Republikens president kan i enskilda fall upphäva eller mildra straff genom beviljande av nåd. I straff som utdöms av riksrätten kan nåd beviljas bara på framställning av riksrätten, och amnesti kan beviljas bara genom att en särskild lag stiftas. Benådningen kan gälla bara påföljder (böter, fängelsestraff, förverkandepåföljd) som utdömts med anledning av ett brott. Presidenten kan inte benåda eller befria från en offentligrättslig eller privaträttslig skyldighet såsom t.ex. skatt, underhåll för barn eller banklån. Benådning är möjlig först när domen har vunnit laga kraft. Vem som helst kan ansöka om benådning, och en benådning förutsätter inte samtycke av den som skall benådas.
Justitieministeriet bereder benådningsärendena och justitieministern föredrar dem för presidenten i statsrådet. Justitieministeriet inhämtar de utredningar och utlåtanden om nådeansökningarna som behövs, inklusive utlåtande av högsta domstolen, vilket är en formell förutsättning för beviljandet av nåd.
Republikens presidents kansli behandlar inte frågor som anknyter till benådning. Ansökningar som anländer till kansliet vidarebefordras omedelbart till justitieministeriet för beredning. Kansliet kan därför inte besvara förfrågningar om dem. Förfrågningar skall riktas till föredraganden för benådningsärenden vid justitieministeriet.
Republikens president beslutar i statsrådet på föredragning av statsministern, vanligen två gånger om året, om förläning av titlar. Titelnämnden, som verkar i anslutning till statsrådets kansli under ledning av statsministern, bereder titelärendena, som sedan föredras för presidenten. I lagen angående stämpelskatt stadgas om minsta och högsta belopp av stämpelskatt för titlar. Inom denna ram fastställer statsrådet vilka titlar som förlänas och stämpelskatten på dem.
Republikens presidents kansli behandlar inte frågor som anknyter till titlar. Ansökningar som anländer till kansliet vidarebefordras till titelnämnden vid statsrådets kansli för beredning. Kansliet kan därför inte besvara förfrågningar om dem. Förfrågningar skall riktas till sekreteraren för titelnämnden vid statsrådets kansli.
Enligt regeringsformen har republikens president rätt att bevilja eftergift från lagstadganden i de fall då sådan dispensrätt medges i lagen i fråga. Presidentens fullmakt att bevilja dispens, vilken ingått i lagstiftningen, har till största delen upphävts. Beviljandet av dispens i fråga om ingående av äktenskap har överförts till justitieministeriet, och beviljandet av körkortsdispens har överförts till fordonsförvaltningen. De dispensärenden som presidenten alltjämt avgör bereds och föredras av ministeriet och ministern i fråga. Republikens presidents kansli behandlar inte dispensärenden och kan inte besvara förfrågningar om dem. Förfrågningar skall riktas till justitieministeriet, det behöriga ministeriet eller fordonsförvaltningen.
Tillbaka
till innehållsförteckning
Från och med 15.8.1998 avgör presidenten inte mera ärendena om medborgarskap. Beviljandet av finskt medborgarskap och alla andra ärenden rörande medborgarskap avgörs av utlänningsverket (Finlands författningssamling nr 480 - 482/1998).
Republikens president förlänar finska medborgare och utlänningar Finlands Vita Ros' ordens, Finlands Lejons ordens och Frihetskorsets ordens utmärkelsetecken och medaljer på framställning av ordenskapitlen samt tjänsteutmärkelsetecken och livräddningsmedaljer i särskilt stadgad ordning.
Presidenten beslutar om förlänande av Finlands Vita Ros' ordens, Finlands Lejons ordens och Frihetskorsets ordens utmärkelsetecken och medaljer i egenskap av stormästare av dessa ordnar (statuterna för Finlands Vita Ros' orden 16.5.1919, förordningen angående instiftande av Finlands Lejons orden 11.9.1942/747, förordningen om Frihetskorsets orden 18.8.1944/550 och bestämmelserna om förlänandet av Finlands Vita Ros' och Finlands Lejons ordens utmärkelsetecken 7.9.1945). Det för Finlands Vita Ros' orden och Finlands Lejons orden gemensamma ordenskapitlet eller Frihetskorsets ordens ordenskapitel gör framställningar om förlänandet av utmärkelsetecken samt bereder och föredrar framställningarna för stormästaren utanför statsrådet.
