RIDDARORDNAR
Ordensväsendet har sitt ursprung i den katolska kyrkans
medeltida organisation, i vilken instiftandet av munkordnar
ingick. "Ordo" är latin och betydde fordom en
begränsad krets; de som ingick i den hade åtagit sig vissa
förpliktelser och underkastade sig vissa regler. Under
korstågen överfördes munkordnarnas regler på ridderskapet,
och följden var att riddarna under sin tid i det Heliga landet
instiftade en rad andliga riddarordnar som syftade till att
skydda sjuka och pilgrimer samt kämpa för den kristna tron. De
kändaste var tempelherreorden (1118->), johanniterorden
(1113->) och Tyska orden (1198->).
FÖRTJÄNSTORDNAR
Riddarväsendet förändrades när borgerskapet i Frankrike
började belöna företrädare för borgarståndet, först för
militära och senare för civila förtjänster. En ny typ av
ordnar, förtjänstordnarna, uppkom. Den första
förtjänstorden, franska Hederslegionen, instiftades 1802 och
uppdelades i klasser 1805. De ordnar som upptog medlemmar oavsett
om förtjänsterna var civila eller militära kallades
blandordnar.
Vid sidan av dem kvarstod och uppkom utpräglade militärordnar såsom den finska Frihetskorsets orden (1918).
Utöver de här två typerna finns det numera civilordnar, vetenskaps- och konstordnar, hovordnar och damordnar.
Förutom att ordnarna inte längre var ett privilegium för aristokratin och inte längre utgjorde en begränsad krets tillkom fler klasser: storkorsriddare, kommendörer och riddare. Numera omfattar förtjänstordnarna i regel fem klasser:
RIDDARORDNARNA I FINLAND
I Finland finns det tre officiella riddarordnar:
Finlands president är stormästare för alla tre ordnarna. Till sin hjälp har stormästaren ordenskapitlet, i vilket ingår kansler, vicekansler och minst fyra medlemmar. FVR och FL har ett gemensamt ordenskapitel.