Republikens president Tarja Halonens anförande vid öppnandet av utställningen ”Rikssprängning och begynnelse - 200-årsminnet av finska kriget” i Finlands Nationalmuseum den 8.10.2008

(med reservation för ändringar)

Åren 1808 och 1809 hör till de politiska märkesåren i Finlands och Sveriges historia. Finska kriget bröt ut i februari 1808 och slutade i september följande år då freden i Fredrikshamn slöts. Genom fredsavtalet avträdde Sverige sina i avtalet uppräknade östra landskap till Ryssland – dessa landskap som senare skulle bilda det självständiga Finland. Ännu i denna dag syns influenserna från den svenska och ryska tiden i det finska samhället. Under de åren lades steg för steg grunden för den självständiga nationen.

Det är viktigt att vi både i Finland och Sverige minns Finska krigets historia. Våra kunskaper om orsakerna, händelserna och följderna kring det krig som fördes för tvåhundra år sedan kräver en uppdatering. Många finländares uppfattning baserar sig på den idealiserade bild av kriget och soldaterna som vår nationalskald J.L. Runeberg tecknar i Fänrik Ståls sägner.

Jag tror att man med hjälp av den här utställningen och andra evenemang under märkesåret kan förmedla en mångsidig och realistisk uppfattning om Finska kriget. Krigshandlingarna skördade sina offer, och dessutom dog tusentals soldater och civila till följd av sjukdomar, svält och köld. Också i övrigt var förödelsen och det mänskliga lidandet omfattande.

De statliga band som i många hundra år förenat Finland och Sverige löstes för tvåhundra år sedan. Detta innebar att en epok avslutades och att en ny inleddes. I det autonoma Finland bevarades många starka band till Sverige, såsom språket, kulturarvet, rättssystemet och religionen. Dessa element var också betydelsefulla när det självständiga Finland skapades.

* * *

General von Döbeln höll den 8 oktober 1809 ett avskedstal för sina trupper på Umeå torg. Han sade sig vara övertygad om att finländarna aldrig kan bli fiender med sitt svenska moderland. Han uppmanade oss att i alla tider förbli moderlandets vänner. Hans ord har besannats. I dag är relationerna mellan Finland och Sverige exceptionellt mångsidiga och nära. Det nordiska samarbetet är en naturlig fortsättning på detta.

Att Sveriges Kronprinsessa Victoria är närvarande vid detta evenemang speglar på ett värdefullt sätt relationen mellan våra länder.

Jag vill tacka Museiverket, Finlands Nationalmuseum och Livrustkammaren för det gemensamma arbete som har resulterat i denna fina och intressanta utställning. Härmed förklarar jag utställningen öppnad.

Finlands nationalmuseum