Republiken Finlands President Martti Ahtisaaris öppningsanförande
DET REGIONALA SAMARBETET OCH DEN EUROPEISKA INTEGRATIONSPROCESSEN;
En jämförelse mellan nordiska och centraleuropeiska erfarenheter
Budapest, den 10 mars 1995
Den pågående förändringsprocessen i Centraleuropa har medfört nya utmaningar för det ekonomiska systemet och säkerhetssystemet i Europa i allmänhet och för länderna i detta område i synnerhet. En av huvuduppgifterna också på detta seminarium är att utbyta erfarenheter och analysera möjligheterna till och mekanismerna för fortsatt integration i Europa med avseende på ekonomin och säkerheten så, att ingen ny splittring uppstår.
EU:s strategi för Central- och Östeuropa samt erfarenheterna av det nordiska samarbetet öppnar perspektiv som måste analyseras ingående.
Europeiska unionen antog senaste höst en strategi som gick ut på en ökad politisk dialog och ett strukturerat samarbete med associerade medlemsstater i Central- och Östeuropa. Målet för denna strategi är större politisk och ekonomisk stabilitet i Europa.
Finland och de övriga nordiska länderna stöder till fullo denna strategi inom EU, eftersom den erbjuder klara mekanismer för samarbete och möjligheter till en ytterligare utvidgning av unionen. En annan grundläggande faktor som bör betonas är att de associerade medlemmarnas egna meriter kommer att vara avgörande för om och hur de omfattas av denna strategi. Inget land och ingen grupp av länder kommer att lämnas utanför enbart på grund av sitt geografiska läge eller sin historiska bakgrund.
Den nordiska samarbetsmodellen kompletterar på ett lämpligt sätt de av Europeiska unionen valda samarbetsramarna. De nordiska länderna har haft mycket goda erfarenheter av regionalt samarbete, som grundar sig på gemensamma värderingar och gemensamma intressen. Det nordiska samarbetets styrka ligger i dess informella karaktär - samarbetet är praktiskt och det är inte kopplat till endast en viss struktur eller mekanism.
För de enskilda nordiska länderna har det intensiva regionala samarbetet medfört många fördelar. Detta samarbete var viktigt också under de senaste åren, när vi förhandlade med Europeiska unionen, först om skapandet av Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och senare om fullvärdigt medlemskap i unionen. Om Finland hade varit det enda landet som ansökte om medlemskap i unionen, skulle de resultat som uppnåddes inte nödvändigtvis ha varit så goda som de nu blev.
Det att Norge, i motsats till Finland och Sverige, beslutade att inte gå med i unionen i detta skede har inte haft någon negativ inverkan på det nordiska samarbetet. Tvärtom har det gett oss nya områden där samarbetet kan vidareutvecklas.
I min sammanfattning av "det nordiska budskapet" inför detta seminarium vill jag betona två saker. För det första erbjuder EU:s strategi för Central- och Östeuropa enhetliga ramar för utvecklande av samarbetet i området och för ökande av stabiliteten i Europa i allmänhet. Denna strategi bör utnyttjas till fullo. För det andra förtjänar styrkan hos den nordiska modellen, ett intensivt och informellt regionalt samarbete baserat på gemensamma värderingar och gemensamma intressen, att studeras ingående i Central- och Östeuropa. Erfarenheterna av det nordiska samarbetet kunde till exempel tjäna som modell vid lösandet av minoritetsfrågorna i Central- och Östeuropa.