ÖPPNINGSTAL AV REPUBLIKENS PRESIDENT MARTTI AHTISAARI
2.11.1998 VID ÖPPNANDET AV ÅLANDS LAGTINGS ARBETSÅR

Enligt självstyrelselagen för Åland öppnas lagtinget av republikens president eller på hans vägnar av landshövdingen. Beträffande Ålands självstyrelse intar republikens president en alldeles särskild roll i Finlands konstitution. Presidenten utövar inte bara en kontrollfunktion, genom att han har rätt att inlägga veto för den händelse lagtinget har överskridit sin lagstiftningsbehörighet enligt självstyrelselagen, utan presidentämbetet kan också ses som en garant för att självstyrelsen respekteras och från rikets sida handhas som sig bör.

Jag önskar i dag betona att det är viktigt för hela landet att självstyrelsen utvecklas och mår bra. Mitt beslut att i år personligen öppna lagtinget är således grundat på en önskan att visa att jag hyser ett starkt intresse för att självstyrelsesystemet fungerar till ömsesidig belåtenhet för landskapet och riket. Det är säkert också skäl att konstatera att beslutet fattades långt innan sommarens självständighetsdebatt och den senaste tidens språkdebatt blossade upp.

Den debatt om ett självständigt Åland som väcktes i somras har fått stor uppmärksamhet i hela landet, inte minst därför att initiativtagaren är ledamot av landskapsstyrelsen. Det är säkert många som väntar sig att republikens president skall ta ställning till eventuella självständighetssträvanden. – Först är det skäl att understryka att debatten på Åland är ny och att inte ens debattörerna föreställer sig att en självständighet kunde vara nära förestående. Att eventuella självständighetssträvanden har förankring i det officiella Åland gör ändå att debatten måste tas på allvar.

Ålands självstyrelse har vuxit fram som en lösning på allvarliga internationella förvecklingar. Det har sagts att en av orsakerna till att självstyrelsen har utfallit så väl är att alla har vunnit något på lösningen: Finland tillerkändes suveräniteten över Åland, Åland fick sin autonomi och Sverige garanterades att Åland skulle förbli demilitariserat och neutraliserat.

I talrika sammanhang har Ålands självstyrelse framhållits som en internationell förebild för lösning av konflikter. I dag hör Åland till världens fredligaste och mest lyckosamma områden. Detta är något att slå vakt om. Jag vill här särskilt nämna Tanzanias president Mkapa’s besök i somras. President Mkapa har i ett brev till mig uttryckt sin tacksamhet över att ha fått besöka Åland.

Han skriver så här: Det var mycket omtänksamt av Er att arrangera ett besök för oss på Åland, där vi inte bara fick ett mycket gott mottagande och möttes av en utomordentlig gästfrihet, utan där vi också fick möjlighet att lära oss något om det invecklade förhållandet mellan Åland och staten Finland. Vissa aspekter på detta förhållande kan tänkas bli tillämpliga i utvecklingen av förhållandena mellan Zanzibar och regeringarna i Unionen. Det kan därför tänkas att vi kommer att behöva Ert tekniska stöd då det gäller för att utnyttja dessa aspekter för våra behov

Ålands särställning har väckt intresse också i vidare kretsar ute i världen. Därför upprättas som bäst en kontaktgrupp mellan utrikesministeriet och Ålands landskapsstyrelse. Enligt planerna skall kontaktgruppen bland annat ha till uppgift att göra den åländska självstyrelsemodellen känd internationellt och att presentera den via utrikesministeriet och beskickningarna i utlandet. Ett sådant ökat samarbete mellan myndigheterna i Helsingfors och landskapet Åland är i alla parters intresse.

