Det är en stor ära att få inleda mitt statsbesök i Polen med ett tal till Sejmens och Senatens utrikesutskott. Eftersom jag nu för första gången är i Polen och Warszawa, är Sejmens arkitektur för mig en ny skönhetsupplevelse, som osökt för tankarna till det finska riksdagshuset, uppfört vid ungefär samma tid.

Min hustru och jag bor på Belvedere-slottet, där general Mannerheim under sitt besök i Warszawa i december 1919 träffade den polska frihetshjälten, general Pilsudski. Såsom framgår av Mannerheims memoarer, som numera finns också i polsk översättning, trivdes han som finländare mycket bra i Warszawa, där han före första världskriget hade byggt sitt hem. Sina många vänskapsband med Polen och polackerna upprätthöll han hela sitt liv.

Våra länders och våra folks öden har många gånger tangerat varandra. I det nya Europa står Finland och Polen närmare varandra än någonsin. Östersjön är åter fri. Våra länders politiska omgivning har genomgått en total förändring. Polen har i dag flera nya grannstater, Finland dock bara en. Estlands, Lettlands och Litauens samt Vitrysslands och Ukrainas framtid och dessa länders relationer till Ryssland är av betydelse också för Finlands och Polens säkerhet.

Finland är aktivt inom sitt eget närområde. Vi är medvetna om vårt ansvar. Den djupa klyftan i fråga om levnadsstandard vid vår östra gräns, liksom också våra egna nationella intressen, förpliktar oss att agera i synnerhet när det gäller kärnsäkerhet, miljövård och humanitär hjälp. Finlands roll är i det här avseendet unik; vi är ju det enda EU-landet som har en gemensam gräns med Ryssland. Bakom denna långa gräns ligger S:t Petersburg samt militärbasen i Murmansk. Vår ekonomiska verksamhet i nordvästra Ryssland är betydande. Finlands handel med hela Ryssland växer åter snabbt. I fjol utgjorde tillväxten nästan en fjärdedel.

Vår verksamhet på Finska vikens sydkust är mycket aktiv. Finlands intresse för Estland är ett exempel på den dynamiska kraften i ett medborgarsamhälle. Växelverkan på livets alla områden, för att inte tala om de privata kontakterna, är livligare än någonsin. Visumfriheten, som träder i kraft vid ingången av maj, kommer att underlätta kontakterna mellan våra två besläktade folk ytterligare. Estlands framtid är en nationell fråga för Finland.

Detsamma gäller hela Baltikum. Här sammanlänkas Finlands och Polens intressen på ett konkret sätt. Vårt mål är att de baltiska länderna skall integreras i de europeiska strukturerna. Ett utmärkt exempel på den nya dynamiken är det omfattande samarbete som omspänner hela Östersjöområdet och har fått stor politisk betydelse. Samarbetet kring Östersjön, vilket också Island och Norge deltar i, representerar en ny "nordisk dimension" som har uppstått i och med utvidgningen av EU. Ett klart tecken på detta är EU-kommissionens centrala roll i Östersjörådet.

Också byggandet av trafikförbindelser och hela den infrastruktur som ekonomisk utveckling förutsätter utgör investeringar i våra folks framtid. Vad datakommunikation beträffar är vi särskilt stolta över Nokias framgångar i Polen. När det gäller utbyggnaden av Polens trafikleder ligger tyngdpunkten på förbindelserna i öst-västlig riktning. Ur finländskt perspektiv är också en förbättring av förbindelserna från norr till söder av största vikt. åe baltiska ländernas återvunna självständighet öppnade en alternativ rutt från Finland till Polen, och därmed också till våra exportmarknader i Europa. Via Baltica är därför ett angeläget projekt; denna led är ju också de baltiska ländernas och nordvästra Rysslands kortaste förbindelse till Europa.

I samband med toppmötet i Helsingfors erbjöds jag ett tillfälle att diskutera med både president Clinton och president Jeltsin om samarbetet i Östersjöområdet, och framför allt om utvecklingen i relationerna mellan de baltiska länderna och Ryssland. Min uppfattning är att det nu är dags att beslutsamt arbeta för en hållbar lösning på de återstående problemen. Finlands agerande är konstruktivt och främjar stabiliteten i hela Östersjöområdet.

Finlands säkerhetspolitiska avgöranden utgår från våra egna historiska erfarenheter. I ljuset av vår närhistoria är våra utmärkta relationer med Ryssland en prestation som vi har all anledning att vara stolta över. Finland och Sverige har i och med sitt EU-medlemskap närmat sig varandra ytterligare. Utan att överdriva kan vi konstatera att tankarna i Helsingfors och Stockholm knappast tidigare har varit så likriktade som de är i dag.

Finland har ett nära förhållande till NATO. Vårt beslut att hålla fast vid den militära alliansfriheten har inte på något sätt hindrat Finland från att aktivt delta i NATO-programmet Partnerskap för Fred. I dag tjänstgör finländska och polska soldater sida vid sida för att trygga freden i Bosnien, där de är stationerade i en amerikansk divisions nordisk-polska brigad. ået nya och föränderliga NATO utgör en positiv och dynamisk beståndsdel i den europeiska politiken. Förenta Staternas fortsatta närvaro i Europa ligger också i Finlands intresse. Finland högaktar Polens beslut att ansöka om medlemskap i NATO. Vi utgår ifrån att alla stater skall ha suverän rätt att själva välja sina säkerhetspolitiska lösningar.

