Översättning

Det bereder mig stor glädje att ha fått detta tillfälle att tala i det kungliga slottet. Jag kan inte tänka mig något bättre forum för diskussioner om ekonomiskt samarbete än denna plats, där allt som förenar oss - historiska erfarenheter, kultur och geografisk närhet - så väl kan förnimmas!

Jag är mycket imponerad över den kraft med vilken utvecklingen har gått framåt i detta land under de senaste åren. Polen har varit en av föregångarna bland övergångsekonomierna. Era reformer har varit framgångsrika, särskilt tack vare att de har genomförts på de villkor som förhållandena i landet ställer. Resultaten har rönt stor uppskattning i den omgivande världen.

Vi beundrar den iögonenfallande tillväxt och dynamism som Er ekonomi uppvisar, och kan se att den ger löften om en fortsatt snabb utveckling. Vi är väl medvetna om Polens betydelse som en stor marknad med utmärkt potential.

Polen var bland de första centraleuropeiska länderna som undertecknade ett associationsavtal med Europeiska unionen, och landet har också ansökt om medlemsskap.

Finland välkomnar den positiva utvecklingen i Polen och understöder Er helhjärtat i Er strävan efter medlemskap i EU.

Jag kan med glädje konstatera att de ekonomiska relationerna och handelsförbindelserna mellan Finland och Polen alltid har varit goda. Trots den tidigare skillnaden i våra ekonomiska system har affärsfolket i våra länder alltid kunnat upprätthålla förbindelserna med varandra och komma väl överens. Sedan marknadsekonomin infördes har Polen blivit vår största handelspartner i Centraleuropa; i fjol uppgick värdet av handeln mellan våra länder till cirka 800 miljoner dollar.

Ungefär 150 finländska företag som representerar mycket olika branscher är delaktiga i samföretag här. Totalt rör sig de finska investeringarna i Polen kring 260 miljoner dollar. Jag är övertygad om att båda länderna gärna skulle utöka handeln ytterligare.

Under de senaste åren har handeln visat ett överskott till Finlands fördel, medan situationen tidigare var den motsatta i mer än två årtionden. Jag är säker på att Polen har alla möjligheter att bygga ut exporten till Finland, och att våra handelsförbindelser följaktligen kommer att utvecklas på ett balanserat sätt.

Strukturen hos vår bilaterala handel håller också på att diversifieras; utbytet av virke och papper mot kol är inte längre lika dominerande. Nya marknader har hittats för också andra produkter. Med viss stolthet kan jag nämna de högteknologiska produkterna, såsom telekommunikationsutrustning, vilka tillsammans med energi och byggande utgör exempel på vår nya export till Polen och andra länder. Vi får inte heller glömma livsmedelsindustrin och servicesektorn, vilka båda är mycket viktiga för oss.

Finlands öppna marknad, med dess intensiva konkurrens mellan finländska och internationella leverantörer, erbjuder på motsvarande sätt den polska industrin möjligheter att utveckla sin export och diversifiera sina leveranskällor. åen finska marknaden är inte stor, men våra konsumenters köpkraft är inte oansenlig.

I en marknadsekonomi består statens primära uppgift i att skapa de nödvändiga förutsättningarna för de egentliga aktörerna, dvs. företagen samt andra inom den privata sektorn som levererar varor eller tillhandahåller tjänster. Beslutsfattarna måste se till att de avtal och arrangemang som reglerar den internationella handeln och annan ekonomisk verksamhet svarar mot de rådande behoven. I annat fall kan vi inte förvänta oss att våra företag skall ha framgång i de komplexa situationer som kännetecknar den internationella handeln.

När Finland blev medlem i Europeiska unionen, antog landet unionens gemensamma handelspolitik och de avtal som unionen ingått med tredje länder. De tidigare, väl fungerande bilaterala överenskommelserna ersattes följaktligen med Europaavtalet mellan Polen och EU.

Det är min fasta övertygelse att Europaavtalet kommer att säkra en fortsatt fri handel mellan våra länder. Jämfört med bilaterala handelsarrangemang är avtalet mellan EU och Polen en modern och bred överenskommelse som vid sidan av traditionell handel också reglerar utbytet av tjänster, arbetskraft, kapitalrörelserna, etableringen av företag och samarbetet inom finanssektorn. Jag anser det vara mycket positivt att Europaavtalet öppnar nya och bättre utsikter för dem som deltar i vår bilaterala handel genom att det ger dem möjlighet att operera på en växande europeisk marknad och lägger grunden till en framtida samverkan på den inre marknaden.

Europeiska unionen håller på att förändras, både internt och utåt sett. Förändringarna är på många sätt sammanlänkade. Vissa interna reformer kommer att behövas före nästa utvidgning. Medlemsstaternas förhandlingar om en översyn av unionens grundfördrag närmar sig sitt sista skede vid regeringskonferensen. En fast föresats är att förhandlingarna skall vara avslutade före EU-toppmötet i Amsterdam den 16 och 17 juni. Om detta mål nås, kunde förhandlingarna om en utvidgning inledas sex månader senare.

