Republikens president Tarja Halonens tal ”Finland på den globala marknaden” vid Finnveras exportfinansierings inofficiella kvinnonätverks evenemang 29.4.2005

Jag har blivit ombedd att tala om Finland på den globala marknaden. Temat har två dimensioner. För det första: hur klarar vi oss när det gäller globaliseringen? Den frågan blir vi alla tvungna att besvara i vårt eget arbete. Men saken har också en annan dimension. Vad innebär våra åtgärder för andra? Vilket är vårt ansvar? Ingendera frågan kan vi besvara på egen hand. Både när det gäller att klara sig och att bära ansvar behöver vi kompanjoner.

I egenskap av Finlands president bär jag för min del ansvar för Finlands och finländarnas välfärd. Men de nationella besluten räcker inte till för att bygga finländarnas framtid. Vi lever i en gemensam värld, som är begränsad i fråga om sina naturresurser och vars stora miljöproblem, bl.a. klimatuppvärmningen, berör oss alla. Också när det gäller skapandet av trygghet möts de nationella och internationella perspektiven. Hanteringen av globaliseringen är en trygghetsfråga.

Globaliseringen innehåller såväl hot som möjligheter. Hittills har fördelarna och nackdelarna fördelat sig ganska ojämnt både olika nationer emellan och inom de enskilda nationerna. Globaliseringen har gynnat framför allt de utvecklade länderna. Av de nya ekonomierna har Kina och vissa andra länder i Sydostasien lyckats bäst. Samtidigt har relativt många afrikanska utvecklingsländer i framför allt områdena söder om Sahara blivit ännu fattigare än förut. Det ligger i det internationella samfundets gemensamma intresse att försöka stärka globaliseringens positiva verkningar och avvärja de negativa verkningarna. På det sättet kan vi bidra till att globaliseringsutvecklingen blir stabilare och hållbarare i ekonomiskt och politiskt avseende.

***

Hur ser Finlands framtid ut? Vid sidan av globaliseringen har Finland många andra allvarliga utmaningar att hantera: en åldrande befolkning och en långvarig och hög arbetslöshet, som inte har minskat på det sätt som tidigare varit fallet i tider av ekonomisk tillväxt. Tyvärr står vi nu samtidigt inför dessa två utmaningar. Jag tror dock att vi skall klara av situationen.

Staten, den offentliga förvaltningen, näringslivet och arbetsmarknadsorganisationerna har alla en egen roll när det gäller att möta globaliseringens utmaningar. Staten skapar det ramverk inom vilket företag och medborgare möter utmaningarna. Men också företagen har sitt eget samhällsansvar. Den här omständigheten har åter aktualiserats under de senaste dagarna.

När jag i februari i år öppnade riksmötet uttryckte jag min oro i fråga om ägarstrukturen i Finland. Jag hoppas att finländarna själva skall investera också i sitt eget land. Utländskt kapital är välkommet till Finland, och jag hoppas att det i högre grad än tidigare skall föra med sig nytt kunnande. Vi behöver snarare kompanjonskap än enbart investeringar.

Finlands framgång inom globaliseringen förutsätter många former av internationellt samarbete. Det behövs framför allt multilateralt, men också bilateralt samarbete. Arbete bedrivs inom den traditionella utrikespolitiken, handelspolitiken och EU-politiken samt självfallet också inom utvecklingssamarbetet.

Finland har varit medlem av Europeiska unionen i tio år. Medlemskapet och verkningarna av det har till övervägande del varit positiva för Finland. Unionen är en stark aktör inom globaliseringen. Det här är viktigt ur framför allt ett litet medlemslands perspektiv. Europeiska unionen är vid sidan av USA den största handelspolitiska aktören i världen.

Den finska företagaren gör således klokt i att känna inte bara sin egen bransch och sitt eget land, utan också Europeiska unionen – den nya hemmamarknaden – även om företagaren i sin export siktar utöver EU:s gränser.

År 2000 ställde EU som sitt mål upp att 2010 vara världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska ekonomi. Vi är oroväckande långt från detta mål. Det ligger i alla medlemsländers intresse att målen i Lissabonstrategin uppnås. Finland har politiskt förbundit sig vid de formulerade målen, och vi har också på många punkter lyckats nå dem. Detta borde stöda och sporra också andra länder att förverkliga de gemensamt uppställda målen.

