Republikens presidents tal den 27 september 2001 vid Finlands Akademis seminarium Kultur 2001 - Finland i en mångkulturell värld

(MED RESERVATION FÖR ÄNDRINGAR)

Förändring har varit ett tecken på liv - både på gott och ont. Förändring har väckt misstro och rädsla hos människan. Det här är en attityd som sitter mycket djupt i oss. Jag har frågat mig vad det beror på. När tycker en människa att hon har det bra? Vi är alla olika, men det intressanta är att den allmänna uppfattningen om till exempel himlen eller ett motsvarande tillstånd inte har att göra bara med välbefinnande utan också med frid och harmoni. Och ingen talar om förändring eller nya utmaningar.

Men låt oss återgå till mera världsliga frågor. I den vanliga vardagen vill människor på ett eller annat sätt hålla i trådarna för sitt liv. Förändring förutsätter att man lär sig att behärska nya saker. Om missnöjet med nuläget är tillräckligt stort, eller om tanken på framtida möjligheter är tillräckligt lockande, kan vem som helst också inspireras av förändringar och de utmaningar de medför. Så har det alltid varit och så är det säkert delvis också idag. Men njuter vår tids människa av förändring i sig? Har förändringen blivit ett självändamål i stället för ett medel? I en ekonomi som baserar sig på konsumtion uppmuntras vi på sätt och vis till detta tänkesätt. I det här avseendet kunde man alltså påstå att både individen och samhället behöver förändring.

Men vår tids förändring är inte vilken förändring som helst. Förändringen i vår tid sker snabbt, i många plan och i flera dimensioner. I början av 1900-talet skedde också viktiga samhälleliga förändringar i Finland långsamt ur dagens perspektiv sett.

Forskarna säger att människans verksamhetsmiljö var statisk, homogen och monokulturell. Ändå bör man inte måla upp det förflutna alltför idylliskt. Ännu på 1800-talet drabbades vårt land av missväxtår och hungersnöd. Finland blev självständigt först 1917, och efter det har vi upplevt många krig. Viborg och Helsingfors var vid övergången mellan 1800- och 1900-talen rentav mångkulturella städer. Men den teknisk-ekonomiska utvecklingen var långsam i jämförelse med de senaste årtiondena. Nu, i slutet av 1900-talet och början av 2000-talet, har Finland på några decennier från att ha varit ett så gott som rent agrarsamhället utvecklats först till ett urbant industri- och servicesamhälle och sedan till ett informationssamhälle. Förändringen syns bland annat i att näringsstrukturerna har förändrats kraftigt och att samhällsekonomins verksamhetsfält har blivit mångsidigare.

Arbetsplatser har försvunnit från traditionella branscher, men samtidigt har det uppstått nya i branscher som för tio år sedan inte nödvändigtvis ens fanns. Centrum stadda i kraftig tillväxt, framför allt när det gäller en stark utbildnings- och forskningsverksamhet och ny teknologi, har uppstått i vårt land.

De snabba förändringarna begränsas inte bara till den nationella livs- och verksamhetsmiljön. Finlands medlemskap i Europeiska unionen 1995 gav oss ett nytt helhetsperspektiv. Till vår närmaste krets hörde inte längre bara de närmaste grannländerna, utan åtminstone hela Europa. Vi själva har mera inflytande i den omgivande världen, men vår omvärld har också möjlighet att påverka oss mer än tidigare. Vårt liv regleras inte bara av den nationella lagstiftningen, utan också av internationella bestämmelser och överenskommelser. Människornas rörlighet över gränserna har underlättats. Marken byts till euro. Den internationella verksamheten på alla nivåer har blivit intensivare. Vi lever i globaliseringens tidevarv.

Finland har på 1990-talet på ett nytt sätt upplevt följderna av ekonomiska, politiska och militära kriser, både nationellt och internationellt. De internationella kriserna är trots de fysiska avstånden påtagligare än någonsin och deras följder märks också inom Finlands gränser. På grund av förändringar och kriser i och utanför Europa har Finland fått ta emot fler återflyttare, flyktingar och asylsökande än tidigare. Nya etniska, religiösa och språkliga grupper har uppstått vid sidan av de så kallade gamla nationella minoriteterna och ursprungsbefolkningarna.

I och med händelserna i New York och Washington den 11 september vändes ett nytt blad i denna utveckling. Under 1900-talet ändrade kriget dramatiskt karaktär. Medan 80 procent av de döda under första världskriget var soldater och 20 procent var civila, var siffrorna de omvända under andra världskriget. Civila har blivit ett mål för våldet.

