Republikens president Tarja Halonens tal vid öppnandet av riksmötet 28.4.2011

Foto: Lehtikuva

Riksdagsvalet nyligen innebar att riksdagens politiska karta förändrades avsevärt. Det är inte längre fråga om tre stora partier, utan om fyra stora eller kanske egentligen om fyra medelstora riksdagsgrupper. Motsvarande situation hade vi senast på 1980-talet, men sammansättningen var då en annan.

Varje riksdag är unik på sitt sätt. Valet föregicks av 2300 kandidaters livliga kampanj. Efter valet har samma entusiasm fortsatt i form av bedömningar av valresultatet och dess verkningar. Samtidigt som jag nu gratulerar er invalda, vill jag också tacka alla som deltog i valet – de som röstade inte att förglömma.

Den politiska konstellationen är nu en annan än den var före valet. Detta kommer att återspegla sig också i riksdagens egen arbetsgemenskap.

Olika valteman är fortfarande i färskt minne hos alla. De innebär förpliktelser. Det är helt rätt för det bör finnas en tro på betydelsen av valet och på demokratin. Likaså är det naturligt att alternativen och skillnaderna presenteras klart inför valet. När valet har förrättats är det dags att se vilka målsättningar och principer som förenar partierna. De diskussioner som förs efter valet är lika viktiga som debatten före valet.

I Finland har vi vant oss vid att man efter valet ska vara kapabel att samarbeta både inom den egna partigruppen och grupperna emellan.

När den senaste valperioden avslutades uttryckte jag i mitt tal en förhoppning om att diskussionen om den ökade ojämlikheten i vårt land skulle fortsätta både under och efter valet. I valet infriades min förhoppning: man förde ett val för ett mer jämlikt samhälle. Det gläder mig att diskussionen om ojämlikheten i samhället har fortsatt också bland medborgarna – till exempel baserad på rapporten från ärkebiskop Kari Mäkinens fattigdomsarbetsgrupp. Jag hoppas att detta kommer att beaktas i såväl riksdagsarbetet som i regeringsförhandlingarna

Vi befinner oss nu i första fasen av den parlamentariska konstitueringen som följer efter valet. Vi vet ännu inte vad allt den förestående valperioden kommer att föra med sig. Men en sak är säker, att riksdagen mycket snabbt måste vidta åtgärder. Finland måste i hemlandet och på den internationella arenan kunna sköta de ärenden som fick ett avbrott till följd av valet.

En allmänt rådande gemensam förhoppning är säkerligen, att landet tämligen snabbt får en funktionsduglig majoritetsregering. Jag anser att äkta parlamentarism kännetecknas av att också oppositionen respekteras och av ett rejält samarbete mellan statsorganen, vilket jag också tidigare har efterlyst.

Riksdagsvalets stora segrare var demokratin. Röstningsaktiviteten översteg på nytt 70 procent vilket visar att vi har en fungerande demokrati. Röstningsprocenten i riksdagsvalet som länge varit sjunkande ändrades nu. Jag hoppas att den här utvecklingen fortsätter, eftersom en röstningsandel på omkring 70 procent enligt den nordiska traditionen kan inte betraktas som hög.

Vid öppnandet av det senaste riksmötet, för fyra år sedan, kunde jag konstatera att ett rekordhögt antal kvinnor hade valts in i riksdagen. Med glädje noterar jag att det rekordet nu igen har slagits. Riksdagens nya profilering framgår också av det markant ökande antalet unga riksdagsledamöter. Bland de invalda finns nu betydligt fler ledamöter under 30 år än tidigare. Det här är rätt riktning. Politiken förnyas inte och den förmår inte intressera ungdomarna, om vi inte har unga män och kvinnor som folkets företrädare i riksdagen. Riksdagen borde också i det här avseendet företräda Finlands folk.

* * *

Det är riksdagens uppgift att främja nationens gemensamma intresse. I Finlands historia poängteras speciellt utrikes- och säkerhetspolitiken. Detta arv bör vi slå vakt om. Trots den debatt som för närvarande pågår kring vissa aktuella dagspolitiska frågor, tror jag att det också vid detta riksmöte råder ett brett samförstånd om Finlands grundläggande målsättning inom utrikes- och säkerhetspolitiken.

Finland är en del av världen och vi är i många avseenden själva beroende av den omgivande världen. Vår ekonomi andas i hög grad i takt med exporten. Svängningarna i världsekonomin återspeglar sig i medborgarnas liv. Den nationella ekonomin kan inte vara framgångsrik om den är isolerad från den övriga världen.

Också vårt lands säkerhet är beroende av vad som händer i den övriga världen. Därför är det motiverat, att Finland och finländarna strävar efter att främja säkerheten i vår världsdel och också bredare i världen. Det är samtidigt ett arbete som stärker säkerheten i vårt eget land.

Den internationella politiken berör både avlägsna områden som områden i vår närhet. Finland, våra grannar och Östersjön är alla en del av den internationella politiken. Jag anser det viktigt att vi alla lär känna de centrala frågeställningarna både när och fjärran.

Situationen inom den internationella politiken hamnade kanske något i skymundan i valrörelsen, men den försvann ingenstans. Både ekonomiska kriser och konflikter av olika svårighetsgrad pågår också i detta nu i vår värld. Det framgår allt tydligare att kriserna ofta är en följd av fattigdom, arbetslöshet och ojämlikhet, brister i fråga om mänskliga rättigheter och demokrati samt förtryck av minoriteter. Utmaningen är alltjämt att skapa en situation där politiken kan koncentrera sig på att skapa hållbar utveckling och inte behöver ägna sig åt att lösa kriser och konflikter.

Förebyggande av kriser är effektivt och också betydligt fördelaktigare än att få slut på kriser som utvecklats till våld. Om man främjar demokrati, mänskliga rättigheter och människors möjligheter till jämlik medverkan, stärker man samtidigt säkerheten. Redan med tanke på vårt eget nationella intresse har Finland anledning att delta i den här typen av förebyggande insatser. Det återuppbyggnadsarbete som följer efter en kris, i likhet med främjande av förlikning, är viktiga element i försöken att bryta en konfliktspiral.

Den nordiska välfärdsstatsmodellen har gjort det möjligt för Finland att bli ett av de mest jämlika och samtidigt ett av de mest konkurrenskraftiga samhällena i världen. Vi har nått ett socialt välstånd som fått också internationellt erkännande. När vi söker nya möjligheter gäller det att behålla alla våra starka sidor.

Vi har råd att värna om människorna och naturen, om vi verkligen vill det.

* * *

Ärade talman,

Jag vill lyckönska riksdagens presidium med anledning av det förtroende ni visats.

Bästa riksdagsledamöter,

Finlands folk har gett er sitt förtroende. Jag önskar er framgång och visdom i ert krävande arbete. Härmed förklarar jag 2011 års riksmöte öppnat.