Till följd av medlemskapet i Europeiska unionen har Finlands internationella ställning stärkts. Vår utrikespolitiska agenda har breddats, samtidigt som de nya frågorna kräver ställningstaganden från vår sida. Medlemskapet i EU har likaså inneburit en stor utmaning för förvaltningens del.

Vi vill utveckla unionen i syfte att stärka stabiliteten och välfärden i vår världsdel. Detta förutsätter att man utvecklar unionens funktionsförmåga och skapar betingelser för en utvidgning av unionen. Den regeringskonferens som EU inlett i år avser uttryckligen att ta itu med dessa utmaningar.

Det är viktigt att unionens medlemsländer på suverän basis kan delta i debatten inom alla sektorer av unionens verksamhet - unionens målsättningar är något som medlemsländerna tillsammansbör formulera. Detta är inte ägnat att göra unionen mindre effektiv, utan leder tvärtom till större effektivitet. Det är här fråga om de europeiska ländernas gemensamma angelägenheter och gemensamma framtid.

Vid regeringskonferensen avser man också att stärka unionens externa funktionsförmåga och i synnerhet dess förmåga att förhindra och hantera allvarliga konflikter.

Trots att vi uppfattar den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken som ett samarbete regeringarna emellan, är vi också i det sammanhanget redo att effektivera beslutsfattandet. Det kan vara ändamålsenligt att inom vissa sektorer gå in för ökad tillämpning av beslut baserade på kvalificerad majoritet. Ett litet medlemsland inser lätt betydelsen av ett fungerande samarbete.

Det viktigaste är ändå att medlemsländerna har politisk vilja att agera tillsammans. Om det saknas vilja att utnyttja institutionerna, förmår dessa inte - de må sedan vara hur välfungerande som helst - effektivera den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Ju mer beroende de olika områdena inom det internationella samfundet är av varandra, desto fredligare är samfundet - så lyder en tes som jag har betonat i olika sammanhang. Denna utveckling främjas av frihandeln och ett stärkande av dess förutsättningar i globalt perspektiv.

I år har jag haft möjlighet att besöka såväl regionen kring Persiska viken, Kuwait och Förenade Arabemiraten, som Kina. De här besöken gjorde mig allt mer övertygad om att Europa inte får sluta sig inom sitt skal.

Frukterna av det internationella samarbetet skördas för närvarande i Bosnien, där IFOR kommit att utgöra ett exempel på en ny form av säkerhetssamarbete. Jag hoppas innerligt att lösningen skall leda till en hållbar fred inom hela Balkanområdet.

Vi står inför nya utmaningar, det visar bl.a. den debatt om kärnsäkerheten som pågått under de senaste veckorna. Ett annat viktigt problemområde som kräver åtgärder är den globala livsmedelsförsörjningen. World Food Summit som arrangeras i höst är utan tvekan en av årets viktigaste internationella konferenser.

Här i Finland har vi upplevt en lång och snörik, men inte olidligt kall vinter. De äldre generationerna har dragit sig till minnes glada episoder från gångna barndomsvintrar.

Jag hoppas att åtminstone alla ni som tillbringat vintern här hos oss i era hjärtan gömmer ljusa minnen från en äkta finsk vinter.

Våren är en hoppets tid. Hoppfullhet är något vi behöver idag, också inom det internationella samfundet.

Jag ber att på mina egna och min hustrus vägnar få utbringa en skål för den i Helsingfors ackrediterade diplomatkåren.