REPUBLIKENS PRESIDENT MARTTI AHTISAARIS TAL TILL RIKSDAGEN 1.3.1994

Fru Talman,

Representanter för Finlands Folk,

Efter att jag genom direkt folkval blivit vald till Republikens President och sedan jag inför riksdagen avgett den högtidliga försäkran som regeringsformen förutsätter, börjar jag utöva Republikens Presidents åligganden under den förestående ämbetsperioden.

Jag känner stor ödmjukhet inför det ansvar som presidentämbetet innebär. Jag kommer efter all min förmåga att fullgöra de åligganden som enligt regeringsformen ankommer på Republikens President, och detta skall ske i gott samarbete med riksdagen och med regeringen som åtnjuter riksdagens förtroende.

Jag tackar Er, Fru Talman, för Era lyckönskningar. Jag ber att få förena mig med de tankar Ni framförde beträffande de uppgifter vi står inför. Jag hyser speciellt en önskan om att medborgarna i så stor omfattning som möjligt skall medverka -och att de bereds möjligheter att medverka - i arbetet till gagn för vårt gemensamma Fosterland.

När jag nu tar emot Republikens Presidents åligganden önskar jag av hela mitt hjärta och i nationens namn till min högt ärade föregångare, president Mauno Koivisto, framföra ett varmt tack för den stora insats som han har gjort för vårt land och för den internationella säkerheten.

President Koivisto, under Er ledning har Finland kunnat befästa och förkovra sin internationella ställning vid en tidpunkt när den länge pågående tudelningen av Europa sent omsider har upphört. Ni har visat mod och beslutsamhet när vi stått inför valsituationer av stor och vittgående betydelse. Även om osäkerheten inom det internationella samfundet alltjämt fortsätter, har Finlands ställning härvidlag utvecklats i gynnsam riktning. För detta är jag Er oerhört tacksam, eftersom det ger en utomordentlig utgångspunkt för mitt arbete.

Ni har stött parlamentarismen och befästandet av dess spelregler. Er insats är i detta avseende historisk. Det statsskepp Ni nu lämnar har fått en stark köl byggd av demokrati.

Jag önskar i nationens namn framföra ett vördsamt tack även till Er, fru Tellervo Koivisto. Ni har på ett föredömligt sätt utfört Ert uppdrag. För detta är Ni förtjänt av finländarnas odelade uppskattning.

Ärade Riksdagsmän,

En god skötsel av rikets angelägenheter förutsätter alltid ett helgjutet och ömsesidigt samarbete mellan presidenten, riksdagen och statsrådet. Detta är också min ledstjärna.

Republikens President skall vara en samlande politisk kraft. Vi finländare inser att en liten nation är stark endast om den står enig. I ett pluralistiskt samhälle kan samförstånd dock uppnås enbart via öppen debatt och vördnad inför fördragssamhällets principer.

Det direkta folkvalet har bidragit till att förändra vårt politiska livoch det har också stärkt demokratin. Min önskan är att utveckla presidentens ställning och uppgift så, att betydelsen av direkt folkval så väl som möjligt främjar hela samhällets bästa.

Jag inleder mina åligganden som Republikens President i en situation som fortfarande kännetecknas av ekonomisk osäkerhet - framför allt en stor arbetslöshet. Det kommer alltjämt att dröja länge innan den ekonomiska tillväxten på ett avgörande sätt leder till förbättrad sysselsättning.

Året som börjat är det fjärde i följd med en arbetslöshet på outhärdligt hög nivå. Under min valkampanj var jag tvungen att bevittna den känsla av hopplöshet som till följd av det svåra sysselsättningsläget och den sänkta levnadsstandarden har drabbat stora befolkningsgrupper. Arbetslösheten slår hårt inom de kvinnodominerade branscherna. Arbetslösheten hotar familje-gemenskapen. Den går illa åt de minsta - våra barn. För att betvinga arbetslösheten krävs det därför beredskap och mod att vidta specialåtgärder.

Den ekonomiska politik som bedrivits i vårt land har under de två senaste åren främst gått ut på att försöka rädda folket undan de anhopade problemen. Vi bör dock akta oss för att tro, att bara ett enda alternativ, en enda väg framåt, står till buds.

Vi behöver omfattande politiskt samarbete för att göra slut på depressionen och skapa nya arbetsplatser. Människovärdet bör lyftas fram som en resurs inom den nya samförståndspolitiken. Det är viktigt att se till att våra svårast drabbade medmänniskor inte förlorar sin tro på morgondagen. När många medlemmar i det finländska samhället utan egen förskyllan befinner sig i stora svårigheter, är det inte rätt tid att slopa stödsystem som har utvecklats med tanke på dessa situationer.

