(Översättning)

REPUBLIKENS PRESIDENT MARTTI AHTISAARIS TAL VID ÖPPNANDET AV
DEN 56 KRIGSINVALIDVECKAN OCH KRIGSINVALIDERNAS HÖSTINSAMLING 29.8.1999

Kriget i Kosovo och de lidanden som detta orsakat har under året varit en skakande upplevelse för oss alla. För många äldre finländare har händelserna i Kosovo fört tankarna tillbaka till minnen och egna erfarenheter som ligger mer än ett halvt sekel tillbaka i tiden. Då var vårt eget land föremål för krigshandlingar, och närmare en halv miljon av våra medborgare tvingades lämna sin älskade hembygd.

Det gäller givetvis att så snabbt som möjligt åtgärda krigets förödelser i Kosovo. Så skedde i tiden också hos oss efter våra krig. Landet återuppbyggdes med stora ansträngningar, krigsskadestånden, som förefallit övermäktiga, betalades på rekordtid och de evakuerade utplacerades i nya hemtrakter. Vården av änkor, krigsbarn och invalider inleddes och utvecklades inom ramen för de resurser som stod till buds.

Även om man hos oss i tiden lyckades reparera de av kriget orsakade direkta materiella skadorna under en jämförelsevis kort återuppbyggnadsperiod, har följderna av kriget haft långvariga återverkningar på vårt folks levnadsförhållanden. Vi kommer kanske i dag inte längre att tänka på att det i vår krets fortfarande finns omkring 27 000 personer som invalidiserades i våra krig 1939-45. Medelåldern bland dessa personer är redan hög, omkring 80 år.

För många finländare, framför allt dem som ådrog sig allvarliga skador, gestaltade sig livet radikalt annorlunda än vad som varit fallet om man inte skadat sig i kriget. Som motto för den förestående Krigsinvalidveckan och höstinsamlingen har Krigsinvalidernas Brödraförbund valt orden "Allt vore annorlunda om…" Detta gör oss medvetna om vidden av de personliga uppoffringar som många finländare ställdes inför när de i sina bästa ungdomsår blev krigsinvalider.

Å andra sidan kan vi med hänvisning till detta motto för krigsinvalidernas höstinsamling konstatera att vårt lands historia under senare hälften av detta århundrade säkert hade blivit helt annorlunda om inte våra medborgare på hösten för 60 år sedan hade varit färdiga att enhälligt försvara vår unga självständighet och vårt demokratiska system.

Avkastningen av krigsinvalidernas höstinsamling kommer i år att i stor utsträckning användas för att stöda krigsinvalidernas möjligheter att bo och klara sig hemma. Brödraförbundet har startat ett projekt gällande assistentverksamhet för krigsinvaliderna och meningen är att man med hjälp av projektet bl.a. skall komplettera den kommunala hemservicen. Inom ramen för projektet kommer man t.ex. att avlöna arbetslösa som skall hjälpa hemmaboende krigsinvalider och göra det lättare för dem att klara sig på egen hand. Härigenom kan man kombinera två positiva syften: att hjälpa de åldrande krigsinvaliderna och deras makar samt att erbjuda ett antal människor utan arbete meningsfulla uppgifter.

Det omfattande frivilliga stöd som i våras framkom i samband med insamlingarna till förmån för krigsoffren och flyktingarna från Kosovo visade att finländarna fortfarande vill hjälpa sina medmänniskor. Jag hoppas att denna vilja att hjälpa på samma sätt som under tidigare år skall prägla också krigsinvalidernas förestående höstinsamling.

Under mina landskapsresor har jag ofta träffat krigsinvalider på vård- och rehabiliteringsanstalterna, men jag har också mött dem på annat håll i olika sammanhang. Det utförs alltjämt en stor mängd värdefullt arbete för ombesörjandet av krigsinvalidernas trygghet på äldre dagar. I detta arbete behövs inte bara samhällets, utan allas vårt stöd. Jag har i likhet med alla Finlands presidenter efter kriget haft det angenäma hedersuppdraget att vara beskyddare för Krigsinvalidveckan och krigsinvalidernas höstinsamling. Denna tradition kommer säkerligen att fortsätta också i framtiden.

Härmed förklarar jag den femtiosjätte Krigsinvalidveckan och krigsinvalidernas höstinsamling öppnad.