Det är mig en speciell glädje att få besvara de vänliga ord som President Robinson riktade till min hustru och mig och till den finländska delegationen. Vi är medvetna om den hedersbetygelse som kommit oss till del i och med att vi blivit inviterade till denna magnifika middag i Dublin Castle.

Väggarna som omger oss vet berätta om ert lands historia under seklernas gång och om minnen från senare tider, då irländarna måste strida för sin frihet. Bägge våra länder har under 1900-talet varit tvungna att kämpa för sin självständighet; historieskrivningen visar att Irland och Finland också annars uppvisar många likheter i geografiskt, politiskt, ekonomiskt och kulturellt avseende.

Självfallet finns det också mycket som skiljer oss från varandra, men allt tyder på att finländare och irländare kommerbra överens var än de möts. Det är också med speciell stolthet jag noterar att detta är första gången som Finlands president avlägger statsbesök på "den gröna ön".

Under de förhandlingar om Finlands anslutning som fördes med Europeiska unionen samt under vårt lands sexton första månader som medlem har vi haft fullt stöd från irländskt håll. Jag vill därför gärna vid detta solenna tillfälle i Dublin Castle tacka Irlands regering och det irländska folket för detta stöd.

Den folkomröstning som i oktober 1994 anordnades i Finland visade, i likhet med de opinionsmätningar som gjorts senare, att en klar majoritet hela tiden har förordat ett medlemskap. Vi har gjort vårt bästa för att lära oss spelets regler och jag tror att vi är redo, villiga och kapabla att delta i och på olika sätt bidra till utformningen av det framtida Europa.

Irland har varit medlem i EU sedan 1973. Detta innebär att ni hunnit samla en mängd erfarenheter och blivit något av experter på hur man kan agera som en effektiv och nyttig medlem. Det finns många likheter i våra länders intressen och strävanden när det gäller utrikespolitiken. Det är naturligt för oss att arbeta tillsammans inom EU och andra internationella fora. Både Finland och Irland är mycket beroende av fria och öppna handelsförbindelser. Båda länderna står utanför militärallianserna, men deltar samtidigt aktivt i fredsbevarande operationer.

Först och främst ser vi fram emot ett nära samarbete vid regeringskonferensen, där det irländska ordförandeskapet kommer att vara avgörande för att överläggningarna skall få en positiv utgång. Det är synnerligen angeläget att Europa fortsätter på sin kurs framåt, trots att många hinder och svårigheter måste övervinnas. Det krävs förhandlingsförmåga och konstruktiva idéer för att ge ökad kraft åt "Europaidén".

För EU:s del är det viktigt att regeringskonferensen utfaller väl. Det gäller att arbeta vidare med de svåra och komplicerade frågeställningar som handlar om bl.a. utvidgningen av EU, sysselsättningen, EMU och de institutionella reformerna. I Finland önskar vi framför allt betona sysselsättningsfrågorna, ett problem som inger stor oro i EU-länderna. Vi kämpar med en oacceptabelt hög arbetslöshetsgrad. Detta problem har inte bara en ekonomisk utan också en social dimension: för de arbetslösa och deras familjer kan arbetslösheten vara en mänsklig tragedi.

Men vi får inte heller glömma det lidande och de behov som existerar i världen utanför EU. Jag känner mycket väl till att Ni, President Robinson, har ägnat den afrikanska kontinenten stort intresse och mycken empati. Afrika är en kontinent där många folk lever i kärva förhållanden. Eftersom jag själv under större delen av min yrkeskarriär har arbetat med afrikanska frågeställningar, bereder det mig stor tillfredsställelse att tillsammans med Er nu få diskutera dessa frågor av gemensamt intresse.

Våra bilaterala relationer är utmärkta. Samarbetet på alla nivåer, kulturutbytet, handeln och turismen utvecklas i gynnsam riktning. Finländska företag håller på att etablera sig på Irland: finskägda Tara Mines i Navan svarar för en inte obetydlig del av den irländska exporten. Irland besöks årligen av omkring 6 000 finländare, medan cirka 3 000 irländare reser till Finland. Dessa siffror är uppmuntrande, och kan säkerligen höjas ytterligare.

I detta sammanhang vill jag gärna nämna den värdefulla insats som vänföreningar och olika klubbar inom den merkantila sektorn står för i båda länderna. Dessa aktiviteter främjar kontakterna såväl på det affärsmässiga som på det individuella planet. Detta frivilliga arbete är något som inte kan mätas i pengar men som bidrar till att på ett positivt sätt föra våra folk närmare varandra också på det praktiska planet.

Också inom den kulturella sektorn har kontakterna mellan våra länder ökat märkbart. Både här och i Finland framgår det tydligt att vi har stort utbyte av varandras musik, arkitektur, bildkonst och skulptur, film och litteratur. Tillåt mig här att passa på tillfället att gratulera Irland med anledning av det senaste Nobelpriset i litteratur. Seamus Heaney besökte Helsingfors förra sommaren och framträdde i det sammanhanget vid Helsingfors Festspel. En samling av Heaneys dikter publicerades nyligen på finska. Det är en ära att få träffa Heaney här i kväll. På tal om de kulturella relationerna mellan våra länder vill jag här nämna en av de kanske viktigaste prestationerna i modern tid, nämligen Pentti Saarikoskis översättning av James Joyce till finska.

Irland är också välkänt för sitt oerhört rikhaltiga musikutbud. Den irländska musikfestivalen har under ett antal år varje höst turnerat i många städer i Finland. Tack vare musikfestivalen har vida kretsar i vårt samhälle kommit i kontakt med irländsk musik, irländska artister och irländsk kultur över huvud taget.

Jag konstaterar också med glädje att man i omkring tjugo års tid har kunnat studera iriska vid Helsingfors Universitet. Ett keltologiskt sällskap har grundats i Finland, och detta sällskap har arrangerat ett flertal möten. Av mötena kan framför allt nämnas det symposium som i februari 1995 anordnades i Helsingfors. Flertalet av de föredrag som presenterades vid symposiet skall ingå i en volym som under titeln Celtic Helsingiensia mycket snart kommer att publiceras. Förläggare är den äldre av de två vetenskapsakademierna i Finland, dvs. Finska Vetenskaps-Societeten. Det gläder mig likaså att det finns irländska akademiker som har gjort sig besväret att studera det finska språket i syfte att lära sig mera om Finland och vårt lands insatser inom folkloristik, historia och lingvistik.

Jag vill framföra ett varmt tack för att vi blev inviterade att besöka Irland, för den gästfrihet som Ni och många andra visat oss och för det utomordentliga program som arrangerats för oss under denna vecka. Min hustru och jag är synnerligen tacksamma, och vi ser fram emot de diskussioner och erfarenheter som väntar oss här i Dublin samt de sevärdheter som Galway och Connemara kommer att bjuda på.