Framställningar om förlänandet av utmärkelsetecken kan göras direkt hos ordenskapitlet av riksdagens talman, medlemmar av statsrådet och justitiekanslern samt, i fråga om militärpersoner, kommendören för försvarsmakten. Via vederbörande ministerium kan framställning om förlänandet av utmärkelsetecken göras av högsta domstolens, högsta förvaltningsdomstolens och hovrätternas presidenter (justitieministeriet), ärkebiskopen, biskoparna och kanslern för Helsingfors universitet (undervisningsministeriet) samt landshövdingarna, cheferna för de centrala ämbetsverken eller myndigheter i motsvarande ställning samt olika inrättningar och organisationer.
Framställningar om förlänande av utmärkelsetecken åt förtjänta mödrar gjordes tidigare av Väestöliitto via social- och hälsovårdsministeriet. Väestöliitto avstod från uppgiften 1992. Förläningen av morsdagsutmärkelsetecken fortsätter så, att länsstyrelserna gör framställningar hos social- och hälsovårdsministeriet om förlänandet. Ministeriet utarbetar sitt eget förslag för ordenskapitlet, som för presidenten bereder förslaget om förlänande av utmärkelsetecken åt mödrar. Finska medborgare förlänas utmärkelsetecken två gånger om året: på självständighetsdagen (6.12) och, i fråga om militärpersoner, på dagen för försvarsmaktens fanfest (4.6). Angående utmärkelsetecken som förlänas utlänningar beslutas vid behov särskilt.
Vanligtvis är det den myndighet som gjort framställan om utmärkelsetecken som ordnar det högtidliga utdelandet av utmärkelsetecknet eller medaljen. De utmärkelsetecken som på självständighetsdagen förlänats förtjänta mödrar utdelas av social- och hälsovårdsministern i statsrådets festvåning eller i ständerhuset på mors dag vid en tillställning som presidenten med maka oftast har hedrat med sin närvaro. Den som får ett utmärkelsetecken eller en medalj betalar en lösen, som graderas enligt utmärkelsetecknets klass, för täckande av tillverkningskostnaderna och riddarordnarnas övriga utgifter.
Republikens president kan förläna statens tjänsteutmärkelsetecken på ansökan av berörda tjänsteman eller på framställning av dennes arbetsgivare. Tjänstemannen skall före den 1 september lämna in sin ansökan till arbetsgivaren, som före den 1 oktober skall skicka den och eventuella egna framställningar till kommissionen för tjänsteutmärkelsetecken. Kommissionen bereder sin egen framställning före den 25 november. Finansministern föredrar framställningen för presidenten i statsrådet. Tecknet med åtföljande diplom ges avgiftsfritt. Tjänsteutmärkelsetecken kan beviljas tjänstemän som i minst 30 år har varit anställda inom staten med tjänsten som huvudsyssla.
Republikens president kan bevilja livräddningsmedaljer. Förslag om beviljandet av medalj till enskilda skall göras skriftligen och riktas till länsstyrelsen i det län där livräddningen har ägt rum. Förslag om beviljandet av medalj till sammanslutningar riktas till inrikesministeriet. Länsstyrelsen utreder händelsen och gör en framställning om medalj hos inrikesministeriet. Livräddningsmedaljnämnden, som verkar i anslutning till ministeriet, ger ett utlåtande om framställningen. Ministeriet bereder framställningarna om beviljandet av medalj, som vanligen föredras av inrikesministern för presidenten en gång om året i statsrådet. Medaljen och diplomet ges avgiftsfritt.
Republikens presidents kansli sköter inte uppgifter som anknyter till förlänandet av utmärkelsetecken, tjänsteutmärkelsetecken och livräddningsmedaljer och kan inte besvara förfrågningar om dem. Ansökningar, framställningar och förfrågningar skall riktas till vederbörande instans: ministeriet i fråga, länsstyrelsen eller riddarordnarnas kansli. Ansökningar som anlänt direkt till presidenten återsänds till avsändaren.
Tillstånd att bära utmärkelsetecken: Innan en lag (792/89) som upphävde 40 kap. 11 § strafflagen trädde i kraft 1.1.1990 avgjorde republikens president ansökningar om bärande av utländska utmärkelsetecken. Enligt stadgandet fick en tjänsteman inte utan lov av presidenten ta emot en förläning av främmande makt. Sedan ingången av 1990 har tillstånd att ta emot utländska utmärkelsetecken alltså inte behövts, och sådana ansökningar behandlas inte längre.
