Republikens president Tarja Halonens inlägg vid ett diskussionsmöte inom ramen för Världskomissionen för den sociala dimensionen av globalisaringen, Peking 26.11.2002

Internationella arbetsorganisationen ILO tillsatte förra vintern en världskommission för den sociala dimensionen av globaliseringen. Det är synnerligen viktigt att stöda den process som avser att ge globaliseringen en mänskligare dimension och att göra den mer engagerad. Det gläder mig mycket att ni har arrangerat detta seminarium. Jag vill nu med er utbyta några tankar om globaliseringen, dess verkningar och om arbetet inom världskommission för den sociala dimensionen av globaliseringen.

Globaliseringen kan ses som en fortsättning på den allmänna internationaliseringsutvecklingen. I relation till den tidigare utvecklingen ligger skillnaden i den snabba utveckling som har skett inom teknologin och framför allt informations- och kommunikationsteknologin. I dag är umgänget över gränserna större än någonsin förut. Man har medvetet eliminerat hindren för umgänget, och dessutom har den teknologiska utvecklingen medverkat till att utvecklingen gått i en sådan riktning.

Det sägs ofta att företagen är lokomotiven i globaliseringen. Ändå bör det konstateras att nationalstaterna och deras regeringar är mycket viktiga aktörer i globaliseringsprocessen - de skall ju vidta erforderliga mått och steg, och inte minst skall de stifta nationella lagar och sluta internationella avtal. I och med att regeringarna röjer undan hinder för det internationella umgänget, svarar de, åtminstone delvis, på medborgarnas krav gällande bättre levnadsstandard och livskvalitet. Globaliseringen är ingen naturlag, utan den bör ses såsom en process som i hög grad uppstår och utvecklas genom politiska avgöranden.

Globaliseringen uppfattas och upplevs ofta som ett i första hand ekonomiskt fenomen. De ekonomiska aspekternas betydelse bör givetvis inte bagatelliseras. Men samtidigt är det självklart att umgänget över gränserna är en mångformig företeelse som har betydligt fler dimensioner än enbart de ekonomiska. Exempelvis den allt snabbare informationsförmedlingen, spridningen av kulturella impulser, turism och andra former av resande samt de sociala relationer som upprätthålls över gränserna är centrala element i globaliseringsutvecklingen.

Globaliseringen är, som av namnet framgår, global. Ändå upplever människorna i sina egna liv globaliseringen på det lokala planet. De globalt opererande företagen har likaså sina lokala marknader. Globaliseringen är alltid närvarande någonstans. Till följd av det ökade ömsesidiga beroendet har det lokala agerandet globala verkningar. Det lokala blir globalt och vice versa. Därför tycker jag att det är viktigt att vi, när vi analyserar globaliseringens verkningar eller reflekterar över hanteringen av globaliseringen, ser på saker och ting ur ett människocentrerat perspektiv. Människorna är samtidigt både objekt och subjekt för globaliseringen.

För ett par veckor sedan anordnade vi i Finland ett diskussionsmöte motsvarande detta möte i Peking. Vid diskussionen i Finland var man enig om att Finland och finländarna har klarat globaliseringen jämförelsevis bra. De centrala orsakerna till detta ansågs vara att vi i ett tidigt skede integrerades i det internationella utbytet, att vi har ett bra utbildningssystem samt ett demokratiskt samhälle som respekterar de mänskliga rättigheterna och bygger på rättsstatsprincipen.

Finlands nationella utmaning är att klara sig också i morgondagens globalisering. Vid vårt nationella diskussionsmöte ansågs utbildningen och kunnandet vara de centrala elementen i denna strävan. Detta är också mycket förståeligt, eftersom kunskap och kunnande har blivit centrala konkurrensfaktorer under globaliseringens tidevarv.

Förlorare i "globaliseringsspelet" är de människor som själva och/eller vilkas regeringar, företag eller samhälle i dess helhet inte har kunnat anpassa sig till den allt hårdare konkurrensen. Största delen av dessa människor bor i utvecklingsländerna. För att utvecklingsländerna på ett bättre och mer rättvist sätt skall kunna medverka i globaliseringen förutsätts att industriländerna och deras medborgare på kort sikt går med på eftergifter och solidariska lösningar. På lång sikt kommer detta att gagna alla.

När det gäller globaliseringen är Kina utan tvekan ett kapitel för sig. Kinas otroligt snabba ekonomiska tillväxt och medverkan i den internationella handeln har gjort Kina till en mycket betydelsefull aktör i dagens värld. Nokias koncernchef, Jorma Ollila, som ingår i mitt följe vid detta statsbesök, har konstaterat att Kina är det viktigaste enskilda landet för Nokia. Och Nokia är inte något enstaka fall.

Kinas snabba utveckling har givetvis lett till stora problem och utmaningar för landets regering och för kineserna över huvud taget. Flyttningsrörelsen till de stora tillväxtcentrumen har varit av aldrig tidigare skådat slag och långt ifrån problemfri. Samtidigt har anpassningen till den internationella konkurrensen lett till ökad arbetslöshet inom vissa sektorer. Ni har säkert diskuterat dessa frågor idag - jag är väldigt intresserad av att höra vilka slutsatser ni har kommit fram till.

Världskommissionen för den sociala dimensionen av globaliseringen har som mål

a) att lägga om diskussionen om globaliseringen från dispyt till dialog. Den nuvarande debatten präglas av polarisering och snäva infallsvinklar. Vi behöver en debatt där globaliseringen behandlas på ett övergripande sätt.

b) att presentera en genomförbar vision om en rättvis och på stabil grund baserad globalisering som svarar mot människans behov. Målet är en globalisering som har ett "mänskligare ansikte", som främjar utveckling, tillväxt och sysselsättning och som lindrar fattigdomen. Avsikten är således att åstadkomma en globalisering som främjar ett drägligt liv.

c) att ta initiativ till och ge rekommendationer om på vilket sätt ovan nämnda vision kan realiseras. Avsikten är att rekommendationerna riktas till de centrala globaliseringsaktörerna: till nationalstaterna, de internationella organisationerna, företagen, fackföreningsrörelsen och det övriga medborgarsamhället. En del av rekommendationerna skall uppfattas som akuta och en del av dem förutsätter åtgärder på längre sikt.

Enligt min uppfattning har vår kommission avancerat bra i sitt arbete. Under de tre sammanträden vi har haft har vi tagit det stora steget från de allmänna diskussionerna till en allt mer fokuserad och lösningsorienterad debatt. Utan att här gå händelserna i förväg beträffande kommissionens förestående rapport, kan jag konstatera att rapporten antagligen kommer att behandla bl.a. den internationella handeln, de internationella finansiella instituten, migrationsfrågor och utvecklingsfrågor. Det framstår klart att stabiliteten och förutsägbarheten i fråga om den internationella kapitalmarknaden måste förbättras samt att de rättigheter som är relaterade till arbetslivet måste tryggas bättre än förut.

Jag vill tacka Lu Mai för att detta nationella diskussionsmöte har arrangerats. Det gläder mig mycket att jag fick möjlighet att delta med detta personliga inlägg. Jag är synnerligen entusiastisk när det gäller kommissionens arbete och det är med allra största intresse jag emotser resultaten från dagens möte.