Republiken Finland har inget intresse av att den nuvarande förvaltningsmodellen ändras. Orsakerna till detta är många och komplicerade. I detta sammanhang vill jag endast peka på det viktigaste: En självständighetsrörelse på Åland skulle rubba stabiliteten i området. I en värld som är orolig bör vi fortfarande kunna framstå som förebild för hur förhållandena stegvis kan utvecklas utan att vi själva inför nya osäkerhetsmoment. En självständighet för Åland skulle innebära i dag helt oförutsebara förändringar. Alla internationella relationer – inte minst förhållandet till Europeiska unionen – måste byggas upp på nytt och det är mycket osäkert vilken beredskap som skulle finnas till detta. Som en liten stat skulle Åland vara ekonomiskt sårbart när den trygghet som det nuvarande ekonomiska systemet ger skulle falla bort. Förmodligen skulle begränsningarna av näringsrätten och jordförvärv vara omöjliga, eftersom EU inte längre skulle godta några undantag. Till och med grunden för språkskyddet skulle falla bort, vilket innebär att internationella konventioner måste tillämpas fullt ut, utan att några som helst undantag tilläts. Svenskan skulle bli majoritetsspråk i stället för minoritetsspråk. Sist men inte minst skulle den säkerhetspolitiska situationen i Östersjöområdet rubbas på ett oförutsebart sätt.

Det är givetvis inget fel i att man på Åland diskuterar självständighetsfrågan och utreder konsekvenser och förutsättningar, men det är min önskan att Ålands officiella linje hålls klar. Både för Åland och för hela landet är det olyckligt om det förekommer dubbla budskap. Jag vill därför här uttrycka min förhoppning om att såväl lagtinget som landskapsstyrelsen i sitt kommande arbete gör det klart att den nuvarande autonomin utgör den grund man står på och arbetar för. Samtidigt känner jag det som min plikt att, i egenskap av republikens president, slå fast att Finland inte har för avsikt att avstå från den suveränitet som Nationernas Förbund i tiden tillerkände. Lika klart är det att Finland fortsätter att arbeta för att utveckla autonomin och det är min förhoppning att detta också i framtiden skall kunna ske i form av samförstånd och ömsesidig respekt.

Språk och språkpolitik är frågor som lätt sätter känslorna i svall. En förklaring är säkert att språket för var och en utgör en så viktig del av den personliga identiteten. Alla dem som kastar sig in i språkdebatten vill jag mana till försoning. Ett starkt försvar av de egna språkliga rättigheterna tillsammans med respekt för andra är en god grund att bygga på. Detta gäller inte bara i Finland utan också inom den flerspråkiga Europeiska unionen. – I dagens högteknologisamhälle får språkfrågorna också nya dimensioner. Möjligheten att betjäna medborgarna på deras modersmål begränsas ofta till vad som är tekniskt möjligt. Samtidigt ger tekniken helt nya möjligheter till flerspråkig service. Inom många förvaltningsområden är det en viktigt rättssäkerhetsförutsättning att få betjäning på det egna språket. För Åland är bl.a. skatteförvaltningen ett sådant område. Det är viktigt att man, när nya datasystem byggs upp kommer ihåg att göra dataprogrammen tvåspråkiga. Detta är ingen stor kostnad då, men det blir dyrt att göra det i efterhand.

Trots de omfattande reformer och förändringar som skett de senaste åren står Lagtinget också nu inför många nya viktiga uppgifter. I riksdagen behandlas en proposition med förslag till ändring av självstyrelselagen. Lagförslaget har direkt samband med det förslag till ny Regeringsform för Finland som avses träda i kraft år 2000 (tvåtusen). Också andra ändringar av självstyrelselagen är aktuella i en arbetsgrupp, som väntas lämna sitt betänkande i början av nästa år. Det är min förhoppning att man skall finna lösningar i synnerhet på de problem som gäller lagkontrollen och behandlingen av EU-frågor.

Med dessa ord förklarar jag Ålands Lagtings arbetsår öppnat, och hoppas att arbetet skall vara framgångsrikt för landskapet och dess befolkning.