Martti Ahtisaari, Republiken Finlands President, vid The Royal Institute of International Affairs, Chatham House, London, den 18 oktober 1995

MOT POSITIVA INBÖRDES RELATIONER: EUROPEISKA UNIONEN, FÖRENTA STATERNA OCH RYSSLAND I EN FÖRÄNDERLIG VÄRLD

Det är en stor glädje för mig att få tala inför denna distingerade publik. Alltsedan The Royal Institute of International Affairs grundades 1920 har det varit ett av världens mest respekterade forum för forskning och debatt kring internationella relationer.

Begreppet internationella relationer som studieämne inom de sociala vetenskaperna har i stor utsträckning utvecklats i Storbritannien. Avsikten har, som professor A.J.R. Groom konstaterar, varit att undersöka orsakerna till krig och förutsättningarna för fred på ett vetenskapligt sätt.

Idag är detta ämne angelägnare än kanske någonsin tidigare. Världen har förändrats dramatiskt och verkligheten i de internationella relationerna är komplex. Det är dags att lyssna och det är dags att samarbeta.

Mina Damer och Herrar,

Det kalla kriget var en världsomfattande konfrontation, och då det var förbi utlöstes en global förändringsprocess som fortsätter utan tecken på att mattas av. Denna process har en revolutionerande inverkan i synnerhet på det euroatlantiska samfundet. Idag består detta samfund i allt högre grad av tre centrala helheter: Europeiska unionen, Förenta staterna och Ryssland. Jag har för avsikt att koncentrera mig på dem och de föränderliga relationerna mellan dem.

En fascinerande aspekt som anknyter till det rådande läget är att den nya världen - Förenta staterna - möter en gammal värld som består av nya helheter. Ryssland är inne i en historisk omvandlingsprocess och Europeiska unionen bygger upp en starkare och större gemenskap av nationer.

Förhållandet mellan dessa helheter är som en triangel - två sidor måste alltid vara förbundna med den tredje. Nu borde dessa helheter ha som mål att uppnå positiva inbördes relationer. Alla betydande insatser som syftar till att främja fred, stabilitet och välstånd i Europa måste bygga på detta grundläggande faktum.

Finland blev medlem av Europeiska unionen i år. I de senaste opinionsundersökningarna har mina landsmän visat ett fortsatt starkt stöd för medlemskapet. Vårt beslut om anslutning till EU visade sig vara riktigt. Finland bekräftade sin europeiska identitet.

Europeiska unionen är inte en färdig produkt. Europa miste en mycket stor del av sin globala roll som ett resultat av andra världskriget. Genom integrationen håller Europa nu småningom på att igen stärka sin ställning bland aktörerna på världsscenen igen.

Storbritanniens medlemskap stärkte den Europeiska gemenskapens atlantiska dimension. Finlands och Sveriges anslutning har skapat en nordisk dimension inom unionen. Ett geografiskt balanserat EU är bättre rustat att framgångsrikt bevaka europeiska intressen efter år 2 000.

Vilken europeisk stat som helst får ansöka om medlemskap i unionen. Som resultat av den pågående omvandlingsprocessen kan antalet medlemsstater komma att fördubblas i framtiden.

Den regeringskonferens som planerats till 1996 borde förbättra de ekonomiska och institutionella förutsättningarna för en utvidgning av unionen.

Medborgarnas stöd är avgörande om Europeiska unionen skall ha framgång. Integrationen kan inte tvingas fram. Den måste förverkligas genom öppenhet, demokrati och respekt för avvikande åsikter.

Mina Damer och Herrar,

Sovjetunionens huvudsakligen fredliga kollaps är en av de mest dramatiska händelserna i vår tid. Det går inte att snabbt till fullo inse dess återverkningar.

Ryssland kämpar sig genom en lång övergångsperiod. Lyckligtvis har ingen av de många domedagsvisionerna blivit verklighet. Den väldiga eurasiatiska staten klarar sig trots allt.

Ryssland söker sin nationella identitet efter årtionden av kommunistiskt styre. Demokrati och marknadsekonomi översätts i ryska termer, och vi borde visa förståelse när historia skrivs i Moskva. Tempot i förändringsprocessen är inte alltid det viktigaste. Det som har betydelse är att den väg som valts är den rätta.

Ryssland brottas dock också med en frestelse att gå till ytterligheter med nationalismen. Detta kan bli ett hinder för Rysslands integration med internationell ekonomi och internationella institutioner.

Globaliseringen av de ekonomiska aktiviteterna har i allt större utsträckning påverkat form och gestalt hos de internationella relationerna efter det kalla krigets slut. Gamla och framväxande integrationsmönster formar det internationella systemets grundläggande struktur.

Förenta staterna har förutsättningar att genom sitt unika läge spela en regional roll både som atlantmakt och stillahavsmakt. Förenta staterna är fortfarande en strategisk partner för europeiska stater. Vissa amerikaner har tidvis varit frestade att av inrikespolitiska orsaker minska det amerikanska engagemanget i Europa. Ändå fortsätter Förenta staterna att vara engagerat i Europa. Förenta staternas och Kanadas intressen är fortfarande stadigt förankrade i Europa.

Mina Damer och Herrar,

Hur skall vi då kunna utveckla positivare inbördes relationer mellan Europeiska unionen, Förenta staterna och Ryssland? Den expanderande Europeiska unionen kommer i allt högre grad att utgöra tyngdpunkten både för de transatlantiska och de paneuropeiska strukturerna i de internationella relationerna.