En framgångsrikt slutförd regeringskonferens vore av största vikt inte bara för de nuvarande utan också för blivande medlemsstater. Avsikten med konferensen är att göra unionen mer effektiv, mer demokratisk och mer tillgänglig. Vanliga medborgare borde känna att unionen har betydelse för deras dagliga liv.

Vissa institutionella förändringar kommer att behövas för att göra beslutsfattandet inom EU effektivare. Eventuellt införs möjligheten till närmare samarbete mellan ett begränsat antal medlemsstater, den s.k. flexibilitetsregeln.

Förhandlingarna är svåra, men kommer utan tvivel att lyckas.

Ett annat viktigt projekt är EMU. Kan den tredje fasen inte i enlighet med tidtabellen genomföras i januari 1999, kommer detta att ha negativa följder för många andra EU-mål. Finland är ett av de få länder som för närvarande uppfyller villkoren beträffande den tredje fasen. Vi är klara att gå med, om vår riksdag beslutar att vi skall göra det.

Finland stöder fullt och fast en utvidgning av EU. Vi har nu ett historiskt tillfälle att säkerställa en stabil och mer blomstrande framtid för alla stater i Europa. Processen kommer inte att bli lätt. De värden som står på spel är emellertid så pass viktiga, att alla länder borde vara beredda att göra vissa uppoffringar för att företaget skall lyckas.

Enligt vår mening borde förhandlingarna inledas samtidigt med alla de länder som ansökt om medlemskap. de kunde sedan framskrida i olika takt. Det viktiga är att alla kandidater behandlas och bedöms utgående från samma objektiva kriterier.

Den mängd arbete som måste göras för uppfyllande av villkoren för medlemskap är enorm. En riktigt genomförd lagstiftning är emellertid en förutsättning för överlevnad i EU, som är ett mycket legalistiskt samfund. De grundläggande principerna för den inre marknaden kräver att alla medlemsstater tillämpar samma regler; inga undantag är möjliga. Endast så kan det säkerställas att medborgare, affärsvärld och regeringar blir bemötta på ett likvärdigt sätt. När lagstiftningen väl har införts och börjat tillämpas, och förvaltningen och samhället överlag har anpassat sig till ett nytt tänkesätt, finns alla förutsättningar att klara av de påfrestningar som konkurrensen på den inre marknaden medför.

Jag vill också ta upp miljöfrågorna, som är lika angelägna för båda våra länder. Polen har en viktig roll när det gäller att skydda Östersjön: alla miljövårdsinvesteringar i Ert land har direkta verkningar för hela regionen.

Eftersom både Finland och Polen ligger vid Östersjön, delar vi samma bekymmer, och Polen är en av våra viktigaste partners i samarbetet för att skydda miljön. Vårt praktiska miljösamarbete började redan 1990, då vi inledde diskussionerna om utbytesarrangemanget "skuld mot natur". Finland var faktiskt det första västland som gick med på en skuldreducering genom ekokonversionsarrangemang. Detta arrangemang har haft en direkt verkan för exportens del, genom att utförseln av finsk miljöteknologi och finskt miljökunnande till Polen har ökat. De positiva resultaten av ekokonversionsavtalet med Finland har lett till liknande arrangemang mellan Polen och andra länder.

Det är mig en stor glädje att här kunna meddela att Finlands regering har beslutat förlänga ekokonversionsarrangemangets giltighetstid till år 2000. De positiva erfarenheter som vi har gjort hittills gjorde det särskilt lätt att fatta detta beslut. Jag hoppas att förlängningen till och med ger företagen ännu mångsidigare möjligheter än de hittills har haft.

Staterna kring Östersjön bildar en naturlig geografisk helhet, och de förenas av starka band. Det finns många möjligheter att öka välfärden i regionen och på så sätt uppnå ökad stabilitet och säkerhet, inte bara i själva Östersjöområdet utan i hela Europa. Genom ekonomiska reformer, förbättring av infrastrukturen, investeringar och integration kan Östersjöområdet bli ett område som kännetecknas av ekonomisk dynamism och kraftig tillväxt. Om allt går bra, kan handeln mellan Östersjöländerna tiodubblas före år 2010.

Ungefär 50 miljoner människor bor i Östersjöområdet, och många fler har en indirekt anknytning till det. Polska och finländska företag har en stor roll att spela på denna omfattande marknad.

Huvudansvaret för utvecklandet av handelssamarbetet vilar hos själva affärsvärlden. Omfattningen och inriktningen av de ekonomiska relationerna mellan våra länder avgörs i sista hand av hur väl kunskaperna ökar, hur mycket bättre vår marknadsföring och våra exportfrämjande åtgärder blir samt hur väl vi lyckas öka företagens konkurrenskraft.

I en föränderlig värld och ett Europa som integreras måste vi tillsammans söka bättre förståelse för våra respektive kulturer och tänkesätt. Jag är övertygad om att diskussionerna mellan våra respektive affärsvärldar, vårt ömsesidiga utbyte av åsikter samt alla andra existerande former av kommunikation mellan oss kommer att öka växelverkan mellan våra länder på ett sätt som gagnar båda nationerna.

Jag önskar det affärsfolk som utför detta ytterst värdefulla arbete framgång i sin uppgift. Tack.