Tal av republikens president Tarja Halonen vid Länsförvaltningen 370 år –jubileumsseminariet 31.8.2004 i Åbo

Det nordiska samhället bygger på en lång tradition av demokrati. Det allsmäktiga folket har under tidernas gång på olika sätt fört fram sin vilja. I dagens Finland väljs såväl riksdag och kommunfullmäktige som president direkt av folket. Då människors rättigheter och jämlikhet skall förverkligas behövs även respekt för rättsstatsprincipen och god förvaltning.

Det är naturligt att också länsförvaltningen har förändrats med tiden. Det är en orimlig tanke att statens regionalförvaltning skulle ha kunnat bibehållas oförändrad mitt i den pågående statliga och samhälleliga utvecklingen. Eftersom förvaltningen inte är till för sig själv utan för människorna, har länsförvaltningens uppgifter också ändrats så att de svarar mot medborgarnas behov och förväntningar.

När länsförvaltningen för 20 år sedan firade sitt 350 års-jubileum sade min företrädare president Mauno Koivisto i sin hälsning att länsstyrelsen dock i första hand är en del av statens centralförvaltning och att dess struktur och verksamhetsförutsättningar bör förbättras och effektiveras utgående från detta faktum. Han konstaterade att det å andra sidan på landskapsnivå var möjligt att skapa en självstyrelse på bredare basis genom att utveckla existerande regionala system.

Den utveckling president Koivisto beskrev i sina hälsningsord genomfördes huvudsakligen på 1990-talet. Under årtiondet genomgick regionalförvaltningen och länsförvaltningen en grundlig förändring. Som en följd av reformerna uppkom det nuvarande landskapsförvaltningssystemet genom vilket ansvaret för utvecklandet av regionerna flyttades över från staten till förbunden på landskapsnivå, som företräder självstyre. Detta skedde år 1994 – alltså för tio år sedan.

Den mest synliga och omtvistade reformen genomfördes år 1997, då antalet län minskades från tolv till sex. Länsstyrelsernas uppgifter hade minskat redan tidigare genom överförandet av ansvaret för den regionala utvecklingen på förbunden på landskapsnivå, koncentrerandet av miljöförvaltningen och stärkandet av den kommunala självstyrelsen.

Det är sannolikt att förnyandet av regionalförvaltningen fortsätter även under de kommande åren. Ett viktigt mål i programmet för statsminister Vanhanens regering är ju utvecklandet av den roll förbunden på landskapsnivå har.

Jag nämnde tidigare att förvaltningen inte är till för sig själv utan för människan. Det är dock skäl att minnas att förvaltningen inte bara består av bestämmelser, organisationsscheman, verksamhetsplaner och verksamhetsberättelser, utan av människor – arbetstagare och tjänstemän, som utför arbetet.

Den offentliga förvaltningen inklusive länsförvaltningen kan fylla sin uppgift och uppfylla medborgarnas förväntningar bara med hjälp av en yrkeskunnig och serviceinriktad personal. I synnerhet de reformer av länsförvaltningen som genomfördes i slutet av 1990-talet var stora utmaningar för personalen.

Jag hoppas att problemen nu är avklarade och att arbetsklimatet och arbetsmotivationen efter övergångsperioden har blivit bättre. Följderna av reformerna, tillsammans med nya utmaningar och i synnerhet personalens allt högre medelålder, ställer också i fortsättningen höga krav särskilt på länsstyrelsernas ledning och personalpolitik. Enligt uppgifter jag fått kommer inom cirka tio år nästan hälften av personalen vid länsstyrelserna att uppnå pensionsåldern. Statsförvaltningen behöver en motiverad och yrkeskunnig personal på alla nivåer. Då befolkningens medelålder stiger och arbetskraften minskar kommer staten i framtiden i allt högre grad att tvingas konkurrera om denna arbetskraft med andra arbetsgivare.

Statens regionalförvaltning sköter inom sitt område uppgifter som centralförvaltningen tilldelat den. Till länsstyrelsernas uppgifter hör bl.a. laglighetskontroll, uppgifter i anslutning till den inre säkerheten, utvärdering av tillgången till och nivån på basservicen, styrning av förvaltningen samt beviljande av tillstånd och tillsynen över efterlevnaden av dem.

Vid sidan av den traditionella normstyrningen har informationsstyrningen fått allt större betydelse under de senaste åren. Länsstyrelsernas utvärdering av basservicen håller på att utvecklas till ett viktigt redskap när det gäller att utvärdera den samhälleliga utvecklingen och de regionala verkningarna av olika reformer och åtgärder.

Länsstyrelserna har under de senaste åren tilldelats nya viktiga uppgifter och utvecklingen tycks fortsätta i samma riktning. Länsstyrelsens betydelse som regional samordnare har på nytt betonats. Aktuella tyngdpunktsområden i länsstyrelsernas verksamhet är främjandet av jämlikhet då det gäller social trygghet och hälsa samt en minskad utslagning. Det är viktigt att kunna förebygga sådana sociala och ekonomiska faktorer som leder till otrygghet, och vid behov ingripa i ett så tidigt skede som möjligt. I detta arbete krävs att både lokala och regionala myndigheter och andra parter idkar ett nära och effektivt samarbete.

Länsstyrelsernas traditionella uppgift som garant för medborgarnas rättigheter bör inte heller glömmas: länsstyrelsen fungerar i många fall som besvärs- och rättsmedelsinstans. Medborgarnas klagomål till länsstyrelserna har ökat under de senaste åren i synnerhet i social- och hälsovårdsfrågor. Förutom att detta är ett tecken på att det här är fråga om ett behövligt rättsskyddsmedel är det också ett tecken på att människor allt mer upplever att de inte blir jämlikt behandlade.

I och med att globaliseringen blivit allt starkare har mången ansett att det enda viktiga är en välfungerande marknad. Också jag anser det vara viktigt att de finska företagen och genom dem det finska arbetet klarar sig i en allt hårdare internationell konkurrens. Men jag vill än en gång påminna om att det inte finns någon bättre organisation för värnande om naturen och människan än nationalstaten. Eller närmare bestämt en nationalstat som respekterar demokratin, de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen. En stat med god förvaltning och social rättvisa.

Jag fungerade i två år som ordförande för den av Internationella arbetsorganisationen ILO tillsatta Världskommissionen för globaliseringens sociala dimension. Arbetet var på många sätt intressant och nyskapande, men gick även ut på att betona många sådana saker som vi finländare upplever vara självklara och som vi har i Finland. Beträffande rättsstatsprincipen och god förvaltning har länsstyrelserna en viktig uppgift när det gäller laglighetskontroll, styrning av förvaltningen samt utvärdering av tillgången till och nivån på basservicen. Länsstyrelserna utför för sin del ett arbete som den finska rättsstaten med sina välfärdstjänster bygger på.

Jag önskar er framgång i ert arbete för människan och en bättre värld.