Tal av republikens president Tarja Halonen vid den fest som ordnas i anslutning till EU:s utvidgning i Finlandiahuset den 4.5.2004

(med reservation för ändringar)

Jag vill börja med att framföra mina varmaste gratulationer till representanterna för Cypern, Republiken Tjeckien, Estland, Ungern, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien och Slovenien och önska Er välkomna till den europeiska unionens familj.

Den gemenskap som grundades genom Romfördraget år 1957 har redan utvidgats fem gånger. Varje utvidgning har inneburit ett stort steg framåt för den europeiska integrationen. Den utvidgning som nu genomförts är dock historisk på ett alldeles särskilt sätt. Även om den järnridå som delade Europa föll för ett och ett halvt decennium sedan kan man först nu anse att det kalla krigets era en gång för alla har förpassats till historien. De två östater som ansluter sig till unionen, Cypern och Malta, stärker dessutom gemenskapens medelhavsdimension.

Europeiska unionen får sammanlagt 75 miljoner nya medborgare och utvidgas till en gemenskap för 25 stater och över 450 miljoner människor.

Förhandlingsprocessen och uppfyllandet av medlemskriterierna har krävt mycket av de nya medlemsländerna. De nya medlemsländerna har gått igenom en omfattande förnyelseprocess på en relativt kort tid. Utvidgningen har inneburit arbete också för de gamla medlemsländerna och kommissionen. Tillåt mig också denna festdag påminna om att arbetet inte är slutfört. Förnyelsen fortsätter, och ju snabbare vi avancerar desto snabbare kan vi dra full nytta av utvidgningen.

Låt oss inte heller glömma Bulgarien och Rumänien som fortsätter sina förhandlingar om medlemskap. Dessa länder förväntas bli medlemmar den 1 januari 2007, förutsatt att de är redo för det. Det är också i detta sammanhang skäl att uttala vårt uppriktiga stöd för dem.

Under december månad avser man utgående från kommissionens yttrande och rekommendation besluta om inledandet av förhandlingar med ett tredje kandidatland, Turkiet. Turkiet har framskridit i uppfyllandet av de politiska Köpenhamnskriterierna, och EU uppmuntrar Turkiet till fortsatt förnyelse.

Också länderna på västra Balkan har siktet inställt på EU-medlemskap. Kroatien lämnade i fjol in sin medlemsansökan och kommissionen har avgett sitt yttrande om den. Makedonien inkom å sin sida med en ansökan om medlemskap i mars.

Alla de europeiska stater som uppfyller de kriterier som fastställdes under Europeiska rådet i Köpenhamn har möjlighet att bli medlemmar. Alla europeiska länder vill ändå nödvändigtvis inte ansöka om EU-medlemskap även om de uppfyller kriterierna. EU är en del av Europa. Vi bör fästa särskild uppmärksamhet vid goda grannrelationer och på alla sätt bemöda oss om att skapa en värld av samarbete.

De nya medlemsländernas integrering i EU främjar Europas politiska stabilitet också på Balkanområdet och öppnar nya möjligheter till samarbete med de angränsande länderna Ryssland, Vitryssland, Ukraina, Serbien och Montenegro samt Kroatien.

I juni ordnas Europaparlamentsval i Europeiska unionens 25 medlemsländer. Medlemsländerna håller val under lite olika tider mellan den 10 och 13 juni.

Europaparlamentet har stegvis fått allt mer makt. Parlamentet har blivit en lagstiftare parallellt med rådet, som består av företrädare för medlemsländerna. Regeringskonferensen bereder bestämmelser som stärker parlamentets ställning ytterligare. Det blir således allt viktigare att alla använder sin rösträtt och deltar i valet av detta vårt gemensamma parlament. Jag önskar att det bedrivs aktiva valkampanjer med tydlig fokusering på sakfrågor och att varje medlemsland strävar efter att vara det land som uppnår den högsta valaktiviteten.

En större union innebär också nya utmaningar. Unionens fördragsmässiga bas revideras som bäst av regeringskonferensen. Målet är en starkare, effektivare och mer demokratisk union som strävar både efter att utveckla det egna området och efter att utgöra en god samarbetspartner för andra.

Under drygt två år har vi utfört en del förberedande arbete och redan uppnått mycket. I december kunde man tyvärr inte uppnå enighet om det nya konstitutionella fördraget under Europeiska rådet. I mars beslutades om fortsatta förhandlingar med målet att regeringskonferensen skall fatta ett beslut senast i juni detta år.