Tillbaka
till innehållsförteckning
Republikens president kan infordra upplysningar av statliga myndigheter och låta anställa inspektioner vid dem. Från presidentens synpunkt är rätten att infordra upplysningar av betydelse, men han har inte möjlighet att låta anställa inspektioner i en omfattning som skulle vara betydande med tanke på den administrativa tillsynen. Presidenten har inga befogenheter att ändra eller i övrigt ingripa i avgöranden som förvaltningsmyndigheterna träffar, än mindre i beslut av domstolarna, vilkas oberoende tryggas särskilt i regeringsformen. Presidenterna har inte låtit anställa inspektioner eller systematisk tillsyn.
Stadgandet spelar en roll vid tryggandet av presidentens rätt att infordra upplysningar. Utövningen av presidentämbetet kan förutsätta erhållande av upplysningar som är sådana att myndigheten behöver en rättslig grund för att ge ut dem. I fråga om 32 § regeringsformen är presidenten inte bunden av beslutsfattande i statsrådet, varför det står presidenten fritt att tillämpa och tolka stadgandet.
Också enligt lagen om republikens presidents kansli skall myndigheter och tjänstemän på begäran ge den handräckning som är nödvändig och som faller inom området för deras behörighet. Med handräckning avses bl.a. att ge upplysningar som nämns i 32 § regeringsformen, att tillhandahålla utredningar och myndighetstjänster samt att vidta åtgärder och sköta uppgifter som annars behövs med hänsyn till utövningen av presidentämbetet.
Ett anslag som riksdagen godkänt med anledning av en riksdagsmans budgetmotion tas in i statsbudgeten såsom villkorligt och kräver att presidenten stadfäster det. Om presidenten inte stadfäster ett villkorligt anslag inom två månader efter publiceringen av budgeten återsänds ärendet till riksdagen för förnyad behandling, varvid riksdagen fattar ett slutligt beslut om intagningen av anslaget i budgeten. Tidigare ledde en vägran av presidenten att stadfästa ett villkorligt anslag automatiskt till att anslaget förföll.
Presidenten kan förordna om väckande av åtal i riksrätten mot en medlem av statsrådet, justitiekanslern eller justitiekanslersadjointen för lagstridigt förfarande i ämbetsutövning. Presidenten kan besluta om väckande av åtal mot en medlem av statsrådet endast på framställning av justitiekanslern (Hakkila, s. 227, till skillnad från Hermansson: Valtiosääntö, s. 107), men det ankommer på presidenten att avgöra om skäl till åtal föreligger. Vad gäller väckande av åtal mot justitiekanslern och justitiekanslersadjointen tillkommer presidenten självständig initiativrätt. I ingetdera fallet är presidenten bunden av statsrådets medverkan, och beslutet är heller inte formbundet (Kekkonen meddelade om sitt beslut 1973 i ett radio- och TV-tal). Åtal vid riksrätten mot presidenten i eller en ledamot av högsta domstolen eller högsta förvaltningsdomstolen för tjänstefel kan väckas av justitiekanslern eller justitieombudsmannen, men inte av republikens president. Riksdagen beslutar om väckande av åtal mot riksdagens justitieombudsman.
Om presidenten inte väcker ett åtal som justitiekanslern föreslagit kan justitiekanslern föra ärendet till riksdagen för avgörande. President P. E. Svinhufvud väckte 1933 på framställning av justitiekanslern åtal mot minister Juho Niukkanen. President Urho Kekkonen avstod 1973 från att väcka ett av justitiekanslern framställt åtal mot minister Jussi Linnamo. Justitiekanslern anmälde inte saken till riksdagen.
Tillbaka
till innehållsförteckning
Republikens president utnämner landshövdingen över Åland efter överenskommelse med lagtingets talman eller bland fem personer som har föreslagits av lagtinget. Presidenten kan öppna och avsluta lagtingets sessionsperiod, men har hittills överlåtit uppgiften på landshövdingen. Presidenten kan förelägga lagtinget framställningar och meddelanden samt, efter samråd med talmannen, upplösa lagtinget och förordna om nya val. Landskapslagarna föredras för presidenten i statsrådet för stadfästelse, och denne har rätt att förordna att en landskapslag skall förfalla. Presidentens beslut bereds och föredras av justitieministeriet och justitieministern. Presidenten besöker Åland årligen och bjuder in representanter för landskapet till självständighetsdagens festmottagning.
Presidenten fattar sina beslut i statsrådet på föredragning av den minister till vars ämbetsområde ärendet hör, dvs. vid s.k. presidentföredragningar; dessa hålls i regel fredagar kl. 11. Ett beslut som har fattats vid föredragning för presidenten framgår av expeditionen (regeringsproposition, lag eller förordning, öppet brev, medborgarskapsbeslut, utnämningsbrev el.dyl.), som presidenten och den minister som föredragit ärendet undertecknar. Före föredragningen skall presidentens beslut beredas vid ministeriet i fråga. Statsrådet skall vara beslutfört vid föredragningen för presidenten; åtminstone fem ministrar och justitiekanslern skall vara närvarande.
