REPUBLIKENS PRESIDENTS TAL I SAMBAND MED ÖPPNANDET AV DEN 51. KRIGSINVALIDVECKAN 4.9.1994

Medborgare

I dag är det exakt 50 år sedan vapnen tystnade vid vår östra gräns. Vinter- och fortsättningskriget var avslutade kapitel. Finländarnas orubblighet i de hårda striderna samt enigheten och offerviljan i farans stund räddade vårt lands självständighet och frihet.

Sommaren 1944 utfördes under extremt svåra förhållanden hjältedåd i kampen för en stabilisering av våra försvarslinjer. Samtidigt gjorde landets ledning allt som stod i dess makt för att lösgöra Finland från kriget. Detta lyckades, men till priset av oerhört stora uppoffringar. I enlighet med fredsvillkoren måste vi ytterligare genomlida det bittra kriget i Lappland, och också de striderna krävde sina egna offer.

När vi riktar blicken femtio år tillbaka i tiden och ser på våra nationella framgångar - vår välfärd, vårt stabila samhällsskick - kan vi inte undgå att känna djup tacksamhet gentemot de män och kvinnor som genom sin okuvliga vilja räddade vårt lands öde så, att det kom att ligga i våra egna händer. Betydelsen av detta accentueras ytterligare när vi tänker på vilket öde de nationer har gått till mötes som inte unnades motsvarande möjlighet.

De uppoffringar som våra krig under åren 1939 - 1945 krävde fördelades inte jämnt mellan medborgarna. I vår krets finns alltjämt 37 000 krigsinvalider. Deras liv präglas fortfarande av olika begränsande faktorer, smärtor och värk, som en följd av olika krigsskador. Både ekonomiska och mänskliga skäl talar för att krigsinvaliderna så länge som möjligt skall kunna leva och bo i sina egna hem. Denna boendeform kan stödjas genom olika typer av service inom social- och hälsovården, men för att krigsinvaliderna skall kunna reda sig hemma krävs det framför allt att deras bostäder är i tillräckligt gott skick och har en viss utrustning.

Under de tre senaste åren har Krigsinvalidernas Brödraförbund, olycksfallsverket och Penningautomatföreningen sett till att mer än 2 500 krigsinvalider har fått sina hem reparerade. Men det finns ytterligare nästan lika många krigsinvalider vilkas bostäder är i dåligt skick eller bristfälligt utrustade. I år kommer intäkterna från krigsinvalidernas höstinsamling att användas framför allt för iståndsättning av krigsinvalidernas bostäder.

Jag vill i det här sammanhanget särskilt betona vikten av att krigsinvalidernas makar erbjuds rehabilitering. Det finns många makar som har utfört ett otroligt dagsverke genom att i årtionden sköta en krigsinvalidiserad make. Dessa hjältar i det tysta förtjänar verkligen allas vårt ödmjuka tack. En utsträckning av rehabiliteringen till krigsinvalidernas makar är enligt min åsikt en självklar hedersbetygelse för oskattbara insatser. Det är med glädje jag konstaterar att rehabiliteringen av krigsinvalidernas makar på senare tid har ägnats allt större uppmärksamhet.

Historien har lärt oss att samarbetet och det gemensamma ansvaret är de resurser som gett vårt land kraft i tider av såväl krig som fred. Inom krigsinvalidernas frivilliga vårdarbete har den medelanskaffning som skett på eget initiativ och det gemensamma ansvaret alltid spelat en central roll. Här tjänar våra krigsinvalider som en förebild för oss alla. Tack vare krigsinvalidernas egna insatser har varje donerad slant nått sitt mål, samtidigt som den har gett hela det finska samhället en tilläggsutdelning.

Att vårt samhälle tar hand om dem som deltog i kriget och som skadades och insjuknade där, innebär även att de yngre generationerna blir medvetna om samhällets grundläggande värderingar. För att vi över huvud taget skall kunna leva i en mänsklig värld är det nödvändigt att vi slår vakt om dessa värderingar.

Under de gångna årtiondena har medborgarna deltagit i krigsinvalidernas insamlingar på ett berömligt sätt. Tack vare intäkterna från insamlingarna har man kunnat förbättra levnadsförhållandena för de finländare som i tiden ställde fosterlandets fördel framom egna personliga intressen.

Medborgare

Jag hoppas att vi alla också i år skall känna det gemensamma ansvar och den varma omtanke om våra medmänniskor som alltid varit ledstjärnan för våra krigsinvalider. Varje generation bör inse i vilken hedersskuld vi står till veteranerna.

Härmed förklarar jag den femtioförsta Krigsinvalidveckan öppnad.