Översättning
ANFÖRANDE AV REPUBLIKENS PRESIDENT MARTTI AHTISAARI VID SEMINARIET
"TACITO VOLENTE TACITUKSEN TAHDOSTA VÄLIMERELTÄ ITÄMERELLE"
I TALLINN DEN 12 NOVEMBER 1998
FINLANDS OCH ESTLANDS STÄLLNING I DAGENS EUROPA
Jag vill först uttrycka min glädje över att åter en gång
få besöka det vackra Tallinn och framföra min hälsning till
Finlands Estlandsinstituts seminarium.
Vi har med stor glädje följt utvecklingen i Estland, som är
ett viktigt grannland för oss, och känt oss till och med stolta
över vårt frändefolks resultatrika bemödanden.
Den fulla betydelsen av relationen mellan Finland och Estland
börjar framträda först nu, när det kalla kriget är över och
Europa integreras. Seminariets uppgift är i detta avseende
fängslande.
Vi glömmer inte historien, men vi ser framåt.
Den historiska förbindelsen mellan Estland och Finland bar frukt
när Estland inledde sitt EU-projekt. Nu förstår vi betydelsen
av de kontakter mellan våra medborgare som upprätthölls i
svåra förhållanden under sovjettiden.
Ekonomiskt är Finland och Estland nästan ett och samma
marknadsområde, vilket möjliggjorts av Estlands öppna ekonomi.
Finländarnas investeringar i Estland har bibehållits på en
hög nivå och nu börjar vi närma oss den tid då allt fler
företag övertas av en helt estnisk ledning. Läroprocessens
fart har varit svindlande.
De politiska kontakterna har nått en nivå som alltmer börjar
likna våra relationer till de nordiska länderna. Behovet av
kontakterna är uppenbart och ökar allt mer i framtiden. Både
för Finland och Estland är det av yttersta vikt att veta vad
man tänker och talar om på bägge sidor om Finska viken. Det
har också varit lätt att samordna olika synsätt. Våra
nationella intressen sammanfaller ju också till stor del.
Basen för allt utgör ändå kontakterna människor emellan.
Vänskapsbanden över viken har blivit allt fler och
mångsidigare.
Med visumfriheten har också resandet blivit i avgörande grad
lättare.
Visumfriheten var nog viktigare för relationerna mellan våra
länder än vi egentligen förstod. Många såg det bara som en
lagstiftningsåtgärd, men i själva verket var det fråga om
mycket mera. För finländarna hade friheten att resa redan
länge varit en självklar rättighet, men för esterna har det
handlat om ett privilegium för ett fåtal. Visumfriheten har
också en symbolisk betydelse. Finland har enbart positiva
kommentarer till erfarenheterna av visumfriheten. Europeiska
unionen lägger vikt vid detta.
Estlands EU-medlemskap är Finlands mål. Detta mål får också
stöd av vårt närområdessamarbete, vars tyngdpunkter hittills
legat på miljö och jordbruk, men som tydligare än tidigare nu
håller på att inriktas på förberedelser inför ett
EU-medlemskap. Finland hoppas att medlemskapsförhandlingar snart
kan inledas också med Lettland och Litauen. Kommissionens
färska rapport om de framsteg som gjorts är i det avseendet
mycket uppmuntrande.
EU är politiskt bundet till utvidgningen. Förhandlingar har nu
inletts. Finland förbinder sig att arbeta för en fortsatt
störningsfri utvidgning av EU.
Europeiska unionen måste vara medborgarnas union. Samtidigt
måste EU:s institutioner koncentrera sig på att sköta endast
de uppgifter som ankommer på dem. EU säkerställer att
medlemsländernas livskraft stärks. Det är ytterst viktigt att
medlemsländernas interna EU-diskussion är så grundlig som
möjligt redan före anslutningen. Medborgarna måste veta vad
medlemskapet verkligen kommer att innebära, såväl för
skattebetalarens och konsumentens plånbok som på statlig och
politisk nivå.
Östersjön har genom århundradena varit både en förenande och
en åtskiljande faktor. Det innevarande decenniet förändrade
också den säkerhetspolitiska diskussionen i Östersjöområdet.
EU-medlemskapet stärkte och klarlade Finlands ställning.
Införandet av euron gör EU till en stabiliserande ekonomisk och
politisk faktor med en global roll. Det är en stor utmaning att
utveckla en sådan union.
Säkerhetssituationen började diskuteras från helt nya
utgångspunkter i de baltiska länderna efter att Sovjetunionen
upplösts och självständigheten återinförts.
En trovärdig nationell försvarsförmåga är en
grundförutsättning för suveränitet. En stor utmaning utgör
utvecklandet av Estlands försvar. Officerare som utbildats i
Finland har kunnat hjälpa till i detta arbete. I Finland har man
varit mycket nöjd med resultaten av samarbetet inom detta
område.
