Översättning
REPUBLIKENS PRESIDENTS TAL VID ETT SEMINARIUM
MED ANLEDNING AV LAPPLANDS LÄNSSTYRELSES 60-ÅRSJUBILEUM
I ROVANIEMI 5.10.1998
Den nordliga dimensionen morgondagens utmaning eller en dagsaktuell möjlighet?
Länsstyrelsen i Lapplands län har i sextio år dragit
försorg om länets och invånarnas behov i krävande
förhållanden: den kärva naturen, det vidsträckta landskapet,
krigets härjningar och 1970-talets flyttningsrörelse. Lapplands
mångskiftande natur och den speciella känslan av rymd är
också en unik rikedom. Lappland är känt ute i världen som ett
säreget och fängslande landskap.
Ett särskilt Lapplands län bildades först 1938. När
länsindelningsreformen diskuterades, ansågs det naturligt att
Lapplands län skulle bevaras oförändrat och så blev det
också. Utvecklingsarbetet på landskapsnivå har organiserats
inom ramen för det förbund som består av företrädare för
kommunerna. Lappland har en egen arbetskrafts- och
näringscentral. Beslutsfattandet har decentraliserats till
regionerna och samernas kulturella autonomi och samiskans
ställning har stärkts. Statsmakten har litat på den lokala
sakkännedomen när det gällt beslutsfattandet. Framtiden är
därför i högre grad än tidigare i lapplänningarnas egna
händer.
Tack vare regionalförvaltningsreformen blev länsstyrelsen
starkare och handlingskraftigare än tidigare, en modern
regionalförvaltningsmyndighet. Länsstyrelsernas särskilda
styrka är den mångsidiga sakkunskapen de sköter sju
förvaltningsområdens regionala uppgifter. Länsstyrelserna,
häradena och kommunerna bildar ett effektivt nätverk för
offentlig service, där länsstyrelsernas nya uppgift är att
bedöma tillgänglighet och kvalitet när det gäller basservicen
inom det egna verksamhetsområdet. Enligt regeringens
förvaltningspolitiska principbeslut fortsätter överföringen
av uppgifter från centralförvaltningen till regionerna. De
förnyade länsstyrelserna klarar enligt min uppfattning av att
ta emot också nya uppgifter från centralförvaltningen.
Den offentliga diskussionen om den nya länsförvaltningens
hållbarhet och länsstyrelsernas framtid fortsätter. Så skall
det också vara. Min åsikt är att länsstyrelserna idag är en
del av statens regionalförvaltning och att de sköter uppgifter
som också i framtiden förutsätter att det finns statliga
regionala organisationer.
På mina landskapsresor i Lappland har jag med
tillfredsställelse lagt märke till hur man entusiastiskt antar
de utmaningar som medlemskapet i EU och internationaliseringen
för med sig. Lappland har väl utnyttjat sitt läge i kärnan av
det arktiska område som bildas av fyra. Även om arbetslösheten
fortsättningsvis är alldeles för hög, har ni gjort mycket
för att skapa nya arbetsplatser. Ni har också åstadkommit goda
resultat. Utan egna initiativ når man inga framgångar.
Avståndens begränsande verkan minskar. Den moderna tekniken
gör det möjligt att upprätthålla realtidskontakter med hela
världen. För företag som tillverkar högteknologiska produkter
är det geografiska läget inte längre avgörande. Tillgången
på kunnig arbetskraft och möjligheten att utbilda arbetskraft
kan däremot vara avgörande.
Utbildning och kompetens är viktiga, och när det gäller
Lappland kanske de allra viktigaste framgångsfaktorerna.
Grundandet av Lapplands universitet var en milstolpe i regionens
historia. Ett lärosäte för högre bildning har alltid en
kunskapsspridande effekt på hela den omgivande regionen.
Universitetet stärker sin ställning som regionens
tillväxtcentrum. I och med den nya lagstiftningen fick
universiteten och högskolorna ett fastare grepp om nycklarna
till sin egen och regionens framgång. Det är något som också
Lapplands universitet måste utnyttja. Norra Finlands nyckel till
framgång ligger i utnyttjandet av de egna resurserna, inte i
yttre hjälp.
Under de senaste sex årtiondena har Lapplands län och dess
invånare fått utstå hårda prövningar, särskilt under andra
världskriget. Kriget drog skoningslöst över Lappland och
utgör ett konkret exempel på vilken betydelse fred, stabila
förhållanden och gott samarbete har. Fyra grannstater kan med
gemensamma krafter effektivt utveckla hela regionen. Här skapas
goda exempel på vilka möjligheter ett gränsöverskridande
regionalt samarbete kan öppna.
