TAL AV REPUBLIKENS PRESIDENT VID HÖSTMÖTET FÖR CENTRALHANDELSKAMMARENS DELEGATION OCH INTERNATIONELLA HANDELSKAMMARENS AVDELNING I FINLAND, FINLANDIA-HUSET DEN 9 DECEMBER 1997

FINLAND BEHÖVER ETT KONKURRENSKRAFTIGT NÄRINGSLIV

Jag vill börja med ett citat:

"Allt mera har man börjat tänka på, att inom detta system, som tillverkar varor till avsalu, företagaren icke kan producera och köpmannen icke sälja, om icke köpkretsen hela tiden vidgas och tilltager i styrka, om icke folkets allmänna och framför allt just de breda lagrens köpkraft stärkes och tillväxer i samma grad som företagarens affärsverksamhet utvecklas. Förutsättningen för produktionens och handelns tillväxt är de breda lagrens största möjliga ekonomiska förkovran och en stadigt stigande, allt tydligare skönjbar höjning av denna folkklass levnadsstandard."

Dessa tankar framförde bankdirektör J.K. Paasikivi för närmare 70 år sedan i ett tal till handelskammarens folk efter att han i Åbo hade valts till ordförande för Centralhandelskammaren. Hans synpunkter håller fortfarande streck, även om de breda lagrens stärkta köpkraft i dag i allt större utsträckning kanaliseras till marknader utanför vårt eget land, t.ex. till de stora tillväxtcentrumen i Asien.

Detta faktum illustrerar utrikeshandelns ökande betydelse. Vi måste ha en konkurrenskraftig produktion som baserar sig på ett livskraftigt näringsliv. Denna produktion kan i sin tur endast byggas på en offentlig ekonomi i jämvikt. Bara en nation som är ekonomiskt stark och klarar sig själv kan vara fullvärdig medlem av det internationella samfundet.

Finlands särskilda styrka har hängt samman med vår förmåga att uppnå ett brett samförstånd om de grundläggande lösningarna för den ekonomiska politiken. Även om vi fortfarande delvis lever på lånade pengar, kan en jämvikt inom den offentliga ekonomin redan skönjas. Moderata inkomstpolitiska lösningar och en stram offentlig ekonomi har fått den arbetande befolkningens köpkraft att öka betydligt och möjliggjort de senaste årens stabila ekonomiska tillväxt, låga inflation och låga räntenivå. Samtidigt har vi kunnat bibehålla de arbetslösas sociala trygghet på en relativt hög nivå.

Jag får lyckönska arbetsmarknadsparterna till den inkomstpolitiska lösningen, som visar att parterna har känt ansvar för hela samhällsekonomin. Om resultatet godkänns över hela arbetsmarknadsfältet, har vi goda möjligheter att fortsätta på den ekonomiska tillväxtens väg. Jag vill rikta en allvarlig vädjan till alla som saken gäller att arbeta med detta resultat för ögonen.

Den finländska industrin har bibehållit sin goda internationella konkurrenskraft och ser ut att ha de grundläggande frågorna i ordning. Den ekonomiska tillväxten har varit fortsatt stark och sysselsättningen har förbättrats betydligt, om än inte tillräckligt. Utbudet och efterfrDgan på arbetskraft går inte ihop vare sig regionalt eller med hänsyn till de olika yrkesgrupperna. Det råder både arbetslöshet och arbetskraftsbrist på samma gång. Ekonomisk tillväxt är inte nog för att avhjälpa problemet, det krävs också omstruktureringar.

Arbetstagarna och företagen har gemensamma intressen: ett gott ekonomiskt resultat. Ett gott ekonomiskt resultat tryggar företagens konkurrensförmåga och livskraft och garanterar utkomsten för de anställda. På så sätt kan samhällelig verksamhet och service finansieras. Vi mDste tillsammans komma på hur hindren för sysselsättningen kan elimineras. Detta måste tas upp till en fördomsfri diskussion.

De höga arbetsgivaravgifterna och den stränga beskattningen av tjänster försvårar sysselsättningen och leder till minskad efterfrågan på service. Social trygghet och en adekvat nivå på utbildningen kan inte upprätthållas utan tillräckliga skatteinkomster. Det måste gå att revidera beskattningen och socialskyddet på ett sådant sätt att vi kan garantera såväl en konkurrenskraftig och produktiv företagsamhet som adekvat samhällsservice.

