REPUBLIKENS PRESIDENTS TAL VID EN MIDDAG
I PRESIDENTENS SLOTT FÖR DEN I HELSINGFORS ACKREDITERADE DIPLOMATKÅREN
21 APRIL 1999

Jag och min hustru gläder oss mycket över att få se Er som våra gäster här i kväll. Särskilt glädjande är att så många haft möjlighet att anta inbjudan. Den gångna vintern var verkligen arktisk. Den påminde oss om naturens obeveklighet och den nordliga verkligheten.

Jag vill också tacka Er, ambassadör Ettmeyer, för Er verksamhet som den i Helsingfors ackrediterade diplomatkårens doyen. Ni har också förtjänstfullt främjat Ert hemland Österrikes intressen i Finland. Ert arbete har varit viktigt för stärkandet av samarbetet mellan våra länder i EU-frågor.

I början av detta årtionde rådde en hoppfull stämning i Europa. Slutet på det kalla krigets era upplevdes som en möjlighet att riva skiljemurarna mellan öst och väst. Vid Pariskonferensen om säkerhet och samarbete i Europa antogs gemensamma värden som grund för relationerna mellan länderna i Europa och för den inre politiken. Från denna utgångspunkt har det också gjorts stora framsteg i relationerna mellan staterna. Dessa hoppfulla framtidsvisioner i Europa har dock fördunklats av de återkommande krigsoperationer som blossat upp på det forna Jugoslaviens område.

Hur gärna jag än skulle vilja behandla endast den fredliga verksamheten i mitt tal, kan jag inte förbigå den fortsatta öppna konflikten på Jugoslaviens område.

Vi inser åter vikten av de i FN och OSSE antagna principerna när vi bevittnar den mänskliga nöd och det lidande som nonchalerandet av dessa principer har lett till i Kosovo. Endast en återgång till ett iakttagande av avtalen och de gemensamma värdena gör det möjligt att uppnå varaktig fred och inleda återuppbyggnadsarbetet. Också Finland arbetar för en lösning som innebär ett slut på kriget så, att hela Balkan kan återinlemmas i det europeiska samfundets krets. Samtidigt deltar vi i arbetet för att lindra den mänskliga nöden i området.

Jag konstaterade vid EU-statschefernas möte i Bryssel förra veckan, att Finland, ifall fredsbevarande åtgärder inleds i Kosovo, kommer att vara redo att mycket snabbt ta del i dem.

Trots den skugga som händelserna i Jugoslavien kastar över Europa fortsätter den omfattande samarbets- och integrationsprocessen i vår världsdel. Själv litar jag på att det ökade samarbetet bildar ett nätverk som erbjuder en stabil grund såväl för staternas interna utveckling som för de mellanstatliga relationernas utveckling både i Europa och i vidare perspektiv ute i världen.

Finland kommer om drygt två månader att möta världen som ordförande för Europeiska unionen. Ordförandeskapet, som täcker EU: s hela omfattande verksamhetsfält, är en verklig utmaning för Finland. Under hösten kommer ett flertal frågor med vittgående verkningar att avgöras inom unionen. Och EU:s verksamhet begränsas ingalunda till det egna området eller ens till Europa. EU:s mångskiftande utomeuropeiska relationer utgör en betydande del också av ordförandens arbetsfält.

Drygt fyra år efter Finlands EU-anslutning och något före ordförandeperiodens början kan jag konstatera att Finland har funnit sin naturliga plats i Europeiska unionen. Vi har från starten utan förbehåll deltagit i unionens verksamhet och i utvecklandet av unionen.

Vår anslutning till euroområdet i början av detta år visade att den strukturomvandling som ekonomin i Finland genomgått under detta årtionde har gjort det möjligt för vårt land att delta i de centrala faserna av den ekonomiska integrationen i Europa.

EU:s nordliga medlemsländer har fört unionen till Östersjön och Rysslands omedelbara grannskap. Denna förändring i unionens geografi och grannskapsförhållanden har bl.a. beaktats så, att Europeiska rådet i Wien i december godkände en mellanrapport av kommissionen om EU:s nordliga dimensionen. Denna rapport utgör nu grunden för vidareutvecklandet av projektets praktiska sida. En mellanetapp är den konferens om den nordliga dimensionen som ordnas under Finlands ordförandeperiod i november i Helsingfors.

Århundrade- och årtusendeskiftet får oss att tänka på många historiska händelser, som kan speglas mot nutiden och mot bakgrunden av vilka vi bedömer hur världen har förändrats. Jag har själv upplevt det som mycket fängslande att Finlands nationalepos Kalevalas 150-årsjubileum, som firas som bäst, och vårt lands EU-ordförandeskap infaller samtidigt. Mellan dessa två spänner sig en intressant båge från Finlands forntid till dagens samhälle.

Kalevala hör kanske inte till den i Helsingfors ackrediterade diplomatkårens mest vardagliga läsning. Inte heller innehåller eposet några direkta utgångspunkter för republikens dagspolitik. Jag vågar ändå rekommendera ett studium av med detta epos. I Kalevalas mytologiska värld finner man mycket av de djupa strömningar i den finska kulturen som fortfarande verkar i högteknologins Finland.

De flesta av Er stöter inte heller på språkproblem, eftersom Kalevala har översatts till fyrtiosex språk. Också på Internet finns en hel del information om Kalevala.

Jag hoppas jag har lyckats väcka Ert intresse för Kalevala, ett verk som säkert skulle komplettera Er bild av Finland och göra det lättare för Er att förstå oss finländare.

Jag tackar den i Helsingfors ackrediterade diplomatkåren för gott samarbete och ber att på mina egna och på min hustrus vägnar få utbringa en skål till Er ära.