Tal av republikens president Tarja Halonen vid de Finsk-ugriska folkens IV världskongress i Tallinn 16.8.2004

Bästa deltagare i de finsk-ugriska folkens fjärde världskongress,
Kära vänner och släktingar,

Vår finsk-ugriska familj är åter samlad och det är verkligen en glädje att träffas igen. Senast träffades vi i ett så här stort sammanhang i Helsingfors i december 2000, då jag också hade nöjet att närvara.

Det har bara hunnit förflyta knappt fyra år sedan de finsk-ugriska folkens tredje världskongress, men de förändringar som under denna tid har skett i världen är stora.

En betydande och glad händelse är att Europeiska unionen i början av maj utvidgades med tio nya medlemsländer. Estland och Ungern är nu fullvärdiga medlemmar i unionen. De flesta av oss som talar ett finsk-ugriskt språk är nu medborgare i Europeiska unionen och umgänget mellan oss kommer hela tiden att öka.

Inom Europeiska unionen har varje land en noga värnad rätt till sitt eget språk. Både Europeiska unionens och Europarådets nuvarande mål är synnerligen uppmuntrande med tanke på de små språkgrupperna.

Europeiska unionen är dock inte Europa och Europa är inte hela världen. Globaliseringen har mer än tidigare blivit en del av vår vardag, både på gott och på ont. Vi är alla delaktiga i denna utveckling eftersom televisionen, Internet och andra medier oavbrutet i realtid visar världens händelser inför våra ögon.

Det världsomspännande informationssamhället är numera vår "hemkommun" medan språket är vårt andliga hemvist. Internationellt sett är engelska språkets ställning som kommunikationsmedel överlägsen, men detta är inte hela sanningen. Den andra sidan av verkligheten är de tusentals andra språk, som vi och mången annan i världen talar som sitt modersmål.

Rätten till modersmål är en viktig människorättsfråga. Att behärska sitt modersmål väl ger också en stark grund då det gäller att lära sig främmande språk. Europeiska unionen har redan som officiellt mål att människorna kan fler än ett språk. Språkkunskaper möjliggör många olika slag av samarbete. Vår kärlek till det egna språket och den egna kulturen utesluter inte möjligheten att vi blir förtjusta även i andra språk och de varierande kulturer som dessa språk öppnar vägen till.

Själv hade jag nyligen tillfälle att tillsammans med Tanzanias president Benjamin Mkapa leda den av Internationella arbetsorganisationen ILO tillsatta Världskommissionen för globaliseringens sociala dimension. Denna kommission, som bestod av 25 medlemmar, skulle utgöra en del av en förändringsprocess genom vilken vi kan skapa en mera människonära globalisering. Jag tror att detta är en aktuell utmaning också för oss som samlats här i dag.

Utgångspunkten i världskommissionens rapport är att en positiv utveckling alltid börjar hemma, utifrån oss själva. Människans hem är en lokal angelägenhet, även om globala aspekter spelar in. En del av vår rapport utgörs därför av rekommendationer gällande rättigheter och skyldigheter riktade till nationalstaterna och medborgarsamhället, medan en annan helhet utgörs av frågor som hör till de internationella organisationernas verksamhetsfält.

Mycket ofta ställs frågan vilken nyckeln till framgång är i globaliseringsprocessen. Mirakelmediciner finns säkert inte, men ur mitt eget lands synvinkel kan jag vittna om att utbildning är en av de viktigaste garanterna för en trygg utkomst. Utbildning är investering i en bättre morgondag. Utbildning är viktig för alla, men framför allt är utbildning vägkost för framtiden för ungdomen. Vår kongress tema anger ju att ungdomen är vår framtid.

Utbildningen bör ske på bred bas. Utöver teknisk-vetenskapligt kunnande bör det finnas utrymme för kreativitet i en snabbt föränderlig värld. Kulturen är en viktig kompass för ungdomen med vars hjälp man kan gestalta nutid och framtid. Att känna och uppskatta sin egen kultur är särskilt viktigt - man går lätt vilse i världen om man inte vet varifrån man kommer. Våra unga har det särpräglade finsk-ugriska kulturarvet som styrka och kraftig grogrund. Vi måste lyckas väcka våra ungas kärlek till detta, men vi vuxna måste också minnas att vår nuvarande kultur har utvecklats i växelverkan med andra kulturer och till detta bör också dagens unga ha möjlighet.

