REPUBLIKENS PRESIDENTS TAL I RIKSDAGEN

VID ÖPPNANDET AV 1996 ÅRS RIKSDAG

7.2.1996

Det finländska samhället är alltjämt föremål för stora omvälvningar. Samtidigt försöker det internationella samfundet lösgöra sig från det historiska motsatsförhållandet och i stället skapa förutsättningar för en varaktig fred.

Under de rådande omständigheterna är det synnerligen viktigt att vårt lands politiska system vilar på fast grund. Medborgarna måste kunna känna att det politiska systemet fungerar med utgångspunkt i deras värderingar och förhoppningar.

Förra våren kunde en bredbasig majoritetsregering snabbt bildas i landet. Med tanke på demokratins trovärdighet är det viktigt att regeringarna sitter hela valperioden ut.

Regeringen har på ett fördomsfritt sätt tagit itu med de nya utmaningarna, och den har uppställt en avgörande förbättring av sysselsättningen som sitt primära mål. Åstadkommandet av ett tvåårigt inkomstpolitiskt avtal var en viktig faktor i detta sammanhang. Samtidigt försöker man styra strukturomvandlingen så, att regionala motsättningar inte skall uppstå i samhället. Jag tror att denna politik åtnjuter ett brett stöd.

Arbetslösheten utgör alltjämt den största källan till oro för oss alla. En atmosfär av gemensamt ansvar skänker - i motsats till pessimismen - den andliga styrka som vi är i behov av. Nu gäller det att visa sann uthållighet.

Framtidsplaneringen är en oerhört krävande utmaning. Ylioppilaslehtis chefredaktör Jarno Forssell konstaterar: "I framtiden är allting möjligt, inget alternativ kan elimineras på förhand. Det gäller att vara beredd på förändringar - åtminstone måste man hela tiden vara redo att på ett flexibelt sätt ändra sina planer om situationen så kräver".

Även om Forssell i första hand bedömer det egna universitetets framtid, kan hans tes också i vidare perspektiv tjäna som utgångspunkt för en bedömning av hela samhällsutvecklingen.

Den ekonomiska tillväxten varierar i hög grad beroende på vilken del av världen det är fråga om. Att förutsäga den ekonomiska utvecklingen blir allt svårare - detta har de senaste månadernas erfarenheter från Europa och USA visat. Man har blivit tvungen att justera de ekonomiska prognoserna utan att kunna åberopa uppenbara orsakssammanhang.

Den europeiska integrationen fortgår framför allt i form av Europeiska unionens utvidgningsprocess. Finland har under sina första månader som medlem på ett betydelsefullt sätt kunnat bidra till att unionens centrala målsättning har kommit att inbegripa de nordliga frågorna och unionens utvidgning.

Att Europeiska unionens, OSS-ländernas och Mongoliets samarbetsprogram, det s.k. TACIS-programmet, kunde godkännas i den form Finland föreslog var för vår del en viktig prestation. Det var framför allt i samband med Europeiska rådets möte i Madrid som vi arbetade för denna lösning.

Östersjön har blivit något av ett innanhav i Europeiska unionen. Det gäller för unionen att målmedvetet skapa förutsättningar för en hållbar stabilitet i regionen. Detta kräver i sin tur ökade ekonomiska insatser samt en bättre samordning av de olika funktionerna.

Finland och de andra nordiska länderna stödjer Estlands, Lettlands och Litauens strävanden i riktning mot en intensivare medverkan och en fortsatt europeisk integrering. Denna process bör uppfattas som ett väsentligt element i hela den europeiska säkerhetsstrukturen, ett element som gynnar samarbetsmöjligheterna i Nordeuropa samt inom Östersjö- och Barentsregionerna.

Europeiska unionen förbereder sig inför den regeringskonferens som i slutet av mars inleds i Turin. Regeringen kommer snart att förelägga riksdagen en redogörelse i denna fråga. Med tanke på utvidgningen av Europeiska unionen är det viktigt att unionen på 1990-talet säkerställer sin funktionsförmåga. Å andra sidan måste unionen danas till ett genuint medborgarsamfund. Endast så kan den utvecklas till ett allt intimare förbund för de europeiska folken, dvs. uppnå det mål som finns definierat i fördragen om upprättande av unionen.

Europeiska unionen är den centrala stabiliserande faktorn i vår världsdel. Unionen bör vidareutveckla sin roll på det internationella planet. Vi är redo att utveckla beslutsfattandet och strukturerna i unionen utgående från en klar målsättning och med stöd av jämlikhetsprincipen.

Utvecklandet av Finlands målsättningar i Europeiska unionen har kommit bra igång. Till detta har riksdagens aktiva medverkan bidragit.

I och med att kriget i det forna Jugoslavien upphört inleds ett nytt skede i skapandet av ett europeiskt säkerhetssystem. I samband med fredslösningen i Bosnien bidrar Finland med såväl militär som civil hjälp. Operationen är en stor utmaning för hela det internationella samfundet. Samtidigt är den ett bra exempel på hur partnerskap för fred kan utformas.

Regeringen och riksdagen kunde efter en öppen och ansvarskännande diskussion snabbt fatta beslut som gör det möjligt att skicka en finländsk enhet till Bosnien för att där under NATO:s ledning delta i de fredsbevarande och verkställande insatserna.

Vår verksamhet utgör en fortsättning på den tradition som finländarna har i fredsbevarande sammanhang, och den vittnar om vår förmåga att anpassa oss till nya krav. Den finländska truppen behöver, och kommer att ges, allt det stöd från hemlandets sida som behövs i detta krävande uppdrag. Freden på Balkan är hela Europas, även Finlands, gemensamma sak.

För det internationella samfundet innebär det en stor utmaning att se till att de civila åtgärderna i Bosnien är tillräckliga och att de förläggs till rätt tidpunkt.

De sociala och ekonomiska svårigheterna i Ryssland samt våldet i Kaukasus understryker behovet av stärkt kontakt mellan Ryssland och det övriga Europa. Att Ryssland antogs som medlem i Europarådet visar hur viktigt man anser det vara att stödja stärkandet av demokratin i Ryssland i syfte att få till stånd ett stabilt Europa.

För att alla finansieringskällor skall kunna utnyttjas maximalt måste koordineringen av närområdessamarbetet effektiveras i rask takt.

Rötterna till våra grundlagar, dessa lagar som visat sig hållbara, sträcker sig hundratals år tillbaka i tiden: de centrala utgångspunkterna i våra gällande grundlagar härstammar i stor utsträckning t.o.m. från tiderna före vår självständighet. Avsikten med de talrika delreformer som ägt rum har varit att tillgodose de förändrade kraven; samtidigt har man strävat efter att stärka vårt demokratiska styrelseskick.

Inom den beredning av statsförfattningsreformerna som har pågått i mer än två decennier har stiftandet av en enhetlig och klar grundlag nu uppställts som mål. Avsikten är att vår statsförfattning skall korrigeras och ses över utan att grunderna för denna ändras.

När det gäller utövandet av statsmakten har vi av tradition haft den uppfattningen att samhörighet råder mellan regering och folk. Vårt synsätt har även inkluderat kravet att de inbördes relationerna mellan de högsta statsorganen skall vara i jämvikt och att utövandet av makt skall vara förknippat med tillsyn och ansvar.

Ifall tillräcklig enighet råder om målen för grundlagsreformen finns det goda möjligheter att ett sådant slutresultat kan uppnås som även en bred medborgaropinion kan stödja.

Ärade Riksdagsmän,

Jag önskar riksdagen framgång i dess arbete samt förklarar 1996 års riksdag öppnad.