Republikens president Tarja Halonens tal vid prisutdelning av Kunnallisalan kehittämissäätiös pris Arjen turvaajat – Vardagsbyggare 5.2.2004

Jag tror att vi i dag har fått vara med om att stärka finländarnas välfärd. Vi, som företräder dagens generationer, har redan vant oss vid att barnen får omsorg och utbildning, de sjuka vårdas, åldringarna blir omhändertagna, gatorna plogas, vi får vatten och värme till våra hem, avfallsförsörjningen fungerar.

Dessa funktioner är exempel på mycket vardaglig och vanlig service, och vi tar det som en självklarhet att den finns. Vi märker den ofta först när den av någon orsak inte svarar mot våra förväntningar eller när det finns risk för att den upphör.

Denna och mången annan service erbjuder vår hemkommun oss. Det är tack vare kommunerna som vår vardag fungerar. De kommunala beslutsfattarna, tjänstemännen och arbetstagarna sörjer på ett professionellt och engagerat sätt för förvaltning och service. Vi har ett gott vardagssamhälle som det är skäl att fira också nu, på Runebergsdagen.

Arjen turvaaja – Vardagsbyggare – är en bra allmän benämning på professionella arbetstagare i kommunerna. Den passar också som namn för det nya priset, som lyfter fram betydelsen av det kommunala arbetet och premierar personer som utför ett utmärkt arbete. Jag hoppas att det nya priset leder till att detta arbete röner ökat intresse och större uppskattning hos människorna. Jag hoppas att också arbetstagarna själva på ett sunt sätt sätter värde på sitt arbete. Detta arbete behövs både nu och i framtiden.

Vi har en god grund för detta utvecklingsarbete. Flera undersökningar visar att kommuninvånarna värdesätter och försvarar välfärdstjänster. Vi finländare avviker från människorna i många andra länder därigenom att vi är beredda att betala skatter – till och med relativt höga – bara vi i gengäld får välfärdstjänster.

Skattediskussionen är livlig också hos oss. Vi diskuterar beskattningsnivån och skattesänkningar. I vår globaliserade tid är det inte endast varor och tjänster som rör sig över gränserna, utan också kapital och arbetskraft. När det gäller till exempel lokalisering av företag är beskattningen säkert av betydelse. Den är alltså en del av konkurrenskraften. Men det är alltid fråga om en övergripande bedömning. Vilka är alternativen?

Finland är trots allt ett land med endast fem miljoner invånare. Det är viktigt att vi fokuserar på kvalitet, inte kvantitet. För att uppnå kvalitet måste vi satsa på människan. Det innebär givetvis utbildning och forskning, men också mycket sådant som gör vårt samhälle stabilt och säkert, såsom social rättvisa. Ett välfärdssamhälle är ett samhälle som är bra ur både människans och företagets synvinkel. Vår egen övertygelse om detta bekräftas lyckligtvis också av resultaten av flera internationella undersökningar.

För att nå framgång i hård internationell konkurrens krävs dessutom effektivitet och snabb reaktionsförmåga – oavsett om det är fråga om ett företag eller ett samhälle.

Också de kommunala beslutsfattarna ansvarar förutom för servicen även för ekonomin och konkurrenskraften. Det är fråga om en svår balans mellan två vågskålar vars värden kräver noggrann avvägning. Service prioriteras och denna verksamhet effektiveras säkert också framöver. Jag vill därför påminna om att de kommunalanställda redan nu står under hård press. Deras löner avspeglar inte heller alltid uppgifternas svårighetsgrad. Jag får ofta respons på detta av medborgare. Även om de säkert är medvetna om att presidenten inte har direkt beslutanderätt i frågan, hoppas de att presidenten skall ha inflytande.

Också ni kommer att diskutera effektiv produktion av service här i dag. Jag önskar er kreativitet och framgång, för med rätta medel kan både klientens och arbetstagarens situation underlättas. Jag tror dessutom att det är skäl att hålla i minnet att vi kan nå ett gott slutresultat på många olika sätt och här kan vetenskapsvärlden vara till hjälp för oss. Men valet av medel bör kunna motiveras på öppna och uppriktiga grunder. Modellen för det finländska välfärdssamhället har alltid involverat flera aktörer: staten, kommunerna, organisationer och människornas eget direkta agerande till förmån för sin familj, släkt eller sina grannar, även om egentlig affärsverksamhet med välfärdstjänster har bedrivits i mindre grad hos oss. Att nya aktörer dyker upp förändrar också aktörernas ställning.

Samhällsservice har aldrig gjort de enskilda människornas ansvar överflödigt. Men detta ansvar bör hållas på en rimlig nivå. Att jämka samman arbete och familj blir desto svårare, ju mer arbete och ansvar som är förknippat med någondera sfären. En flexibel samordning av olika system kräver vidareutveckling. Bristande närståendevård, till exempel, behöver inte nödvändigtvis bero på att den anhöriga är hårdhjärtad, det kan lika väl vara fråga om rädsla för att axla ett för stort ansvar.

Bästa åhörare,

Man kan uppmuntra människor att våga också genom praktiska exempel. Sådana modiga människor finns här ibland oss i dag.

De första personerna som får motta priset Vardagsbyggare arbetar till förmån för barn. Barnen, som är vår framtid, behöver omsorg och kärlek av oss alla. De behöver det i första hand av sina egna föräldrar och andra närstående vuxna. Alla barn lever dock inte ett liv som motsvarar dessa förväntningar. Då betonas samhällets ansvar att stödja och hjälpa barnets föräldrar och närstående vuxna så att de skall kunna axla sitt ansvar för barnet och delta i att bära ansvar för vardagen.

Det är viktigt att vårt samhälle förmår hjälpa barn och deras föräldrar i ett så tidigt skede som möjligt för att undvika att problemen förvärras om de inte åtgärdas i tid. Det arbete som utförs i rådgivningsbyråer, på daghem, i skolor och inom den kommunala socialförvaltningen är i nyckelställning när det gäller att förebygga problem i familjen och mentala problem hos barn.

Det gläder mig att de första Vardagsbyggare-prisen delas ut till personer som arbetar till förmån för barn. Att arbeta med barnskydd hör till de svåraste uppgifterna inom socialvårdens krävande arbetsfält. De grunder på vilka ni, bästa pristagare, har valts ut är övertygande. Er livsgärning består i era personliga och era familjers insatser under decennier i syfte att skapa en bättre framtid för barnen. Det kräver ett stort hjärta och ett exceptionellt engagemang. Jag vill framföra mina hjärtliga gratulationer och tacka er för det arbete ni har gjort till förmån för barnen. Jag hoppas att ert exempel skall påminna oss om vårt gemensamma ansvar för barnen och sporra oss till ett likadant ansvar.

Grundandet av priset Vardagsbyggare och engagemanget för det är samtidigt Kunnallisalan kehittämissäätiös födelsedagspresent till mig. Jag vill framföra mitt varma tack till stiftelsen för den uppmärksamhet som riktats mot mig och som gör det möjligt för mig att delta i detta viktiga arbete.