Republikens president Tarja Halonen vid Institutets för arbetshygien 60-årsjubileum 12.4.2005

”Globalisering – en möjlighet till utveckling eller ett hot mot utvecklingen?”

Det är av flera orsaker en stor glädje för mig att få delta i detta jubileum. Först och främst vill jag gratulera Institutet för arbetshygien, som nu fyller 60 år, för ett utomordentligt, långsiktigt och internationellt erkänt arbete med att utveckla ett bättre och tryggare arbetsliv. Samtidigt vill jag passa på att tacka professor Jorma Rantanen för hans personliga och exceptionellt betydelsefulla insats för främjandet av en hälsosammare arbetsmiljö.

Det kalla krigets slut innebar att konkurrensen mellan två stora politiska och ekonomiska system upphörde. Man hade visserligen börjat frångå regleringsekonomin och frigöra handeln redan tidigare, men nu skedde det med en klarare målsättning. Tron på den fria marknadens positiva verkningar på den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen var stark.

Handeln blev fri, kapitalrörelsernas omfattning och hastighet ökade till en helt ny nivå och datatekniken och den nya informationsteknologin krympte världen till en gemensam spelplan, som emellertid inte var likadan och lika jämn för alla. Allt fler länder blev beroende av internationell handel och kapitalrörelser.

I slutet av 1990-talet stärktes den ekonomiska tillväxten på olika håll i världen. Samtidigt uppkom emellertid också ekonomiska kriser - i Ryssland, Asien och Sydamerika - vilka tvingade betydligt större länder än Finland på knä. Samtidigt växte sig kritiken mot globaliseringen allt starkare, och förmedlades till oss alla genom TV-rutan, från såväl Seattle som Göteborg, Prag som Genua.

Både i Finland och i de flesta andra industrialiserade länder som nått en hög levnadsstandard har man kunnat uppleva många fördelar som globaliseringen medfört. Globaliseringen har emellertid också fört med sig nackdelar. Dem har man nu försökt identifiera och analysera mera djupgående än tidigare. Det som för någon är en fördel kan naturligtvis vara en nackdel för någon annan. Rubriken för mitt föredrag kunde också vara ”Globalisering – en möjlighet till utveckling och ett hot mot utvecklingen”. Samtidigt bör det naturligtvis konstateras att globaliseringens verkningar måste begrundas på både nationell och global nivå. I detta föredrag är mitt perspektiv i huvudsak globalt, men ändå sett litet ur Finlands synvinkel.

***

De ansvariga politiska beslutsfattarna hade vid millennieskiftet blivit medvetna om de ekonomiska och politiska risker som hänför sig till en okontrollerad utveckling av globaliseringen. Ur detta uppstod en process som fick Internationella arbetsorganisationen att tillsätta en särskild världskommission för globaliseringens sociala dimension. Kommissionen inledde sitt arbete i mars 2002 och slutförde arbetet i februari 2004. Tillsammans med Tanzanias president Benjamin Mkapa verkade jag som ordförande för kommissionen.

Kommissionen var obunden och behandlade de aktuella frågorna på ett mycket mera omfattande sätt än ILO:s verksamhetsområde förutsätter. Den självständiga och oberoende kommissionen tillsattes också för att man inte nådde tillräcklig enighet inom ramen för ILO:s normala arbete.

Världskommissionen sattes ihop på ett exceptionellt sätt. I allmänhet är det ju likasinnade människor eller grupper som försöker åstadkomma något. Till denna kommission utsågs med avsikt personer med olika och till och med motsatta åsikter om globaliseringen. Vi var sammanlagt 26 medlemmar.

