REPUBLIKENS PRESIDENT MARTTI AHTISAARIS NYÅRSTAL 1.1.1998

Under det gångna året samlades vi för att fira jubileumsåret med anledning av Finlands självständighet. Glädjande många ungdomar deltog i jubileumsårets evenemang. Vår historia är gemensam för generationerna. Detta erbjuder en utgångspunkt för den sunda nationella självkänsla som vi behöver.

Vi får inte glömma våra svagaste medmänniskor. Den tilltagande ensamheten och utslagningen tär på vårt samhälle. Våldet i hemmen har antagit skrämmande former och är ofta också symtom på utslagning och misströstan. De bräckligaste barnen löper den största risken att drabbas allra värst.

Medborgare och organisationer i vårt land har dock i allt större utsträckning gått in för att hjälpa de medmänniskor som blivit utslagna och råkat i nöd: närståendevårdarna, de frivilliga inom väntjänsten samt de övriga stödpersonerna utgör den grupp människor som bär frontansvaret i våra dagar. I de hjälpsamfund och nätverk som dessa människor skapat försvaras och stöds människovärdet. De frivilliga hjälparnas insatser kommer att accentueras under de närmaste åren.

Köerna till vårdinstitutionerna för barn som lider av mentala problem blir hela tiden längre. Jag hoppas att de mest utsatta barnen skall kunna få ett odelat stöd av oss alla.

Vi har klarare än förut insett vad en trygg vardag betyder för oss. Insatser behövs för att gatubilden, skolorna och hemmen skall bli tryggare. Vi får inte låta rasismen eller egenhandsrätten slå rot i vårt land.

Ett tryggt samhälle är öppet och demokratiskt och respekterar de medborgerliga friheterna. Det grundar sig på respekten för lag och ordning. Yrkeskunnigheten och arbetsmoralen hos vår poliskår och vårt gränsbevakningsväsende är erkänt höga. Polisens uppgift är att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Därför behöver polisen medborgarnas stöd och samarbetsvilja. Detta upplevde vi konkret i samband med de uppskakande polismorden i höstas. Polisen försöker i allt högre grad inom ramen för exempelvis bypolisverksamhet och i samarbete med invånarna i olika regioner förebygga brottslighet och ordningsstörningar. Det är viktigt att se till att polisen har de nödvändiga resurserna.

I Finland lever en stark tradition när det gäller frågor kring lagligheten. Medborgarna måste behandlas lika inför lagen.

Rätten utvecklas med utgångspunkt i folkets rättsmedvetande och moral. Ett oberoende rättsväsende är ett av de centrala elementen i en demokrati. Också av den anledningen måste rättsinstitutionerna tåla kritik, vilket de även gör. Denna styrka får vi inte förlora.

Inom rättstänkandet bör man söka den fungerande balansen mellan företagsamhet och individualitet samt å andra sidan solidaritet, rättigheter och skyldigheter, egenart och gemenskap.

Det centrala målet för den ekonomiska politiken har under de senaste åren varit att skapa förutsättningar för en hållbar och sysslsättningsfrämjande tillväxt. Intresseorganisationernas stöd har underlättat uppnåendet av målet. Ett utmärkt exempel på detta är det tvååriga inkomstavtal som undertecknades för tre veckor sedan. Avtalet tryggar en ekonomisk tillväxt som stöder sysselsättningen. Under motsvarande förhållanden präglade av stark tillväxt har det ofta visat sig svårt att bibehålla fattningen. Den här gången var det inte så.

I jämförelse med vad som tidigare ägt rum inom inkomstpolitiken når det nyaste avtalet på inkomstsidan upp till samma nivå som 1968 års stabiliseringsavtal, ett avtal som kom att gå till historien. Det avtal man nu åstadkommit ger fog för antagandet att vår arbetsmarknad på ett sysselsättningsfrämjande sätt håller på att anpassa sig till de nationella förpliktelser som det gemensamma valutaområdet i Europa ställer.

Den ekonomiska tillväxten har lett till en stabil förbättring av sysselsättningen. För en sänkning av den alltjämt höga arbetslösheten bör man nu på ett fördomsfriare sätt än tidigare försöka bedöma och förnya de strukturer som utgör ett hinder antingen för sysselsättande eller för mottagande av arbete som erbjuds.