Jag är övertygad om att finländarna vill utveckla sitt samhälle på ett balanserat sätt - som ett medborgarsamhälle där de nordiska idealen, jämlikhet och rättvisa, blir uppfyllda. Men staten får inte vara en förmanande storebror, utan den skall vara en vän som erbjuder trygghet och möjligheter.

Ärade Riksdagsmän,

Enligt regeringsformen är Republikens Presidents centrala uppgift att bestämma om Finlands förhållande till utländska makter. Jag har för avsikt att leda landets utrikes- och säkerhetspolitik i samarbete med statsrådet och riksdagen.

Vår utrikes- och säkerhetspolitiska miljö har förändrats radikalt under de senaste åren, och alla förändringar är ingalunda ännu förbi. Detta ställer också oss inför nya utmaningar, av vilka många är sådana att vi bäst kan klara av dem genom att intensifiera samarbetet med andra stater.

Vår egen ekonomiska välfärd står på ett mer avgörande sätt än tidigare i samband med världsekonomin, också när denna förändras i ett ögonblick. Vår välfärd - på såväl det materiella som det andliga planet - är därmed i hög grad beroende av en gynnsam utveckling inom världsekonomin.

Värnandet om goda grannskapsrelationer utgör för varje stat ett rationellt politiskt mål. Relationerna till de nordiska länderna, Ryssland och de baltiska länderna utgör en fungerande grund för våra utländska relationer.

Vi finländare som har vunnit vår självständighet i prövosamma krig förstår hur viktigt det är att ständigt befästa grunden för landets trygghet. Här är det faktiskt fråga om betydligt större sammanhang - det gäller att inte bygga stängsel utan att öppna grindar.

Efter det att tudelningen av Europa upphört har man ännu inte förmått skapa en ny säkerhetsordning i stället för den tidigare. Från Finlands synpunkt är det synnerligen viktigt att en ny tudelning av världsdelen kan förhindras. En europeisk säkerhetsordning som baserar sig på samarbete och inbördes beroende erbjuder oss den mest hoppingivande utblicken. Skapandet av ett sådant samhörigt Europa innebär den kanske viktigaste utmaningen för vårt lands utrikespolitik på 1990-talet.

Breddningen av Europeiska unionen utgör ett bevis på att samhörigheten staterna emellan antar allt fastare former. Vi är en del av denna process. Detta befrämjar både vår nationella välfärd och vår trygghet.

Ett medlemskap i Europeiska unionen innebär en möjlighet för vår del. Med hjälp av Europeiska unionen vill vi finländare förhindra att stängsel byggs och i stället bidra till att grindar öppnas. Vi griper den här chansen genom att stödja oss på våra nordiska värderingar. Förhoppningsvis kommer alla de nordiska länder som slutligen ansökt om medlemskap - Finland, Sverige och Norge - att också bli medlemmar i unionen.

I Finland måste en ingående bedömning av fördelarna och nackdelarna med ett medlemskap göras före folkomröstningen. Förhandlingsresultatet är en central faktor med tanke på opinionsbildningen. Det är viktigt att så många finländare som möjligt skapar sig en genomtänkt åsikt om medlemskapet. Såsom Republikens President gör jag allt som står i min makt för att ett medlemskap i Europeiska unionen inte skall bli en faktor som delar vårt folk i olika läger.

Fru Talman,

Ärade Riksdagsmän,

Jag vill grunda min verksamhet på principerna om gemensamt ansvar, rättvisa, öppenhet och samarbete.

Vi finländare har gott rykte ute i världen. Man litar på oss och man uppskattar vår seghet. Vi brukar inte ge upp. Det gör vi inte nu heller, utan vi ser med tillförsikt på framtiden. Bortom bergen som ännu skymmer vår sikt hägrar redan en ljusare morgondag. Måtte detta också vara dagen då vi finländare åter är övertygade om att detta vårt älskade Fosterland för oss är det bästa landet att leva i och att skapa vår framtid i.

När jag nu inleder mina åligganden som Republikens President hoppas jag att Ni och hela Finlands folk stöder detta mitt arbete. Mitt uppdrag försöker jag med alla mina krafter och efter all min förmåga att fullgöra med Finlands folks lycka och välgång såsom mitt enda mål.

Gud bevare vårt Fosterland och vårt folk.