(Översättning)

Det är mig ett stort nöje att öppna International Law Associations 67:e konferens. Trettio år har förflutit sedan så här prominenta experter på internationell rätt senast sammanstrålade till ett motsvarande möte i Helsingfors.

Er senaste konferens här i vår huvudstad ledde till att man antog de s.k. Helsingforsreglerna gällande nyttjandet av vattnen i internationella floder. Dessa regler, som har bibehållit sin betydelse, ansluter sig till de interstatliga relationerna på det praktiska planet. Namnet Helsingfors har sedermera kombinerats med det framgångsrika samarbete som utvecklats mellan öst och väst samt med skapandet av vissa allmänt accepterade förpliktelser gällande mänskliga rättigheter. Helsingfors har sålunda - det må sedan handla om navigeringsbestämmelser eller frågor som gäller individens rörelsefrihet - kommit att inspirera till tankegångar och idéer som har forcerat de nationella gränserna.

När ledarna för de stater som ansvarar för säkerheten i Europa för tjugoett år sedan i Helsingfors undertecknade det historiska KSSE-slutdokumentet, deklarerade dessa ledare samtidigt sin beredvillighet att bilägga eventuella tvister med fredliga medel. Målet var att skapa principer för ett nytt kollektivt säkerhetssystem och att få ett slut på eran av krig i vår världsdel. Idag vet vi att KSSE-processen jämnade vägen för genomgripande förändringar i Europa.

För närvarande genomgår Europa en historisk omvandlingsprocess. Genom att ta vara på denna möjlighet kan vi förhindra att politiska och militära skiljelinjer uppstår på nytt. Det internationella samfundet måste agera kreativt, för ett stärkande av den internationella rätten och de multilaterala institutionerna.

Denna konferens kommer att skärskåda framför allt hur normerna inom den internationella rätten fungerar i fråga om de internationella relationerna. Ett av de områden som kräver nya åtgärder inom ramen för det internationella samarbetet och den preventiva verksamheten är terrorismen och framför allt den terrorism som stöds av olika stater. Det internationella samfundet har i allt högre grad förbundit sig att fördöma terrorismen och att för motarbetandet av denna vidta effektiva åtgärder som baserar sig på de grundläggande rättigheterna och laglighetsprincipen. Finland stöder dessa strävanden.

Förenta Nationernas generalförsamling antog i december 1994 en deklaration angående åtgärder mot den internationella terrorismen. I enlighet härmed har ämnet därefter behandlats vid ett flertal internationella konferenser. Den ministerkonferens som G7/P8-länderna nyligen hållit i Lyon med frågor kring terrorismen som huvudtema har beslutat att högprioritera kampen mot terrorismen samt godkänt internationella aktioner för förhindrandet av terrordåd. Det internationella samarbetet i kampen mot terrorismen - vilket omfattar bl.a. preventiva åtgärder, åtal och bestraffning, frågor i anslutning till individens rörlighet, internationella fördrag och andra arrangemang - är en angelägen uppgift, och jag vädjar därför till alla er experter i internationell rätt om hjälp.

I och med att det kalla kriget upphört erbjuds också Förenta Nationerna nya möjligheter. FN är inte längre ett slagfält för ideologisk konfrontation, utan bör nu hjälpa världens länder att koncentrera sig också på de frågor som hotar vår gemensamma säkerhet.

De som i tiden grundade Förenta Nationerna hade en vision om ett globalt system för tryggandet av den kollektiva säkerheten. Mot bakgrunden av lärdomarna från 1930-talet önskade de försäkra sig om att Förenta Nationerna skulle agera snabbt för att trygga fred och säkerhet, söka gemensamma lösningar samt hantera aggressioner på ett effektivt sätt.

Vårt problem idag är att vi inte har lyckats nå enighet om vare sig de gemensamma målen eller om prioriteringarna vad gäller själva verksamheten. Hittills har olika internationella konferenser behandlat dessa frågor ur varierande perspektiv, men det saknas fortfarande en klar och entydig linje som vi alla kunde rätta oss efter.

Den internationella rätten spelar en central roll som vägvisare när det gäller definieringen av våra proriteringar. Sedan 1960-talet har vi bevittnat uppkomsten av principer och normer som nu kan genomföras i dagens internationella klimat. Vi har hela tiden utvecklat dessa principer och anpassat dem till den existerande verkligheten. Vi har lyckats skapa basreglerna för umgänget i den civiliserade världen. Nu är det vår uppgift att avgöra hur vi kan bidra till att skapa konsensus mellan nationer av vilka en del redan existerat i århundraden, medan andra funnits till bara några få år. Faktum är att omkring tjugo stater har uppkommit först på 1990-talet.

Jag föreslår därför att den här konferensen prioriterar framför allt två ämnesområden. Det första området gäller bekantgörandet och införandet av rättsstatsprincipen i de nyblivna staterna genom olika former av rådgivande insatser på såväl bilateral som multilateral basis. För sistnämnda verksamhet erbjuder FN de bästa möjligheterna. Det andra ämnesområde som jag önskar betona gäller utvecklandet av den internationella rätten.