Samhället måste genom egna åtgärder sporra medborgarna att söka jobb och att arbeta. Att arbeta skall alltid vara ett ekonomiskt sett bättre alternativ än att vara arbetslös. Samtidigt måste utslagning bland arbetslösa förebyggas. De som vill måste ha möjlighet att utföra avlönat arbete eller sysselsätta sig själva, och de som vill sysselsätta folk måste ges skäliga möjligheter till det.

Det allmänna måste alltid klara av att sörja för allmän ordning och säkerhet, utbildning samt hälsovård och att upprätthDlla samhällets allmänna verksamhetsramar och grundstrukturer. De svagaste måste alltid tas om hand, de starka behöver inte samhällets omsorg.

Den passiverande välfärdsstatens tid är förbi. Det är dags att gå in för en mera livsnära samhällsmodell. En fungerande marknadsekonomi och en arbetsmarknad i utveckling erbjuder ramarna för ett humant samhälle, där framgången i hög grad bygger på medborgarnas egen initiativrikedom. Resultat kan nås bara om vi modigt griper oss verket an och vågar ta itu med alla föråldrade strukturer.

Många viktiga efterkrigstida reformer i Finland har genomförts i samarbete mellan statsmakten och arbetsmarknadsparterna. Fördelarna med denna modell är kända. Nu återstår att se vad den nya situationen kräver av oss.

Den ekonomiska globaliseringen och den stigande utbildningsnivån har förändrat och förändrar alltjämt vår omvärld. För att vi skall kunna svara på de utmaningar förändringarna för med sig krävs det oundvikligen ökad smidighet och anpassningsförmåga. Stela, hierarkiska verksamhetsmodeller motsvarar inte tidens krav. Företagen och deras anställda måste alltmer själva axla ansvaret för att problem som gäller det egna företaget eller den egna arbetsplatsen blir lösta.

Förändringarna innebär en utmaning för vårt nuvarande arbetsmarknadssystem. En förändring kan vara kontrollerad eller framskrida med hjälp av sin egen dynamik. Jag tror att det ligger i allas intresse att förändringarna är noga övervägda och kontrollerade. Centralorganisationernas sakkunskap och förhandlingsstyrka kommer att behövas också framöver. Arbetsmarknadssystemet i sig kommer inte att bli överflödigt. I framtiden är det dock ändamålsenligare om alltfler frågor avgörs inom de enskilda företagen och på arbetsplatserna. Avgörandena träffas då i en atmosfär av större flexibilitet och sakkunskap.

Det decentraliserade beslutsfattandet håller på att vinna terräng. Allt oftare delas verksamheten och beslutsfattandet spontant upp på flera nivåer: en lokal, en regional, en nationell, en europeisk eller en global nivå. De många nivåerna måste kunna ses som en tillgång och inte som en börda: besluten kan fattas där det är lämpligast för att de aktuella problemen skall kunna lösas så effektivt som möjligt.

Handelskammarorganisationen utgör ett exempel på decentraliserat beslutsfattande: näringslivets gemensamma intressen tillgodoses på det regionala, nationella och internationella planet. Modellen är enkel och fungerande. Den har vuxit fram ur ett faktiskt behov.

Inom Europeiska unionens verksamhet har regionernas Europa redan länge varit en betydelsefull faktor. På finländskt initiativ håller EU nu på att få en nordlig dimension. EU:s omfattande inre marknad och den nya gemensamma valutan, euron, förbättrar också förutsättningarna för samarbete mellan regionerna ytterligare. Regionernas Europa medför nya samarbetsmöjligheter för såväl myndigheter som företag. Samtidigt gagnas samarbetet i hela Europa.

Decentraliseringen av den beslutande makten är den stora utmaningen för Europeiska unionen. EU måste ta denna utmaning p allvar. Närhetsprincipen fastställdes i Amsterdamfördraget, och även i övrigt måste unionen beakta vad medborgarna behöver i sitt dagliga liv. Det ligger också i EU:s intresse att den beslutande makten på tillbörligt sätt flyttas närmare medborgarna. På sD sätt kan unionen koncentrera sig på de frågor som utgör dess egentliga uppgiftsfält.

Globaliseringen i förening med den teknologiska utvecklingen kommer att förändra världsekonomin och dess funktioner. I en öppen ekonomi är utmaningarna för Finland och dess företagsvärld fler och mer krävande än förut, men också verksamhetsbetingelserna ökar i motsvarande grad.

