Republikens presidents nyårstal 1.1.2002

REPUBLIKENS PRESIDENTS NYÅRSTAL 1.1.2002


Det gångna året var exceptionellt i många avseenden. I vårt land förlöpte livet ganska lugnt, men också vi påverkades av händelserna på andra håll i världen. Framför allt blev vi alla skakade av terrordåden i Förenta staterna i september i fjol. Tillsammans med alla andra delade vi finländare sorgen och oron för framtiden med dem som förlorat sina närstående.

Terrordåden är brott både mot den enskilda människans rättigheter och mot mänskligheten. Terrorismen syftar till att rasera förtroendet mellan människorna. Det är just detta ömsesidiga förtroende som har gjort det möjligt att bygga upp demokrati, rättsstater och internationellt samarbete.

Finland har inte utsatts för något direkt terroristhot. I den bemärkelsen har vi inte svävat i någon omedelbar fara. Inget land är dock utomstående då det gäller den internationella terrorismen. Finlands linje har hela tiden varit klar. Vi är mot terrorism.

Trygghet och säkerhet är mångfasetterade begrepp. Man kan inte åstadkomma trygghet och säkerhet genom att isolera sig, utan bara genom att söka samarbete. Vi lever i en värld som bygger på umgänge mellan människor. Vi måste göra vårt yttersta för att detta umgänge skall kunna fortsätta, både på nationell och internationell nivå.

Terrorismen är en svår motståndare. Den kan inte elimineras och andra internationella problem kan inte lösas enbart med nationella medel. Det behövs effektivt internationellt samarbete. Terrorismen är ett hot mot demokratin, de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen. Dessa värden är viktiga för oss, och när vi försvarar dem måste vi tillgripa effektiva medel, som samtidigt också bör vara värdiga våra mål. En hållbar lösning förutsätter inte bara förebyggande av terrorattacker, utan också ett långsiktigt uppbyggande av ett demokratiskt och socialt rättvist samhälle överallt i världen.

Jag är mycket nöjd med att Förenta nationerna har en central position i bekämpandet av terrorismen. FN:s säkerhetsråd har fattat beslut, genom vilka alla medlemsländer engageras och bistås i kampen mot terrorismen. Det afghanska folket har fått utstå mycket, och måste få hjälp och stöd då det gäller att reparera spåren efter förödelsen. Denna bättre framtid måste vara möjlig också för kvinnorna och flickorna. Finland deltar i återuppbyggnadsarbetet, och vi förbereder oss på att skicka fredsbevarare till området.

Jag hoppas att det samarbete som uppstått i kampen mot terrorismen kan uppmuntra FN:s medlemsstater till samarbete också inom andra områden. Hanteringen av globaliseringen, miljövården och nedrustningen kräver tro och hårt arbete. På samma sätt behövs samarbete när det gäller att lösa ihållande regionala kriser, till exempel i Mellanöstern.

Händelserna i september har lett till att människor runtom i världen – också i Finland – har börjat fundera över tryggheten i sina liv. Finland är ett litet land och har därför alltid varit beroende av internationell växelverkan. I syfte att garantera vår säkerhet har vi litat mera på internationellt samarbete än på vapenmakt, även om vi självfallet är beredda att försvara vårt land och vårt folk när fara hotar.

Vi finländare kan känna oss tillfreds med att folket och de folkvalda politiska beslutsfattarna har varit synnerligen eniga i fråga om de grundläggande säkerhets- och försvarspolitiska lösningarna. Det är naturligtvis skäl att hela tiden följa lösningarnas tidsenlighet, men jag anser att dagens internationella situation inte förändrar vår ställning eller våra grundläggande lösningar i någon avgörande grad. I detta sammanhang vill jag tacka riksdagen för en förtjänstfull behandling av den säkerhets- och försvarspolitiska redogörelsen.

När vi har reflekterat över Europa efter det kalla kriget, har vi finländare ofta betonat vikten av ett nytt, öppet samarbete. Utvidgningen av Europarådet, Europeiska unionen och Nato utgör led i denna förändring. Ett nytt, starkare och jämlikare Europa kunde främja en världsomspännande rättvisa.

Jag kan till min glädje upprepa det jag sade i fjol: vi har utmärkta relationer till våra grannländer. Till de många viktiga besöken under det gångna året hörde höstens statsbesök av Rysslands president Vladimir Putin och Estlands president Arnold Rüütel.

Rysslands strävan att närma sig Europeiska unionen och integrera sin ekonomi i den europeiska ekonomin och världsekonomin är också förenlig med Finlands intressen. För oss är det viktigt att Ryssland fortsätter sitt engagemang i den europeiska värdegemenskapen som ett europeiskt land. Vi vill för vår del stöda denna utveckling.

