Översättning

Republikens president Martti Ahtisaaris tal vid föreningen Maanpuolustuskurssiyhdistys årsmöte i Helsingfors 16.5.1994

FINLANDS UTRIKES- OCH SÄKERHETSPOLITIK PÅ 1990-TALET

Ärade åhörare,

Mina vördade företrädare J.K. Paasikivi, Urho Kekkonen och Mauno Koivisto har i handling och genom sitt efterlämnade politiska arv bevisat att geografi och historia är starkt närvarande element i Finlands utrikes- och säkerhetspolitik.

Finländarna inser att en liten stat inte kan forma sin omgivning på samma sätt som en stormakt. Finland har dock visat att landet på ett kreativt sätt kan anpassa sig till förändrade förhållanden och påverka dem i enlighet med sina egna värderingar och målsättningar.

Sedan slutet av 1980-talet har vi genomlevt en historisk brytningsperiod i det internationella samfundet. Vi är vittnen till uppkomsten av ett nytt världssamfund av stater och statskoalitioner, ett samfund där basen utgörs av en mångfald olika kraft- och influenscentra. Den ekonomiska och teknologiska konkurrensförmågan avgör i betydande mån varje stats möjligheter till framgång i denna nya ordning. Den mera traditionella uppfattningen att den militärastyrkan är det primära vid bedömningen av styrkeförhållandena staterna emellan måste ställas i relation till denna historiska förändring.

De gamla geopolitiska konstellationerna förändras, om än långsammare än vi ibland tror, vilket också har säkerhetspolitiska följder för en stat som Finland.

Vår utrikes- och säkerhetspolitik bör också i större utsträckning än tidigare ses ur ett såväl regionalt som världsdelsomspännande och globalt perspektiv.

Bästa åhörare,

I år har det gått 50 år sedan fortsättningskriget tog slut. De stupade hjältarna och veteranerna från våra krig förtjänar nationens tack för att de friköpte vårt land. De säkerställde ett fortsatt demokratiskt samhällsskick för vårt folk. Utgången av andra världskriget innebar inte någon förlust för oss, utan en avvärjningsseger.

Genom att skapa fungerande grannelagsförhållanden till Sovjetunionen klarade sig Finland med bibehållen suveränitet och handlingsfrihet i det trängda läge, i vilket stormaktspolitiken hade försatt vårt land under krigsefterspelet.

Neutralitetspolitiken var Finlands sätt att stärka sitt oberoende och att delta och påverka, framför allt inom ramen för FN och KSSE.

Det står i överensstämmelse med Finlands mest fundamentala säkerhetsintressen att se till att det inte finns någon återvändo till ett intressesfärernas och maktpolitikens Europa. Finland har lämnat sin särställning från det kalla krigets dagar bakom sig. Den ensamma vägen har nu ersatts av en gemensam led.

Vi har på ett rationellt sätt löst upp det gamla systemets strukturer, t.ex. de militära begränsningar som stipulerades i fredsfördraget i Paris samt vsb-pakten. Vi har bundit oss till det integrerade Europa och dess verksamhetsprinciper. Detta handlande ligger i linje med vårt lands långsiktiga europapolitik. Vår konsekventa strävan är att förhindra en ny uppdelning.

Under det kalla krigets dagar accentuerades Finlands omsorg om och ansvar för stabiliteten i Nordeuropa och Nordens säkerhet. Detta mål kommer att förbli en del av vår linje, men det medför nya uppgifter när tudelningen har upplösts även inom våra närområden.

Ärade åhörare,

Under de senaste åren har vi kunnat konstatera att våra säkerhetsbekymmer har förändrats. Kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl 1986 kom att utgöra en vattendelare i vårt medvetande. Det var där i sig fråga om grov vårdslöshet, men vi blev samtidigt påminda om vår ekologiska sårbarhet.

Miljöproblemen förutsätter ökat internationellt samarbete. Vi måste också betvinga fattigdomen och få jordens befolkningsutveckling under kontroll. Sätten att stärka säkerheten måste bli mångsidigare. Vi måste utveckla globala samarbetsformer. I detta arbete finns det inte små och stora stater. Det finns bara sådana som kan samarbeta och sådana som inte kan det. Finlands finns på samarbetssidan.

