Republikens presidents nyårstal 1.1.2003

Det självständiga Finland fyllde nyligen 85 år. Vårt lands nuvarande välstånd baserar sig på många generationers arbete. I byggandet av ett enhetligare och stabilare Europa nåddes i slutet av förra året en viktig milstolpe: Europeiska unionen utvidgades med tio nya medlemmar.

De osäkra tiderna i vår värld har dock fortsatt. Krig och terrordåd har framkallat rädsla och oro. Också vi är en del av vår gemensamma värld - ingenting tyder ändå på att Finland eller finländarna är utsatta för något konkret hot.

I höstas blev vi alla djupt skakade av bombexplosionen i ett köpcentrum i Vanda, där sju människor dog och över 80 skadades. Händelsen var en enskild tragedi, som inte hade någon koppling till terrorism.

Myndigheterna skötte på ett berömvärt sätt sina skyldigheter och de uppgifter som situationen krävde. Också de enskilda medborgarna agerade korrekt och på ett ansvarskännande sätt. Det snabba och effektiva samarbetet räddade många människoliv. Vi har alla deltagit i offrens och deras anhörigas sorg. Återhämtningen från händelsen kommer ändå att ta lång tid.

Vi har anledning att stärka vårt gemensamma ansvar när det gäller tryggheten i vår vardag. Minskandet av brottsligheten och förbättrandet av säkerheten förutsätter en bred samverkan som omfattar allt ifrån internationellt samarbete till helt vanliga metoder i vår närmiljö. I fråga om brottsbekämpningen har de lokala myndigheternas, näringslivets och medborgarsamhällets gemensamma åtgärder visat sig effektiva.

Det är viktigt att vi förmår leda in barnen och de unga på vägen mot ett harmoniskt liv. Utbildningen kommer att ha allt större betydelse. Vissa undersökningar visar att skolmobbningen redan har minskat. Jag tror, att man genom ihärdigt och målmedvetet arbete lyckas förbättra situationen. Vi är inne på rätt väg. Alla måste garanteras skolfrid, och ett beteendemönster, präglat av ansvar och icke-våld, bör gälla också under fritiden.

Min vädjan gäller också det beteende som vi vuxna står för. Det kan konstateras att exempelvis den gynnsamma långa och oavbrutna trenden i fråga om antalet dödsfall i trafiken har brutits. Å andra sidan är det uppmuntrande att man i tiotals s.k. nollkommuner helt förmått undvika dödsfall i trafiken. Allmänt taget förefaller det dock som om allt flera beter sig egoistiskt och nonchalerar säkerheten i trafiken. Man bryter mot trafikreglerna och tolkar dessa enögt och som det passar en själv bäst.

EU har utlyst år 2003 till det Europeiska handikappåret. Temat är icke-diskriminering och delaktighet, och påminner oss om de handikappades rätt till ett jämlikt liv. Genom god lagstiftning och tillräckligt ekonomiskt stöd kan man göra mycket för att uppnå jämlikhet, men när det gäller accepterandet av handikappade som jämlikar behövs också en riktig inställning.

Osäkerheten inom världsekonomin har fortsatt under det gångna året. Under dessa osäkra förhållanden har euron, vår gemensamma valuta, ökat stabiliteten i vår ekonomi, förbättrat dess tillväxtmöjligheter och upprätthållit vår konkurrensförmåga. Räntorna har varit låga och jämvikten i den offentliga ekonomin har förblivit relativt god. Dessutom innebär den inkomstpolitiska helhetslösningen ökade förutsättningar för en stabil ekonomisk utveckling.

Vi är sålunda relativt väl rustade inför både nuvarande och kommande utmaningar i vårt samhälle. De stora åldersklasserna finns alltjämt på arbetsmarknaden och vår ekonomiska situation är jämförelsevis god.

Finlands regering och riksdag har utfört ett långsiktigt arbete. Under de åtta senaste åren har över 300 000 nya arbetsplatser skapats i Finland. Ändå är arbetslösheten fortfarande det största problemet i vårt samhälle. Den grundläggande rätten till arbete tillkommer alla vuxna individer. Minskandet av arbetslösheten är fortfarande det effektivaste sättet att stärka vår samhällsekonomi och samtidigt bekämpa ojämlikhet och fattigdom. Enligt vissa prognoser kommer arbetslöshet och brist på arbetskraft inom en del branscher i framtiden att förekomma samtidigt.

Jag tror att nyckeln till framgång för oss finländare ligger i bättre utbildning och ökat kunnande. Jag har för egen del försökt uppmuntra till inhämtande av olika former av kunnande. Genom ett vitalt och öppet samarbete mellan universitet, högskolor och andra läroanstalter på olika nivåer samt mellan den offentliga sektorn och företagsvärlden bör vi också i framtiden kunna stärka vår konkurrensförmåga och förbättra välfärden.

I vårt nordiska välfärdssamhälle är målet att ta hand om alla. Befolkningens förändrade åldersstruktur leder till ökade hälsovårdskostnader och ökade pensionsutgifter. Tryggandet av finansieringsbasen för välfärdssamhället förutsätter en stark samhällsekonomi.

