REPUBLIKENS PRESIDENTS TAL VID DEN RIKSOMFATTANDE PARADEN
MED ANLEDNING AV FÖRSVARETS FANFEST
I HELSINGFORS 4.6.1997

Soldater

Med en parad på denna traditionella plats celebrerar försvarsmakten det åttionde jubileumsåret med anledning av Finlands självständighet. När vi idag firar försvarets fanfest går våra tankar till krigsveteranerna, till alla de män och kvinnor som i försvarsmaktens led räddade Finlands självständighet för drygt ett halvt sekel sedan.

Historien har på ett hårdhänt sätt lärt oss att självständigheten vilar på stabil grund endast om man är redo att försvara den med vapenmakt. Beredskapen att vid behov med militära medel trygga nationens frihet och självständighet utgör kännetecknet på en suverän stat. En förtroendeingivande försvarsmakt som medborgarna kan lita på skapar stabilitet, trygghet och framtidstro. Under vinterkriget och sommaren 1944 red vårt försvar genom extremt stora ansträngningar och uppoffringar ut de dråpslag som en övermäktig motståndare riktade mot oss. Den avvärjningsseger som våra soldater uppnått gjorde det möjligt för landets politiska ledning att genom förhandlingar frigöra Finland från kriget. Vårt land ockuperades inte. Vi förlorade inte vårt samhällsskick, vår livsstil eller vår självrespekt. I sin roll som säkerhetspolitiskt redskap tryggar försvarsmakten också i framtiden statsledningens handlingsfrihet och möjligheter att fatta självständiga beslut.

Grundpelaren i vår säkerhetspolitik är ett trovärdigt och självständigt nationellt försvar. Försvarsförmågan, som stödjer vår nuvarande linje, militär alliansfrihet, måste utgöra en trovärdig tröskel vad gäller användandet av och hotandet med militära maktmedel.

Under det kalla krigets dagar baserade sig säkerhetsordningen på ett farligt militärt motsatsförhållande, som angav riktningen även för planerandet och utvecklandet av Finlands försvar. Hotet om ett storkrig har gett vika. Utvecklingen har emellertid lett till olika former av instabilitet som har sin upprinnelse i samhällsförändringar, lokala och regionala kriser samt nya säkerhetsproblem. I och med att kriserna antar nya former påverkas också strukturen och användningsstrategin vad vapenmakten beträffar. Den utveckling som sker i fråga om säkerheten accentuerar behovet att utöka dels flexibiliteten inom vårt eget försvarssystem, dels förmågan att hantera förändringar i situationen. En del av vår försvarsmakt måste utvecklas i enlighet med de allmänna trenderna, vilket innebär att kvantiten får ge vika för kvaliteten.

Den redogörelse som statsrådet nyligen gett och riksdagen godkänt innehåller riktlinjer om utvecklandet av vår försvarsmakt på lång sikt. Försvarsreformen - med vilken indragningen av vissa garnisoner är förknippad - är inte i första hand dikterad av sparbehoven, utan den är ett resultat av den förändrade säkerhetspolitiska situationen.

Försvaret utgör givetvis inte en sektor som försvarsmakten har ensamrätt till, utan den förutsätter också i framtiden satsningar från hela folkets sida. Finländarnas försvarsvilja har alltid varit mycket stark och den motsvarar mer än väl förväntningarna på ett självständigt och trovärdigt försvar. Opinionsmätningar och jämförelser med andra länder visar att medborgarnas beredskap att försvara sitt land är exceptionellt hög i Finland. Hos oss fullgör också en större andel av beväringsårsklasserna sin beväringstjänst än fallet är i stort sett i hela det övriga Europa. Jag har med tillfredsställelse konstaterat att försvarsmakten i Finland betraktas som en av de mest betrodda institutionerna. Medborgarna identifierar sig med försvarsmakten. Detta är värden som vi bör vårda. Det är alltid finländarna själva som bär huvudansvaret för landets försvar. Ingen annan gör det för vår räkning.

Jag är övertygad om att försvarsmakten är kapabel att möta de förestående utmaningarna. Vår försvarsmakt har en väl fungerande organisation och den har statsmaktens och medborgarnas orubbliga stöd. Den har likaså en motiverad och yrkesskicklig personal.

Paradtrupper

Låt oss höja ett trefaldigt leve för Fosterlandet.