Föredragningen för presidenten är den huvudsakliga formen för presidentens beslutsfattande. De enda undantagen är ärenden som avgörs vid kabinettsföredragning, ärenden som gäller anställande av inspektion och infordrande av upplysningar, riksrättsärenden samt faktiskt beslutsfattande vid anhängiggörandet av beredning och under pågående beredning av ärenden.
Presidenten avgör militära kommandomål och ärenden som gäller gränsbevakningsväsendet på föredragning av kommendören för försvarsmakten och inrikesministern utan statsrådets medverkan.
Republikens presidents avgöranden och ställningstaganden i frågor som gäller anställande av inspektion och infordrande av upplysningar (32 § RF) eller riksrättsärenden samt det faktiska beslutsfattandet vid anhängiggörandet av beredning och under pågående beredning är inte bundna av statsrådets medverkan och inte heller formbundna. På så sätt beslutar presidenten om statsbesök och officiella besök som han företar i utlandet eller som något annat statsöverhuvud på hans inbjudan företar i Finland samt om sitt deltagande i Europeiska rådets möten (möten där Europeiska unionens stats- eller regeringschefer samlas, hålls vanligen i juni och december).
Tillbaka
till innehållsförteckning
Republikens president bestämmer om Finlands förhållande till utländska makter. Presidentens tal, uttalanden och andra offentliga framträdanden är därmed de mest auktoritativa ställningstagandena i utrikespolitiska frågor. Presidenten håller årligen åtminstone följande offentliga tal:
Republikens presidents nyårstal hålls på nyårsdagen kl. 12. President P. E. Svinhufvud höll det första nyårstalet i radio 1935. Det första televisionssända nyårstalet hölls av president Urho Kekkonen. År 1993 höll statsminister Esko Aho nyårstalet i stället för president Mauno Koivisto. Presidenterna Kekkonen och Koivisto höll talen i en TV-studio i Böle. President Martti Ahtisaaris nyårstal sänds från presidentens slott.
Riksdagens mandatperiod (valperiod) är i regel fyra år. Valperioden är uppdelad i fyra ungefär ett år långa arbetsperioder som kallas riksdag (exempel: 1995 års rd.). Riksdagen åter är uppdelad i en höst-och en vårsessionsperiod. Valperiodens första riksdag öppnas i början av april efter riksdagsvalet som hålls tredje söndagen i mars, och de tre följande riksdagarna öppnas i början av februari. Valperiodens sista riksdag avslutas högtidligt i början av mars före röstningsdagen i riksdagsvalet. Presidenten fastställer dagen för riksdagens öppnande och valperiodens avslutande, och han skall enligt riksdagsordningen förklara riksdagen öppnad och valperioden avslutad, med andra ord hålla ett öppningstal och ett avslutningstal.
Öppnings- och avslutningshögtidligheterna inleds kl. 12 i Helsingfors domkyrka med riksdagsgudstjänst, varefter presidenten och riksdagsmännen förflyttar sig till riksdagshuset. Efter gudstjänsten, ca kl. 13.30, talar presidenten i riksdagen och talmannen svarar. Vid avslutningen är ordningen den motsatta. Tillställningarna avslutas med talmannens riksdagskaffe i riksdagens rikssal.
Republikens president har sedan 1945 förklarat krigsinvalidveckan och krigsinvalidernas höstinsamling öppnade genom ett tal, först i radio och senare också i TV. Krigsinvalidveckans öppningstal hålls i regel första söndagen i september.
Republikens president har sedan 1950 förklarat kyrkans insamling Gemensamt ansvar öppnad genom ett tal, först i radio och senare också i TV. Insamlingens öppningstal hålls vanligtvis första söndagen i februari.
Republikens president håller andra tal, gör uttalanden och framför hälsningar, beviljar intervjuer och uppträder på andra sätt i offentligheten vid de tidpunkter och i de sammanhang han finner det vara behövligt och ändamålsenligt med tanke på utövandet av presidentämbetet. I statsbesök och officiella besök som republikens president företar utomlands eller som andra statsöverhuvuden företar i Finland ingår för det mesta flera tal av presidenten samt intervjuer eller möten med företrädare för massmedierna. De offentliga framträdandena kan också anknyta till resor i hemlandet eller till olika festligheter som presidenten hedrar med sin närvaro.