Det grundläggande mönstret för de senaste årens konflikter har både i Europa och i världen i övrigt varit en invecklad härva av etniska, kulturella, religiösa och ekonomiska faktorer, en härva som mera liknar inbördeskrig än traditionellt krig. Detta har drastiskt ökat betydelsen av militärt samarbete och civil krishantering. Terroristverksamhet i dess olika former har förekommit på dessa konfliktområden. Grupper utanför området har ofta ingripit i händelsernas förlopp. Utmärkande för situationen i USA är att Washington och New York inte i sig är konfliktområden. Vart allt detta kommer att leda är svårt att säga.

Men så mycket kan sägas att vi lever i ständig förändring som sker i många plan och i många dimensioner. Förändring och att klara av förändringar är en utmaning för oss alla. I utmaningar ingår alltid också en negativ sida.

När det gäller en snabb ekonomisk tillväxt är medaljens frånsida faran för sårbarhet, ekonomisk tillbakagång och recession. Kraftiga investeringar kan stärka vissa ekonomiska områden och leda till allt större materiella vinster och därmed skapa nya arbetsplatser. Samtidigt kan detta inverka hämmande på verksamhetsbetingelserna på andra områden som just då uppfattas som mindre viktiga, leda till att arbetsplatserna koncentreras till vissa tillväxtcentrum och medverka till regional ojämlikhet.

Också för beslutsfattarna är de snabba rörelserna inom ekonomin på så sätt en enorm utmaning. Den ekonomiska konkurrensen har blivit hårdare, effekterna av yttre störningar märks i realtid och ekonomins strukturer reagerar känsligare än förr också på små impulser. Inkomstskillnaderna har ökat efter 1990-talet. En del människor har blivit rika snabbt och synligt. Långtidsarbetslösheten tycks ha blivit ett mycket seglivat problem. Även om möjligheterna att med ekonomisk politik och finanspolitik behärska förändringar kan vara begränsade, ställs stora förväntningar på beslutsfattarna när det gäller att förutse fluktuationer i ekonomin och trygga en balanserad utveckling.

Ojämlikhet och utslagning hör redan nu till de negativa följderna av den snabba förändringen. Delvis beror förändringen på att våra värden håller på att bli allt ensidigare och hårdare. Börskurserna har blivit en mätare för ekonomisk framgång och välstånd, när de egentligen borde vara bara ett redskap vid utvecklingen av samhället i en bättre riktning. Risken att bli utslagen berör påtagligt framför allt invandrarna. Deras sysselsättningsgrad, ställning i yrkeslivet och inkomstnivå är ofta låg och deras möjligheter att delta i verksamhet och beslutsfattande i samhället är ofta begränsade.

Trots att man på sista tiden både i Finland och på annat håll i Västeuropa talat mycket om att invandrarna behövs när befolkningen åldras och arbetskraften krymper, upplevs de ändå som ett hot. Någon vars namn jag inte känner har flyttat in i grannskapet, och även om jag visste vad han hette kan jag inte uttala hans namn. Nykomlingen ser annorlunda ut än vi och lever och beter sig annorlunda än vi. På individnivå skapar förändringar i den närmaste kretsen osäkerhet, eftersom den som orsakat förändringen inte är som jag. När denna osäkerhet multipliceras i samhället skapar detta en känsla av att den trygga och stabila samhällsstrukturen vacklar och att värden och spelregler som samhället gemensamt godkänt ifrågasätts. Händelserna i WTC kan få mycket långtgående följder. Därför är det viktigt att människorna tar tag i sin rädsla. Terroristerna har ett namn. Ett folk eller en religion är inte skyldig. Vi måste kunna bygga en demokratisk, trygg och rättvis värld. Då kan vi förhindra att det uppstår en ond cirkel av hat och hämnd.

Experterna säger att hotbilder ofta skapas av okunnighet om andras bakgrund, historia och levnadssätt. Det här i sin tur leder till bristande kommunikation eftersom man inte kan veta vad man skall tala om och hur. När det gäller personer som kommer från andra kulturer kan det vara svårt att skilja på individen och gruppen. Alla kineser ser likadana ut, det sägs att vi inte kan se dem som individer utan som representanter för en grupp. Vi européer blir förvirrade när kineser säger att det i början är lika svårt för dem att skilja på oss. För att inte tala om kulturen.

Även om ett samhälle i fråga om sin mentala kultur är upplyst, tolerant och öppet för förändring sker övergången från monokulturellt samhälle till mångkulturellt samhälle inte på ett ögonblick. Vi behöver tid och plats att tänka, något som den nuvarande utvecklingen inte riktigt kan erbjuda oss.