Tillåt mig att här säga några ord om skapandet av en nation. Jag har haft möjlighet att medverka till uppkomsten av den unga nationen Namibia. En process av det slaget är alltid förenad med många svårigheter som måste övervinnas. Den avgörande faktorn är att invånarna själva bestämmer sig för att leva i fred och sämja sinsemellan och med sina grannar.

Vid sidan om det s.k. nationsbyggandet finns det många andra viktiga områden där juristerna kan göra en insats. Förenta Nationerna har i viss mån tappat kamplusten - ett faktum som beror på en hel rad tilldragelser som engagerat FN efter det kalla krigets slut. Er förening skulle kunna bidra till att summera upp resultaten av dessa händelser vad gäller de juridiska aspekterna samt lägga fram förslag om tänkbara lösningar. FN har under de senaste åren varit betydligt öppnare än tidigare för råd och idéer från organisationer av den typ International Law Association företräder. Detta är en ypperlig möjlighet som det är skäl för er att hålla i tankarna.

Det internationella samfundet har på senaste tid bevittnat både ett kraftigt uppsving för nationalismens del och uppkomsten av nya stater. Samtidigt är situationen ytterst förvirrande. Många av de unga staterna har misslyckats med att lösa sina interna meningsskiljaktigheter och konflikter. Att tala om regler för lösandet av tvister på fredlig väg förslår inte längre när sådana grymheter som de i Jugoslavien och Ruanda kräver människoliv, orsakar ohyggligt lidande och splittrar hela samhällen. Behovet av nya metoder för hanteringen av dylika kriser är skriande. Dessa metoder får inte baseras på enbart praktiska behov, utan här måste också de juridiska aspekterna tas i betraktande.

De erfaranheter vi idag har utgör övertygande bevis för att de internationella verkställighetsmekanismerna måste förbättras. FN:s säkerhetsråd måste helt enkelt få ökad kapacitet att vidta effektiva åtgärder.

Vidare måste vi fästa tillräckligt avseende vid Internationella domstolens roll. Internationella domstolen har betraktats som ett sakkunnigt och neutralt organ och den har därför kommit att vinna också det internationella samfundets förtroende. Internationella domstolen både kan och bör ges en starkare roll vad gäller dels lösandet av internationella konflikter, dels den rådgivande funktionen vid utvecklandet av den internationella rätten.

De insatser som de internationella tribunalerna står för i fråga om Jugoslavien och Ruanda vinner stöd från finländskt håll. För att de kriminella ansvariga skall kunna ställas inför dessa tribunaler krävs det samarbete från de berörda parternas och andra aktörers sida. Den kollektiva skulden måste ersättas med ett individuellt ansvar.

Finland är en konsekvent förespråkare för inrättandet av en permanent internationell brottmålsdomstol - frågan om en sådan bereds som bäst i en kommitté som sammanträder i New York. De tillfälliga arrangemang som godkänts i fråga om Jugoslavien och Ruanda är berömvärda - men knappast tillräckliga - framsteg i utvecklandet av verkställighetsmekanismerna. Det internationella samfundet måste sätta in effektivare åtgärder för att bringa förövarna av sådana avskyvärda brott som folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten inför rätta. Blodbaden är dessvärre inte heller ett avslutat kapitel. Genom verkställighetsmekanismer inom den internationella rätten skulle det likaså vara möjligt att underlätta flyktingarnas och de tvångsförflyttades situation.

Vi måste också sträva efter social rättvisa samt förbättrad nationell integrering av de etniska och sociala minoriteterna. Jag har själv upplevt den beslutsamhet som apartheidoffer visat då det gällt att bygga upp ett rättvist nytt samhälle baserat på rättsstatsprincipen. De internationella juristernas strävanden att förbättra de enskilda individernas möjligheter till medverkan med hjälp av normer som avser de mänskliga rättigheterna har varit oerhört imponerande.

FN-reformen är en fortgående process som kräver ständig uppmärksamhet under de förestående åren. FN-stadgan har tills vidare visat sig vara ett flexibelt instrument vid utvecklandet av den internationella rätten. Vi bör dock förhålla oss öppet och konstruktivt till de förslag gällande en revidering av FN-stadgan som kan vara nödvändiga för skapandet av ett bättre fungerande FN.

Möjligheterna att utveckla den internationella rätten existerar hela tiden. Er insats är ett viktigt element i denna process och ett villkor för att man i praktiken skall kunna garantera den internationella freden och säkerheten samt att de av konflikter och strider sargade nationella samhällena skall kunna återuppbyggas i FN-stadgans anda och med tillhjälp av alla till buds stående rättsliga medel.

Jag hälsar er välkomna till Helsingfors. Jag är förvissad om att ni håller Helsingforsandan vid liv under era diskussioner och nyttjar den som en plattform för en vidareutveckling av de principer inom den internationella rätten som garanterar en tillvaro i sämja och fred. Låt oss med gemensamma krafter skapa ett bättre, tryggare och mera välmående världssamfund för den enskilda individen och för alla nationer.