av vår rättsordning. Nu finns det ett behov av att flytta blicken från system till människornas rättigheter och skyldigheter.

Rättsstatens primära uppgift är att trygga medborgarnas rättssäkerhet. Att uppnå rättvisa är ett av de viktigaste målen för våra strävanden, och här intar domstolarna en nyckelposition. En förutsättning av avgörande betydelse för rättvisan i samhället är att förvaltningstvistemål kan behandlas och avgöras snabbt. Besvär från medborgarna måste avgöras inom skälig tid och korrekt. Avgörandena måste motiveras väl. I det första skedet är länsrätternas kapacitet bland annat i beskattningsärenden avgörande för om detta mål kan nås.

När riksdagen godkände ändringen av systemet för ändringssökande och rättelse inom beskattningen så, att eventuella fel kan rättas till effektivare och i ett tidigare skede än förut, förutsatte den samtidigt att regeringen vid behov förbättrar länsrätternas verksamhetsbetingelser. För min del anser jag att det är viktigt att arbetet vid länsrätterna utvecklas och att deras verksamhetsbetingelser förbättras. Lagstiftaren, regeringen och domstolarna ansvarar tillsammans för att rättssäkerhetssystemet fungerar.

Det internationella systemet har under 1990-talet ändrats på ett genomgripande sätt. Förutsättningarna för samarbete har förbättrats i hög grad, trots att det ofta har varit svårt att hantera de många konflikterna och de nya säkerhetsriskerna.

Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa håller på att bli ett allt effektivare forum för krishantering. Tillsammans med FN och Europeiska unionen måste vi skapa ett tryggare Europa.

Med tanke på Finlands internationella ställning har brytningsskedet i Europa huvudsakligen varit ett positivt fenomen. En stabil grund har skapats för våra relationer med Ryssland. Som medlem av Europeiska unionen har vi tillförsäkrat oss de bästa förutsättningarna att trygga våra intressen och delta i styrningen av förändringarna i vår världsdel. Ju enhetligare vårt handlande i unionen är, desto bättre framgång har vi. I vårt land har vi skapat goda utgångspunkter för skötseln av frågor som gäller Europeiska unionen. Ett gott samarbete mellan statsorganen - riksdagen, regeringen och republikens president - är nödvändigt.

Som medlem av unionen har vi också goda förutsättningar att utveckla våra relationer med Ryssland och de övriga länder i Östersjöområdet som inte hör till EU. Unionen håller stegvis på att bli en allt mera inflytelserik faktor också inom utrikes- och säkerhetspolitiken. Detta kan endast vara till fördel för oss.

För att ha framgång måste vi förstå de globala ekonomiska sammanhangen och målmedvetet driva våra intressen.

Riksdagen har under valperioden aktivt deltagit i den utrikes- och säkerhetspolitiska debatten och, i enlighet med sina befogenheter, i beslutsfattandet. Riksdagen har antagit historiskt betydelsefulla avtal, först avtalet om anslutning till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och sedan fördraget om anslutning till Europeiska unionen, samt omfattande lagstiftning som hänför sig till dessa beslut.

Under de senaste åren har vi som nation genomlevt en krävande brytningstid. Stor anpassningsförmåga på det mentala planet kommer även framöver att krävas av oss alla. Jag är övertygad om att vi kommer att klara oss väl.

Jag vill tacka riksdagen för dess arbete nationen till fromma och förklarar riksdagens arbete avslutat för denna valperiod.