Översättning
TAL AV REPUBLIKENS PRESIDENT MARTTI AHTISAARI
VID SPANIENS INDUSTRIS OCH ARBETSGIVARES CENTRALFÖRBUNDS (CEOE)
MÖTE FÖR FÖRETAGSLEDARE I MADRID 3.2.1999
Inledningsvis vill jag framföra mitt
varmaste tack till Spaniens industris och arbetsgivares
centralförbund (CEOE) som står värd för detta prestigefyllda
företagsledarmöte. Detta möte och förteckningen över de
prominenta deltagarna är ett synligt bevis på det goda och
mångsidiga samarbete som av tradition har bedrivits mellan CEOE
och det finländska Industrins och Arbetsgivarnas Centralförbund
(TT).
Jag instämmer helt och hållet i de synpunkter som CEOE:s ärade
ordförande José María Cuevas och ordföranden för TT Jukka
Härmälä framförde om vikten av ett mera omfattande samarbete
mellan industrin och företagen i Finland och Spanien. Jag tror
att detta möte för företagsledare utgör ett viktigt steg
framåt i detta avseende.
Det största hindret för ekonomiskt samarbete mellan Finland och
Spanien är kanske fortfarande trots vårt partnerskap
inom EU de bristfälliga kunskaper vi har om varandras
kunnande, teknologi och ekonomiska potential. Detta
företagsledarmötes primära uppgift är därför att öka
informationsutbytet samt att vara ett forum där personliga
relationer på högsta ledningsnivå kan knytas och stärkas. Och
i sista hand må ett mål naturligtvis också vara att kläcka
idéer till nya former av samarbete som gagnar näringslivet i
båda länderna samt att bygga ut och aktivera gamla
affärsförbindelser.
När det gäller att utveckla ekonomin och samhället har Finland
och Spanien på många punkter ett liknande utgångsläge. Båda
länderna har sin huvudsakliga marknad i Europa men befinner sig
själva i utkanten av denna marknad. Vi har att kämpa mot
problem och kostnader i fråga om kontakter och transporter,
eftersom båda staterna är stora till ytan. Våra länder är
glest befolkade och avstånden långa, och kontakterna måste
fungera i skärgård, på sjöar och i berg. I båda länderna
sker livsmedelsproduktionen under ogynnsamma förhållanden. Det
är lika viktigt för båda att Medelhavet och Östersjön
garanteras ett hållbart skydd och kan användas för rekreation,
fiskproduktion och fri sjöfart. Båda länderna har en
riksgräns som till vissa delar avspeglar en s.k.
välståndsklyfta, och därför är det absolut nödvändigt med
en effektiv närområdespolitik samt samarbete i inrikesfrågor
och på det juridiska planet.
Av historiska skäl har Spanien och Finland relativt sent blivit
helt och hållet delaktiga i den europeiska integrationen.
Finlands medlemskap i EU ett tack också för det spanska
stödet i den frågan har varat i bara fyra hela år.
Finlands ekonomi har likväl kunnat anpassa sig till de allra
centralaste integrationskraven redan via Europeiska
frihandelssammanslutningen EFTA och det frihandelsavtal som
gällt med Europeiska ekonomiska gemenskapen EEG. Dessutom har de
fem nordiska länderna Danmark, Sverige, Norge, Island och
Finland haft en gemensam arbetsmarknad och passunion samt ett
ömsesidigt fungerande socialskydd alltsedan 1950-talet.
En majoritet av finländarna anser att vårt unionsmedlemskap är
en positiv faktor. Så länge principen om likvärdig
delaktighet, jämlik samordning av intressena och rättvis
kostnadsfördelning följs, kan Finland delta fullt ut i
utvecklandet av unionen. Vi vill forma unionen till en effektivt
och globalt fungerande gemenskap, som skänker sina medlemmar
stabilitet, fred och förutsättningar för utveckling och som
avspeglar allt detta också i sin omgivning. Vi sätter stort
värde på alla säkerhetsaspekter, inklusive en trygg ekonomisk
verksamhet.
Sedan vi båda tagit i bruk euron som gemensam valuta och
värdemätare, tar vi ett ordentligt kliv framåt på den
ekonomiska integrationens väg. Det är tryggt att arbeta med
enhetliga måttenheter och enligt verksamhetsregler som redan har
harmoniserats i hög grad. En trovärdig grund för etablering i
ett annat EU-land har skapats med avseende på medborgare,
arbetskraft och kapital. Denna fördel är ömsesidig.
