Efter riksdagsvalet i mars kunde en bredbasig majoritetsregering snabbt bildas i landet. Regeringen har agerat i samförstånd för att förverkliga sitt program.

Vårt land står redan femte gången i följd inför ett år av storarbetslöshet. Medborgarna har dock inte låtit sig nedslås på grund av detta. Denna attityd kombinerad med målmedveten samarbetsvilja behövs nu med tanke på landets intressen.

En särskild tacksamhet känner jag gentemot de tusentals medborgare som vid olika sammankomster samt brevledes och på annat sätt har tagit kontakt. Detta har varit viktigt för mig och min hustru. Genom er har den finländska vardagen gjort sig konkret påmind.

Enligt arbetsministeriets senaste statistik är 448 700 medborgare utan arbete. Av dem har 57 500 redan varit arbetslösa i mer än två år.

Än så länge har den målmedvetna stabiliseringen av statsekonomin och den betydande sänkningen av räntenivån samtden tvååriga inkomstuppgörelsen inte återspeglat sig i en förbättrad sysselsättning.

Jag tror att våra möjligheter att tygla arbetslösheten snart kommer att förbättras. De tunga beslut som gjorts på det ekonomiska planet börjar småningom bära frukt.

Inom den offentliga ekonomin har det varit nödvändigt att göra radikala nedskärningar i utgifterna. Finländarna har förhållit sig till detta på ett realistiskt sätt som förtjänar beröm. Om vi ger oss till tåls och med gemensamma krafter sörjer för att samhällsekonomin utvecklas i stabil riktning, kommer de närmaste åren inte längre att medföra nya ingrepp av omfattande slag.

När det gäller att lösa problemet med arbetslösheten är skapandet av nya arbetsplatser den avgörande faktorn. Likaså är det viktigt att vi på ett fördomsfritt sätt utnyttjar systemet med arbetsalternering och tillämpar mångsidigare arbetstidsmodeller än för närvarande. Här har också fackföreningsrörelsen en viktig uppgift att fylla.

Trots att vi under den rådande recessionen ofta har lyckats förena våra krafter, krävs det om möjligt ännu större ansträngningar för att vi skall kunna minska storarbetslösheten.

Det ökade samarbete som bedrivits på lokal nivå i avsikt att tygla arbetslösheten är en företeelse som jag finner speciellt uppmuntrande. Både de arbetslösa och arbetsgivarna har börjat ro åt samma håll.

På lokal nivå har man den bästa kännedomen om vilka hinder och möjligheter som är förknippade med sysselsättandet. Medborgarsamhället har aktiverat sig. En ny talkoanda håller på att uppstå - likaså ett gemensamt ansvar, denna känsla som vi närapå förlorade när den ekonomiska tillväxten var som snabbast. Nu gäller det att skapa metoder med vilkas hjälp denna aktivitet kan uppmuntras ytterligare.

De bästa lösningarna föds när problemen tornar upp sig. Jag vill uppmuntra varje kommun och stad i vårt land samt alla invånare att med hjälp av både företag och sammanslutningar gå in för fördomsfria och innovativa samarbetsformer. Varje ny arbetsplats främjar hela den ekonomiska regionen.

Ett år har förflutit sedan Finland blev medlem i Europeiska unionen. Vi kan vara nöjda med resultaten: vårt lands internationella ställning har befästs och vår konstruktiva linje har vunnit erkännande. Medlemskapet gynnar våra nationella intressen.

Landets regering har kunnat stödja sig på en stabil medborgaropinion när den drivit finländarnas intressen i unionen. Vår verksamhet i unionen har förutsättningar att lyckas endast om den baserar sig på medborgarnas vilja.

Det var förståeligt att man på landsbygden upplevde medlemskapet i EU som ett reellt hot. Tanken på medlemskap ledde rentav till misströstan på många håll. Nu har situationen klarnat: i dag känner man nämligen till vilka faktorer som kan bilda utgångspunkten för landsbygdens utvecklande på lång sikt. Bevarandet av en livskraftig landsbygd är förenligt med alla finländares intressen.

Medlemskapet i unionen har lett till att de utländska investeringarna ökat i Finland. Denna utveckling kommer att fortgå.