Lapplands folk sätter stort värde på den säkerhet, stabilitet
och fredliga utveckling som har kännetecknat vår
internationella ställning i över fem årtionden. Utveckling
innebär alltid både hot och möjligheter. Det gäller att
förmå hantera hoten och ta vara på möjligheterna. Den
nordliga dimensionen Finlands initiativ i EU
komprimerar denna tanke till en fungerande helhet.
Initiativet integrerar de nordliga områdena i EU:s
beslutsfattande. EU beaktar hela det nordliga området. I
december i fjol bad Europeiska rådet kommissionen att presentera
en rapport om den nordliga dimensionen på Europeiska rådets
nästa toppmöte i december. Vi hoppas att Europeiska rådet
kommer att fatta beslut om utarbetandet av en konkret
verksamhetsplan.
Att fästa uppmärksamhet på frågan är i sig inte
tillräckligt för att skapa en nordlig politik. Det yttersta
syftet med den nordliga dimensionen är att på ett ekonomiskt
samt ett i miljöhänseende och socialt sett hållbart vis
utveckla stabilitet och säkerhet, de grundläggande europeiska
värdena de mänskliga rättigheterna, demokratin,
rättsstatsprincipen och marknadsekonomin samt
välfärden, förutsättningarna för en hög sysselsättning,
handeln och det ekonomiska samarbetet. Hit hör också uppgiften
att minska välståndsklyftorna samt lösa problemen i
närområdena och förhindra att de utvecklas till konflikter.
I Murmansk i oktober 1987 redan för över tio år sedan -
föreslog generalsekreteraren för Sovjetunionens kommunistiska
parti Michail Gorbatjov ett internationellt samarbete i
miljöfrågor i de arktiska områdena. Förslaget innebar en
viktig öppning och en ny form av samarbete. De arktiska
områdena hade dittills huvudsakligen agerat scen för det kalla
kriget.
På Finlands initiativ inleddes ett arktiskt miljösamarbete som
också är känt under namnet Rovaniemi-processen. I detta
samarbete, som blev den första formen av mellanstatligt
samarbete i arktiska frågor, deltar åtta länder de
nordiska länderna, Ryssland, Kanada och USA. Idag bildar detta
samarbete tillsammans med projektet en hållbar utveckling
verksamhetsområdet för det Arktiska rådet som grundades i
Ottawa 1996. Våra kunskaper om den arktiska miljöns tillstånd
är idag av en helt annan klass än för tio år sedan.
Den för finländarna mest bekanta formen av arktiskt samarbete,
Barents euro-arktiska råd och regionråd, kom till i januari
1993 genom den s.k. Kirkenesdeklarationen. I de nordliga
områdena fanns en sekellång tradition av umgänge över
gränserna. Barentssamarbetet växte fram ur sekelgamla rötter
när ryssarna började delta i det traditionella
nordkalottssamarbetet. Europeiska gemenskapernas kommission var
en av de medlemmar som grundade det euro-arktiska
Barentssamarbetet. I och med Finlands och Sveriges medlemskap i
EU omfattar också EU-programmen Barentsregionen.
Barentssamarbetet har redan under den korta verksamhetsperioden
på fem år visat sig vara livskraftigt trots vissa svårigheter
som hört ihop med det inledande skedet.
EU:s nordliga dimension stärktes i och med Finlands och Sveriges
medlemskap. Europeiska unionens område sträcker sig över
Östersjön till polcirkeln. EU har en över 1 300 kilomer lång
gemensam gräns med Ryssland. Unionen har blivit en viktig aktör
i de nordliga områdena. Den pågående utvidgningsprocessen
betonar ytterligare den nordliga dimensionens betydelse för EU:s
yttre förbindelser.
Rysslands tyngdpunkt har flyttats mot Europas kärnområde. Ryska
federationen är i högre grad beroende av sin utrikeshandel och
i geografiskt hänseende en nordligare stat än det forna
Sovjetunionen. EU:s andel av Rysslands utrikeshandel är redan
över 40 procent. Dessutom är EU Rysslands största ekonomiska
bidragsgivare. Östersjön har blivit Rysslands huvudsakliga
handelsled. Det ekonomiska ömsesidiga beroendet har ökat i
norra Europa. Utvidgningen av EU ökar växelverkan mellan EU och
Ryssland.
Det finns betydande mängder naturtillgångar i norra Europa.
Olje- och naturgasreserverna i Barents hav och Karahavet är av
global betydelse. EU är beroende av energikällor utanför
unionen. Här finns en möjlighet till ömsesidig nytta, vilket
ökar nordvästra Rysslands betydelse på lång sikt. EU är
redan nu den viktigaste köparen av energi och råmaterial från
Ryssland.
