Översättning

Republikens President Martti Ahtisaari vid supén i Hofburg den 7 mars 1995

På min hustrus och mina egna vägnar önskar jag tacka Er, Herr President, inte bara för Era vänliga och tänkvärda ord, utan också för att Ni berett oss möjlighet att återuppliva vår bekantskap med Österrike och Wien.

Den fantastiska inramningen - det må sedan vara fråga om Staatsoper eller Hofburg - påminner oss om att Österrike värnar om en betydande del av vårt europeiska kulturarv. Ett kejserligt förflutet har förvisso sina företräden jämfört med vad en republik kan visa upp.

Detta är ett i många avseenden historiskt år. Både Österrike och Finland har tagit ett viktigt steg genom att ansluta sig till Europeiska unionen. Detta ger oss anledning att se på framtiden med tillförsikt och positiva förväntningar.

Men detta år ger oss också anledning att dra oss till minnes vissa av de mest tragiska händelserna i Europas historia. Femtio år har förflutit sedan vapnen tystnade och det andra världskriget var över. När vi noterar denna bittra årsdag bör vi dock inte låta oss fjättras av det förgångna, utan hellre talärdom av våra erfarenheter. Ett stabilare och tryggare Europa håller på att växa fram.

Efter kriget stod våra länder inför en period av ekonomisk misär och osäkerhet på det politiska planet. Detta blev upptakten till det nationella återuppbyggnadsarbetet och till skapandet av nya internationella strukturer. Redan 1945 inrättades Förenta Nationerna som bägge våra länder anslöt sig till tio år senare. Detta dröjsmål berodde inte på oss, utan snarast på den komplicerade situation som präglade efterkrigstiden.

Den konstruktiva och konsekventa roll som Finland och Österrike i egenskap av neutrala stater har spelat i Europa efter kriget är vida känd. Helsingfors och Wien har varit mötesplatsen för både europeiska och globala förhandlingar gällande säkerhets- och nedrustningsfrågor. Helsingfors kom att bli symbolen för KSSE-processen, som ju bidrog till att lägga grunden för det nya Europa, medan Wien blivit känt som ett av de viktigaste FN-högkvarteren i världen.

Slutet på det kalla kriget kom att fungera som en katalysator: kommunismen kollapsade och den militära konfrontationen tonade bort. Detta sammanföll med att Europeiska unionen framträdde som ett självklart gravitationscentrum för utvecklingen i Europa. Vi finländare har uppfattat medlemskapet i Europeiska unionen som det viktigaste medlet när det gäller att påverka den framtida utvecklingen på vår kontinent. Jag har förstått att det österrikiska folket på många punkter delar denna uppfattning.

Finlands politik, som går ut på militär alliansfrihet och upprätthållandet av ett trovärdigt, självständigt försvar, har redan under många decennier utgjort en stabiliserande faktor i Nordeuropa. Detta är också relevant med tanke på framtiden. Vår avsikt är dock inte att utesluta säkerhetspolitisk valfrihet. Finland går med öppet och konstruktivt sinnelag in för den regeringskonferens som äger rum 1996.

Herr President,

Vi satte stort värde på det arbetsbesök som Ni företog till Finland 1993, mindre än ett år efter Ert tillräde på presidentposten. Min svarsvisit följer nästan samma tidtabell: just nu är det faktiskt ett år och en vecka sedan mitt tillträde. Inom ramen för arbetsbesök av detta slag kan man under angenäma och effektiva former jämföra och utbyta erfarenheter.

De bilaterala relationerna mellan våra länder är utmärkta. I egenskap av nya medlemmar i Europeiska unionen har Finland och Österrike inlett en ny epok också vad dessa relationer beträffar. En ny form av partnerskap har uppstått. Vi har allt skäl att utnyttja denna nya situation maximalt.

Jag ber att få utbringa en skål för Er personliga hälsa och välgång, för Österrike och det österrikiska folket samt för det samarbete våra länder emellan som behövs vid skapandet av ett nytt Europa.