"Det har aldrig funnits ett bra krig eller en dålig fred". Detta uttryck, som för omkring tvåhundra år sedan myntades av den amerikanske statsmannen Benjamin Franklin, är alltjämt synnerligen aktuellt.

Krigen och oroligheterna i vår värld utgör fortfarande inga avlägsna fenomen. Televisionen sörjer för att lidandet förmedlas direkt in i våra vardagsrum. En stor del av mitt livsverk har jag utfört i internationella organisationer som arbetat för att förhindra krig, upprätthålla fred och lindra mänsklig nöd. Trots att jag då och då grips av vanmakt när jag tar del av de dagliga nyheterna, inser jag att man måste tro på människans förmåga och vilja att bygga upp det som fallit i spillror.

Årets affisch för Krigsinvalidernas höstinsamling föreställer en veteran som förlorat ena armen och som till barnen, fullt sysselsatta med krigslekar, säger: "Krig är ingen lek". Detta budskap får oss att stanna upp. Varje krigsinvalid bär på ärr och skador från krigets dagar.

När jag i fjol öppnade den här insamlingen nämnde jag att veteranerna borde ersättas för de psykiska skador som kriget vållat. Detta är en viktig fråga som inte får falla i glömska. I väntan på myndigheternas beslut och åtgärder kan vi dock aktivera oss själva.

Vi, som tack vare veteranernas uppoffringar får leva i ett fritt fosterland, kan göra mycket för att hjälpa och glädja krigsinvaliderna. Jag tänker då inte enbart på penninggåvor, trots att också de är viktiga och utgör det egentliga ändamålet med denna insamling.

Jag vill gärna betona vikten av umgänget mellan människor och generationer. De flesta av oss känner någon av de drygt 30 000 krigsinvalider som finns i vårt land. Vi kan gärna ägna dem en personlig tanke oberoende av om en insamling är aktuell. Ett naturligt umgänge människor emellan - också utanför högtidsdagarna - värmer sinnet och skapar psykiskt välbefinnande för alla.

Veteranerna kan berätta mycket sådant som vi yngre gärna kan ta del av. Ett besök hos en veteran är ett fint sätt att visa ömsesidig högaktning.

De materiella frågorna är självfallet också viktiga för krigsinvalidernas välbefinnande. Intäkterna från höstinsamlingen används för att förbättra krigsinvalidernas möjligheter att bo hemma. Genom det reparationsprojekt som Krigsinvalidernas Brödraförbund har inlett och som alltjämt pågår har hittills nästan 5 000 krigsinvalider fått sina hem iståndsatta. Som alla andra människor vill också krigsinvaliderna givetvis bo i sina egna hem så länge som möjligt.

Jag hoppas att Finlands folk åter en gång tar tillfället i akt att visa sin uppskattning och sitt stöd för dessa män och kvinnor, som har offrat så mycket för fosterlandet.

Härmed förklarar jag den femtiotredje Kringsinvalidveckan och Krigsinvalidernas höstinsamling öppnad.