REPUBLIKENS PRESIDENT VID EN MIDDAG
FÖR LETTLANDS PRESIDENT GUNTIS ULMANIS
4.11.1997

Det är en stor glädje och ära för mig och min maka att få hälsa Er, Herr President, och Er maka välkomna till denna middag med anledning av Ert besk i Finland. Det gläder mig att detta är tredje gången inom en kort tid som vi har möjlighet att träffas. Vi träffades i Helsingfors i mars och i Vilnius i september under konferensen om fredlig samexistens mellan stater. Jag hade tillfälle att besöka Lettland i augusti 1995. Vi minns också med värme Ert senaste besök här i Finland i december 1993.

Lettland har en viktig ställning inom Östersjöområdet. Riga har varit en av metropolerna i Nordeuropa, och kan åter bli det i framtiden.

Under våra diskussioner i dag har vi behandlat nuläget i Europa och vår närmaste europeiska region, Östersjöområdet. Till detta vårt hörn av Europa håller det på att utvecklas ett livligt och väl fungerande nätverk på alla nivåer inom samhällslivet.

Regionalt samarbete förekommer i dag i många olika former kring Östersjön. Ett viktigt organ är Östersjörådet, CBSS, där Lettland skötte ordförandeskapet med stor skicklighet under föregående period. CBSS erbjuder också framöver ett forum för det allt mångsidigare samarbetet inom vår region. I dess verksamhet deltar alla stater inom Östersjöområdet, från Tyskland till Ryssland. Viktiga verksamhetsformer inom regionen utgör också det traditionella nordiska samarbetet och samarbetet mellan de baltiska länderna. Dessa två samarbetsforum förenar dessutom då och då sina krafter till ett s.k. 5+3-samarbete. Vi sätter stort värde på Lettlands aktivitet och insatser för samarbetet mellan de baltiska staterna. Vi har själva tillsammans med de övriga nordiska länderna fått lära oss hur viktig denna typ av verksamhet är. Den är av största betydelse också för integrationsprocessen i Europa.

En utvidgning av Europeiska unionen innebär ökad välfärd och stabilitet för vår världsdel. Lettland har Finlands helhjärtade stöd i strävandena att bli medlem av Europeiska unionen. Vi är redo att stödja Lettland i allt som gäller uppfyllandet av villkoren för ett medlemskap.

Relationerna mellan våra länder blir allt närmare och mångsidigare. Våra folk har på samma gång genomlevt historiska skeden som inte alltid varit lätta för en liten nation. Detta har emellertid skapat grunden för en gemensam europeisk identitet och för många drag inom de nationella institutionerna som gör umgänget mellan våra länder så okomplicerat.

De grundläggande förutsättningarna för en fortsatt gynnsam utveckling av relationerna mellan våra länder är goda. De ekonomiska relationerna mellan Finland och Lettland har på senaste tid utvecklats positivt, och Finland har blivit en av Lettlands viktigaste handelspartner. Finlands export till Lettland överstiger exporten till vissa EU-länder. Också när det gäller investeringar har de finländska företagen varit påfallande aktiva.

Närområdessamarbetet mellan Finland och Lettland ökar och blir hela tiden mångsidigare. Samarbetet har av tradition varit omfattande i miljöfrågor och i anknytning till polis- och räddningsväsendet. I fortsättningen kommer inrikesfrågor och juridiska spörsmål att inta en viktig ställning. Det gläder oss att Finland på detta vis har kunnat dela med sig av sitt kunnande.

Visumfriheten, som träder i kraft denna vecka, ger oss särskild anledning att fira i kväll. Visumfriheten är ett betydande framsteg i relationerna mellan våra länder och kommer säkert att medföra ökade och mera djupgående kontakter mellan våra folk. Handeln och affärsförbindelserna kommer att underlättas. Jag hoppas att de öppna dörrarna sätter fart på folk från allt vidare kretsar och att de ömsesidiga kunskaperna om våra länder och folk härigenom växer.

En enda människa kan göra mycket för att öka folkens kunskaper om varandra. Ni, Herr President, har redan i många år haft en ypperlig representant för Lettland i Helsingfors. Jag tänker på ambassadören och diplomatkårens doyen Anna Zigure, som genom sin personliga insats på ett förträffligt sätt har visat vilken betydelse den enskilda människan kan ha för relationerna mellan olika länder. Anna Zigures nyutkomna verk "Kuitenkin niin lähellä..." är en gripande berättelse om det lettiska folkets närhistoria, om hur letterna bevarade sin egen kultur också under svåra omständigheter och om den nya uppgången. Författaren Zigure ger en träffande beskrivning av de under senare år intensifierade relationerna mellan våra länder. Hon skriver att Lettland för tillfället inte skulle ha krafter att ge Finland materiell hjälp och att det, bevare oss, inte heller är nödvändigt. Däremot kan Lettland dela med sig av sina rika livserfarenheter, visa hur man kan klara sig med glatt humör alla svårigheter till trots. Med tanke på den snabba utvecklingen i Lettland är det lätt att hålla med Anna Zigure.

Skuggorna från de gångna årtiondena håller på att skingras över Östersjöområdet. Vår region utgör en del av det europeiska säkerhetskomplex vars strukturer ännu håller på att ta form. Någon dramatik är dock inte att vänta, och behövs inte heller. Varje land inom regionen kan fritt fatta sina egna säkerhetspolitiska beslut. Samtidigt arbetar Östersjöländerna för aktivare samarbete och täta kontakter. Vi har gott om forum och instrument. De mångsidiga alldagliga relationerna stärker det ömsesidiga förtroendet och utgör en garanti för en balanserad, trygg och blomstrande utveckling inom vår region.