REPUBLIKENS PRESIDENT TARJA HALONENS TAL I RIKSDAGEN 1.3.2000

I enlighet med den högtidliga försäkran som jag avgett, ämnar jag nu som innehavare av presidentämbetet efter all min förmåga främja det finska folkets välfärd. Jag har fått denna fullmakt av folket och jag antar denna krävande utmaning.

Jag tackar Er, president Martti Ahtisaari, för Ert värdefulla arbete det finska folket till fromma samt för Era insatser i stärkandet av freden och den internationella säkerheten. Jag tar tacksamt emot Era uppriktiga välgångsönskningar. Jag vill även rikta ett tack till Er, fru Ahtisaari, för Era insatser för det finska folket.

* * *

Presidentvalet visade att väljarna är nöjda med ett direkt folkval. Människorna deltog mycket ivrigt i valevenemangen och röstade också flitigt i båda valomgångarna. Särskilt glädjande var det att de unga den här gången deltog aktivare än tidigare. Jag vill också här tacka de övriga kandidaterna för en bra och saklig valkampanj.

Ett presidentval i två skeden är en krävande procedur. Den här gången var resultatet synnerligen jämnt, och så kan det bli också i framtiden. Eftersom både kandidaterna och anhängarna har engagerat sig starkt i valet, kan det ta sin tid att återigen anpassa sig till vardagen. Då vi dessutom i samband med andra val har vant oss vid det proportionella valsystemet, kan konkurrensen mellan två kandidater för mången kännas nog så kategorisk.

Nu gäller det att i lugn och ro tänka igenom vilka slutsatser man kan dra av valet. Redan under den första omgången tog man upp många sådana frågor som intresserar alla finländare. Det är uppmuntrande att notera att kandidaterna i sina åsikter stod relativt nära varandra när det gällde de mest väsentliga samhällsfrågorna. Detta utgör en bra bas för byggandet av en ännu bättre framtid.

Jag vill verkligen vara en hela folkets president. Denna strävan återspeglar, anser jag, andan i grundlagen och utgör ett livsvillkor för nationen. Jag kommer att göra mitt bästa för att finländarna om sex år skall kunna känna att de lever i ett land präglat av större jämlikhet. Presidenten har en viktig roll som opinionsbildare, men agerar inte ensam. Både de som stödde valet av mig och de som röstade på annat sätt bär sitt eget ansvar.

Vi måste alla anstränga oss för att samla våra krafter för vår nations bästa. Vi har många gånger uppmärksamgjorts på att alla faktorer i sammanhanget ändå inte är enbart positiva, utan att det finns en risk för en tudelning av landet. Vissa tecken tyder på detta: inkomstskillnaderna har ökat och den regionala fördelningen av välfärden uppvisar snedvridningar. Problemen gäller inte hela samhällsbilden, men de måste åtgärdas i tid.

Jag anser fortfarande att det är av yttersta vikt att sysselsättningen förbättras och att missförhållandena i det nordiska välfärdssamhället korrigeras. På så sätt har vi de bästa möjligheterna att både i socialt och regionalt hänseende främja jämlikheten människorna emellan. Vi erbjuds en möjlighet att dels respektera tidigare generationer och deras insatser, dels stärka samarbetet mellan olika generationer.

Finlands viktigaste resurs är att finländarna är välutbildade, kunniga och yrkesskickliga. Genom att måna om detta kunnande bäddar vi för välgång också i framtiden.

I dag träder vår nya grundlag i kraft. Jag hoppas att den skall sporra oss till att arbeta för ett stärkande av demokratin, jämlikheten mellan människorna och rättvisan. Parlamentarismen är en del av demokratin. Den nya grundlagen syftar till att stärka parlamentarismen. För egen del är jag beredd att stödja en sådan utveckling.

Grundlagen lyfter också fram jämlikheten människorna emellan. Eftersom jag är Finlands första kvinnliga president torde det anses naturligt att jag också i framtiden fäster avseende vid jämställdheten mellan könen. Detta är en viktig fråga. Men redan grundlagen aktualiserar ett ännu vidare jämlikhetsbegrepp, och jag hoppas att vi alla förmår betrakta detta som en angelägen fråga.

Vi bör hålla i minnet att det måste råda jämvikt mellan frihet och ansvar. Jämlikhet förenad med frihet skapar förutsättningar för rättvisa. Om jämlikheten saknas finns det risk för att friheten blir den starkes rätt.

* * *

Republikens president leder Finlands utrikespolitik i samverkan med statsrådet. Regeringen skall åtnjuta riksdagens förtroende också i fråga om den utrikespolitik som regeringen bedriver. Detta är plattformen för den makttriangel som styr vår utrikespolitik i Europeiska unionen, i internationella organisationer och också i de bilaterala relationerna. Grannrelationerna och hela vårt närområde är fortfarande viktiga för oss, men vi vill på ett hedervärt sätt bära också ett bredare internationellt ansvar.

Under de senaste åren har utrikes- och säkerhetspolitiken i praktiken parlamentariserats. Lipponens första regering har i två redogörelser till riksdagen framfört sina ståndpunkter i fråga om Finlands säkerhetspolitik. Riksdagen godkände med stor enhällighet linjedragningarna i redogörelserna. En överväldigande majoritet av folket har på olika sätt signalerat sitt stöd för den presenterade linjen.

Republikens dåvarande president, Martti Ahtisaari, godkände de säkerhetspolitiska linjedragningarna, och jag deltog själv i beslutsprocessen. Den gemensamt antagna ståndpunkt som jag här nämnt för inte med sig ett behov av att bereda sig på en ansökan om Natomedlemskap. Däremot är den samarbetsarkitektur som gäller säkerheten i Europa just nu inne i ett livligt skede, och mycket tyder på att vi får anledning att snart återkomma till frågan.

Säkerheten är ett vidsträckt begrepp. Säkerhetspolitiken är en del av det levande livet, en del som man hela tiden måste värna om. Respekterandet av de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen samt omsorgen om vår gemensamma miljö är effektiva garantier för säkerheten. I egenskap av president kommer jag att se till att de också i framtiden intar en central position i Finlands utrikespolitik.

Vår internationella miljö har under de senaste femton åren förändrats i mycket snabb takt. Förändringen pågår alltjämt. Vi har dock alltid förmått komma överens om mål och medel då det gällt att staka ut en trygg väg mot framtiden. Denna samarbetsförmåga behövs fortfarande. I detta samarbete vill jag delta, både här hemma och ute i världen.

Jag tackar för de välgångsönskningar som Ni på riksdagens vägnar uttalade samt Er personligen för främjande av jämlikheten. Jag strävar efter att i den nya grundlagens anda i all min verksamhet beakta behovet av ett gott samarbete med riksdagen och statsrådet. Min förhoppning är att Ni och alla finländare skall ge mig sitt stöd i arbetet för Finlands bästa.