Med tanke på Finlands och hela EU:s konkurrenskraft är det av central betydelse hur den internationella miljö och de regler ser ut som utgör ramen för konkurrensen. Också i framtiden kommer hinder för det ekonomiska umgänget att slopas och den internationella konkurrensen att skärpas. Det ligger i Finlands intresse att hindren för det internationella umgänget slopas. Vi klarar oss om de internationella reglerna är rättvisa och om de följs. Företag som är verksamma i Finland följer det finska samhällets regler och betalar kostnader som är på nordisk nivå. Det är förenligt med våra intressen att också de företag som är verksamma på annat håll respekterar de internationella mänskliga rättigheterna och följer de grundläggande rättigheter gällande arbetslivet som ILO:s medlemsländer tillsammans har godkänt.

Dessa mål sammanfaller i hög grad med de mål som vi enades om också i den av ILO tillsatta världskommissionen för den sociala dimensionen av globaliseringen. Om globaliseringen skall vara hållbar, måste den också motsvara människornas behov. Globaliseringen måste främja sysselsättningen, tillväxten och utvecklingen. Den måste minska fattigdomen och arbetslösheten. I hanteringen av globaliseringen behövs rättvisa internationella regler.

***

Globaliseringens nationella utmaningar ställer nya krav på beslutsfattarna. Vår nationella framgång – att vi klarar oss – förutsätter, vid sidan av andra faktorer, också bra ledarskap inom de olika samhällssektorerna: inom politiken och näringslivet, i organisationerna och inom förvaltningen. Här behövs alla tillgängliga resurser.

Detta evenemang, som initierats av ett kvinnonätverk och som lockat en talrik skara kvinnor som arbetar med exportfrågor, ger mig anledning att anta att kvinnorna har avancerat också inom privat- och finansieringssektorn. En positiv utveckling har ägt rum inom många sektorer av företagslivet: kvinnornas andel i styrelserna i de bolag där staten är majoritetsägare har stigit till i genomsnitt 38 procent. Utvecklingen har inte varit lika positiv i statens intressebolag eller i de privatägda börsbolagen.

Kvinnornas andel av beslutsfattarna motsvarar ännu inte kvinnornas andel av befolkningen, och inte heller står den i rätt proportion till kvinnornas utbildningsnivå eller kompetens. Det här är fel mot individen och det är också ett slöseri med de nationella resurserna. För korrigering av detta missförhållande behövs olika åtgärder. Målet för det jämställdhetsprogram som regeringen godkände i december är också att öka antalet kvinnor i den ekonomiska och politiska beslutsprocessen.

Jag är säker på att den framgång som Finland och de finska företagen hittills har haft när det gäller globaliseringen grundar sig uttryckligen på att vi i utbildningen effektivt har utnyttjat de nationella resurserna. Situationen kommer att förbättras ytterligare när arbetslivet inser vikten av att allt mer fördomsfritt använda sig av de resultat som utbildningen erbjuder. Ett led i detta är att kvinnorna på samma villkor som männen deltar i det samhälleliga och ekonomiska beslutsfattandet inom såväl politiken, den offentliga förvaltningen och den privata sektorn som inom intresseorganisationerna.

***

Finland är en av utrikeshandeln beroende samhällsekonomi som har klarat sig bra i den internationella konkurrensen. Framgången är också i fortsättningen en ovillkorlig förutsättning för upprätthållandet av vår välfärd. Vårt utgångsläge är också internationellt sett bra. Även om den gynnsamma ställning vi har idag givetvis inte är en garanti för fortsatt framgång, skapar den en bra bas när det gäller att stödja våra nuvarande starka sidor och att skapa nya resurser samt att eliminera våra svagheter och avvärja hot.

För ett par år sedan sade jag i mitt nyårstal att Finland behöver en nationell globaliseringsstrategi. I den utredning som regeringen tillsatte och som leddes av överdirektör Anne Brunila gjordes en täckande kartläggning av de utmaningar som globaliseringens nya skede innebär för Finlands del samt presenterades modeller för hur dessa utmaningar kan mötas.

Utredningens slutrapport, som har namnet ”Kompetens, öppenhet och förnyelse i Finland”, innehåller en bra sammanfattning av de faktorer som är av central betydelse med tanke på Finlands framgång inom globaliseringen. I fråga om de enskilda åtgärdsförslagen i utredningen kan man vara, och är man också, på goda grunder av olika åsikt, men på det hela taget skapar utredningen en bra grund för det fortsatta arbetet. Nu gäller det bara att skrida till verket.