Det har ännu inte uppstått någon ordning som skulle ersätta Europas militära, politiska och ideologiska tudelning. Men vi strävar efter en bättre säkerhetsordning, som stöder sig på gemensamma värderingar och ömsesidigt ansvar för att dessa värderingar respekteras. KSSE har skapat normer och erbjuder en politisk grund för gemensamma aktioner i syfte att förhindra och lösa konflikter. KSSE främjar den praktiska tillämpningen av en mångsidigare säkerhetsvision.

Utformningen av en ny världsordning har lett till ett pluralistiskt och dynamiskt skede i den politiska och ekonomiska integrationen, till en utvidgning av och fördjupat samarbete inom Europeiska unionen, som står bakom denna process.

Finland anser att utvidgningen av Europeiska unionen utgör den viktigaste stabilitetsstärkande faktorn i vår världsdel. Utvidgningen av EU är alltså en första rangens process med tanke på vår gemensamma säkerhet.

Ekonomiskt och socialt förstärker ett EU-medlemskap den strukturella omvandlingen och internationaliseringen. Inom utrikes- och säkerhetspolitiken medför ett EU-medlemskap en ny handlingsram för Finland. Som medlem hör Finland till en grupp av länder med centralt inflytande inom den internationella politiken, en grupp som på flera områden är den gemensamma aktören.

Bästa åhörare,

Vi har fått bevittna våldsamma konflikter inom det forna Jugoslavien och det forna Sovjetunionen. Freden i Europa kommer länge att vila på osäker grund.

Den kollektiva säkerheten måste stärkas med hjälp av ändamålsenliga globala och regionala arrangemang.

En förutsättning för säkerhet är ömsesidigt oberoende, samarbete mellan alla berörda stater, ett nätverk av medborgarsamfund och samhällsekonomier samt en utvidgad integration. I sista hand förutsätter säkerheten att demokratin får slå rot och bli praxis i hela Europa och inom hela KSSE-området. Vi stöder denna förändring.

KSSE siktar framför allt till att förebygga konflikter och att ingripa i orsakerna till dem. Den stabilitetspakt för Europa som föreslagits av den franske premiärministern Balladur ger uttryck för detta handlingsmönster och är ägnad att stärka KSSE.

Bevarandet av freden och krishanteringen i sin helhet kräver vilja och förmåga av alla stater och institutioner. Som ett land som stött den traditionella fredsbevarande verksamheten och deltagit i den är vi också med i sådana nya militära samarbetsarrangemang där denna vår insats är önskvärd. I enlighet härmed har vi beslutat att delta i vissa verksamheter inom ramen för NATO:s program för partnerskap för fred.

Det är min uppfattning att partnerskapet för fred erbjuder ett sätt att stärka den gemensamma säkerheten i Europa.

Bästa åhörare,

Närvaron av stormakter med kärnvapen upplevs fortfarande som en strategisk faktor i norr, trots att det kalla krigets konstruktioner håller på att monteras ner.

Nya problem och uppgifter finns på annat håll: att förstöra kärnvapnen, åtgärda miljöskadorna och förhindra spridningen av kärnvapnen.

Finlands och Nordens ställning påverkas i avsevärd grad av grannskapet till Ryssland, eftersom Ryssland förblir en eurasisk stormakt. Förenta Staternas militära närvaro kvarstår å sin sida som en viktig stabilitetsfaktor i Europa.

Det kommer en lång tid framöver att vara svårt att förutspå den inre utvecklingen i Ryssland. Många ser häri stora säkerhetsbekymmer. Stöd för förändringarna i Ryssland, samarbete med Ryssland och en klar koppling av Ryssland till det gemensamma europeiska säkerhetsområdet är mål vilkas uppnående Finland och de andra nordiska länderna kan påverka.

Finlands relationer till Ryssland är goda. Mitt statsbesök i Ryssland denna vecka understryker detta faktum. Uppbyggnaden av relationerna mellan våra länder sker nu på ett okomplicerat och rejält sätt. När problem dyker upp kallas de vid sina rätta namn. Vi för en saklig dialog.

Finlands och Sveriges säkerhetspolitiska positioner liknar i dag varandra. Jag är övertygad om att Finland och Sverige när de träffar sina kommande val som utgångspunkt har ett bevarande och stärkande av stabiliteten i närområdet.

Att relationerna mellan de baltiska länderna och Ryssland utvecklas på ett normalt och fungerande sätt och i linje med KSSE:s principer är viktigt för hela Europa.