Närmare tio år har förflutit sedan det kalla krigets slut. Det är först på senare tid som vi till fullo kunnat inse betydelsen av den förändring som är förknippad med Berlinmurens fall. Den ekonomiska globaliseringen fick då helt ny styrka.

Finlands säkerhetspolitiska ställning är bra. Vårt lands samarbetsmöjligheter har ökat i alla riktningar. Vi står närmare Sverige än någonsin tidigare under vår självständighets historia. Detta faktum har lett till allt fler konkreta resultat. Situationen fördunklas inte av att smärre åsiktsskillnader kan förekomma i ärenden som inte gäller kärnfrågorna i våra ömsesidiga relationer.

Utvecklandet av Finlands försvarsmakt fortgår. Målet är att blicka framåt, långt in på nästa årtionde. Truppminorna är ett av föremålen för det beslutsfattande som gäller beredskapen hos vårt försvar. Det är viktigt att just de stora linjedragningarna i försvarsfrågorna kan avgöras med utgångspunkt i nationellt samförstånd.

Den militära utvecklingen i Nordeuropa har präglats av ökat samarbete och minskad vapenstyrka. Prsident Jeltsins budskap om att Ryssland kommer att reducera sin vapenstyrka i vår närmiljö är en välkommen nyhet. Samarbetet mellan våra gränsmyndigheter och Ryssland har utvecklats positivt. Stabiliteten i Nordeuropa främjas av att de baltiska länderna skapar en trovärdig grund för det nationella försvaret. Finland har erbjudit sin hjälp i detta sammanhang.

Inom det internationella samfundet pågår ett krävande skede präglat av diplomatisk aktivitet. Finland hade i mars möjlighet att vara värdland för ett viktigt amerikansk-ryskt toppmöte. Mötet gällde den säkerhetspolitiska eftervården med anledning av det kalla krigets slut. I Helsingfors enades man om att nedrustningen fortgår, att samarbetet fördjupas och att alla stater ges rätt att fatta sina egna säkerhetspolitiska beslut.

I samband med NATO:s toppmöte i Madrid på sommaren gjordes en viktig spelöppning för utvecklandet av en samarbetsbaserad militär säkerhet när Euroatlantiska partnerskapsrådet (EAPC) grundades. Finland och Sverige har också vid utvecklandet av detta forum kunnat intensifiera sitt samarbete.

För två veckor sedan träffade jag president Lennart Meri i Tallinn. Jag lyckönskade då presidenten till att vårt broderfolk Estland blivit ett av de sex länder som skall förhandla om medlemskap i Europeiska unionen.

Att Estlands medlemskapsförhandlingar inleds återspeglar mycket väl det positiva drag som är förknippat med det kalla krigets slut och med Europeiska unionens betydelse i den enorma förändringsprocess som pågår.

Relationen mellan Finland och Ryssland är i allt högre grad en relation präglad av naturligt umgänge. Gränsen mellan Finland och Ryssland, som nu också utgör gränsen mellan EU och Ryssland, är en förenande, inte separerande gräns.

Finland skapar växelverkan mellan EU och Ryssland. Vårt lands EU-politik värdesätts och vårt medlemskaps positiva betydelse för Ryssland har noterats.

Ryssland har utvecklat sina initiativ gentemot de baltiska staterna. Detta ger anledning att förmoda att också gränsavtalen mellan Estland och Ryssland samt Lettland och Ryssland kan undertecknas utan dröjsmål.

Vår regerings initiativ om utvecklande av Europeiska unionens nordliga dimension har fått ett förbehållslöst stöd på alla håll. Detta bekräftade även toppmötet i Luxemburg.

Börs- och valutakrisen i Öst- och Sydostasien kom för mången som en överraskning. Vi måste ägna utvecklingen inom världsekonomin allt större uppmärksamhet. Den ekonomiska utvecklingen i såväl Finland som det övriga Europa är på ett anmärkningsvärt sätt förknippad med hela världsekonomins utveckling.

