Översättning

ANFÖRANDE AV REPUBLIKENS PRESIDENT MARTTI AHTISAARI VID SEMINARIET
"TACITO VOLENTE – TACITUKSEN TAHDOSTA VÄLIMERELTÄ ITÄMERELLE"
I TALLINN DEN 12 NOVEMBER 1998

FINLANDS OCH ESTLANDS STÄLLNING I DAGENS EUROPA

Jag vill först uttrycka min glädje över att åter en gång få besöka det vackra Tallinn och framföra min hälsning till Finlands Estlandsinstituts seminarium.

Vi har med stor glädje följt utvecklingen i Estland, som är ett viktigt grannland för oss, och känt oss till och med stolta över vårt frändefolks resultatrika bemödanden.

Den fulla betydelsen av relationen mellan Finland och Estland börjar framträda först nu, när det kalla kriget är över och Europa integreras. Seminariets uppgift är i detta avseende fängslande.


Vi glömmer inte historien, men vi ser framåt.

Den historiska förbindelsen mellan Estland och Finland bar frukt när Estland inledde sitt EU-projekt. Nu förstår vi betydelsen av de kontakter mellan våra medborgare som upprätthölls i svåra förhållanden under sovjettiden.

Ekonomiskt är Finland och Estland nästan ett och samma marknadsområde, vilket möjliggjorts av Estlands öppna ekonomi. Finländarnas investeringar i Estland har bibehållits på en hög nivå och nu börjar vi närma oss den tid då allt fler företag övertas av en helt estnisk ledning. Läroprocessens fart har varit svindlande.

De politiska kontakterna har nått en nivå som alltmer börjar likna våra relationer till de nordiska länderna. Behovet av kontakterna är uppenbart och ökar allt mer i framtiden. Både för Finland och Estland är det av yttersta vikt att veta vad man tänker och talar om på bägge sidor om Finska viken. Det har också varit lätt att samordna olika synsätt. Våra nationella intressen sammanfaller ju också till stor del.

Basen för allt utgör ändå kontakterna människor emellan. Vänskapsbanden över viken har blivit allt fler och mångsidigare.

Med visumfriheten har också resandet blivit i avgörande grad lättare.

Visumfriheten var nog viktigare för relationerna mellan våra länder än vi egentligen förstod. Många såg det bara som en lagstiftningsåtgärd, men i själva verket var det fråga om mycket mera. För finländarna hade friheten att resa redan länge varit en självklar rättighet, men för esterna har det handlat om ett privilegium för ett fåtal. Visumfriheten har också en symbolisk betydelse. Finland har enbart positiva kommentarer till erfarenheterna av visumfriheten. Europeiska unionen lägger vikt vid detta.


Estlands EU-medlemskap är Finlands mål. Detta mål får också stöd av vårt närområdessamarbete, vars tyngdpunkter hittills legat på miljö och jordbruk, men som tydligare än tidigare nu håller på att inriktas på förberedelser inför ett EU-medlemskap. Finland hoppas att medlemskapsförhandlingar snart kan inledas också med Lettland och Litauen. Kommissionens färska rapport om de framsteg som gjorts är i det avseendet mycket uppmuntrande.

EU är politiskt bundet till utvidgningen. Förhandlingar har nu inletts. Finland förbinder sig att arbeta för en fortsatt störningsfri utvidgning av EU.

Europeiska unionen måste vara medborgarnas union. Samtidigt måste EU:s institutioner koncentrera sig på att sköta endast de uppgifter som ankommer på dem. EU säkerställer att medlemsländernas livskraft stärks. Det är ytterst viktigt att medlemsländernas interna EU-diskussion är så grundlig som möjligt redan före anslutningen. Medborgarna måste veta vad medlemskapet verkligen kommer att innebära, såväl för skattebetalarens och konsumentens plånbok som på statlig och politisk nivå.


Östersjön har genom århundradena varit både en förenande och en åtskiljande faktor. Det innevarande decenniet förändrade också den säkerhetspolitiska diskussionen i Östersjöområdet.

EU-medlemskapet stärkte och klarlade Finlands ställning. Införandet av euron gör EU till en stabiliserande ekonomisk och politisk faktor med en global roll. Det är en stor utmaning att utveckla en sådan union.

Säkerhetssituationen började diskuteras från helt nya utgångspunkter i de baltiska länderna efter att Sovjetunionen upplösts och självständigheten återinförts.

En trovärdig nationell försvarsförmåga är en grundförutsättning för suveränitet. En stor utmaning utgör utvecklandet av Estlands försvar. Officerare som utbildats i Finland har kunnat hjälpa till i detta arbete. I Finland har man varit mycket nöjd med resultaten av samarbetet inom detta område.