Ett Europa som ikläder sig rollen av fästning kan aldrig uppnå sina mål. Historien har lärt oss att varje försök att skapa en självtillräcklig Fästning Europa - det må sedan vara L'empire, Das Reich eller någon ism - har misslyckats och lett till katastrof.

Det är onödigt för mig att här i London övertyga någon om värdet av de transatlantiska relationerna. Goda transatlantiska relationer är en nödvändig förutsättning för ett hållbart och nyttigt partnerskap också mellan Europeiska unionen och Ryssland.

I en föränderlig värld behöver och får också gamla relationer ny stimulans. Det gäller också de transatlantiska relationerna. Vi måste diskutera en breddning av basen för denna dimension. Europeiska unionen har åstadkommit mycket, och att frihandel är önskvärt har länge varit en självklarhet för nationerna i Västeuropa. De positiva inbördes relationerna mellan Europeiska unionen och Nordamerika måste återupplivas genom att grunden läggs till ett nytt transatlantiskt ekonomiskt samarbetsområde.

I en globaliserad världsekonomi bedöms handelsarrangemangen utgående från deras förmåga att svara på marknadens utmaningar. Detta gäller både de multilaterala handelssystemen och de regionala handelsarrangemangen. Instrumenten kan innefatta formella frihandelsavtal.

Vad öst beträffar får liberaliseringen av handeln inte sluta där Europa övergår i Eurasien. En isolering av Ryssland bör undvikas i alla relevanta geografiska sammanhang, och Ryssland bör integreras helt i det multilaterala handelssystemet. Följaktligen kan partnerskaps- och samarbetsavtalet (PCA) mellan Europeiska unionen och Ryssland vidareutvecklas till ett avtal som motsvarar dagens behov inom handel, investeringar och produktion.

Mina Damer och Herrar,

Ekonomisk och politisk integration är inte möjlig utan stabila och säkra internationella relationer. Vi européer har, som en lärdom av vår tragiska historia, detta faktum mycket klart för oss.

Samarbete är det enda trovärdiga svaret på våra gemensamma säkerhetsbehov. Säkerhetssamarbetets historia är kort. Under det kalla krigets dagar lärde vi oss att upprätthålla fredliga relationer mellan två olika politiska system. Vår uppgift är nu att hantera förändringar. Efter kommunismens sammanbrott fastslog KSSE-mötet i Paris västs principer - mänskliga rättigheter, rättssäkerhet och ekonomisk frihet - som gemensamma värden för hela Europa.

Det är inte möjligt att klara förändringar utan fantasi och kreativitet. Det är inte lätt att bli kvitt gamla tankemönster från det kalla krigets dagar. Men vi har ett utmärkt tillfälle inte bara att bevittna historiska händelser utan också att skriva historia. Låt oss inte missa detta tillfälle.

Europa efter det kalla kriget fortfar att vara instabilt. Idag förstår vi att ingen ny säkerhetsordning kan skapas över en natt. Vi behöver tid och tolerans. Dessutom inser vi att det inte finns några patentlösningar. Dagens Europa hotas emellertid inte av fiender. Vår värsta fiende är en ökande osäkerhet.

Vi behöver ett långsiktigt perspektiv, en strategi för positiv förändring, för byggande av ett gemensamt säkerhetsrum där militära konflikter inte längre är möjliga. Som vi ser det bör denna strategi basera sig på tre grundläggande faktorer. För det första skapandet av social stabilitet huvudsakligen genom en utvidgning av Europeiska unionen. För det andra bättre arrangemang för säkerhetssamarbete genom förstärkning av OSSE och andra relevanta arrangemang, t.ex. partnerskapet för fred. Och för det tredje upprätthållandet av en trovärdig försvarsförmåga, som förverkligas antingen individuellt eller kollektivt.

I dagens situation måste vi få de existerande säkerhetsskapande institutionerna att fungera samstämmigt. Målet är att arbeta med alla, inte emot någon.

Min önskan är att en permanent politisk dialog med inslag av möten och andra relevanta arrangemang upprättas mellan Europeiska unionen, Förenta staterna och Ryssland. Målet för denna dialog bör vara att säkerställa byggandet av en ny europeisk säkerhetsstruktur.

Ökad tonvikt måste gradvis läggas på säkerhetsarrangemang som verkligen bygger på samarbete. Detta är möjligt om ekonomisk och social stabilitet å ena sidan och militär stabilitet å andra sidan vinner terräng samtidigt.

Finland upprätthåller ett trovärdigt nationellt försvar. Vår militära alliansfrihet är, tror vi, ett konstruktivt bidrag till säkerheten och stabiliteten i Nordeuropa. Vi vill utveckla Europeiska unionen till en effektiv säkerhetsskapande och stabiliserande faktor i Europa och globalt. Vi är redo att samarbeta med NATO inom ramen för ett hela kontinenten omfattande partnerskap inriktat på fredsbevarande verksamhet och konflikthantering. Alla europeiska nationer har dragit nytta av alliansens ansvarsfulla roll, antingen de är medlemmar eller inte.

Mina Damer och Herrar,

Winston Churchill har sagt att det inte är vår uppgift eller önskan att dra upp gränslinjer, utan snarare att sudda ut dem. Vårt mål är att framkalla enighet mellan alla nationer i hela Europa.

Denna vision har varit en källa till inspiration i årtionden, men den har ännu inte förverkligats. Se där vår gemensamma europeiska plikt.