Finlands framgång kan grunda sig på kunnande, innovativitet och förmåga att sälja våra produkter och tjänster också på den internationella marknaden. När det gäller utbildning och kunnande är vi på internationell toppnivå inom många delområden. För att hållas kvar på den nivån måste vi säkerställa att vårt utbildningssystem är täckande och effektivt och att vi sporrar medborgarna till livslångt lärande. Kreativitetens betydelse som konkurrensfaktor accentueras.

Till de förslag om utbildningen som ingår i Brunilas utredningsarbete kan också läggas de mål i regeringens jämställdhetsprogram, enligt vilka jämställdheten inom utbildningen bör främjas och könsaspekten dryftas när det gäller utbildningen och arbetsmarknaden. Arbetsmarknaden i Finland är fortfarande klart uppdelad mellan kvinnor och män. Vi måste i framtiden ta upp vissa frågor till särskild granskning: erbjuds flickor och pojkar likvärdiga möjligheter att rikta in sig på t.ex. teknologiska och andra liknande sektorer, och hur förhåller man sig inom dessa sektorer till frågorna kring förenandet av arbete och familjeliv?

Vidare måste vi ha förmåga att produktifiera och kommersialisera våra innovationer. I synnerhet när det gäller exporten av tjänster måste vi lägga in en högre växel, eftersom tjänsternas andel av vår export är på låg nivå internationellt sett. Också i fortsättningen är företagens med offentliga medel stödda exportfrämjande insatser och aktiviteter på den internationella marknaden viktiga element i den verksamhet som avser att främja konkurrensförmågan, skapa nya arbetsplatser och öka välfärden.

Kvinnornas viktiga roll som privatföretagare måste ges betydligt större erkänsla. Det finansieringsutbud som erbjuds kvinnoföretagare bör utvecklas ytterligare. Finnvera har för sin del sedan 1997 finansierat särskilda kvinnoföretagarlån. Jag hoppas att ni idag också har diskuterat hur de erfarenheter som finns att tillgå skulle kunna utnyttjas inom exportfrämjandet. Än så länge har beklagligt få kvinnor ingått i de exportlag som har hört till presidentens följe. Jag vill uppmuntra er att skapa nätverk och att inta era platser i företagslivets topp! Det behövs mera samarbetsnätverk i stil med Helsinki Women Business Leader’s Summit, som vi i september 2002 engagerade oss i tillsammans med USA:s förra Finlandsambassadör Bonnie McElveen-Hunter och kvinnor från våra närområden.

***

Nästa höst kommer man vid Förenta nationernas generalförsamling att bedöma hur världens nationer har lyckats infria de löften som gavs vid FN:s Milleniummöte. En viktig fråga i detta arbete är jämställdheten mellan könen. I år är det också tio år sedan den s.k. kvinnokonferensen ägde rum i Peking. Kvinnornas och männens, flickornas och pojkarnas roller och möjligheter varierar i olika samhällen, och därför har den globala ekonomin och dess verkningar olika slags kopplingar till kvinnornas och männens liv och vardag.

Det är alltjämt kvinnorna som drabbas hårdast av fattigdomen: upp till 70 % av alla som lever på mindre än en dollar per dag är kvinnor. Internationella jämförelser visar att kvinnornas arbetsmängd är i genomsnitt 20 % större än männens. Kvinnorna är sysselsatta framför allt inom den inofficiella sektorn. Arbetet, som ofta kännetecknas av låg produktivitet, garanterar inte arbetaren något skyddsnät i händelse av svåra konjunkturer eller överraskande livssituationer. HIV/AIDS-epidemin har speciellt stor inverkan på kvinnornas liv och utkomst, eftersom det är kvinnorna som bär huvudansvaret för skötseln av sjuka familjemedlemmar.

I den rapport som ILO:s världskommission sammanställt dryftas hur globaliseringen skulle kunna gynna också kvinnorna. Nyckelordet är – det kan ni säkert gissa – mänskliga rättigheter, inklusive ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

Större avseende borde därför fästas vid den roll som det globala bekämpandet av fattigdomen och den internationella handeln har då det gäller förbättrandet av även kvinnornas ställning. De sociala verkningarna av den internationella handeln, exporten och investeringarna bör bedömas och gemensamma regler utvecklas för realisering av en socialt hållbar utveckling och tillgodoseende av även kvinnornas ekonomiska, politiska, kulturella och sociala rättigheter.

Jag hoppas att det finska samhället och framför allt den finska kvinnan genom gott exempel och som partner kan sporra till jämlikhet och jämställdhet på alla arenor. Jag önskar er framgång i ert eget och i det gemensamma arbetet.