Tal av republikens president Tarja Halonen på Karjalan Liittos sommarfest den 19 juni 2005

Det är en glädje att få tala till er här på karelarnas sommarfest. En så här imponerande tillställning är ett övertygande bevis på karelskhetens livskraft. Den första karelska sommarfesten, som på den tiden bestod av idrottstävlingar, ordnades också här i Lahtis redan år 1949.

Karelarna har bott i gränsområdet i århundraden och den karelska kulturen förankrade sig i sin historiska miljö som gränsfolkets kultur. Med gräns avses i detta sammanhang, i enlighet med Mikael Agricola, snarare ett område och en plats än en gränslinje. Detta gränsfolk har fått möta religion, kultur och i tiden också världsåskådning från två olika håll. I detta hänseende har karelarna varit i en liknande situation som många sydligare folk, t.ex. polackerna.

Gränsfolket har fått uppleva glädje och sorg intensivare än andra. De har varit tvungna att uthärda krig och konflikter, men i fredstid har de haft livligare kontakt än andra till olika slags människor och kulturer. Till följd av detta har de haft kunskap och förmåga att snabbare klara av nya och främmande saker.

De första årtiondena av vår självständighet upplevde finska Karelen en kraftig andlig och ekonomisk uppgång, som tvärt avbröts när kriget började hösten 1939. Under kriget fick Europas invånare och staterna mellan Ishavet och Balkan uppleva krigets fasor. Många länder var med om stormakternas konferenser och avtal endast som icke röstberättigade objekt, inte som självständiga aktörer.

De självständiga och envisa finländarna gick inte med på att vara föremål för stormakternas avtal, utan gjorde allt för att försvara medborgarnas frihet och fosterlandets självständighet. Över 400 000 karelare måste ändå – många t.o.m. två gånger - lämna sina hem och de områden släkten bebott i århundraden. Karelarnas tunga evakueringstillvaro, som många av er har upplevt personligen, har man hela tiden kommit ihåg och förmedlat till hela folket. Evakueringen av karelarna är en del av finländarnas gemensamma historia.

Till de sorger som andra världskriget och de därpå följande årtiondena förde med sig hör att tiotals miljoner människor flydde eller fördrevs från sina hemtrakter. I Finland förlöpte mottagandet av de evakuerade karelarna smidigt och systematiskt, efter en del svårigheter i början.

Med de evakuerade bredde den karelska kulturen ut sig över hela Finland och kulturerna blandades med varandra. Den karelska traditionen att gå från dörr till dörr på palmsöndagen (på finska ”virpominen”) smälte delvis samman med den österbottniska påskhäxtraditionen. Ugnsstek och rispiroger etablerade sig som en del av den finländska matkulturen under namnen karelsk stek och karelska piroger. Det karelska folkets smittande munterhet ”taito panna ilo pintaan, vaikka syän märkänis” (förmågan att vara positiv fastän hjärtat gråter) spred sig även bland allvarsammare finländare.

De evakuerade karelarna gav sig själva krishjälp genom att organisera sig och grunda karelska föreningar. Den kraft som upprätthöll föreningarna var medlemmarnas ”mie ja sie henki” (vi-anda). På det här sättet skapades en stark samhörighetskänsla. Man skapade ett andligt hem omkring sig, där man sedan rörde sig såsom här i Lahtis i dag.

***

Jag hoppas att vi nu har lämnat krigen bakom oss. Den förhoppningen delar vi med hundratals miljoner människor såväl i Europa som på andra sidan Atlanten eller långt borta i Japan. Jubileet med anledning av att 60 år förflutit sedan världskrigets slut har firats på ett mycket anslående sätt. I Europa är det också skäl att glädjas över det nya förenade Europa.

Den västeuropeiska integrationen, som började genast efter kriget, uppnådde en ny dimension först efter att det kalla kriget tog slut för femton år sedan. De gränslinjer som delat vår världsdel bleknade först när tio forna östeuropeiska och mellaneuropeiska länder anslöt sig till Europeiska unionen. Frågor i anslutning till integrationen behandlades nyligen på EU:s toppmöte. Framstegen är inte alltid så snabba, men byggandet av det nya Europa framskrider steg för steg.

Det finns mycket att göra i fråga om den europeiska integrationen, och mycket kan ännu uppnås. Den utvidgade europeiska unionen skall vara ett förbund av stater och folk där vi får njuta av en gemensam fred på hela vår kontinent men ändå behålla vår egen självständighet. Inom detta nya hemvist skall människorna fritt och tryggt kunna röra sig och bedriva handel. Människorna förväntar sig kunna se resultaten av integrationen också i vardagen - i form av arbetsplatser, välfärd och vardagstrygghet i en globaliserad värld.