Med tanke på säkerhetsutvecklingen i de baltiska länderna är det viktigt att den ekonomiska och sociala utvecklingen i dessa länder fortsätter i en gynnsam riktning. Vi stärker säkerheten i dessa länder genom att öka det ekonomiska umgänget med dem. Likaså är ett stärkande av deras demokratiska institutioner föremål för såväl Finlands som alla nordiska länders strävanden och stödåtgärder. Det är klart att ett tryggt Baltikum är en viktigt stabilitetsfaktor i norra Europa.

Bästa åhörare,

Finlands medlemskap i Europeiska unionen håller på att avgöras. Sedan Europaparlamentet på ett övertygande sätt godkänt anslutningsfördraget står vi om en dryg månad inför dess undertecknande. Därefter ligger saken slutgiltigt i våra egna händer.

Jag väntar mig mycket av medborgardiskussionen före höstens folkomröstning. Finländarna måste göra klart för sig själva och varandra vart de vill leda detta land. Folket väljer självt sin väg.

Vårt centrala motiv för en anslutning till EU är påverkan och deltagande. Vi vill vara med där de beslut som utformar vårt öde fattas.

Som medlem kommer Finland att försöka rikta och styra EU:s intresse och resurser till de nordeuropeiska frågorna, att ge EU en nordisk dimension.

Europeiska unionens säkerhetspolitik befinner sig i ett utvecklingsskede. Den stöder sig på åratal av samarbete mellan medlemsländerna och på en noga genomtänkt intensifiering av detta samarbete. De frågor som gäller militärt samarbete och försvar är dock öppna. Maastrichtfördraget bestämmer vissa mål och verksamhetslinjer för dem.

Ifall vi blir medlemmar från början av 1995, möter vi vår första stora utmaning 1996: den konferens på regeringsnivå som skall utveckla unionens institutioner och beslutsfattande samt behandla frågan om en gemensam försvarspolitik och, eventuellt, ett gemensamt försvar.

Min vördade företrädare, president Koivisto, behandlade den 16 november 1993 i sitt tal inför Europaparlamentet i Strasbourg vårt lands sätt att ta sig an säkerhetspolitiken på tröskeln till ett EU-medlemskap. Han konstaterade följande: "Finland försöker inte åka snålskjuts i säkerhetsfrågor. Vi känner oss inte hotade och vi söker inte nya säkerhetsarrangemang. Finlands politik är militär alliansfrihet samt ett självständigt och trovärdigt försvar. Finland är redo att i egenskap av medlem i Europeiska unionen till fullo delta i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt att vidareutveckla denna på det sätt som fördraget om Europeiska unionen fastställer. Vi utesluter inget alternativ."

Jag ansluter mig till denna linje.

Finland kommer som EU-medlem att delta i Europeiska unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, GUSP. Detta innebär i praktiken framför allt att vi är redo att bära vårt ansvar för krishanteringen och den fredsbevarande verksamheten, för vilket vi besitter ett internationellt sett långt utvecklat och erkänt know-how- och erfarenhetskapital. Finland har vilja och förmåga att satsa på de uppgifter som framtiden för med sig. Till dessa frågor koncentreras de första förväntningarna när nya medlemsländer kommer med i unionen. I sinom tid kommer vi att fatta beslut om vårt förhållande till den västeuropeiska unionen WEU.

Vår försvarsmakt har de senaste åren och decennierna utvecklats och skötts på ett rent av exemplariskt sätt, i synnerhet när man beaktar vårt ekonomiska läge och våra knappa resurser. Vi kan vara stolta över vårt försvarsväsen samt våra soldaters och övriga stamanställdas yrkesskicklighet och motivation.

Gränsövervakningen har likaså skötts på ett utmärkt sätt i vårt land. Vi måste se till att så är fallet även i fortsättningen.

Vid sidan av sin traditionella försvarsuppgift utvecklar vår försvarsmakt nya internationella uppgifter. Som en ny utmaning måste vi förbereda oss på ett längre gående internationellt samarbete inom den fredsbevarande verksamheten och krishanteringen, något som jag speciellt har hänvisat till här i mitt tal. Detta är en av försvarsmaktens krävande utvecklingsuppgifter, som nära ansluter sig till vår i utveckling stadda roll i dessa frågor.

Bästa åhörare,

Låt oss bygga säkerhet här i Norden, i vår världsdel och i världssamfundet genom att utveckla metoder och strukturer för samarbete och umgänge. Detta är en väg som trots svårigheterna är en hoppets väg.

Det är viktigt att Finland också i framtiden bär sitt ansvar för att den gemensamma säkerheten förstärks.