Tal av republikens president Tarja Halonen vid avslutningsfesten under Sata-Häme Soi i Ikalis 3.7.2005

Bästa vänner av den finländska sommaren och kulturen,

I den samhällspolitiska debatten har ekonomin lagt beslag på stjärnrollen. Pengar har förvisso alltid haft betydelse, men nuförtiden motiveras beslut huvudsakligen med ekonomiska argument: frågan är viktig endast om den bidrar med resurser till verksamheten på den ekonomiska arenan.

Även kulturförsvararna har ofta blivit tvungna att motivera sina förslag med instrumentellt rationella argument: att kulturen har betydande positiva verkningar när det kommer till välfärdens övriga dimensioner.

I flera undersökningar har man rett ut sambandet mellan kulturen och ekonomiska aktiviteter, kulturens multiplikatoreffekter i det lokala samhället och sambandet mellan kulturen och den ekonomiska tillväxten. Sambanden har upprepade gånger konstaterats vara positiva. Jag har också själv i många sammanhang talat om gränssnittet mellan vetenskap och konst och om en kreativ ekonomi.

Kulturen är inte enbart dräng, utan också husbonde. Kulturen skall inte endast uppfattas som ett ”ekonomiskt” kapital, eftersom det kulturella kapitalet har ett värde i sig. Kulturen har en stor samhällelig betydelse som hänför sig till kreativitet, livskvalitet, identitet och estetik. Kulturen berättar om varifrån människan kommer, om hennes sanna väsen. Kulturen är sinnets hem.

Då vi talar om Europa och europeiskheten träder kulturen ofrånkomligen fram. Den franska historikern Braudel har konstaterat att det bara finns ett övertygande sätt att lovprisa Europa: att tala om dess kultur och civilisation.

När vi talar om civilisationen talar vi naturligtvis om något mycket vidare än konst, värnandet om kulturtraditioner och kulturella tjänster. Kunskapens, utbildningens och forskningens betydelse för utvecklingen är redan en självklarhet.

Lika självklart är dock att de inte täcker hela civilisationsfältet. En kreativ kultur och frukterna av den är lika viktig som kreativ vetenskap. Vetenskapen breddar vår uppfattningsförmåga genom att lägga fram sanna och välmotiverade generaliseringar om verkligheten. Konsten fördjupar förståelsen av livet genom att beskriva unika företeelser och ge möjligheter till en djupare insikt i människolivet med dimensioner som inte vetenskapen kan omfatta.

***

Den finska sommaren är till bredden fylld av kultur. På de allehanda evenemang som ordnas runt om i vårt land finner den breda folkmassan under sommaren stimulans och mångskiftande glädje i upplevelser. Sommarens kulturevenemang bildar en säregen och unik helhet som har uppstått av äkta hängivenhet, och till och med passion, för kultur.

Då man bekantar sig med historien bakom dessa evenemang träffar man bland bakgrundsfigurerna ofta på oeftergivliga ortsbor som tror på sin sak. Dessa män och kvinnor har fått till stånd evenemangen genom att tappert trotsa svårigheter och inte spara på sig själva. Finansieringen har till en början ofta skötts med växelkrediter, där till och med det egna huset har kunnat fungera som säkerhet.

Finländarna hyser stor kärlek till kulturen, men vår kulturmarknad är liten. Kulturen och de olika konstarterna behöver stöd – offentligt och privat – för att det skall kunna säkerställas att våra nationella kulturer hålls dynamiska, innovativa och konkurrenskraftiga i det rådande svallet av multinationell och kommersiell kultur. Våra bibliotek och museer, konstutbildningar och olika stödsystem för konst och konstnärer är ovillkorliga förutsättningar för att vår samhällskultur skall bevaras sund och livskraftig. Men även privata donatorer välkomnas.

Kulturevenemangen i vårt land är ett enastående fenomen. Ingen annanstans i världen finns veterligen exempel på en motsvarande kulturell aktivitet som koncentreras till en kort årstid och som kan sägas beröra hela folket.

Vårt lands nationella kulturinstitutioner ligger i huvudstadsregionen. De andra större kulturinstitutionerna är belägna i de större städerna. Kultursommarens evenemang sprider sig dock ordagrant över hela Finland. På detta sätt fullföljer de för sin del den officiella nationella kulturpolitikens urtida strävan att fördela de kulturella tjänsterna helt oberoende av regionala och ekonomiska barriärer.