I de nordliga områdena finns rika mineralfyndigheter, och det
pågår undersökningar om möjligheterna att utnyttja dem.
Kolahalvön är mycket rik på mineralfyndigheter. Där finns
förädlingsanläggningar, men tekniken är föråldrad och
föroreningen av miljön är allvarlig. Det skulle vara i alla
parters intresse att modernisera anläggningarna på Kolahalvön.
Ett projekt som redan länge varit aktuellt är nickelgruvan i
Petsamo.
Skogstillgångarna i den europeiska delen av Ryssland uppgår
till 6-7 miljarder kubikmeter, vilket är en tredjedel av
skogstillgångarna i Europa. Att skötseln av de nordliga
skogarna följer principerna för en hållbar utveckling är
nödvändigt, och en sådan skötsel skulle också skapa nya
möjligheter att utnyttja skogstillgångarna.
Inom ramen för den nordliga dimensionen kommer EU att betrakta
det nordliga området som en helhet. EU:s förhållande till
Ryssland intar en nyckelposition.
Den nordliga dimensionen är inte ett regionalt initiativ.
Initiativet begränsar inte antalet deltagande medlemsländer.
Det lyfter fram fördelarna med utvecklandet av Europas nordliga
områden och betydelsen av samarbete för EU:s hela verksamhet.
Initiativet omfattar inte nya strukturer. De existerande
samarbetsformerna är ändamålsenliga arbetsredskap. Unionen har
ett fungerande Östersjöprogram som borde utvecklas så, att det
i tillräcklig grad beaktar den utvidgade unionens intressen på
lång sikt. Det är i unionens intresse att effektivera
Barentssamarbetet och verksamheten i de arktiska områdena. De
bilaterala samarbetsprogrammen och den samnordiska
närområdesverksamheten är viktiga konkreta satsningar inom
ramen för den nordliga dimensionen.
Hundratals projekt har finansierats genom närområdessamarbetet
mellan Finland och Ryssland. Också EU-programmen har finansierat
projekt i Ryssland.
Initiativet har som mål att effektivera användningen av
existerande resurser och att styra dem bättre än tidigare. Den
nordliga dimensionens potential kan beaktas i den reviderade
Tacis-förordningen. Utvecklandet av EU:s finansiering, dvs.
samarbetet mellan de internationella och nordiska
finansinstituten, är i detta sammanhang av största betydelse.
Rysslands ekonomi kämpar för närvarande med stora
svårigheter. Trots detta kvarstår behovet av och möjligheterna
att utveckla samarbetet. Om Europa och Ryssland finner ett
gemensamt tänkesätt och en gemensam politik för verksamheten
ökar Rysslands möjligheter att reformera sin ekonomi. Vi har
kunnat konstatera att samhällsekonomierna i Östersjöområdet
är beroende av varandra.
Den nordliga dimensionens idé kan inte fortleva, om den inte är
av betydelse för den vanliga medborgarens dagliga liv. Ett
centralt mål är att garantera medborgarnas säkerhet. Det
innebär förebyggande av brottslighet och miljöhot, men
framför allt social trygghet. Här intar samarbetet på regional
och lokal nivå en nyckelposition. Förutom samarbete mellan
näringsliv och förvaltningar, borde detta samarbete utvidgas
till medborgarorganisationsnivå och individnivå. Avtal mellan
stater når inte önskad verkan om de inte grundar sig på
medborgarnas målsättningar och förväntningar.
Nordkalotten bildar en naturlig helhet, som delas av gränser
mellan staterna. Därför har det nordiska samarbetets resurs,
den sociala interaktionen, alltid överskridit statsgränserna.
Den främsta grunden för kontakter över gränserna och
samarbete i Nordkalottsregionen är alltid intressegemenskapen.
Den nordliga politiken måste vara förankrad i nordliga
lösningar. Den måste ha sin källa i de nordliga regionernas
egna förutsättningar och möjligheter. Den kan innebära ett
förverkligande av demokratins högsta värden och
målsättningar. Växelverkan mellan medborgarna i EU och i
Ryssland är värdefull också i annan mening än den ekonomiska.
Samarbete ökar stabiliteten och säkerheten i området och
skapar en bättre framtid.
Den nordliga dimensionen är morgondagens mål, som kommer att
bli verklighet när vi griper tag i dagens möjligheter. Jag
framför min hälsning och mina välgångsönskningar till
länsstyrelsen i Lapplands län och till Lapplands folk.