Det finns inte mycket tid, men tillräckligt. För att förhandlingarna skall kunna slutföras med gott resultat krävs att alla medlemsländer visar flexibilitet. Avgörande är huruvida vi i de centralaste frågorna som gäller styrkeförhållandena – definitionen på begreppet kvalificerad majoritet och kommissionens sammansättning – kan hitta en lösning som tillfredsställer alla. Ordförandelandet Irland, som utfört ett gott arbete, behöver varje medlemslands stöd för att kunna avsluta regeringskonferensen inom utsatt tid.

Europeiska unionen är en värdegemenskap. De mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen är de värden som förenar unionens medlemsstater och medborgare.

I och med det nya konstitutionella fördraget stärks unionens karaktär av värdegemenskap ytterligare. I inledningen till fördraget fastställs unionens värderingar, som ett land måste omfatta för att kunna bli medlem i unionen. Fördraget möjliggör dessutom att unionen ansluter sig till den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Att den stadga om de grundläggande rättigheterna som antogs som en politisk förklaring under toppmötet i Nice år 2000 tas in som en del av det konstitutionella fördraget är ett betydande framsteg. Det är förutom en skyldighet också en hederssak för medlemsländerna att måna om samma frågor också på nationell nivå.

Det är av största vikt att medborgarna stöder medlemskapet. I de nya medlemsländerna vet man hur svårt det är att bygga upp ett förtroende och vi i de gamla medlemsländerna vet hur besvärligt det är att bevara förtroendet. EU handlar inte om ”de där”, utan om ”oss”.

Unionen måste å sin sida förmå vara närvarande i medborgarnas vardag. Utvidgningen möjliggör ett intensivare och effektivare samarbete bl.a. i bekämpningen av den gränsöverskridande brottsligheten, i åtgärderna mot människohandeln och narkotikasmugglingen, i kampen mot korruptionen och i bekämpandet av terrorismen.

Unionen innebär inte bara samarbete i syfte att avvärja negativa fenomen utan också främjande och stödjande av positiva och önskade saker, såsom förbättrandet av situationen för dem som befinner sig i en svagare ställning i vårt samhälle – kvinnor, barn eller olika minoriteter – samt utvecklandet av miljöskyddet.

Europeiska unionen är en viktig aktör när det gäller att möjliggöra ekonomiskt samarbete. Den har också starkare än någon annan motsvarande regional organisation fäst uppmärksamhet vid vikten inte bara av ekonomisk tillväxt, utan också av stabilitetsskapande faktorer såsom inflation, räntor och jämvikt i statsfinanserna, och, vilket är viktigt med tanke på medborgarnas välmående, vid sysselsättningen. Med hjälp av Lissabonstrategin förbättrar vi Europas konkurrenskraft och skapar vi nya arbetsplatser som baserar sig på en hållbar utveckling. På så sätt kan medlemsländerna klara sig i globaliseringen. Vi kan inte bygga vår framgång på billig och okunnig arbetskraft. Låt oss uppnå vårt mål tillsammans.

Unionen blir en allt viktigare global aktör. Medlemsländernas sammanräknade bruttonationalprodukt står för en fjärdedel av bruttonationalprodukten i hela världen. Unionen har en avgörande betydelse på handelspolitikens område. EU bidrar med ca hälften av biståndet i världen. Unionen har varit en föregångare i utvecklandet av en internationell miljöpolitik och främjandet av en hållbar utveckling.

I och med det konstitutionella fördraget utvecklas EU:s säkerhets- och försvarspolitik i en riktning som stärker medlemsstaternas inbördes solidaritet. Unionens krishanteringsuppgifter kompletteras och samtidigt ökas unionens handlingsförmåga genom samarbete i fråga om allokering av resurser. Även inom utrikes- och säkerhetspolitiken ligger unionens styrka i elementen enighet och jämlikhet.

Europeiska unionens mål är ökad global säkerhet. Unionens utbud av metoder bildar ett unikt kontinuum som omfattar allt från förebyggandet av konflikter genom diplomati och civil krishantering till militär krishantering och återuppbyggnad av samhällen. De gemensamma målsättningarna för ett tryggt Europa i en bättre värld slogs fast i den säkerhetsstrategi som antogs i december i fjol.

Unionen är rik på kulturer och språk – sådan vill jag också att den skall förbli. Jag vill än en gång önska de nya medlemmarna välkomna på deras egna språk.

Cypern: Kalos ilthate, Hos geldiniz
Estland: Tere tulemast
Lettland: Laipni lūdzu
Litauen: Sveiki atvyke
Malta: Merhba
Polen: Witamy
Slovakien: Vitajte
Slovenien: Dobrodošli
Tjeckien: Vítáme vás
Ungern: Isten hozta