Estland har utvecklats snabbt under det senaste decenniet. Finland stöder Estlands strävan att stärka sin ställning i de europeiska nationernas familj. Vi anser det vara viktigt att detta sker i enlighet med Estlands egna önskemål.

Finland har klarat sig bra i denna vår allt mer globaliserade värld. Vi har redan länge varit medvetna om betydelsen av det ömsesidiga beroendeförhållandet mellan den internationella och den nationella välfärden. Vårt nordiska välfärdssamhälle gör det möjligt att tillgodose den enskilda människans rättigheter, och är en väsentlig del av vår konkurrenskraft. På samma sätt som de övriga nordiska länderna befinner sig Finland på toppnivå i världen, oavsett om måttstocken är öppen ekonomi, kvaliteten i fråga om företagens verksamhetsmiljö, jämn inkomstfördelning eller det sociala trygghetsnätets täckningsgrad.

Vid internationell jämförelse håller det alltså fortfarande streck att det är ett slags lottovinst att ha fötts som finländare. Under vår självständighet har vi byggt upp ett samhälle där människorna har stor frihet att bestämma över sitt eget liv. De uppmuntras att påverka gemensamma angelägenheter. De får hjälp när de ställs inför ekonomiska och sociala svårigheter. Vi har rikligt med trygghet i vardagen. Moder Finlands vägkost är i dag rikligare än någonsin.

Trots all denna positiva utveckling är vardagen fortfarande svår för många finländare - unga och gamla, på landsbygden och i städerna. Ett arv från depressionen är att alltför många människor i vårt land fortfarande är utan arbete. Under högkonjunkturen har den ekonomiska tillväxten varit enorm, men välvärden tenderar att fördela sig ojämnt. Det finns fortfarande mycket att göra för att avhjälpa bostadslöshet, arbetslöshet, fattigdom och utslagning. Statsminister Lipponens regering har genom olika åtgärder strävat efter att avlägsna dessa problem. Jag vill för egen del uttala mitt stöd för regeringens arbete. Det är allas vår gemensamma sak att stärka den sociala rättvisan.

Hos oss är respekten för lag och rätt en stark nationell tradition. Detta arv måste hela tiden vårdas. Under det gångna året har vi beklagligt ofta blivit tvungna att höra och se nyheter om ofattbart våld. Det mest skrämmande har varit att till och med mycket unga människor har gjort sig skyldiga till gärningar av detta slag. Det finns knappast någon enskild förklarande orsak till detta fenomen, utan det är alltid fråga om flera samverkande omständigheter.

Att sörja för barnens och vår egen ekonomiska trygghet är viktigt och kräver ofta hårt arbete. Ändå kan vi vuxna fråga oss om vi bryr oss om våra barn på rätt sätt? Vår uppgift är att överföra värderingarna till kommande generationer – att berätta vad som är rätt och fel. Vi får inte lämna barn och unga ensamma. Vi måste lyssna på dem och vägleda dem. Barnens föräldrar har den primära rätten och det primära ansvaret i fråga om fostran. Lärarna, polisen och socialarbetarna och många andra yrkesutbildade personer och aktiva i medborgarsamhället utför ett viktigt och aktningsvärt arbete. Men inte heller det räcker. Vi har alla vårt ansvar och vår uppgift som medmänniskor.

Under det gångna året ökade osäkerheten inom den internationella ekonomin. EU-länderna, Förenta staterna och Japan drevs alla samtidigt in i en fas av långsam tillväxt. Denna gång beror osäkerheten inte bara på ekonomiska faktorer, utan höstens händelser har på ett avgörande sätt påverkat den allmänna tillförsikten och förväntningarna.

En öppen ekonomi som Finlands påverkas förhållandevis starkt om den internationella ekonomin försämras. Vår ekonomi står dock på stadig grund och vi kan trots den långsammare ekonomiska tillväxten se framtiden an med större tillförsikt än tidigare.

Vi har i dag tagit i bruk nya eurosedlar och euromynt. Vår egen nya valuta - euron – är samtidigt valuta i elva andra länder. Detta nya samarbete innebär ett starkare skydd för vår ekonomi. Allt har förberetts grundligt. Därför tror jag att vi - efter en kort inkörningsperiod - snart kommer att vara du med den nya euron, trots att det känns vemodigt att avstå från den gamla välkända finska marken.

Under det gångna året har jag och min make fått många hälsningar. Jag vill på mina egna och min makes vägnar tacka för detta samarbete, som är viktigt för oss.

Jag önskar alla ett gott nytt år 2002.