***

Finland nådde en avvärjningsseger i sina krig mot Sovjetunionen. Vi kunde hålla kvar vår självständighet och vårt demokratiska statsskick. Vi förlorade en betydande del av vårt territorium och måste betala ett väldigt krigsskadestånd. Med tanke på människorna var den tyngsta bördan att 400 000 karelare måste bosätta sig i nya hemtrakter. Vårt öde har varit svårt, men i internationell jämförelse har vi klarat oss bra.

Vi kan inte ändra på historien - låt oss därför bygga framtiden. Vid våra gränser har det rått fred i över 60 år. Under denna tid har vi gjort en lång resa tillsammans. Från att ha varit ett fattigt, krigshärjat land har Finland byggts upp till ett nordiskt välfärdssamhälle som har goda relationer med alla sina grannländer – även med Ryssland.

Det är en fördel för oss att våra grannar också har det bra. Jag hoppas att demokratin, de mänskliga rättigheterna och respekten för rättsstatsprincipen förstärks i Ryssland. Handeln mellan Finland och Ryssland har utvecklats på ett mycket positivt sätt, och intresset för Ryssland inom det finska näringslivet kommer ytterligare att tillta när Ryssland blir medlem i Världshandelsorganisationen WTO.

Finlands medlemskap i Europeiska unionen har gjort vårt förhållande till Ryssland mångsidigare och våra erfarenheter berikar för sin del EU:s förhållande till Ryssland. Unionens relationer är naturligtvis alla de 25 ländernas gemensamma relationer, varför önskemål och målsättningar bör beaktas gemensamt och konsekvent inom alla verksamhetsområden. Det underlättar även Rysslands relation till Europeiska unionen.

Finlands ställning i relationerna mellan Europeiska unionen och Ryssland accentueras nästa år när Finland är ordförandeland i unionen. Till arbetsschemat för ordförandeskapsperioden hör bl.a. förnyandet av samarbets- och partnerskapsavtalet med Ryssland och förnyandet av verksamhetsprogrammet för den nordliga dimensionen. Vårt mål är ett fungerande samarbete med Ryssland i dessa frågor. De många möten som ordnas på hög nivå i år skapar goda förutsättningar för detta.

Finland idkar ett aktivt närområdessamarbete. Genom denna verksamhet stöder man den allmänna utvecklingen av våra närområden på den ryska sidan och skapar nätverk som gynnar parterna på båda sidorna om gränsen. På så sätt stöder närområdessamarbetet utvecklandet och upprätthållandet av kontakter mellan finska och ryska Karelen. Många karelska projekt har understötts med närområdesmedel. Jag är särskilt glad över att Karjalan Liitto har så mycket verksamhet av olika slag i den del av Karelen som ligger på andra sidan gränsen, såsom verksamheten vid Viborgs-centret.

Jag kunde själv konstatera hurudan situationen på Karelska näset var när jag återvände till Finland från S:t Petersburg i bil våren 2003. I synnerhet i Viborg finns många, för oss kära mål som skulle behöva iståndsättas med det snaraste.

Finlands gränser med Ryssland fastställdes folkrättsligt i fredsfördraget i Paris år 1947. Närområdessamarbete är i dag den bästa utgångspunkten för utvecklandet av de avträdda områdena på ett sätt som gynnar båda länderna.

***

Frågan om hemtrakten och karelskheten har varit och är vemodig och kär för er. Under krigsåren verkade i riksdagen en inofficiell grupp riksdagsledamöter som representerade de evakuerade över partigränserna. Gruppen hade en betydande inverkan på landets ärenden. Även efter detta har det karelska folket strävat efter att organisera sig och verka över partigränserna. I april 1940 grundade kommunerna, församlingarna och organisationer på landskapsnivå i det avträdda Karelen förbundet Karjalan Liitto.

Karjalan Liittos viktigaste uppgift var att bevaka intressena i bostads- och ersättningsfrågor för de evakuerade karelarna som hade förlorat sina hem. Statsrådet Johannes Virolainen karakteriserade förbundet som ”de självständiga och envisa karelarnas stridsorganisation”. Numera är Karjalan Liittos verksamhet koncentrerad till den karelska kulturen och traditionen samt till att förmedla och slå vakt om kunskapen om Karelen.

Karjalan Liitto är ett utmärkt exempel på frivillig medborgarverksamhet och medborgarsamhället. Medborgarsamhället fungerar som en motvikt och ett komplement till den offentliga förvaltningen i samhället. Medborgarorganisationerna har förmåga att ta upp sådana frågor och problem till offentlig diskussion som inte annars tas upp. Medborgarsamhället är en väsentlig del av en levande demokrati.

Karjalan Liitto och karelskheten har visat sig ha en utmärkt livskraft. Jag vill framföra mina bästa välgångsönskningar till de karelska sommardagarna, Karjalan Liitto och alla karelare. Var stolta över er karelska kultur och fortsätt att på bästa sätt verka för karelarnas väl.