Martti Ahtisaari valdes i februari 1994 till det självständiga Finlands tionde president. Valet markerade en vändpunkt i vårt demokratiska systems historia. Det var första gången presidenten valdes genom direkt folkval i stället för indirekt, via elektorsval. Valkampanjen hade redan återspeglat denna förändring.
Det finska samhället, alldeles som världen i övrigt, är inne i ett omvälvningsskede. Nya visioner och tillvägagångssätt behövs, liksom också nya ledare. Finländarna ville ha en ny ledare i denna tid av förändring. Martti Ahtisaari visade sig vara situationen vuxen. Han förde sin kampanj genom att söka stöd direkt hos folket i stället för i det gamla politiska systemet. Hans teman var öppenhet, växelverkan och förnyelse i det politiska livet samt ett målmedvetet tacklande av arbetslöshetsproblemet. Han förmådde förmedla det här budskapet bättre än de professionella politikerna. De flesta väljarna såg i honom en politisk ledare av ett helt nytt slag. Faktum är att hela hans tidigare karriär hade utspelat sig i utkanten av den politiska arenan, inte inne på den.
Martti Ahtisaari föddes den 23 juni 1937 i Viborg, som nu ligger på Rysslands sida om gränsen i det område som avträddes till Sovjetunionen efter andra världskriget. Hans far, en naturaliserad finländare av norsk härkomst, var militärtekniker. Martti Ahtisaari gick i skola i handels- och industristaden Uleåborg i norra Finland. Han studerade till folkskollärare och övervägde att ägna sig åt undervisningsbanan. Den unge läraren ville emellertid gärna se sig om i världen och plötsligt fick han chansen. Det svenska u-landsbiståndsorganet SIDA sökte en ung och energisk medhjälpare till ett utbildningsprojekt i Pakistan. Ahtisaari fick jobbet och arbetade i Pakistan i några år. Det var en erfarenhet som kom att rikta in hans liv på nya banor.
Efter återkomsten till Finland 1963 arbetade Ahtisaari en kort tid inom en internationell studentorganisation. År 1965 anställdes han vid utrikesministeriets dåvarande u-hjälpsbyrå, som nyligen hade inrättats. Han avancerade till biträdande avdelningschef och utnämndes 1973 till ambassadör i Tanzania. Medan han samtidigt tjänstgjorde som ambassadör i Moáambique, Somalia och Zambia skapade han ett stort kontaktnät i Afrika. Hans afrikanska vänner förlitade sig på honom när Förenta Nationerna sökte ett ombud till Namibia. Förenta Nationernas generalsekreterare, Javier Perez de Cuellar, utnämnde Ahtisaari till posten och till sitt specialsändebud i Namibia, som fortfarande var under sydafrikanskt styre men strävade efter att bli självständigt. Ahtisaari genomförde ett nästan omöjligt kraftprov när han hjälpte Namibia att uppnå självständighet utan några djupa sprickor i samhällsstrukturen. Han lyckades genom att förena fasthet med försonlighet.
Ahtisaaris mandat löpte ut 1984. Han återvände till Helsingfors för att tjänstgöra som understatssekreterare i utvecklingssamarbetsfrågor. År 1987 kallade FN:s generalsekreterare igen på Ahtisaari, som utnämndes till undergeneralsekreterare för administrativa och ekonomiska angelägenheter men också bibehöll sin post som specialsändebud i Namibia. Namibiernas självständighetssträvanden var nu inne i sitt sista skede, och en ytterst känslig tid inleddes. Allt gick dock väl; Namibia blev en självständig stat, och fria val hölls i landet. Namibia är helt uppenbart en av de största framgångarna i Förenta Nationernas historia och Martti Ahtisaari spelade en nyckelroll i den. Den unga nationen utnämnde honom till hedersmedborgare i Namibia.
År 1991 var det igen dags att återvända hem. Ahtisaari tillträdde tjänsten som statssekreterare vid utrikesministeriet, den högsta posten näst efter ministern. Men 1992 behövde FN igen Ahtisaaris skicklighet som förhandlare och medlare, och han utnämndes till ordförande för arbetsgruppen för Bosnien-Hercegovina vid en internationell konferens om det tidigare Jugoslavien.
Trots att Ahtisaari aldrig hade tagit aktiv del i inrikespolitiken var han känd för att stöda det socialdemokratiska partiet, som företräder den moderata vänstern. I egenskap av uleåborgare - han hade avlagt sin lärarexamen i staden 1959 - ombads han av lokala partikretsar att ställa upp i socialdemokraternas primärval för att utses till partiets kandidat i presidentvalet 1994. Det var första gången partiet ordnade primärval för att välja sin officiella kandidat. Till de flesta politiska förståsigpåares överraskning vann Ahtisaari primärvalet. Han förde en kraftfull kampanj och valdes till president med god marginal.
Presidentens ställning har diskuterats intensivt sedan Urho Kekkonen avgick 1981 efter att ha innehaft ämbetet i mer än ett kvartssekel. Hans efterträdare, Mauno Koivisto, var benägen att tolka presidentens politiska roll mera snävt än sin företrädare och arbetade också aktivt för att avskaffa några av presidentens konstitutionella befogenheter. Mot bakgrund av detta är det förståeligt att hans efterträdares syn på saken rönte stort intresse. President Ahtisaari har axlat rollen som aktiv politisk ledare, särskilt under de nya internationella förhållanden som Finland ställs inför nu när medlemskapet i EU har trätt i kraft. Utrikes- och säkerhetspolitiken har av hävd, och enligt grundlagarna, utgjort presidentens främsta intresseområde. Tidvis har det förts en het debatt i frågan om Finlands EU-politik skall föras under ledning av regeringen och statsministern eller om den är en del av presidentens hävdvunna roll. Den debatten är nu slutförd. Enligt grundlagarna ankommer dessa uppdrag på presidenten och regeringen, och Finland kommer också att utöva sitt medlemskap i EU på denna grund.
President Ahtisaari har upprätthålit de direkta kontakter med folket som inleddes under valkampanjen. Regelbundna besök i de olika landskapen har givit honom tillfälle att möta folket direkt, inte via politiska organisationer. Presidenten är därmed inte bara det första statsöverhuvud i Finland som folket har valt direkt utan också en politisk ledare som personligen är insatt i vad som bekymrar och intresserar medborgarna. Folket uppskattar detta, och det återspeglas i president Ahtisaaris fortsatt stora popularitet.
President Ahtisaari är gift med historieläraren Eeva Ahtisaari, född Hyvärinen. De har en son, Marko, som studerar filosofi i Förenta Staterna.