Vi har alla förutsättningar att klara situationen. Vi måste se till att Finland fortsätter att vara ett land där man gärna bedriver företagsverksamhet och arbetar.

Vårt lands internationella ställning är stark, kanske starkare än någonsin under vår självständighetstid. Finland har utomordentliga relationer och ett allt mångsidigare samarbete med alla sina grannar. Vi deltar aktivt i alla ur vår synvinkel viktiga internationella processer.

Finlands starka ställning är resultatet av en konsekvent säkerhetspolitik, en skickligt skött utrikespolitik och en militär alliansfrihet som stöder sig på ett trovärdigt försvar. Vi finländare kan vara nöjda med vår ställning och vi kan med lugn och tillförsikt blicka mot framtiden. Beredningen av 2004 års säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse utgör ett lämpligt ramverk för en granskning av läget på den ständigt föränderliga internationella arenan.

I en demokrati är grundförutsättningen för en trovärdig säkerhetspolitik att folket stöder denna politik. Den nuvarande politiken har det stödet, och så måste det vara också i framtiden.

Europeiska unionen fattade vid sitt toppmöte i Köpenhamn det historiska beslutet att utvidga unionen med tio nya medlemmar år 2004, bland dem Estland, Lettland och Litauen. För dessa nya medlemsländer återstår fortfarande en hel del reformarbete, och det ligger i allas intresse att vi gamla medlemmar bistår med hjälp i detta arbete. En väl genomförd utvidgning av unionen röjer undan skiljelinjen från det kalla krigets dagar och främjar stabiliteten, säkerheten och välfärden överallt i Europa. De svåra beslut och detaljfrågor som hör till utvidgningsprocessen bör ses mot bakgrunden av reformens historiska dimension.

Samtidigt beslöt den nordatlantiska försvarsalliansen NATO i november i Prag om utvidgning av alliansen. Det är viktigt att dessa centrala samfund i det europeiska säkerhetsbygget finner fungerande samarbetsformer.

Europeiska unionen håller också på att revidera sitt grundfördrag och sina förfaranden. Avsikten är att unionen skall utvecklas så, att den bättre motsvarar medborgarnas behov och de utmaningar som utvidgningen medför.

Från Finlands synpunkt är det av central betydelse att jämlikheten mellan unionens medlemsländer stärks och att kompetensfördelningen mellan unionen och medlemsstaterna klarläggs. Jag anser att unionens yttre verksamhet bör effektiveras och att unionens och medlemsländernas krishanteringsförmåga bör vidareutvecklas.

I och med globaliseringsutvecklingen blir staterna allt mer beroende av varandra. Inte ens de stora staterna kan ensamma garantera sina medborgares säkerhet. Det behövs samarbete. Förenta nationerna och framför allt säkerhetsrådet bär i enlighet med FN:s stadga det primära ansvaret för den internationella freden och säkerheten.

Jag är nöjd med FN:s beslutsamma krishanteringsagerande under det gångna året. I fråga om framför allt de ytterst svåra kriserna i Afghanistan och Irak har redan gjorts, och kommer också i framtiden att krävas, stora arbetsinsatser. Situationen är alltjämt osäker. Irak måste följa säkerhetsrådets resolutioner utan förbehåll. Likaså måste eventuella militära aktioner föregås av beslut från FN:s säkerhetsråds sida.

Det behövs ändå mera än enbart förmåga att hantera och lösa de kriser som uppstått. Hållbara lösningar bygger ovillkorligen på att respekten för demokratin, de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen stärks i världens alla länder. Vi bör också komma ihåg att människan och naturen delar en och samma värld. I det avseendet var FN:s toppmöte i Johannesburg i höstas epokgörande i sin strävan att genom konkreta program binda samman eliminerandet av fattigdomen i världen med miljöskyddet.

Mitt i den pågående globaliseringen är nationalstaten i alla fall den fundamentala enheten i byggandet av en bättre värld. Vi finländare bär ansvaret för Finland. Var och en av oss kan påverka utvecklingen i samhället genom mycket olika former av medverkan. Alla som medverkar måste ändå, i fråga om såväl målsättning som metoder, respektera demokratin och bära ansvar för sitt eget handlande.

Vi står inför ett valår. I mars väljer folket sina nya representanter till riksdagen för de följande fyra åren. Det finns ingenting som kan ersätta detta utövande av medborgarens makt. Vi har alla en möjlighet att göra vår röst hörd. Jag vädjar till varje röstberättigad finländare och hoppas att Ni utnyttjar denna grundläggande medborgerliga rättighet genom att rösta.

Avslutningsvis vill jag på mina egna och min makes vägnar tacka alla medborgare för att så många har velat kontakta oss under det gångna året. Det har varit viktigt för oss att känna ert stöd och ert intresse för skötseln av de gemensamma angelägenheterna. Jag önskar alla ett gott nytt år 2003.