Så sent som på 1990-talet har handeln mellan våra länder
befriats från övergångsperioder i fråga om tullavgifterna.
Och först under de senaste fyra hela åren har unionens
regelverk gällt i relationerna mellan Finland och Spanien. Man
kan således säga att inlärnings- och anpassningsprocessen
visavi integrationen fortfarande pågår, trots att reglerna har
existerat.
Handeln mellan Finland och Spanien har vuxit i jämn takt under
hela 1990-talet, och i fjol uppnåddes en rekordnotering inom
vårt handelsutbyte: Finlands export till Spanien uppgick till ca
960 milj. euro (5,7 mrd. FIM) och importen från Spanien till ca
500 milj. euro (3 mrd. FIM).
Dessa siffror är ändå rätt marginella då man ställer dem i
relation till såväl Finlands som Spaniens totala utrikeshandel.
För Finlands del handlar det om ungefär två procent. I ljuset
av vartdera landets ekonomiska potential tycks det finnas rum
för en ökad handel mellan våra länder. Detta måste
uppmuntras på lämpligt sätt.
Handeln mellan Finland och Spanien uppvisar en tämligen
traditionell struktur; med beaktande av de båda ländernas höga
utvecklingsnivå dristar jag mig till att säga att den t.o.m.
är ensidig. Av Finlands export står de skogsindustriella
produkterna för över hälften. Exporten av maskiner och
apparatur har visserligen på ett glädjande sätt erövrat nya
marknader. I synnerhet Finlands produktion av högteknologi,
t.ex. telekommunikationsapparatur, har ökat sin andel under de
senaste åren.
Finlands import från Spanien har traditionellt baserat sig på
livsmedel, och jag kan inte låta bli att berömma de spanska
vinerna. Deras popularitet har ökat kraftigt i Finland. Under de
senaste åren har importen av maskiner och apparatur likväl
gått förbi livsmedelsimporten. I synnerhet importen av spanska
fordon till Finland har ökat snabbt. Vi har i Finland lagt
märke till att Spanien har nått positionen som Europas näst
största bilproducent, efter Tyskland.
Jag önskar att finländska och spanska företag fördomsfritt
ville försöka finna också nya samarbetsområden. Jag vill
särskilt uppmuntra de små och medelstora företagen, vilkas
kanske största problem fortfarande är den alltför ringa
kännedomen om andra länder. Sektorn för små och medelstora
företag spelar en viktig roll i den europeiska integrationen
också när det gäller sysselsättningen, som är en central
ekonomiskpolitisk och samhällspolitisk fråga både i Finland
och i Spanien.
Nivån på investeringarna mellan Finland och Spanien är
fortfarande otillåtligt låg. Handelsbalansen mellan våra
länder är positiv för Finlands del, vilket visserligen för
Spaniens del kompenseras av det överlägsna plustecknet framför
siffrorna för resebranschen. Spanien ligger efter på
investeringssidan. Tiotals stora finländska företag har redan
etablerat sig i Spanien, men tyvärr har de spanska företagens
intresse för Finland hittills varit tämligen svalt. Jag tror
ändå att läget så småningom kommer att förbättras tack
vare EU, eftersom det ligger också i de spanska företagens
intresse att etablera sig i Finland och den vägen utsträcka sin
verksamhet också till det övriga Nordeuropa, Baltikum och
Ryssland. Jag önskar därför att ni, våra spanska vänner, i
större utsträckning än för närvarande beaktar Finland när
ni gör upp investeringsstrategier beträffande enskilda länder.
Jag påpekade redan i måndags, i mitt tal vid Hans Majestäts
festsupé, att Finland och Spanien har möjligheter till
samarbete i tredje land. Jag nämnde tidigare Finlands
fördelaktiga läge som centrum för handel med Nordeuropa,
Baltikum och Ryssland. EU:s nordliga dimension, som bottnar i
initiativ av den finländska regeringen, har visat våra partner
inom EU att det finns oanade resurser i detta väderstreck. Det
ligger i alla EU-länders intresse att dessa resurser utnyttjas.
Mellan Finland och Spanien råder samförstånd på
regeringsnivå i denna fråga. Men detta räcker inte; också
näringslivet och företagen måste ha en fördomsfri attityd
till samarbete samt nya visioner och idéer.
Spanien har en ansedd roll som port till Medelhavet och Europas
förbindelselänk till länderna söder om Medelhavet. Finland
har gett unionens samarbete med Medelhavsländerna sitt fulla
stöd.