Betydelsen av den Europeiska ekonomiska och monetära unionen ligger bland annat däri, att den under den rådande globaliseringen förbättrar konkurrenskraften för ekonomierna i EU:s medlemsstater. Samtidigt kommer euron - medlemsstaternas nya gemensamma valuta - att bidra till stabiliseringen av den globala penningmarknaden, eftersom den kommer att bli en ledande valuta vid sidan om dollarn. En färsk utredning från Näringslivets forskningsinstitut visar att de finländska företagen kommer att dra större nytta av euron än företagen i EU:s övriga medlemsländer. Övergången till euron kommer uttryckligen att innebära besparingar samt en eliminering av valutariskerna. Detta gagnar framför allt de små företag som har lån utomlands. Medlemsstater av samma typ som Finland, som är beroende av utrikeshandeln, kommer tack vare den gemensamma valutan att få ny kraft att utveckla sin ekonomi.

Finland kan blicka tillbaka på sina första tre år i Europeiska unionen. Många positiva omständigheter kan noteras, men mycket kvarstår att utveckla. För Finlands del är det viktigt att vårt lands nordliga naturförhållanden och vidsträckta landområde beaktas på rätt sätt inom EU:s beslutsfattande. Vid medlemskapsförhandlingarna fick vi tack vare våra förhandlares trägna arbete unionens dåvarande beslutsfattare att begripa dessa grundläggande omständigheter. Det är nu synnerligen viktigt att vaka över att de finansieringsmöjligheter som EU:s strukturfonder erbjuder utnyttjas på ett effektivt sätt. Stora ekonomiska värden står på spel. För att nå vårt mål måste vi utveckla en fungerande nationell strategi. Vår egen förvaltning måste visa sin förmåga.

Regeringen har fattat viktiga beslut om ekonomiska satsningar på forskning och produktutveckling, dvs. på en ökning av vårt know how-kapital. Själv har jag i samband med mina landskaps- och företagsbesök lagt märke till att en mängd lovande teknologiföretag har grundats, och mycket tyder på att dessa företag har goda möjligheter att lyckas på världsmarknaden. Dessutom håller ett ökande antal serviceföretag som grundar sig på toppkompetens att uppstå, och dessa företag bidrar i allt högre grad till att minska arbetslösheten.

Nu gäller det att se till att den s.k. innovationskedjan inte bryts efter en lovande start, utan att dessa unga företag förses med tillräckligt kapital och stöd i företagsledning. Med hjälp av detta kan sedan företagens tillväxt, internationalisering och inträde på världsmarknaden påskyndas avsevärt. På så sätt kan vi få det nya kunnandet att stanna kvar inom vårt eget lands gränser.

I år har 50 år förflutit sedan den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna antogs av Förenta Nationernas generalförsamling. Det är synnerligen motiverat att i detta tidsperspektiv fästa avseende vid de mänskliga rättigheterna och närmare granska hur FN:s förklaring har följts.

Så länge det kalla krigets ideologiska motsättningar var ett faktum tolkades de mänskliga rättigheterna inte universellt, vilket är utgångspunkten i förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Det internationella samfundet, främst FN och de regionala organisationerna samt Europarådet, bör främja förverkligandet av de mänskliga rättigheterna och friheterna samt utveckla rättsstaten i alla delar av världen. I många utvecklingsländer har den ekonomiska tillväxten förbättrat möjligheterna att nå dessa mål: detta har varit fallet i främst Asien, Latinamerika och Afrika. Å andra sidan har man i exempelvis Algeriet och i trakterna kring de stora sjöarna i Afrika under det gångna året upplevt en mängd allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. För att dylika aktioner skall kunna förhindras krävs likaså satsningar från det internationella samfundets sida.

Jag har tillbringat en stor del av mitt liv i FN:s tjänst. Att en stat är självständig utgör kanske den viktigaste utgångspunkten för verkställigheten av de mänskliga rättigheterna i respektive land. Utveckling och även förbättring av de mänskliga rättigheterna kan skapas genom tålmodigt samarbete. Finlands linje i människorättsfrågor grundar sig framför allt på en effektivering av FN:s, dess organisationers och regionala människorättsorganisationers arbete. Dessutom försöker vi i mån av möjlighet genomgående främja upprättandet av rättsstater. Denna linje har rönt erkänsla.

Alvar Aalto, vår internationellt sett mest uppskattade arkitekt, gav alltid sina byggnader ljus och rymd. Jag hoppas att vi som nation under det år som nu inleds skall kunna berika vår tillvaro med livets och hoppets ljus.

Jag tillönskar alla medborgare ett gott och framgångsrikt nytt år samt Guds välsignelse.