Globaliseringens sociala dimension är ett omfattande och komplicerat uppgiftsområde. I kommissionen var många slags aktörer och intressen representerade, aktörer som är verksamma och konkurrerar sinsemellan även i den verkliga världen. Vi hade två presidenter som ordförande, en kvinna och en man, från norr och från söder. Medlemmarna var från olika delar av världen och från länder i olika utvecklingsskeden, allt från de rikaste till de fattigaste. Vår bakgrund var lika brokig: regeringar, politik, parlament, företagsvärld och multinationella företag, fackföreningsrörelse, den akademiska världen och medborgarsamhället.


Eftersom det var fråga om en kommission som tillsattes av ILO är det självfallet naturligt att arbetsmarknadsparterna var väl representerade. Sakkunskapen i arbetsmarknadsfrågor garanterade att vi fick en heltäckande bild av globaliseringens verkningar även ur näringslivets och arbetslivets perspektiv. Utvecklingen av arbetslivet med alla dess drag, både positiva och negativa, framkom tydligt.

Det är skäl att betona att generaldirektörerna för andra FN-organisationer stödde ILO:s initiativ. Kommissionen hörde generaldirektörerna för Världshandelsorganisationen, Världsbanken och Internationella valutafonden, vilka uttryckte stöd för vårt arbete från de organisationer de representerar.

***

Vi konstaterade i vår rapport att globaliseringens nuvarande inriktning måste förändras. Alltför få får sin del av globaliseringens förmåner. Resultaten av dagens globaliseringsprocess fördelas inte jämnt mellan länderna och inte heller inom dem. Välståndet ökar, men alltför många länder och människor går miste om nyttan av det och saknar inflytande i globaliseringsprocessen.

Problemen beror inte på globaliseringen i sig utan snarare på bristen på kontroll över den. Världsmarknaderna har vuxit snabbt, men inom de ekonomiska och sociala institutioner som skall säkerställa att marknaderna fungerar friktionsfritt och gagnar alla i lika mån har motsvarande utveckling inte skett. Resultaten av globaliseringen är vad vi människor gör dem till. Slutresultatet är beroende av de verksamhetsprinciper, regler och institutioner som styr globaliseringens riktning, av de värden som inspirerar dess aktörer och av aktörernas möjligheter att påverka processen.

Också i ekonomiskt framgångsrika länder har globaliseringen medfört skadliga effekter för vissa arbetstagar- och samhällskategorier. Hos oss pratar vi om Kinasyndromet när ett företag flyttar över sin produktion till ett annat land. Detta fenomen är emellertid inte något nytt i sig och inte heller alltid något entydigt gott eller ont när man ser till helheten. Många företag har på detta sätt kunnat bibehålla sin konkurrenskraft och ha kvar en del av arbetsplatserna i hemlandet. Alltför ofta har människor dock blivit arbetslösa vid en sådan förändring och därmed personligen betalat ett högt pris för omställningen. Jag önskar att det omställningsskydd som fastställdes i det inkomstpolitiska avtal som nyligen ingicks medför en förbättring på den här punkten.

Överförandet av produktionen till utlandet kan också öka marknaden för ett företag ute i världen. Samtidigt skapar företaget arbetsplatser också på annat håll, vilket till exempel när det gäller Kina och Indien har varit livsviktigt. Medan arbetstagarna i norr oroar sig för framtiden inom sitt eget arbete har u-länderna kunnat vara villiga att acceptera mycket ojusta villkor för utländska direktinvesteringar för att få arbetsplatser i sitt eget land.

Enligt den internationella fackföreningsrörelsen förhindrar och förstör den nuvarande globaliseringsmodellen på sätt och vis solidariteten då länder, produktionsanläggningar och arbetsplatser kontinuerligt ställs mot varandra. I denna förändring har cirka 60 000 multinationella företag en nyckelroll. Bland dem finns även finländska företag, vilka jag hoppas kommer att verka för den nya mänskligare och hållbarare utvecklingen i enlighet med Global Compact-andan från FN:s toppmöte i Johannesburg.