Finland och Estland deltar aktivt i det s.k. Baltsea-samarbetet,
vars syfte är att koordinera försvarsstödet till de baltiska
länderna.
Ett stabilt Baltikum är i Finlands och Sveriges intresse.
Östersjön får inte i Europa behandlas som ett separat
säkerhetspolitiskt område. Detta var bakgrunden till våra
gemensamma initiativ gällande åtgärder i syfte att öka
förtroendet och tillförsikten i Östersjöområdet. Vi har
kunnat notera till att vårt synsätt rönt uppskattning.
Det är inte möjligt att tala om Östersjöområdet utan att
nämna vår gemensamma granne Ryssland. Krisen i Ryssland är
djup. Det finns inga medborgarsamhällen, eller också är de
mycket svaga. Det är dock nödvändigt att det existerar en
ekonomisk växelverkan mellan Ryssland och den övriga världen.
Ryssland vinner ingenting genom isolering. Med hjälp av sina
naturrikedomar och sin utbildade befolkning kan landet ändra
riktningen på den ekonomiska utvecklingen.
För Finland och Europa är det viktigt att Ryssland gör en
ärlig utvärdering av sovjeteran. President Jeltsins entydiga
konstaterande att Sovjetunionen begick ett fel när man anföll
Finland hösten 1939, stärkte grunden för relationerna mellan
Finland och Ryssland. Rysslands och Jeltsins roll var central
när de baltiska länderna återupprättade sin självständighet
i anslutning till att Sovjetunionen föll sönder. Med tanke på
utvidgningen av samarbetet vore det viktigt att Ryssland
utsträckte utvärderingen av de fel som begicks under sovjeteran
till att gälla också de baltiska länderna.
Utvidgningen av Europeiska unionen är den främsta garantin för
en ökning av handeln mellan Ryssland och grannländerna.
Dessutom stärks det ömsesidiga beroendet som en följd av de
nya utmaningar som säkerhetsfrågorna för med sig.
I detta sammanhang vill jag påminna om den nordliga dimensionen,
ett perspektiv som jag förde fram 1994 vid universitetet i
Dorpat. Den håller nu på att bli en del av Europeiska unionens
politik. Initiativet baserar sig på EU:s grundprinciper, dvs.
upprätthållandet av fred och stabilitet genom ekonomiskt
samarbete och ömsesidigt beroende. Jag tror att initiativet på
allt sätt kommer att påverka utvecklingen både i vårt område
och i hela Europa positivt.
Att Estlands, Lettlands och Litauens relationer med Ryssland
utvecklas positivt är viktigt för hela Europa. Gränsavtal har
hittills undertecknats endast mellan Ryssland och Litauen. Detta
avtal har ännu inte ratificerats av duman. Vi hoppas att
gränsavtal med Estland och Lettland snart sluts och träder i
kraft. Ett gränsavtal är ett grundavtal mellan två suveräna
grannstater och som sådant viktigt, även om avsaknaden av
gränsavtal, som vi vet, inte är ett hinder för t.ex.
EU-medlemskapsförhandlingar.
Den ryskspråkiga befolkningens situation just i Estland och
Lettland har ända från början stört ländernas relationer
till Ryssland. Finland kan endast hänvisa till OSSE:s
minoritetskommissaries, Max van der Stoels uttalanden, som
bidragit till att det ena problemet efter det andra funnit sin
lösning. De senaste exemplet på detta är folkomröstningen i
Lettland, som blev det slutliga godkännandet av lagen om
naturalisation av barn. I Estland behandlas motsvarande
lagförslag fortfarande av Riigikogu.
Finland har med tillfredsställelse följt Estlands
minoritetsintegrerande åtgärder, och särskilt glada har vi
varit över satsningen på barn och unga. Integreringen är
följande generations sak och man kan inte vänta sig en hållbar
utveckling utan en omorganisering av skolväsendet. Man måste se
till att barn och unga kan bevara sin identitet och att de mår
bra socialt. En harmonisk ung människa blir en harmonisk
medborgare.
Historien har skilt åt Finland och Estland. Nu återförenar den
nya utvecklingen i Europa oss. De små staterna har tagit steget
upp till en jämlik ställning bland världsdelens stora. Ingen
dikterar längre andras öden. Gemensamma strukturer står som
garanter för laglighet och rättvisa. För ett sådant Europa
arbetar Finland och Estland vid samma bord.
Fennofilerna i 1800-talets Finland koncentrerade sitt program i
meningen "Svenskar äro vi inte, ryssar vilja vi inte bli,
låt oss därför vara finnar".
Den estniske poeten Gustav Suits, som också var verksam i
Finland, formulerade redan i början av detta sekel den estniska
intelligentians mål aningen internationellare: "Låt oss
vara ester, men låt oss också bli européer".
Nu, på tröskeln till det tjugoförsta århundradet, kan vi
formulera ett nytt mål: "Låt oss vara européer, men låt
oss också förbli finländare och ester".