Av jordens befolkning är det inte många människor som talar ett finsk-ugriskt språk. I spektret av världens alla språk anses ett språk som talas av över en miljon människor vara stort och bland dessa språk finns även finsk-ugriska språk. Det är dessutom skäl att minnas att samma språkgrupp samtidigt kan ha status som majoritetsspråk eller minoritetsspråk i olika länder. I ställningen som minoritetsspråk betonas rättigheterna och i ställningen som majoritetsspråk skyldigheterna.

De svenskspråkigas minoritetsställning i Finland har i internationell jämförelse ansetts vara mycket god. En närmare titt i spegeln har dock avslöjat att allt inte heller hos oss är fläckfritt. Alla som hör till vår svenska språkminoritet får uppenbarligen inte tillräcklig service på sitt eget modersmål. Beaktandet av minoriteternas intressen kräver kontinuerligt arbete.

Under detta årtusende är det svårare än tidigare att motivera Finlands finskspråkiga skolungdom till studier i svenska språket när man lätt kan se att kunskaper i de engelska, franska, tyska eller ryska språken öppnar långt fler dörrar. Men fråga är också om attityder, som indirekt kan rikta sig även mot vårt eget lilla språk.

En särskild utmaning är bevarandet av livskraften hos de mycket små språken. Dylika språk i Finland är romernas och samernas språk. Vi deltagare i världskongressen vet mycket väl att de flesta språken i den finsk-ugriska språkfamiljen hör till samma grupp. För att hålla dessa språk levande krävs aktiva åtgärder av ifrågavarande länders regeringar. Särskilt viktigt är att ordna tillräcklig undervisning på modersmålet i skolans lägre klasser.

Stöd kan komma också från annat håll. Finland har redan under tio års tid idkat fortlöpande samarbete för att stöda de besläktade folken i Ryssland. Det viktigaste målet för detta program för de besläktade folken är att utveckla de nationella språken och stärka språkkollektivens kulturella identitet i Ryssland. Dessutom har kultur- och undervisningsministrarna i Finland, Estland och Ungern utvecklat sitt samarbete för att bevara den kulturella identiteten hos de finskättade folk som bor i Ryssland.

De mycket små språkens och folkens – inklusive de finsk-ugriska språkens och folkens – särprägel och livskraft kunde man främja genom att förbättra det allmäneuropeiska samarbetet. Europarådets konvention om regionala språk och minoritetsspråk är en bra bas för samarbetet och jag hoppas att alla Europarådets medlemsländer undertecknar och ratificerar denna konvention.

Till våra nya aktuella utmaningar hör att dryfta vad den finsk-ugriska kulturen kan erbjuda invandrare, vilkas ursprungliga kulturella bakgrund kan skilja sig mycket från vår. Och vidare: Vilken rikedom och positiva kraft kan den finsk-ugriska traditionen fortfarande skänka dem som i tiderna flyttat bortom de stora haven?

I mitt minne finns ett färskt exempel på en levande och stark finsk-ugrisk tradition - den glada och mäktiga sångfesten i Tallinn under det första veckoslutet i juli. Inte ens hällregnet lyckades släcka denna eld, utan värmen räckte till oss alla som var närvarande. Något av denna levande låga och glada lek skulle jag gärna se att alla finsk-ugriska skolelever och ungdomar fick ta del av. En möjlighet kunde vara temaveckor skolorna emellan liknande dem, som redan under flera års tid har förverkligats mellan skolorna i Ungern och Finland. Dessa och många andra möjligheter tror jag att ni kommer att dryfta under denna vecka i ert arbete här.

Jag önskar de finsk-ugriska folkens fjärde världskongress lycka och välgång i dess viktiga arbete. Jag vet att ni brinner för denna sak och jag tror att vi, då ert arbete slutförts, har mycket gott att erbjuda våra folks unga.