Vid sidan av betydelsen i fråga om Medelhavsområdet har ert
land en synnerligen viktig position som något av en bro mellan
EU och Latinamerika. Just i denna stad undertecknade vi stats-
och regeringsöverhuvuden i EU- och MERCOSUR-länderna i december
1995 det historiska ramavtalet mellan EU och MERCOSUR. Det var i
hög grad tack vare Spaniens ordförandeskap som avtalet blev
klart så snabbt.
I Finland har vi lagt märke till att Spanien har blivit EU:s
största investerare i Latinamerika. Vi vet att Spanien är det
EU-land som har de kanske längsta erfarenheterna av kontakter
med Latinamerika; vid sidan av det gemensamma språket och den
gemensamma kulturtraditionen är det just i Spanien man
behärskar Latinamerikas särpräglade affärskultur.
När jag som första finländska statsöverhuvud besökte
Brasilien, Argentina och Chile 1997 fick jag en personlig och
imponerande uppfattning om de möjligheter denna världsdel har
att erbjuda, om dess naturtillgångar och resurser. Latinamerika
håller också ur finländskt perspektiv på att bli ett allt
intressantare samarbetsområde. Såväl statsmakten som våra
företag har försökt aktivera sina relationer till detta
område. De nuvarande utsikterna inom världsekonomin är osäkra
och i synnerhet finansmarknaden är instabil, men detta minskar
inte Latinamerikas betydelse på längre sikt.
Efter det nyss sagda väcker jag därför frågan om finländska
företag, deras teknologi och kompetens kan ha något att erbjuda
spanska företag som opererar i Latinamerika. Och vice versa: Är
erfarna spanska företag och banker intresserade av att samarbeta
med finländarna? Finns det objekt och branscher där vi kan
bedriva t.ex. projekt- eller joint venture-samarbete?
När man talar om samarbete mellan Finland och Spanien kan
turismen inte lämnas obeaktad. Jag vill uttrycka min erkänsla
för det arbete som spanska turistmyndigheter och företag i
branschen har gjort i Finland. Redan i årtionden har Spanien
efter våra grannländer varit det populäraste resmålet bland
finländska turister. Den finländska centralen för
turistfrämjande har i sin tur på 1990-talet utfört ett
värdefullt arbete för att få fler spanska turister att komma
till Finland. Även om vi aldrig kommer att tävla i fråga om
volymerna är det glädjande att notera att allt flera spanjorer
håller på att upptäcka Finland, dess natur och dess folk.
Jag dristar mig till att hoppas att också Ni, ärade spanska
företagsledare och affärsmän, skall lära er mera om Finland
som en lovande, lönsam och förmånlig handelspartner.
Vi finländare har som handelspartner vår styrka i att vi
håller vad vi lovar, är målmedvetna, tar ansvar, värnar om
naturen, har en positiv grundinställning till arbete och
sparande, har jämställdhet mellan könen inom arbetslivet,
visar omtanke om vår nästa via det sociala skyddsnätet samt
uppvisar en hög beredskap att följa ingångna kollektivavtal.
De pragmatiska arbetslivsbestämmelserna kommer hos oss till stor
del till i samarbete med parterna på arbetsmarknaden. Det
finländska näringslivet är på grund av sin litenhet smidigt
och kan snabbt anpassa sig till förändrade produktionsvillkor.
I Finland har man sedan länge insett att den innovativa
verksamheten på industri- och produktionsplanet utgör en viktig
framgångsfaktor. Därför sporrar produktionssektorn stödd av
hela samhället forskning och utveckling, som bedrivs i en
omfattning vilken redan utgör ett beaktansvärt drag i vår
samhällsekonomi. På grund av detta extra kännetecken som har
fått fotfäste i vårt avtalssamhälle är det berättigat att
tala om en utveckling mot ett finländskt informationssamhälle.
Unionen som inre marknad medför för det lilla Finland en stor
proportionell fördel när det gäller att omsätta
innovationerna i produktion i lämplig skala.
För finländarna är Spanien mycket mera än ett marknadsområde
i Sydeuropa. Inom unionen är fördelarna ömsesidiga. Vi
erbjuder er en möjlighet att i Finland få proportionella
fördelar med utgångspunkt i era starka sidor, att arbeta för
spridningen av det världsspråk ni talar och att dela med er av
den spanska kulturrikedom vi längtar efter. Också marknaden i
norr är säkert lockande, i synnerhet när man beaktar vårt
nordeuropeiska läge som ett centrum för handel med öst och med
Baltikum.
Till slut vill jag ännu en gång tacka för den vänliga
inbjudan och för möjligheten att hålla ett anförande här vid
detta företagsledarmöte.