REPUBLIKENS PRESIDENTS TAL TILL MEDLEMMARNA
I DEN INTERNATIONELLA OLYMPISKA KOMMITTÉNS GRANSKNINGSKOMMISSION
DEN 17 NOVEMBER 1998 I PRESIDENTENS SLOTT

Knappast i något lands historia har idrotten varit lika betydelsefull och viktig som i Finlands historia. Med idrottens hjälp byggde vi upp vår nationella identitet under århundradets första decennier både i hemlandet och internationellt.

I Finland sammanföll idrottens kraftiga genombrott med läggandet av grunden för landets suveränitet. Inom konsten är denna historiska epok känd som nationalromantikens tid. Då skapades den finska konstens främsta nationella skatter. På idrottens område rycktes hela Finland med i de olympiska framgångar och den hänförelse vars galjonsfigur var den oförglömlige Paavo Nurmi, enligt oss finländare och många andra 1900-talets främste idrottsman.

Till Finlands idrottshistorias mest minnesvärda ögonblick hör öppningsceremonin vid de olympiska spelen i Helsingfors 1952: Paavo Nurmi löper in på stadion med den olympiska facklan i handen, och för första och enda gången i spelens historia upplöser sig idrottsmännens led totalt vid öppningsceremonin - alla vill se världens störste idrottsman. När Paavo Nurmi sedan höjer facklan och den olympiska elden tänds, uppfylls den finska idrottens största dröm, en dröm som mött hinder då spelen inställdes 1940 på grund av kriget. Det hittills största ögonblicket i vår idrottshistoria var också det symboliska startskottet för det nya, internationellt inriktade, moderna Finland.

Jag vill återkalla detta ögonblick för att stärka er uppfattning om Finland som ett olympiskt idrottsland, vars historia kan förstås bara mot bakgrund av den betydelse den olympiska andan har haft för oss.

Helsingfors ansöker nu om att få arrangera vinter-OS 2006. Det är åter igen fråga om en stor gemensam dröm och ett projekt som har både statsmaktens och vida medborgarkretsars stöd. Vinterspelen i Helsingfors skulle innebära en nationell fullbordan. Helsingfors skulle samtidigt bli den första stad som ordnat både sommar- och vinter-OS. Finland är ju ett land där naturförhållandena gör det möjligt att på jämlik basis utöva och tävla i både sommar- och vintersporter. De finländska idrottsmännen har också varit lika framgångsrika i sommarspelen som i vinterspelen.

Vinterspelen i Helsingfors 2006 är dock inte bara en nationell dröm och ett nationellt mål. Vi kan på goda grunder säga att Finland också står i skuld till den internationella olympiska rörelsen. Får vi nu vår chans att ge den internationella olympiska rörelsen någonting nytt och betydelsefullt, historiskt hållbart och essentiellt?

Det tror jag. Jag har en lång och mångsidig erfarenhet av internationella diplomatiska uppdrag. Jag känner till och vet hur internationellt samförstånd och en positiv utveckling av internationella relationer bäst kan stärkas och främjas. Därför vet jag också att den internationella olympiska rörelsen och IOK är av stor betydelse. Den olympiska rörelsen betonar internationalism, fred och vänskap –en roll är en viktig förenande faktor i dagens värld. Den olympiska rörelsens arbete för solidaritet inger hopp och är en god vägkost för alla de länder som nu lägger grunden för sin nationella existens och identitet – såsom Finland i början av seklet. Den olympiska idrotten når alla nationer och förenar dem.

Vi måste tillsammans se till att den internationella olympiska rörelsens möjligheter att föra fram sitt budskap förbättras ytterligare. En dimension som ansluter sig till den olympiska rörelsens prestige är de ekologiska verkningarna och framför allt det ekologiska exemplet. Att ordna stora idrottsevenemang med respekt för naturens ekologiska harmoni och principerna för en hållbar utveckling är idrottens stora utmaning. Och vägvisare i detta avseende borde vara just Internationella Olympiska Kommittén!

Det faktum att alla anläggningar i praktiken redan finns färdiga i Helsingfors ger oss rätt att tala om ett ekologiskt hållbart alternativ. Detta alternativ är också ett riktgivande och med tanke på framtiden ett internationellt sett konstruktivt val.

Finland är ett stort vintersportland, där snö och is utgör ett element i naturens kretsgång. Finland saknar dock höga berg. Betyder det att det skulle vara omöjligt att uppfylla vår stora dröm om vinter-OS?

Lyckligtvis inte! IOK har under ledning av sin respekterade ordförande Juan Antonio Samaranch gjort det möjligt att dela spelen mellan till exempel två länder.

Erfarenheten har visat att det, då det gäller vinter-OS, i praktiken är omöjligt att ordna alla grenar i en stad, att inkvartera alla idrottsmän i en olympisk by och allt mediafolk i en mediaby. Vinterspelens framtid måste i det avseendet granskas med öppet sinne och med beaktande av de ekologiska synpunkterna.

Att dela på spelen, en modell som inte tidigare prövats i praktiken, får dock mången idrottsmänniska att tveka. Jag tror trots allt att just Helsingfors och Lillehammer kunde bli en idealisk modell för delat värdskap. Det garanterar Finlands och Norges historia som vintersportnationer och de idrottsälskande folken. Det garanterar vår erfarenhet som arrangör av stora idrottsevenmang. Det garanterar vår vilja att delta i utvecklandet av den olympiska rörelsen och att stöda rörelsen i dess målsättningar.

År 2006 har den snabba teknologiska utvecklingen åter nått en ny nivå, en nivå som också påverkar de olympiska spelens synlighet och genomslagskraft. Det är viktigt att IOK är en föregångare när det gäller utnyttjandet av idrottens, mediernas och telekommunikationens nya möjligheter – en roll som passar IOK väl och som bör komma till synes och stärkas i alla olympiska spel. Finland är världsledande när det gäller utvecklande och utnyttjande av ny teknologi, särskilt telekommunikation och informationsteknik. En gemensam olympisk by för Helsingfors och Lillehammer, skapad med telekommunikationens hjälp, är en utmaning som vi gärna tar emot.

Inom idrotten hör det till att sikta på seger. Lika viktiga element är dock rent spel och respekt för medtävlarna. Alla som ansöker om vinter-OS 2006 är utomordentligt kunniga både vad gäller idrott och organisationsförmåga. Eftersom jag är statschef i idrottslandet Finland och är väl förtrogen med finländarnas sinnesstämningar vågar jag påstå att Helsingfors kan tillföra spelen något som inte står att finna någon annanstans.

Drömmen lever: att kunna binda samman sommarspelens och vinterspelens fantastiska tradition på ett och samma ställe. Paavo Nurmi får en efterträdare, och den olympiska elden tänds åter en gång på Helsingfors Olympiastadion. Det är vår dröm. Låt oss förverkliga den tillsammans.