Även EU står inför stora omvälvningar. EU:s följande utvidgningsförhandlingar är särskilt viktiga för oss. Vi understöder givetvis OECå-landet Polens och de baltiska ländernas medlemskap. Resultaten av den pågående regeringskonferensen har en avgörande betydelse för EU:s förmåga att utvidgas. Många stora frågor måste avgöras i EU under de närmaste åren. En del av besluten, såsom de slutliga avgörandena beträffande EU:s nya utgiftsramar fram till år 2006, infaller under Finlands ordförandeskap hösten 1999. åessutom är förändringar på kommande också i den gemensamma jordbrukspolitiken samt regional- och strukturpolitiken.

EU:s utvidgningskriterier är objektiva och allmänt kända. Vid sidan av ekonomisk utveckling är det särskilt viktigt att de lagstiftningsändringar som EU-medlemskapet förutsätter genomförs raskt och att den administrativa beredskapen skapas. ået gläder mig att våra länders parlamentariker har satt i gång ett nyttigt samarbete i dessa frågor. Jag vill dock särskilt poängtera den s.k. tredje pelarens, dvs. de juridiska och polisiära frågornas, betydelse. åessa frågor är viktiga för Finland, eftersom vi som ett medlemsland med en yttre EU-gräns bär ansvaret för pass- och tullkontrollen vid denna gräns. Därför har också en betydande del av det stöd som vi gett till de baltiska länderna bestått av s.k. suveränitetsstöd, stöd för skapande av ett nationellt polis-, tull-, gränsbevaknings- och försvarsväsende. Våra samhällens säkerhet samt kampen mot organiserad brottslighet, illegal immigration och narkotikahandeln är centrala frågor när det gäller Europas framtid. Jag hänvisar här till förbundskansler Kohls konstaterande att följande val i Europa kommer att vinnas eller förloras uttryckligen på de frågor som gäller den tredje pelaren.

Vår egen erfarenhet har visat att det inte finns något alternativ till integrationen. Finlands emancipation efter kriget var till sin natur övervägande ekonomisk, även om kärnan var politisk. EU-integration - antingen en process som leder till medlemskap eller ett samarbete som möjliggör fri handel - ett livsvillkor för Central- och Östeuropa. ået här gäller också Ryssland och Ukraina, vilka är bundna till Europa med talrika ekonomiska band. Jag är övertygad om att en fördjupad ekonomisk förbindelse med Europa är av betydelse också för utvecklingen mot demokrati i Ryssland. Ekonomiska relationer med Polen och Litauen är också en förutsättning för stabilitet i Kaliningrad.

Den exceptionellt snabba ekonomiska utvecklingen och de övriga framgångarna i Polen är ett gott exempel för alla övergångsekonomier. Jag beundrar det polska folkets fördomsfrihet och de uppoffringar som det har varit berett att göra. åen beslutsamhet med vilken de senaste regeringarna i Polen har arbetat för att överbrygga den ekonomiska klyfta som de förlorade åren öppnade mot Europa förtjänar allas vårt stöd. Vi sätter särskilt värde på att Polen som en betydande industristat även känner sitt ansvar för miljövården. Vi är stolta över att just Finland var föregångare i fråga om den s.k. ekokonversionen, ett arrangemang som gjorde det möjligt att omvandla Polens skulder till miljöstöd.

Polens beslutsamhet och ansvarsfulla politik visar det polska folkets stora civilisatoriska styrka, vilken på ett unikt sätt återspeglades redan i landets efterkrigstida kulturella atmosfär. Särskilt den polska filmkonsten blev känd runtom i världen. åen öppnade också den finländska ungdomens ögon.

Polens beslut att år 1998 ställa upp som ordförandeland för OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, vittnar om den polska regeringens dynamiska politik. Uppgiften blir en uppföljning av Polens framgångsrika verksamhet i FN:s säkerhetsråd. Att landet har åtagit sig den svåra uppgiften som ordförande för OSSE, med allt vad det innebär av oförutsebara element, visar vilket ansvar Polen känner för sina närområden och hela Europa. I egenskap av förvaltare av Helsingfors slutdokument stöder Finland OSSE:s verksamhet i det nya Europa. Vi uppskattar särskilt OSSE:s ansträngningar vad beträffar hanteringen av konflikter. OSSE:s ordförandetrojka kommer år 1998 att bestå av tre Östersjörådsländer, om, som vi hoppas, Norge blir Polens efterträdare år 1999. I år sköts OSSE:s ordförandeskap som bekant av åanmark.

Jag såg själv med egna ögon vid OSSE:s toppmöte i Lissabon i december vilken press ordförandelandet kan hamna i. åen gången gällde det Minskprocessen, vars syfte var att medla i konflikten i Nagorno-Karabach. I denna process hade Finland delat ordförandeskap. Jag tror dock att Polens egna erfarenheter i det förgångna samt polackernas språkkunskaper utgör en garanti för en framgångsrik ordförandeperiod.

Havet är som bekant inget fjärmande element; det förenar också Finland och Polen. Vår verksamhet i OSSE, våra trupper i Bosnien, vårt intresse för att utveckla partnerskapet för fred, vårt medlemskap i Östersjörådet samt Finlands stöd för ett polskt medlemskap i EU är uttryck för en ny dynamik och en politisk vilja att säkerställa att den nya utvecklingen i Europa blir framgångsrik och oåterkallelig.

Jag beundrar Polen och dess folk. Jag är säker på att Polen kommer att återta sin rättmätiga plats i Europa. Jag önskar Er, ärade senatorer och folkrepresentanter, framgång i Ert krävande arbete i Sejmen och Senaten.