***

Den kulturella identiteten är något som det är all anledning att fästa större vikt vid. Vår egen tid har påståtts vara snudd på extremindividualistisk, men det verkar till all lycka i viss mån vara en ensidig tolkning. För människorna är det fortfarande viktigt att höra till en gemenskap. De uttrycker också detta behov på många olika sätt. Begrepp som bykultur, stadskultur, lokalkultur och regionkultur glimtar allt som oftast fram i dagens vardags- och specialistspråk.

Byarnas, kommunernas, städernas och andra lokal- och regionsamhällens egen aktivitet har stärkt sina medlemmars samhällsrötter. Aktiviteten har samtidigt ökat den kollektiva identiteten, gett upphov till impulser och bidragit till praktiska åtgärder för utvecklandet av dessa gemenskaper. Även de flesta sommarevenemang anknyter till dessa kulturgemenskapers aktivitet och till människornas vilja att identifiera sig inom ramen för dessa. En mindre andel evenemang har som primärt mål att profilera sig nationellt.

Hembygden är ett begrepp som täcker de nyss nämnda kulturgemenskaperna, det vill säga byar, kommuner eller städer och andra lokal- och regionsamhällen. De ekonomiska regionerna och även landskapen kan räknas in i begreppet hembygd. Få människor talar om riket som deras hembygd, inte ens när de bor utomlands. Finland är hemlandet, men huvudstadsregionen, Norra Karelen, Ikalis eller Vuonislahti är hembygden. Varje hembygd kan i sig rymma ett flertal lokala eller regionala gemenskaper. Hembygden är i själva verket inget visst tydligt avgränsat geografiskt eller administrativt samhälle som följer den rådande länsindelningen eller annan gällande lagstiftning, utan den är snarare något av en känslogemenskap i och med att den har drag av flera lokala och regionala gemenskaper. Hembygden är långtifrån alltid en egentlig ort eller ett område på kartan, utan en koordinat på vår känslokarta. Och det är just därför som den är så viktig.

Parallellt med och inom den riksomfattande och nationella kulturpolitiken är alla sätt att stärka, entusiasmera och lovorda olikhet en metod att stärka vår särpräglade kultur. Det är inte fråga om att isolera sig utan om att kontinuerligt samspela med världen omkring. Sata-Häme Soi är ett fint exempel på en lokal identitet, ett riksomfattande specialkunnande och en internationellt fruktbar interaktion.

***

Då dragspelet gjorde entré i det finländska musiklivet betraktades det som en utomstående inkräktare. Det försökte få fotfäste bland de övriga instrumenten uttryckligen inom folkmusikens och dansmusikens område. Till en början upplevde vissa dragspelet som ett syndigt instrument eller till och med som ett hot mot den rådande kulturen, men så småningom blev det accepterat. I dag kallar vissa redan instrumentet finländarnas andra nationalinstrument.

Dragspelarna kommer från alla samhällsskikt. Bland de unga utövarna finns det allt fler som studerar vid musikinstitut och därigenom styrs in på ett målinriktat spelande.

Kärnan i Sata-Häme Soi-festligheterna utgörs av tiotals dragspelsklubbar i vilka de finländska spelmännen är i majoritet. För just denna grupp erbjuder Sata-Häme Soi en utmanande estrad där framträdandena ger motivation till själva utövandet. Den traditionella spelmansmusiken har också en hållfast och trogen publik utan vilken inte ens en amatörmusiker förmår spela med maximal insats.

I dag innebär dragspelandet också kulturexport. Ett bra exempel på detta är tävlingen Primus Ikaalinen som är Sata-Häme Soi-festivalens senaste satsning på finländsk kulturexport.

Och nu den ekonomiska effekt som jag behandlade i början av mitt tal. Kulturindustrin är givetvis en central faktor som påverkar olika regioners vitalitet och konkurrenskraft. Kulturevenemangen har stärkt känslan av samhörighet mellan människor och den spontana viljan att utvecklas.

Spontaniteten, den lokala spelmanstraditionen, gav också upphov till Sata-Häme Soi-festivalen. Då denna tradition kombinerades med musikrådet Lasse Pihlajamaas experthjälp föddes detta dragspelsevenemang, som fortfarande förnyar sig och ännu efter 33 år banar väg för ett mångformigt dragspelsmusicerande. Sata-Häme Soi-festivalen har för sin del varit med om att hjälpa Ikalis stad att bli en livskraftig och till näringsstrukturen mångsidig hembygd som står människan nära.