Översättning

REPUBLIKENS PRESIDENTS TAL VID TOPPMÖTET OM NÖD OCH SOCIAL UTVECKLING I VÄRLDEN (KÖPENHAMN 11.3.1995)

Herr Ordförande, tillåt mig instämma med de föregående talarna och rikta mitt tack till FN-sekretariatet och vår värd, den danska regeringen, för de imponerande ansträngningar de har gjort för att säkerställa framgången för denna epokgörande konferens. Jag vill dessutom gratulera Er, Herr Ordförande, samt framföra mina varmaste välgångsönskningar till Er i Ert krävande åtagande, att leda våra förhandlingar.

Detta möte handlar om social utveckling - ett ämne som redan för länge sedan borde ha dryftats i denna omfattning och på högsta politiska nivå. Det är likväl uppenbart att mötets spännvidd sträcker sig långt utöver begreppet social utveckling i dess konventionella mening.

Detta möte handlar också om det nya synsätt som håller på att växa fram i fråga om begreppet utveckling. Detta synsätt framhäver den enskilda individens betydelse samt växelverkan såväl med medmänniskor som med den fysiska omgivningen. Den nya tonvikten på en människocentrerad utveckling återspeglar erfarenheterna från de senaste årtiondena, som varit fulla av skenbara inledningar och bittra misslyckanden. Den återspeglarockså en historisk förändring i världsekonomin och den internationella politiken.

Det ömsesidiga beroendet och globaliseringen av ekonomin kan hanteras bara om vi kan frigöra människornas resurser och den inneboende kreativiteten hos den enskilda individen. Kanske FN en dag sammankallar ett "möte för folken" eller ett "möte för mänsklig utveckling", för att helt och fullt kunna uttrycka den aspekt på begreppet utveckling som nu är i sikte.

Parallellt med konceptet om en människocentrerad utveckling löper ett nytt säkerhetskoncept. Under det kalla kriget var eventualiteten av ett kärnvapenkrig det dominerande säkerhetshotet. Numera inkluderar säkerhetshoten dessutom fattigdom, arbetslöshet, socialt sönderfall, etniska konflikter, miljökriser, demografiskt tryck, massmigration, organiserad brottslighet, terrorism och epidemier. Alla dessa hot sammanhänger med de ekonomiska och sociala förhållandena. De låter sig inte heller lösas med tvångsåtgärder. De måste angripas tillsammans och med gemensamma ansträngningar. Fenomenet "den förfelade staten" är ett belysande, tragiskt exempel och betecknande för vår tid.

Förenta nationerna har möjlighet att beakta både säkerhetsaspekten och utvecklingsaspekten i ett problem eller en situation. FN grundar sig på principen om suverän jämlikhet, vilket ger alla nationer möjlighet att få sina röster hörda i behandlingen av frågor som gäller fred, säkerhet och utveckling. Trots att familjen av FN-organisationer har många fel och brister, är och förblir den ett viktigt instrument för internationellt samarbete. FN kan likväl inte svara på och hålla jämn takt med utmaningarna utan att ständigt sträva efter förnyelse.

Detta möte spelar en avgörande roll i den process som går ut på att förnya och omdana Förenta Nationerna. Åsikten att det behövs reformer delas av många, och det finns en uppsjö av visionära förslag till åtgärder för att bringa FN att bättre motsvara dagens realiteter. De nordiska länderna som grupp har bidragit med ett antal förslag. Den rapport som avgivits av kommissionen för globalt samarbete innehåller många insikter som går i rätt riktning. FN måste passa in i ett internationellt samarbetssystem, som måste upprättas, om mänskligheten skall kunna lösa sina gemensamma problem på ett rationellt sätt. FN kan aldrig bli en världsregering, inte heller skall den sträva efter en sådan ställning. Men FN kan bli en världsomfattande "bystämma", som uttalar det internationella samfundets behov samt legitimerar och genomför strategier som överenskommits internationellt.

Finland har alltid varit en av de främsta förespråkarna för ett människocentrerat utvecklingskoncept. Det är en återspegling av vår demokratiska, t.o.m. individualistiska tradition, i förening med en utvecklad känsla för socialt ansvar. Denna ansvarskänsla fick oss också att förverkliga idén om välfärdsstaten som ett svar på de socio-ekonomiska utmaningarna i vår tid. Den senaste tiden har allvarliga tvivel uttalats om välfärdsmodellens livsduglighet. Med hänsyn till de ekonomiska svårigheter vi står inför idag är det mycket möjligt att denna modell kräver anpassningar, t.o.m. långtgående ändringar. Men jag är övertygad om att den ideologiska basen för välfärdsstaten är sund - ett samhälle för alla, oberoende av status och förmögenhet; solidaritet med dem som är svagast och skyddslösast. Detta är den hårda kärnan i den nordiska modellen, som vi är stolta över att få dela med andra nationer. Det är glädjande att notera att denna anda har genomsyrat slutdokumenten från detta möte.

Den deklaration och det handlingsprogram vi står i beråd att anta är en kompromiss mellan många olika åsikter. I många avseenden motsvarar detta inte vad som hade varit önskvärt. Som helhet betraktade är deklarationen och handlingsprogrammet likväl ett anmärkningsvärt uttryck för det internationella samfundets vilja. De frågor som gäller en människocentrerad utveckling görs till tyngdpunktsområden på den internationella dagordningen. Detta är det viktigaste enskilda resultatet av detta möte.

Förenta nationernas styrka har alltid legat på det moraliska planet. FN har gång på gång lyckats övertyga det internationella samfundet om det berättigade i sin sak genom den moraliska styrkan i sina argument. Under det kalla krigets era rådde skepticism, t.o.m. cynism, och resonemang som grundade sig på mänskliga och moraliska värden kom ofta, som en följd av omfattande missbruk i propagandasyfte, att framstå i tvivelaktig dager.

Jag är övertygad om att vi håller på att träda in i en ny epok som möjliggör ett gemensamt fasthållande av och konkreta handlingar utifrån principerna om mänskliga rättigheter, medbestämmande, social rättvisa och en hållbar utveckling. Det mest anmärkningsvärda draget i Köpenhamnmötets budskap är det fasta förhållningssättet i de grundläggande frågorna social etik och moral samt i sådana frågor som utrotningen av fattigdomen, upprätthållandet av full sysselsättning och de sociala aspekterna på strukturanpassning. För mig är detta den sanna innebörden av detta möte och en symbol för en ny era av internationellt samarbete.