Vårt medlemskap i EU har bidragit till att EU:s uppmärksamhet i allt högre grad fokuseras på områdena i norr. Inom EU:s egen utveckling tas de nordliga omständigheterna numera i betraktande. I fråga om de externa relationerna ägnas vårt närområde, Ryssland och Östersjöregionen, särskild uppmärksamhet. Vår strävan är att Finland genom sin verksamhet skall bidra till att EU också i fortsättningen ger dessa områden en central plats i sina externa relationer.

Med tanke på Europeiska unionens framtid var det viktigt att toppmötet i Madrid fattade beslut om förverkligande av den ekonomiska och monetära unionen. Medlemsstaterna måste se till att övergången till EMU sker på så bred basis som möjligt och på ett sådant sätt att de medlemsländer som ansluter sig till EMU får en starkare ekonomisk ställning.

Den ekonomiska politik som den ekonomiska och monetära unionen förutsätter har ofta betraktas som en motpol till skötseln av sysselsättningen. På medellång och lång sikt utgör en stram ekonomisk politik och balanserad statsekonomi dock en förutsättning för att arbetslösheten skall kunna tyglas. Visst stämmer det att en medverkan i den ekonomiska och monetära unionen innebär nya utmaningar, men ett utanförskap skulle ytterligare försvåra möjligheterna att lindra våra ekonomiska problem, inte minst arbetslösheten. En ekonomisk politik som grundar sig på inflation och därpå följande devalvering är inte under några omständigheter längre möjlig och inte heller önskvärd.

Europeiska unionen får inte sluta sig, utan den skall tvärtom bevara förmågan att utvidga sig. Detta förutsätter att unionen på ett målmedvetet sätt utvecklas internt. I detta arbete vill Finland stå för en fullödig insats. En utvidgning av Europeiska unionen utgör den bästa garantin för att vår världsdel inte återgår till att bli ett slagfält, utan tvärtom blir en kontinent präglad av samhörighet och välstånd.

Under det gångna året har utvecklingen inom det internationella samfundet varit exceptionellt uppmuntrande. Framför allt har den fredsprocess och det återuppbyggnadsarbete som inletts i det krigshärjade Bosnien öppnat möjligheterna för stabilitet och samarbete i ett vidare europeiskt perspektiv.

Det var viktigt att lagen om fredsbevarande verksamhet kunde antas så gott som enhälligt i vår riksdag. Därigenom kunde vi hålla fast vid den nationella enigheten i denna för oss så centrala fråga av utrikes- och säkerhetspolitisk natur. För detta önskar jag framföra mitt tack.

Verkställigheten av fredsprocessen i Bosnien erbjuder en enastående möjlighet att visa att man i vår världsdel kan lösa även svåra säkerhetsproblem i samförstånd, utan att underblåsa hotbilder som tillhör det förgångna och utan att tillämpa blockgränser.

Vi bör dock vara medvetna om att fredsprocessen än så länge befinner sig på ett tidigt stadium. Vägen mot hållbar fred på Balkan är lång och freden kräver sina uppoffringar. Vi måste vara redo att göra en egen insats för återuppbyggandet av det av kriget sargade landet - vår insats krävs för att människornas förståeliga bitterhet skall kunna lindras och deras möjligheter till en dräglig tillvaro kunna garanteras. Också detta är en angelägen uppgift med tanke på bevarandet av freden.

Parlamentsvalet i Ryssland stärker den demokratiska utvecklingen i landet. Det internationella samfundet måste nu målmedvetet stödja de strävanden genom vilka Rysslands inträde i såväl europeiska som globala samarbetsarrangemang kan påskyndas.

Finland har goda förutsättningar att utvecklas till ett land där det finns utrymme för olika kulturer och för växelverkan dem emellan. Detta är i själva verket ett livsvillkor för att vår egen nationella kultur skall kunna utvecklas.

Än så länge har vi inte någon enhetlig invandrings- och migrationspolitik i Finland. Det utredningsarbete som regeringen har satt igång och den livliga debatt som pågår i dessa frågor lägger grunden för skapandet av en dylik politik.

Den osäkra atmosfär som uppstått till följd av ekonomiska motgångar har också i Finland utgjort grogrunden för främlingsskräck och till och med rasistiska utbrott.

Ansvaret vilar nu på varje enskild finländare.

Låt oss alltså se detta som en utmaning och låt oss värna om vårt sunda medborgarsamhälle också i framtiden.

Jag tillönskar alla medborgare gott nytt år samt Guds välsignelse.