REPUBLIKENS
PRESIDENT MARTTI AHTISAARIS TAL VID UTDELNINGEN AV
INTERNATIONALISERINGSPRISET I PRESIDENTENS SLOTT
15.2.2000
Min sex år långa
mandatperiod som president närmar sig sitt slut.
Särskilt under den senaste tiden har jag observerat
hur Finland har förändrats under dessa år, kanske
mer än jag kunde föreställa mig på förhand.
Internationaliseringen har varit en av de starkaste
krafterna bakom förändringen, inte bara när det
gäller ekonomin utan även samhället och våra
attityder. Vi känner oss inte längre som ett litet
avlägset land, utan som en aktiv part i den
växelverkan och de beroendeförhållanden som finns
mellan världens folk.
Internationaliseringen
har mycket starkt präglat också vår officiella
utrikespolitik. Medlemskapet i Europeiska unionen och
den gemensamma valutan euro hör till processens
synligaste milstolpar. Finland är allt mer en del av
den europeiska ekonomiska sfären och samtidigt
världsekonomin.
Men
internationaliseringen är också en mycket komplex
och samtidigt svår process. Den har många ansikten.
Där internationalisering t.ex. för en
företagsledare kan betyda nya, intressanta
möjligheter, kan den ur den vanliga medborgarens
synvinkel skapa stor osäkerhet inför framtiden, oro
över jobbet och utkomsten. Om internationaliseringen
ter sig som ett hot orsakar den naturligtvis en
motreaktion; man vill försvara sig mot den och
hindra den från att sprida sig. Vi har under den
senaste tiden sett exempel på detta tänkesätt.
Samtidigt som vi kan
förstå de olika synsätten, är det skäl att
ställa frågan om en tillbakavisande attityd och
slutenhet är det rätta lösningen på de
utvecklingsproblem som drabbar dagens värld som
baserar sig på informationsteknik och öppen
ekonomi. Frågan kan granskas t.ex. i ljuset av
Finlands erfarenheter. Finlands ekonomiska historia
efter andra världskriget kan beskrivas som en
politik som gick ut på att öppna Finland. Som en
liten, ursprungligen råvaruberoende ekonomi har
Finland varit tvunget att grunda sin framgång på en
så fri omsättning som möjligt. Till en början
främjades frihandeln, senare har man gått vidare
mot en djupare ekonomisk integration på regional,
europeisk och global nivå.
För en liten, perifer
ekonomi som Finland är ett handelssystem som
erbjuder jämlika konkurrensmöjligheter en fördel
och en möjlighet. Detta förutsätter dock att vi
behärskar två saker: å ena sidan måste vi
förstå och behärska de faror som en negativ
utveckling i anslutning till globaliseringen kan
föra med sig, å andra sidan måste vi kunna dra
nytta av de möjligheter som globaliseringen
erbjuder.
Jag tror att vi har
alla möjligheter att utgå som segrare ur den
utmaning som ligger i globaliseringen; en av de
viktigaste utvecklingstrenderna är ju kompetensens
och informationshanteringens ökade betydelse både
när det gäller samhällets och företagets
framgång. Ett faktum som är nycklarna till
framgång för en välutbildad och kunnig nation som
Finland: frågan är bara om vi kan öppna de rätta
låsen med nycklarna.
Mina tankar gick i
dessa banor redan för ett år sedan när jag
öppnade en diskussion om namnet på republikens
presidents exportpris och grunderna för utdelningen
av priserna borde ändras så att de bättre
motsvarar utmaningarna och förutsättningarna för
framgång i en förändrad omvärld. När jag ser på
de företag som belönas idag och på motiveringarna
till att just de får priset, verkar det som om det
förnyelsen av priset har lyckats väl.
Med republikens
presidents internationaliseringspriser som delas ut
idag belönas företag och sammanslutningar som genom
sin aktiva verksamhet på ett föredömligt sätt
deltagit i utvecklandet av ett modernt och
internationellt Finland, ett land där vi kan leva
ett gott liv. Pristagarna är inte bara
exportföretag utan också företag vars verksamhet
är internationell, alla på sitt sätt. Trots att
verksamheten är internationell har alla dessa
företag djupa rötter i finländskt kunnande och i
det finländska samhället.
Jag önskar alla
pristagare lycka och framgång i fortsättningen!
