ÖPPNINGSTAL AV REPUBLIKENS PRESIDENT MARTTI
AHTISAARI
2.11.1998 VID ÖPPNANDET AV ÅLANDS LAGTINGS ARBETSÅR
Enligt självstyrelselagen för Åland
öppnas lagtinget av republikens president eller på hans vägnar
av landshövdingen. Beträffande Ålands självstyrelse intar
republikens president en alldeles särskild roll i Finlands
konstitution. Presidenten utövar inte bara en kontrollfunktion,
genom att han har rätt att inlägga veto för den händelse
lagtinget har överskridit sin lagstiftningsbehörighet enligt
självstyrelselagen, utan presidentämbetet kan också ses som en
garant för att självstyrelsen respekteras och från rikets sida
handhas som sig bör.
Jag önskar i dag betona att det är viktigt för hela landet att
självstyrelsen utvecklas och mår bra. Mitt beslut att i år
personligen öppna lagtinget är således grundat på en önskan
att visa att jag hyser ett starkt intresse för att
självstyrelsesystemet fungerar till ömsesidig belåtenhet för
landskapet och riket. Det är säkert också skäl att konstatera
att beslutet fattades långt innan sommarens
självständighetsdebatt och den senaste tidens språkdebatt
blossade upp.
Den debatt om ett självständigt Åland som väcktes i somras
har fått stor uppmärksamhet i hela landet, inte minst därför
att initiativtagaren är ledamot av landskapsstyrelsen. Det är
säkert många som väntar sig att republikens president skall ta
ställning till eventuella självständighetssträvanden.
Först är det skäl att understryka att debatten på Åland är
ny och att inte ens debattörerna föreställer sig att en
självständighet kunde vara nära förestående. Att eventuella
självständighetssträvanden har förankring i det officiella
Åland gör ändå att debatten måste tas på allvar.
Ålands självstyrelse har vuxit fram som en lösning på
allvarliga internationella förvecklingar. Det har sagts att en
av orsakerna till att självstyrelsen har utfallit så väl är
att alla har vunnit något på lösningen: Finland tillerkändes
suveräniteten över Åland, Åland fick sin autonomi och Sverige
garanterades att Åland skulle förbli demilitariserat och
neutraliserat.
I talrika sammanhang har Ålands självstyrelse framhållits som
en internationell förebild för lösning av konflikter. I dag
hör Åland till världens fredligaste och mest lyckosamma
områden. Detta är något att slå vakt om. Jag vill här
särskilt nämna Tanzanias president Mkapas besök i
somras. President Mkapa har i ett brev till mig uttryckt sin
tacksamhet över att ha fått besöka Åland.
Han skriver så här: Det var mycket omtänksamt av Er att
arrangera ett besök för oss på Åland, där vi inte bara fick
ett mycket gott mottagande och möttes av en utomordentlig
gästfrihet, utan där vi också fick möjlighet att lära oss
något om det invecklade förhållandet mellan Åland och staten
Finland. Vissa aspekter på detta förhållande kan tänkas bli
tillämpliga i utvecklingen av förhållandena mellan Zanzibar
och regeringarna i Unionen. Det kan därför tänkas att vi
kommer att behöva Ert tekniska stöd då det gäller för att
utnyttja dessa aspekter för våra behov
Ålands särställning har väckt intresse också i vidare
kretsar ute i världen. Därför upprättas som bäst en
kontaktgrupp mellan utrikesministeriet och Ålands
landskapsstyrelse. Enligt planerna skall kontaktgruppen bland
annat ha till uppgift att göra den åländska
självstyrelsemodellen känd internationellt och att presentera
den via utrikesministeriet och beskickningarna i utlandet. Ett
sådant ökat samarbete mellan myndigheterna i Helsingfors och
landskapet Åland är i alla parters intresse.