Finland och Estland deltar aktivt i det s.k. Baltsea-samarbetet, vars syfte är att koordinera försvarsstödet till de baltiska länderna.

Ett stabilt Baltikum är i Finlands och Sveriges intresse. Östersjön får inte i Europa behandlas som ett separat säkerhetspolitiskt område. Detta var bakgrunden till våra gemensamma initiativ gällande åtgärder i syfte att öka förtroendet och tillförsikten i Östersjöområdet. Vi har kunnat notera till att vårt synsätt rönt uppskattning.


Det är inte möjligt att tala om Östersjöområdet utan att nämna vår gemensamma granne Ryssland. Krisen i Ryssland är djup. Det finns inga medborgarsamhällen, eller också är de mycket svaga. Det är dock nödvändigt att det existerar en ekonomisk växelverkan mellan Ryssland och den övriga världen. Ryssland vinner ingenting genom isolering. Med hjälp av sina naturrikedomar och sin utbildade befolkning kan landet ändra riktningen på den ekonomiska utvecklingen.

För Finland och Europa är det viktigt att Ryssland gör en ärlig utvärdering av sovjeteran. President Jeltsins entydiga konstaterande att Sovjetunionen begick ett fel när man anföll Finland hösten 1939, stärkte grunden för relationerna mellan Finland och Ryssland. Rysslands och Jeltsins roll var central när de baltiska länderna återupprättade sin självständighet i anslutning till att Sovjetunionen föll sönder. Med tanke på utvidgningen av samarbetet vore det viktigt att Ryssland utsträckte utvärderingen av de fel som begicks under sovjeteran till att gälla också de baltiska länderna.

Utvidgningen av Europeiska unionen är den främsta garantin för en ökning av handeln mellan Ryssland och grannländerna. Dessutom stärks det ömsesidiga beroendet som en följd av de nya utmaningar som säkerhetsfrågorna för med sig.

I detta sammanhang vill jag påminna om den nordliga dimensionen, ett perspektiv som jag förde fram 1994 vid universitetet i Dorpat. Den håller nu på att bli en del av Europeiska unionens politik. Initiativet baserar sig på EU:s grundprinciper, dvs. upprätthållandet av fred och stabilitet genom ekonomiskt samarbete och ömsesidigt beroende. Jag tror att initiativet på allt sätt kommer att påverka utvecklingen både i vårt område och i hela Europa positivt.

Att Estlands, Lettlands och Litauens relationer med Ryssland utvecklas positivt är viktigt för hela Europa. Gränsavtal har hittills undertecknats endast mellan Ryssland och Litauen. Detta avtal har ännu inte ratificerats av duman. Vi hoppas att gränsavtal med Estland och Lettland snart sluts och träder i kraft. Ett gränsavtal är ett grundavtal mellan två suveräna grannstater och som sådant viktigt, även om avsaknaden av gränsavtal, som vi vet, inte är ett hinder för t.ex. EU-medlemskapsförhandlingar.

Den ryskspråkiga befolkningens situation just i Estland och Lettland har ända från början stört ländernas relationer till Ryssland. Finland kan endast hänvisa till OSSE:s minoritetskommissaries, Max van der Stoels uttalanden, som bidragit till att det ena problemet efter det andra funnit sin lösning. De senaste exemplet på detta är folkomröstningen i Lettland, som blev det slutliga godkännandet av lagen om naturalisation av barn. I Estland behandlas motsvarande lagförslag fortfarande av Riigikogu.

Finland har med tillfredsställelse följt Estlands minoritetsintegrerande åtgärder, och särskilt glada har vi varit över satsningen på barn och unga. Integreringen är följande generations sak och man kan inte vänta sig en hållbar utveckling utan en omorganisering av skolväsendet. Man måste se till att barn och unga kan bevara sin identitet och att de mår bra socialt. En harmonisk ung människa blir en harmonisk medborgare.


Historien har skilt åt Finland och Estland. Nu återförenar den nya utvecklingen i Europa oss. De små staterna har tagit steget upp till en jämlik ställning bland världsdelens stora. Ingen dikterar längre andras öden. Gemensamma strukturer står som garanter för laglighet och rättvisa. För ett sådant Europa arbetar Finland och Estland vid samma bord.


Fennofilerna i 1800-talets Finland koncentrerade sitt program i meningen "Svenskar äro vi inte, ryssar vilja vi inte bli, låt oss därför vara finnar".

Den estniske poeten Gustav Suits, som också var verksam i Finland, formulerade redan i början av detta sekel den estniska intelligentians mål aningen internationellare: "Låt oss vara ester, men låt oss också bli européer".

Nu, på tröskeln till det tjugoförsta århundradet, kan vi formulera ett nytt mål: "Låt oss vara européer, men låt oss också förbli finländare och ester".