Kan hoten förvandlas till positiva utmaningar genom ökad kunskap? Informationsförmedling har alltid varit en viktig del av kulturen och en av dess synligaste uttrycksformer. För hundra år sedan utkom i Finland ett fåtal dagstidningar, närmast i städer och bosättningscentrum. Tidningarna lästes, men också dem nådde informationen ibland flera veckor i efterskott. Eftersom tidningarna i allmänhet inte hade bilder som idag, var filmen en viktig förmedlare av visuell information. Till en början visade kringresande filmförevisare och senare biografer antingen autentiska eller iscensatta nyhetsbilder från den övriga världen. I min barndom hörde det till att gå på bio på söndag eftermiddag, ofta handlade det om non-stop-program. Entimmesföreställningen innehöll nyheter, tecknade filmer, idrott och så vidare. Filmen som informationsförmedlare hade till uppgift att med hjälp av bilder illustrera det man läst om i tidningen eller hört ryktesvägen, att ge människorna en bild av hur världen och världsförändringen såg ut.

Men jag vill också ta upp konstens betydelse i ett vidare perspektiv. Litteraturens betydelse när det gäller att skapa en nationell identitet, från Sju bröder till Okänd soldat. Eller vilket intryck den har gjort på våra grannar. Själv erkänner jag att jag före sänggåendet brukar gotta mig åt Tjechovs noveller om det ryska samhället.

Eller hur bildkonsten både har tolkat sin tid och påverkat opinionen. För den trådlösa kommunikationen förr i världen sörjde också människor som likt Veikko Huovinens Konsta Pylkkänen, filosofen från Havukka-aho, vandrade sina egna vägar styrda av blå tankar, fantasi och vilja att veta och förstå. Man hann fundera på, smälta, tvivla på, förneka och motsätta sig förändringen.

Idag kan vi få information i realtid, vara i händelsernas centrum oberoende av var i världen det händer något intressant. Informationen har också åtminstone delvis ändrat uttrycksform. Jämsides med tidningar, tv, radio och böcker, som i huvudsak förmedlar information i en riktning, har vi snabbt fått interaktiva medier, Internet, multimedier och olika slags trådlösa, bärbara apparater. Vi behöver inte längre vänta, utan kan ta emot allt här och nu eller var som helst när som helst. Gör detta vårt liv lättare?

Ofta klagas det på att informationen väller in över oss i dagens värld. Man hinner inte välja och filtrera ut den information man vill ha, än mindre smälta den, förrän ny information pressar på. Ibland känns det också som om det vore viktigare, mera aktuellt och mera önskvärt att förutsäga morgondagen än att intressera sig för det som sker just nu eller som hände i går. Denna uppspjälkning av tid och händelser i allt mindre fragment gör också att livet ses i ett kortare och mera impulsivt perspektiv. Vi kan få en känsla av att vi inte längre behärskar det som händer omkring oss. Vi får mångdubbelt mera information om det som händer än vi får redskap att inverka på händelserna.

Postmoderniseringen av samhället skapar pluralism och frihet att välja i mångfalden. Betydelsen av individen och individens val och personliga värderingar betonas. Det är tillåtet att bli rik och att låta det synas. Det är också tillåtet att tala om den hetsiga livsrytmens negativa sidor. Vi erbjuds olika medel att hantera livet och livets gång. Var och en får, men måste också, vara herre över sitt eget liv.

Ett problem som har att göra med förändringsprocesser är att förändringarna sker i olika takt och olika rytm, och att människor har olika färdigheter då det gäller att handla i situationer av förändring. Kultur- och samhällsforskarna är mycket viktiga när det gäller att observera och synliggöra detta problem och leta efter lösningar. Kulturforskaren vill, och bör vilja, titta på förändringen, de hot, utmaningar och möjligheter som är förknippade med den, ur olika synvinklar, inifrån och utifrån, och på så sätt försöka finna svar på frågor som kanske inte ens existerar. Kulturforskaren skall också syna våra val och avgöranden, ifrågasätta dem och bedöma deras betydelse för vår framtid samt vara en spegel, visa också det fula som vi inte vill se i oss själva.

Ett samhälle som mognar och blir mångkulturellt är en rikedom och en möjlighet. Det förutsätter tolerans och öppenhet för växelverkan. Nya kulturer behöver inte vara ett hot mot vår finländska nationella identitet, i stället vidgar de vårt livsrum. Samtidigt tvingar de oss att begrunda vad det egentligen betyder att vara finländare och att bedöma om vår värdegrund håller måttet. Ändå måste vi värna om våra goda grundläggande värden - demokrati, en rättvis och jämlik behandling för alla samt mänskliga rättigheter. Eller om vår naturrikedom. Så kan vi bevara en sund och etiskt hållbar värdegrund som hjälper oss att bevara en stark nationell kultur, men också att bereda utrymme för kulturer som berikar oss.

Kulturforskningen och samhällsforskningen har till uppgift att producera just det slags helhetsbetonade och kritiska kunnande som stöder uppnåendet av mål som bygger upp samhället på jämlik grund, hjälper oss att förstå förändringsprocesser både i individen och i samhället och gör det möjligt att stärka välmågan i vårt land och bland dess invånare.