Förändringarna skakar också om det finländska näringslivet. Den senaste tidens omorganiseringar på företagsfältet har varit betydande. Arrangemang som resulterar i starkare och funktionsdugligare företag är välkomna. De ökade investeringarna i Finland stärker den finansiella basen för vår samhällsekonomi. Ett ökat globalt samarbete företagen emellan är inom många branscher en direkt förutsättning för överlevnad.

Medborgarna kan ofta ha en känsla av att många saker görs först och främst för att tillgodose företagens behov och önskemål. Företaget är detsamma som dess anställda. Dagens företag måste fästa alltmer vikt vid hur de anställda kan motiveras att arbeta för företagets mål i en allt hårdare konkurrens. Trivseln på arbetsplatserna är en nyckelfråga inom arbetslivet. Det är inte enbart en fråga om pengar, tvärtom: det är fråga om en av de grundläggande faktorerna i ett humant samhälle. Den viktigaste optionen är en option på mänskliga arbetsförhållanden på arbetsplatsen.

Företag som bygger sin verksamhet på innovationer ) i synnerhet små och medelstora företag ) utgör ryggraden när det gäller att sysselsätta folket. Finland måste vara ett så lockande ställe som möjligt för såväl egna som utländska företag att etablera sig på.

I en öppen ekonomi har samhället blott begränsade möjligheter att stödja företagen i krissituationer. Företagen skall i första hand själva ta ansvar för sina resultat. Varje företag måste se till sina marknadsandelar och sin produktutveckling. Företagen måste känna ansvar gentemot ägare och anställda, men framför allt gentemot kunderna.

Det är i sista hand företagens förmåga att marknadsföra sina produkter eller tjänster som avgör hur väl de lyckas. Vi finländare kan nog producera bra varor och högklassig service, men det är inte till stor hjälp om det brister i marknadsföringen. Det är hela samhällets sak att arbeta för bättre marknadsföring och en mer serviceinriktad attityd.

Satsningarna på forskning och undervisning i framför allt internationell marknadsföring måste öka. Endast de tillräckligt kompetenta kan lyckas på den krävande globala marknaden.

Jag har för egen del försökt göra Finland och finländska produkter kända runtom i världen. Detta arbete kräver mycket tid och möda, men i många fall är presidentens medverkan till hjälp för dem som försöker komma in på marknaden. Denna verksamhet kommer jag att fortsätta med. Det har varit synnerligen uppmuntrande att se resultaten.

Det är vi själva som bär ansvaret för marknadsföringen. Myndigheter och företag måste här hitta lämpliga samarbetsformer, i samklang med internationella förpliktelser och EU-medlemskapets krav. Då det gäller marknadsföringen får vi inte glömma de små och medelstora företagen. I synnerhet de behöver stöd för att få in en fot på världsmarknaden och kunna utvecklas till nya Kone och Nokia ) flaggskepp inom det högklassiga finländska kunnandet.

Inom världsekonomin konkurrerar företagen sinsemellan medan staterna konkurrerar om företagen. Detta är helt naturligt eftersom investeringar skapar jobb. Också Finland välkomnar såväl finländska som utländska investeringar.

Finland har både inom Europeiska unionen och inom världshandelsorganisationen haft som mål att minska på statsstödet. På lång sikt leder stödpolitiken till skev konkurrens och lDngsammare förnyelse och förstärkning av företagen.

En stabil, säker och effektiv omvärld samt en beskattning som tål jämförelse och garanterar företagarnas rättssäkerhet skapar förutsättningar för företag att verka i Finland. Lagstiftningen bör vara sådan att företagen så effektivt som möjligt kan använda sina resurser till den egentliga verksamheten, dvs. att göra ett bra resultat. I detta syfte måste beskattningen raskt revideras och skatteförvaltningen utvecklas.

Relationerna mellan samhälle och näringsliv diskuteras livligt. Planekonomiernas kollaps och EU-medlemskapet gav diskussionen en ny inramning. Överallt försöker regeringarna förbättra företagens allmänna verksamhetsbetingelser. Det är allmänt känt vilken betydelse adekvat lagstiftning har för näringslivets verksamhetsbetingelser.

