Jag ber att få tacka Er, Herr President, för de vänliga ord Ni riktade till mitt land, min maka och mig personligen samt till mitt följe.

Ni, Herr President, avlade i september 1993 som första italienska statsöverhuvud någonsin ett statsbesök i Finland.

Ert besök stärkte de goda relationerna mellan våra länder. Ni sade i Helsingfors under den festmiddag som min föregångare, president Koivisto, stod värd för att inget är viktigare i vänskapen mellan olika folk än ömsesidig kännedom om kultur, historia och språk. Detta skapar, som Ni sade, verkliga vänskapsband och framhäver varje folks särart, individualitet och rikedom på det humana planet.

Finland och Italien förenas naturligtvis av de stora europeiska civilisationsidealen demokrati, tolerans och tro på individens frihet och rättigheter. Till detta vill jag ytterligare foga geografin. Båda länderna gränsar också till hav, Finland till Östersjön och Italien till Medelhavet.

Efter Ert besök har Finland blivit fullvärdig medlem i Europeiska unionen. Detta skedde i början av 1995. Beslutet var historiskt: följdriktigt valde vi samarbete och närmare kontakter med de stater som vi är förenade med genom demokratin, kulturen och viljan att bygga ett tryggt och säkert Europa.

Jag finner det angenämt att i år kunna avlägga ett statsbesök i just Italien, som är ett av de medlemsländer som var med om att grunda Europeiska gemenskaperna. Romfördraget förvaras här i Rom. Avsikten är att fira fördragets 40-årsjubileum på hög nivå i Rom i mars.

Under Italiens period som ordförande för EU för ett år sedan lärde sig finländarna ytterligare något om samarbetets betydelse när det gäller vårt gemensamma stora projekt: att bygga Europa. Italien lade grunden för unionens regeringskonferens. Framför allt uppskattade vi den demokratiska lyhördhet med vilken Italien skötte sin plikt som ordförandeland.

Italien har upplevt ett kraftigt ekonomiskt uppsving under de senaste åren. Även på demokratins område har det skett regelrätta omvälvningar. Ni har tidvis också ställts inför extrema fenomen som hotat demokratin. Vi beundrar det sätt på vilket ni framgångsrikt har bekämpat dessa fenomen utan att kringskära de medborgerliga rättigheterna.

Också mitt eget land, Finland, genomgår stora ekonomiska förändringar. Till våra starka sidor hör en hög utbildningsnivå. Högteknologin står, också i en internationell jämförelse, för en stor andel av exporten. Jag vet att finländsk teknologi är uppskattad här i Italien.

Alltsedan slutet av 1980-talet har Europa upplevt en säkerhetspolitisk brytningstid. Samarbetet och trenden mot ett närmare ömsesidigt beroende har kunnat stärkas. Å andra sidan har det uppstått nya typer av konflikter; vi minns i synnerhet de tragiska händelserna i det tidigare Jugoslavien. Utgångspunkten för vår verksamhet har varit OSSE och 1990 års Parisstadga för ett nytt Europa. Detta är vår väg, och den måste stärkas.

Diagonalen mellan Finland och Italien skär genom Europa. I dag förenar den oss i stället för att skilja oss åt. Jag och min maka gläder oss åt att vi nu har kunnat anta Er inbjudan och komma hit till Rom, världens huvudstad - Caput Mundi - längs denna europeiska diagonal.

Det bereder mig också speciell glädje att i morgon för Er, Herr President, få presentera Villa Lante uppe på kullen Gianicolo. Villa Lante har i snart 43 år inrymt Institutum Romanum Finlandiae, som på sitt eget område arbetar för att sprida kännedom om vårt gemensamma kulturarv och för de verkliga vänskapsband som Ni nämnde i Helsingfors.

Arkitekten Alvar Aalto är känd i Italien. Till hans verk hör Finlands paviljong på biennalen i Venedig och kyrkan Riola di Vergato i Bologna. Han sade 1954 i en intervju för en italiensk tidning att han alltid hade en resa till Italien i sina tankar; det kunde vara en resa som han gjort och som levde kvar i minnet, det kunde vara en resa som pågick och det kunde vara en resa som han planerade. Han tillade att en sådan resa i vilket fall som helst utgjorde Conditio Sine qua non för hans arbete som arkitekt.

Jag ber att få utbringa en skål för Er, Herr President, och för hela det italienska folkets välgång.