Utgångspunkten för vår kommission var att den nuvarande globaliseringen inte är rättvis. Den är varken politiskt eller moraliskt hållbar. Därför behövs en förändring. Vår synvinkel var uttryckligen människans synvinkel: globaliseringen är inte rättvis eftersom den inte är ett svar på människornas behov. Vi anser att globaliseringens sociala dimension borde vara sådan att den främjar sysselsättningen, en stabil tillväxt och dessutom utvecklingen samt att den verkar minskande på fattigdom och arbetslöshet. Det är viktigt att ändra inriktningen också av den orsaken att vi vet att världens naturtillgångar är begränsade.

Vår kommissions rapport erbjuder inga enkla botemedel eller mirakellösningar, eftersom det inte finns några sådana. Den är emellertid ett försök att hjälpa oss att ta oss ur dagens återvändsgränd genom att koncentrera oss på människornas bekymmer och önskemål samt att på olika sätt ta fasta på de möjligheter som globaliseringen erbjuder så att de utnyttjas på ett bättre sätt.

Vårt budskap är kritiskt men positivt. Vi strävar efter att ändra globaliseringens nuvarande inriktning. Vi tror att vi kan få globaliseringens fördelar att nå fler människor och fördelas på ett mera jämlikt sätt. Vi tror också att flera än för närvarande kan påverka globaliseringens förlopp.

Våra förslag är ambitiösa, men de går att förverkliga. Vi är övertygade om att en bättre värld är möjlig. Vårt mål är en globaliseringsprocess med en stark social dimension som grundar sig på värden som upplevts som gemensamma över hela världen, en globaliseringsprocess som respekterar de mänskliga rättigheterna och individen. En sådan process är rättvis, förebygger utslagning och styrs demokratiskt, den erbjuder möjligheter och konkret nytta för alla länder och alla människor.

Vi har ställt upp anständigt arbete och överlag ett anständigt liv som ett världsomfattande mål. Ett anständigt arbete innefattar full sysselsättning, social trygghet, förverkligande av de grundläggande rättigheterna i arbetet och en social dialog - nyckelfaktorer för en världsomfattande social rättvisa. Inom nationellt och internationellt beslutsfattande som gäller internationell handel och internationella investeringar bör vi i framtiden mera beakta de verkningar besluten har på sysselsättningen. Samtidigt behöver vi internationellt samarbete och internationell reglering för att vi skall kunna kontrollera en situation där människorna på grund av mångsidigare arbete i allt större utsträckning rör sig över landsgränserna.

***

Vår kommission föreslår en verksamhet genom vilken vi får både statens aktörer och utomstående att förbinda sig och delta kontinuerligt. FN:s multilaterala system har enligt vår åsikt en central roll när det gäller att inleda och stöda hela uppföljningsprocessen. Uppföljningen måste vara både nationell och internationell.

Globaliseringens karaktär kräver att vi ser längre än bara till de mellanstatliga processerna och nationalstaterna och tar med nya aktörer och krafter som kan hjälpa till att finna lösningar. Vi behöver den driftighet, kreativitet och dimension som finns inom nätverken av de många icke-statliga aktörer som redan är verksamma, och vi bör ta med både näringslivet och medborgarsamhället. Vi måste anpassa de internationella institutionerna till den nya tidens realiteter.

Vi uppmanar regeringar, parlament, internationella organisationer och andra berörda aktörer, såsom den internationella fackföreningsrörelsen och den internationella arbetsgivarorganisationen, att granska våra rekommendationer och vid behov handla på basis av dem för att förbättra den nationella och globala kontrollen och garantera större enhetlighet inom den politik som hänför sig till globaliseringen.

Förenta Nationernas, Bretton-Woods-institutionernas och WTO:s multilaterala system har ett uppenbart ansvar när det gäller att främja millenniedeklarationens uppmaning till att göra globaliseringen till en positiv kraft för världens människor. Det multilaterala systemet måste stärkas för att denna centrala uppgift skall kunna skötas på ett effektivt sätt. En ny politisk förbindelse till multilateralism är ett nyckelkrav. Alla länder måste erkänna sina gemensamma intressen och skyldigheter i ett starkt och effektivt multilateralt system som kan stöda en rättvis, produktiv och hållbar världsekonomi.