I synnerhet små företag har kritiserat lagstiftningen och myndigheternas förfaringssätt, som de ansett vara komplicerade och leda till höga kostnader. Inom en öppen ekonomi kan behovet av en högklassig nationell lagberedning och lagstiftning inte nog betonas. Finlands ringa naturliga konkurrensfördelar måste också med hjälp av en väl fungerande lagstiftning stärkas så effektivt som möjligt. Vid beredningen av författningar på nationell nivå och inom EU bör det alltid utredas också vilka effekter regleringen får på ekonomi och företagsamhet. De som bereder författningarna bör förstå interaktionsrelationerna inom ekonomin.

Inom alla betydande projekt behövs en öppen och grundlig diskussion om de verkningar reformerna har, och tillvägagångssättet måste vara praktiskt inriktat och basera sig på erfarenhet. Det är en föråldrad och numera ofta ogrundad uppfattning att det alltid råder en motsättning mellan näringsliv och konsumenter. En nöjd kund är den bästa trumf ett företag kan ha.

Globaliseringen lyfter fram nödvändigheten av internationellt avtalade spelregler också inom affärslivet. Den världsomspännande elektroniska handeln på Internet är omöjligt att reglera nationellt och också svår att styra internationellt. Inom den här typen av verksamhet måste man i allt högre grad lita på företagens egen ansvarskänsla och ty sig till gemensamt avtalade spelregler. Å andra sidan innebär det att kunderna måste vara beredda på att alla aktörer inte är ansvarskännande eller idkar moraliskt högtstående verksamhet.

I många fall kunde näringslivet självt ta hand om sin egen övervakning och reglering. På så sätt kunde man ofta få snabbare reaktioner på olika fenomen, och metoden är billigare än myndighetstillsynen. Det finns gott om erfarenheter av självreglering på såväl det internationella som det nationella planet. Därför håller de nämnder, som verkar i anslutning till Centralhandelskammaren, samt Internationella Handelskammaren på att utveckla universella självregleringssystem. Detta arbete är synnerligen viktigt.

Självregleringen är ändamålsenlig när den fungerar väl och åtnjuter allmänhetens förtroende. I ljuset av de samlade erfarenheterna kan man överväga att utvidga dess användningsområde. Detta förutsätter att också Europeiska unionen har en allmän beredskap att öka självregleringen.

Inom näringslivets självreglering är det i sista hand fråga om näringslivets moral. Om den allmänna opinionen finner näringslivets interna moral bristfällig, blir det samhälleliga klimatet ohjälpligen företagsfientligt. Det ligger i näringslivets eget intresse att stärka den stora allmänhetens förtroende för sin verksamhet. I detta hänseende har de senaste åren haft mycket att lära oss alla. Enskilda fall av missbruk försvagar alla företags trovärdighet och snedvrider konkurrensläget.

Det är således skäl för näringslivet att försöka bistå myndigheterna i kampen mot den ekonomiska brottsligheten och den ekonomiska gråzonen. Det är de ärliga företagarna och företagen samt deras kunder som betalar kostnaderna för kriminaliteten.

Finlands strävan är att gå med i den ekonomiska och monetära unionens tredje etapp samtidigt som majoriteten av unionens medlemsländer gör det. EMU är inget självändamål för oss, utan ett sätt att nå en stabil ekonomisk tillväxt och trygga välståndet. Det ligger i Finlands nationella intresse att euron realiseras. Ute i landet diskuteras det om euron kommer att föra med sig de nya ekonomiska möjligheter och den stabilitet som förväntas. Myndigheterna, företagslivet och de politiska beslutsfattarna måste vara redo till en ärlig debatt. Finländarna måste nu, då de står vid det europeiska vägskälet, kunna vara övertygade om att de genom att slå in på eurons väg valt ett ekonomiskt sett säkert och tryggt alternativ.

Vi har 2000-talets nya utmaningar framför oss. De ekonomiska relationerna får en allt närmare koppling till de politiska och säkerhetspolitiska relationerna. Det är svårt att skilja på ekonomi och politik. Det finns ingen idyllisk värld. Vi lever i en realistisk tid, där idealismen ändå inte får tappas bort. EU-medlemskapet har fört in Finland i den grupp inom Europa som beslutar om vårt gemensamma europeiska öde.

Nästa år firar Centralhandelskammaren 80-årsjubileum. Jag framför mina bästa lyckönskningar till organisationen och önskar den fortsatt framgång i arbetet för det finländska näringslivets och hela nationens bästa.