Tal av republikens president Tarja Halonen i Nicaraguas parlament den 31 maj 2004

Jag tackar Nicaraguas parlament för den stora äran att få emotta er utmärkelse. Jag tar med glädje emot den som ett tecken på den långvariga vänskapen mellan Finlands och Nicaraguas parlament.

Samarbetet mellan våra parlament inleddes redan på 1980-talet i form av bilaterala sammanträffanden i anslutning till Interparlamentariska unionens möten. Representanter för Nicaraguas kongress besökte sedan också Finland. År 1991 besökte Finlands riksdags utrikesutskott Nicaragua, och för ett år sedan, våren 2003, befann sig en grupp nicaraguanska parlamentsledamöter i Finland för att följa med vårt riksdagsval.

I mars detta år avlade Finlands riksdags arbetslivs- och jämställdhetsutskott ett besök i Nicaragua. I samband med besöket ordnades ett arbetsmöte under vilket det fördes mycket intressanta diskussioner om arbetslivsfrågor av intresse för bägge parterna. Detta är också ett bevis på att många viktiga frågor i vår globaliserade värld exponeras först när det ges möjlighet till diskussioner med representanter för fjärran länder och diskussionerna förs i den förtroliga anda som en långvarig vänskap har skapat.

Finlands enkammarriksdag uppkom år 1906, då Finland ännu tillhörde storfurstendömet Ryssland. Ur jämställdhetssynpunkt är det intressant att de finländska kvinnorna redan då, som de första kvinnorna i världen, hade rätt att oberoende av stånd delta i valet – inte enbart som väljare, utan också som kandidater. I den år 1907 valda riksdagen fanns 19 kvinnor.

Under den svenska tiden deltog representanter för Finland redan på 1300-talet i riksmötet i Stockholm, och var således med om att utveckla modellen för den nordiska demokratin. I synnerhet Anders Chydenius, som levde på 1700-talet, var en betydande politisk reformatör som redan då krävde en striktare kontroll av statsfinanserna och talade för tryckfrihet och tjänstefolkets rättigheter.

Vi kan alltså konstatera att transparens inom förvaltningen inte är någon ny uppfinning. Redan på 1700-talet insåg Chydenius, den finländska förespråkaren för ett fritt näringsliv, att demokratin inte kan fungera om inte medborgarna har fått information om de ärenden som gäller dem och om de styrandes och ämbetsmännens beslut. Han betonade att demokrati, jämlikhet och respekt för mänskliga rättigheter var den enda vägen till framsteg och lycka i hela samhället. Historien har visat att han hade rätt. Ju bättre informerade medborgarna är om lagens krav, om byråkratins gränser och om de egna skyldigheterna, desto bättre är deras förutsättningar för deltagande.

I Finland har man uttryckligen genom öppenhet försökt lämna så litet utrymme som möjligt för okontrollerat maktutövande, vilket har varit av avgörande betydelse då det gällt avvärjandet av de grövsta kränkningarna av mänskliga rättigheter. Detta har bidragit till att förvaltningen i Finland enligt internationella bedömningar inte är korrumperad - här spelar dock förvisso även andra faktorer in. En förvaltning som inte belastas av korruption kan skydda de mänskliga rättigheterna på alla nivåer, såväl när det gäller utkomst, jämlikhet i utbildningen och hälsovård som rättsskydd.

Genomskinligheten i den offentliga förvaltningen avslöjar missförhållandena, varvid de myndigheter saken gäller är tvungna att ingripa i ärendet. Om så inte sker tvingas de politiska beslutsfattarna i en demokrati vidta åtgärder ifall de vill behålla sin ställning. Offentligheten i fråga om handlingar och dokument, som är en av utgångspunkterna för genomskinlig förvaltning, har redan länge möjliggjort övervakning av maktutövandet såväl ur de enskilda medborgarnas som ur massmediernas synvinkel.

Riksdagsledamöternas arbete är i dag mer krävande än tidigare, och riksdagen som institution får ofta utstå skarp kritik. Samhällena är allt mer komplexa och förståelsen för dem och förvaltningen av dem kräver kunskaper och färdigheter av många slag. Medborgarnas missnöje övergår i kritik om deras grundläggande behov inte kan tillgodoses. Medborgarna har också rätt att kräva att den offentliga förvaltningen skall vara öppen, pålitlig, serviceorienterad och ärlig. I Finland har parlamentet hand om denna kontroll. Det förutsätter självfallet att parlamentsledamöterna själva agerar i enlighet med dessa krav och att de tjänar sina väljare – inte ser till sina egna intressen.

Medborgarsamhällets och medborgarorganisationernas verksamhet kan inte åsidosätta den representativa demokratin. Båda behövs. Riksdagsledamöterna skall också föregå med gott exempel för kommande generationer. Deras arbete avgör i en hurdan värld såväl de finländska som de nicaraguanska ungdomarna lever och arbetar. I dag står vi varandra närmare än någonsin tidigare. Globaliseringen har öppnat en dörr till många möjligheter samt främjat öppenhet i samhället, en friare handel och ett fritt utbyte av tankar och information. Det är också globaliseringens förtjänst att vi ser ett nytt globalt samvete växa fram, med större medvetenhet om fattigdom och bristande jämlikhet, diskriminering av kvinnor, utnyttjande av barnarbetskraft och miljöförstöring.

En överväldigande majoritet av världens folk har dock kunnat konstatera att globaliseringen inte uppfyllt de berättigade förväntningarna om ett hederligt arbete och en bättre framtid. För många människor är globaliseringens fördelar alldeles för avlägsna och riskerna för verkliga. Korruptionen är utbredd. Terrorismen hotar de öppna samhällena och framtiden för den öppna marknaden är osäker. Vi kan säga att den globala förvaltningen befinner sig i en kris och att vi än en gång snabbt måste utvärdera dagens politik och våra institutioner. Arbetet måste inledas i vår egen närkrets.

Det är svårt att förändra globaliseringen så, att den blir rättvis och omfattar alla, men det är möjligt. Detta är en brådskande och världsomfattande prioritet.

Slutligen vill jag via Er, ärade Talman, tacka det gästvänliga nicaraguanska folket för den vänlighet och värme som mött mig och min delegation här i ert natursköna land.