Vi måste skapa en politisk vilja för att omvandla förbindelserna till handling. För framgång förutsätts ett öppnare tankeutbyte och en bättre dialog mellan alla parter. Vi föreslår nya initiativ som svarar mot de nuvarande behoven att få till stånd en bättre kontroll över globaliseringen både mellan länderna och inom dem.

Efter det som blivit sagt kanske ni frågar vad som då har hänt med våra förslag? Är det hoten eller utvecklingsmöjligheterna som förstärks?

Till vår glädje kan jag konstatera att både EU och Afrikanska unionen har tagit emot vår globaliseringsrapport på ett mycket positivt sätt. I Europeiska rådets slutsatser i december ifjol uppmärksammades kommissionens arbete på ett positivt sätt och förra månaden godkände rådet (arbetsmarknadsfrågor och sociala frågor) slutsatserna om kommissionens arbete. FN:s generalförsamling godkände senaste höst vår rapport som ett av de dokument med vilka förverkligandet av löftena från millennieskiftets toppmöte (Millenium Summit) bedöms. Likaså har generalsekreterare Kofi Annan hela tiden stött vårt arbete och tagit med frågorna i sin rapport. Vår kommissions förslag behandlas också vid många andra internationella och nationella forum, allt från World Economic Forum i Davos till medborgarorganisationernas möten och vår egen riksdag.

I mitt nyårstal år 2004 föreslog jag att Finland skulle göra en egen nationell globaliseringsutredning. Senaste höst färdigställdes en sådan på uppdrag av statsministern. Motsvarande nationella utredningar är aktuella även i andra länder. Detta är en viktig del av kontrollen över globaliseringen och står inte i konflikt med till exempel ILO:s kommissions åsikter och arbete. Det är snarare tvärtom, eftersom vår kommission betonade att globaliseringskontrollen börjar hemma, på det lokala och nationella planet.

Den av regeringen tillsatta utredningsgruppens arbete och en omfattande diskussion skapar en grund för konkreta beslut. Vi har givetvis inte heller hittills varit sysslolösa, utan har gjort goda framsteg enligt europeiska mått. Finland har klarat sig på ett föredömligt sätt i många internationella jämförelser inom olika branscher.

Vår välfärd och konkurrenskraft förutsätter att vi hela tiden förnyar oss och tar vara på våra starka sidor. Vi har mycket goda förutsättningar att också i fortsättningen höra till dem som gynnas av globaliseringen. Globaliseringen innebär inte bara utmaningar utan också nya möjligheter. Dessa möjligheter måste vi fördomsfritt ta tag i. Det gäller att fatta beslut och vidta åtgärder på olika områden i samhället. Beslutsfattandet måste ske målmedvetet och demokratiskt. Det finska samhällets styrka ligger i vår förmåga att tillsammans fatta beslut och också verkställa dem.

Finland möter inte globaliseringen ensam. Också merparten av de europeiska staterna arbetar med samma frågor. Europeiska unionen har ställt som mål att före år 2010 vara världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska ekonomi. Det är inte enkelt att uppnå dessa mål från strategin i Lissabon. Det krävs mycket arbete av alla medlemsländer.

Huruvida globaliseringen medför mera möjligheter än hot beror på oss själva. Vi kan alla vara med och påverka. Det är emellertid skäl att komma ihåg att skapandet av möjligheter och fördelar förutsätter mera samarbete än tidigare på både nationell och internationell nivå. Vägen är inte lätt, men med hårt arbete och respekt för andras åsikter kan det lyckas.

Jag önskar av hela mitt hjärta jubilarerna framgång i arbetet med att skapa ett mänskligare samhälle.