Republiken Finland har inget intresse av att den nuvarande
förvaltningsmodellen ändras. Orsakerna till detta är många
och komplicerade. I detta sammanhang vill jag endast peka på det
viktigaste: En självständighetsrörelse på Åland skulle rubba
stabiliteten i området. I en värld som är orolig bör vi
fortfarande kunna framstå som förebild för hur förhållandena
stegvis kan utvecklas utan att vi själva inför nya
osäkerhetsmoment. En självständighet för Åland skulle
innebära i dag helt oförutsebara förändringar. Alla
internationella relationer inte minst förhållandet till
Europeiska unionen måste byggas upp på nytt och det är
mycket osäkert vilken beredskap som skulle finnas till detta.
Som en liten stat skulle Åland vara ekonomiskt sårbart när den
trygghet som det nuvarande ekonomiska systemet ger skulle falla
bort. Förmodligen skulle begränsningarna av näringsrätten och
jordförvärv vara omöjliga, eftersom EU inte längre skulle
godta några undantag. Till och med grunden för språkskyddet
skulle falla bort, vilket innebär att internationella
konventioner måste tillämpas fullt ut, utan att några som
helst undantag tilläts. Svenskan skulle bli majoritetsspråk i
stället för minoritetsspråk. Sist men inte minst skulle den
säkerhetspolitiska situationen i Östersjöområdet rubbas på
ett oförutsebart sätt.
Det är givetvis inget fel i att man på Åland diskuterar
självständighetsfrågan och utreder konsekvenser och
förutsättningar, men det är min önskan att Ålands officiella
linje hålls klar. Både för Åland och för hela landet är det
olyckligt om det förekommer dubbla budskap. Jag vill därför
här uttrycka min förhoppning om att såväl lagtinget som
landskapsstyrelsen i sitt kommande arbete gör det klart att den
nuvarande autonomin utgör den grund man står på och arbetar
för. Samtidigt känner jag det som min plikt att, i egenskap av
republikens president, slå fast att Finland inte har för avsikt
att avstå från den suveränitet som Nationernas Förbund i
tiden tillerkände. Lika klart är det att Finland fortsätter
att arbeta för att utveckla autonomin och det är min
förhoppning att detta också i framtiden skall kunna ske i form
av samförstånd och ömsesidig respekt.
Språk och språkpolitik är frågor som lätt sätter känslorna
i svall. En förklaring är säkert att språket för var och en
utgör en så viktig del av den personliga identiteten. Alla dem
som kastar sig in i språkdebatten vill jag mana till försoning.
Ett starkt försvar av de egna språkliga rättigheterna
tillsammans med respekt för andra är en god grund att bygga
på. Detta gäller inte bara i Finland utan också inom den
flerspråkiga Europeiska unionen. I dagens
högteknologisamhälle får språkfrågorna också nya
dimensioner. Möjligheten att betjäna medborgarna på deras
modersmål begränsas ofta till vad som är tekniskt möjligt.
Samtidigt ger tekniken helt nya möjligheter till flerspråkig
service. Inom många förvaltningsområden är det en viktigt
rättssäkerhetsförutsättning att få betjäning på det egna
språket. För Åland är bl.a. skatteförvaltningen ett sådant
område. Det är viktigt att man, när nya datasystem byggs upp
kommer ihåg att göra dataprogrammen tvåspråkiga. Detta är
ingen stor kostnad då, men det blir dyrt att göra det i
efterhand.
Trots de omfattande reformer och förändringar som skett de
senaste åren står Lagtinget också nu inför många nya viktiga
uppgifter. I riksdagen behandlas en proposition med förslag till
ändring av självstyrelselagen. Lagförslaget har direkt samband
med det förslag till ny Regeringsform för Finland som avses
träda i kraft år 2000 (tvåtusen). Också andra
ändringar av självstyrelselagen är aktuella i en arbetsgrupp,
som väntas lämna sitt betänkande i början av nästa år. Det
är min förhoppning att man skall finna lösningar i synnerhet
på de problem som gäller lagkontrollen och behandlingen av
EU-frågor.
Med dessa ord förklarar jag Ålands Lagtings arbetsår öppnat,
och hoppas att arbetet skall vara framgångsrikt för landskapet
och dess befolkning.